Magen växer och det börjar kännas mer verkligt att det faktiskt finns någon där inne, lillpyret. Jag är i vecka 22 nu (21+3) och jag har känt dom första sparkarna. Det är en helt magisk känsla! Jag vet inte riktigt om jag kan beskriva känslan. Det pirrar, bubblar och ibland känner man att bebis faktiskt sparkar. Det gör ju också det hela mer verkligt ♥

Det är faktiskt tyngre än vad jag trodde att bli större, inte psykiskt så (tänkte på mina ätstörningar) utan mer att det börjar kännas när jag gör vardagliga saker. Som att ta mig upp ur badkaret till exempel, känner mig som en riktig klumpeduns. Jag är inte lika snabb upp ur sängen och soffan, min mage tar liksom emot. Jag känner hur mycket tyngre det är att gå långa promenader. Jag har ju gått varenda dag i flera års tid, i rask takt, nu orkar jag knappt en timme. Eller jo, nu överdrev jag, jag orkar en timme men kan absolut inte hålla samma tempo. Så nog märks det alltid att kroppen förändras. Men det är ingenting som får mig att må dåligt, absolut inte! Jag mår superbra och skrattar åt att jag är så klumpig. Det kommer ju någonting underbart ur detta och jag kommer ju inte vara såhär hela livet ;)

Sedan måste jag faktiskt säga att man ständigt går runt med en slags rädsla. Jag vet att man kommer bli tokig om man hela tiden tänker på allt som kan hända, men jag kan inte låta bli. Från början till slutet får man bära någon slags oro, eller oron tar väl inte slut där riktigt heller, då ska man ju faktiskt uppfostra den här lilla människan som man burit på i nio månader. Som våran charmiga barnmorska sa '' Oron blir långt ifrån mindre när barnen växer upp, då får man sitta och vara orolig en fredagkväll för att pojken är ute på vägen och ränner! '' Haha! Hon är för go. Först tänker man bara på missfall fram till vecka tolv, jag kollade flera gånger per dag så jag inte skulle få några blödningar, sedan från vecka tolv fram till ultraljudet är man orolig att barnet ska ha något fel. Men så kommer man på ultraljudet och allt visar sig vara bra, nej då börjar man oroa sig för att barnet ska ha dött i magen och inte stötts ut. Ja ni ser, det går bara runt och någonstans där inne har jag hela tiden den känslan. Jag är så rädd att något ska hända vår lilla bebis, men det enda man kan göra är att hoppas och be att man ska föda fram ett friskt litet pyre. Det är allt jag begär, att mitt barn får komma till världen och må bra.

Älskade lilla pyret, du har en mamma och en pappa som älskar dig så fruktansvärt mycket redan!

Bebis

Nu är bebisen c:a 19 cm från huvud till stjärt och väger omkring 470-575 gram. Kroppen fortsätter att utvecklas dag för dag och de inre organen specialiserar sig på sina funktioner. Fostrets lever producerar enzymer och ansvarar för nedbrytning av bilirubin, ett ämne som bildas när röda blodkroppar bryts ned.

 Eftersom livslängden för röda blodkroppar är kortare hos foster än hos vuxna människor bildas mer bilirubin hos foster än hos vuxna. Bilirubin går från fostret genom moderkakan till ditt blodomlopp där din liver hjälper till att bryta ned bilirubinet. Efter förlossningen kan bebisen uppvisa tecken på gulsot till följd av höga halter av bilirubin som den nyfödda levern ännu inte kan effektivt bryta ned. Detta uttrycker sig som en gulartad ton på huden och ögonvitorna. Detta tillstånd räknas inte som allvarlig och behandlas ibland med ljusterapi då ultraviolett ljus hjälper till att bryta ned bilirubin.

Bebisens sinnen utvecklas snabbt och tack vare en komplett uppsättning neuroner i hjärnan kan nu omgivningen och den egna kroppen utforskas, främst med hjälp av känseln. Känslen är ett av de första sinnena som utvecklas och bebisen kan röra sitt ansikte eller känna armar och ben.

I äggstockarna hos flickor finns redan alla de primitiva ägg bildade som hon kommer ha under hela sitt liv, och livmodern är fullt utvecklad.


Du

Övre delen av livmodern befinner sig nu c:a 2 cm ovanför naveln och du känner dig sannolikt ganska tillfreds och bekväm med graviditeten. Magen är ännu inte så stor att den blir ett irritationsmoment i de dagliga rutinerna, och du kan förmodligen sitta och böja dig utan alltför mycket svårigheter.

Om du under tidigare veckor lidit av illamående så finns det en god chans att det har gått över vid det här laget.

Din blodvolym har ökat för att fylla behovet av ökad syresättning och näringstransport till fostret. Det mesta av ökningen är blodplasma vilket leder till en utspädning av de röda blodkropparna, något som kan leda till fysiologisk anemi, eller blodbrist. Måttet på denna utspädning av blodet kallas hematocrit och når sitt lägsta värde omkring den här perioden, efter vilken den ökade produktionen av röda blodkroppar börjar komma ikapp.

Jag längtar så mycket efter dig så det värker lite i hjärtat. Lillpyret ♥

Bebisen

Grattis! Du är nu halvvägs genom graviditeten. Det har gått 18 veckor sedan befruktningen och din bebis är nu 14-16 cm från huvud till stjärt och väger c:a 250 gram, ungefär som en stor chokladkaka.

 
Bebisens hud börjar nu bli tjockare och körtlar under huden börjar utsöndra ett vaxliknande ämne som kallas vernix. Detta ämne kommer att täcka din bebis hud och skydda den mot fostervattnet under resten av graviditeten. Lanugohåret på bebisens kropp hjälper till att fixera den skyddande vernixen.

 Huvudhår och tånaglar börjar växa på det här stadiet, liksom hår på överläppen och i ögonbryn.

Du

Din midja har sannolikt vuxit och är inte lägre synlig. Livmodern har fortsatt växa upp i magen och kan nu kännas i höjd med navlen. Den växande bebisen och livmodern trycker din buk utåt och genom återstoden av graviditeten kommer den att fortsätta trycka på dina lungor, mage och njurar. Detta kan göra att du lättare blir andfådd, behöver kissa oftare och inte kan äta lika mycket, samt orsaka förstoppning.

Det ökade trycket kan också göra att din navel tryck ut och blir som en liten kula iställer för ett hål. Många får också bristningar i huden på magen då den töjs ut i snabb takt. Detta gäller också bukmuskularturen som dras isär och stäcks ut, och blir därmed något försvagad. Man brukar därför rekommendera gravida kvinnor att inte belasta bukmusklerna i onödan.


Älskade lilla pyret i vecka 18 ♥

Att man kan älska någon så mycket, så liten och långt ifrån färdigbakad där inne. Inga ord kan beskriva hur mycket vi längtar till den dagen vi får träffa dig lilla pyret. Få se dig, hålla dig, lukta på dig. Vårat lilla mirakel. Tänk att vi två skapat dig, det är helt otroligt, jag förstår det fortfarande inte. Jag känner bara en oändlig lycka ♥


Så önskad från första stund. Din mamma och pappa älskar dig, så mycket!

 
På första bilden ligger bebis med huvudet nedåt och rumpan i vädret, på andra bilden ser man att ansiktet är mot kameran och så lillhanden och lillfoten ♥

Jag kan inte sluta titta på dessa fantastiska bilder. Nu på morgonen har vi varit på vårat första ultraljud och inga ord kan beskriva vilken lycka jag känner just nu. Att få se vårat lilla pyre sparka, boxas, vända och vrida på sig var det största jag någonsin varit med om ♥

Våran älskade lilla bebis växer som den ska och allting såg så bra ut. Vilken lättnad det var att äntligen få höra det, att han/hon lever. Det var min största rädsla, att vi skulle komma på ultraljudet och så skulle det lilla hjärtat inte slå. Men nu var det inte så, så nu kan vi andas ut. Vilken underbar känsla.

Jag kan helt ärligt säga att jag är världens lyckligaste just nu. Jag har ett litet pyre inom mig som växer, som jag har skapat med min livskamrat, stora kärlek och bästa vän. Vi ska bli en liten familj. Vi två ska bli tre. Det här är verkligen meningen med livet, det här är äkta lycka!

Åh! Ikväll har vi fått höra lilla pyrets hjärtslag. Vilken känsla!! ♥
Min fina beställde hem en Angelsound för några dagar sedan och idag kunde vi hämta ut den. Jag ville inte ha hörlurar först, var så orolig att man inte kunde höra något, men direkt min fina gav mig världens leende så förstod jag att han hörde något! Lyssnade, kände på min egen puls, lyssnade och kände på min egen puls igen. Men det var stor skillnad på hjärtslagen. Pyrets slog bra mycket fortare än mina. Jag är så glad!!!

1. Ömma bröst - Ja!
Det har dock blivit bättre. Från början gjorde dom så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen.

2. Illamående - Ja.
På mornarna mår jag fruktansvärt illa. Som tur är så har jag olika arbetstider så jag börjar inte sju varje morgon. Har kräkts två gånger hitills och hoppas att jag inte behöver kräkas igen. Fy.

3. Trötthet - Ja.
Jag är väldigt trött just nu, har nästan börjat bli mer trött nu än tidigare. Sover så fort jag får chansen.

4. Kissnödig - Både ja och nej.
Ja fast ändå inte så mycket. Vaknar alltid mitt i natten och måste gå, men annars inte mer än vanligt. Lär väl bli värre i slutet av graviditeten när lilla skatten där inne trycker mot min urinblåsa.

5. Huvudvärk - Nej.
Inte alls, känner mig bara lite bakis ibland och då hjälper litervis med vatten!

6. Ryggsmärtor - Ja.
Om jag sitter stilla för länge på samma ställe börjar det värka i nedre delen av ryggen.

7. Magont - Ja!
Jag har haft riktigt ont i magen till och från. Det har slitit och dragit där nere, ibland har jag haft så ont att jag skrikit rätt ut. Blev såklart väldigt ont men fann en sida där det stod att det är troligen ligamentsmärtor. Det kan göra väldigt ont när bebisen växer snabbt.

8. Matbegär - Nej!
Inga cravings här inte. Äter allt som innan!

9. Yrsel - Nej!
Ibland när jag reser mig upp för fort, men ytterst sällan.

10. Humörsvängningar - Ja!
Det har jag visserligen alltid haft men ;) Nä, jag är känsligare än vanligt och blir mer irriterad över saker som jag annars inte skulle brytt mig om.

När fick du reda på att du var gravid? Den 10 Oktober - 2011.

När är bebis beräknad? 19 Juni - 2012 ♥

Var bebis planerad? Både och. Vi hade pratat om det och skyddade oss inte, så vi båda var ju medvetna om vad som kunde hända.

Hur reagerade du och din partner? Vi har aldrig varit så lyckliga och rädda på samma gång.

Var ni säkra på att ni skulle behålla? Ja absolut. Jag är emot abort och har alltid sagt att den dagen jag blir gravid så kommer jag behålla barnet. Klart vi var rädda och klart vi har funderat från och till om vi verkligen är redo för att bli föräldrar, men vi har aldrig funderat på abort!

Hur gammal var du när du fick reda på det? 20 år och jag kommer vara 21 år när bebis kommer.

Hur reagerade era familjer? Våra familjer blev överlyckliga för våran skull. Är superglad över deras reaktioner!!

Har du fått må bra hitills? Nä inte alls. Jag har varit väldigt illamående på mornarna och är det fortfarande. Med tanke på att jag jobbar inom vården och börjar klockan sju dom flesta mornarna så har det varit lite jobbigt. Men jag har så fina och förstående arbetskamrater så det har gått bra. Sedan har jag haft ont i magen, väldigt ömma bröst och varit väldigt trött. Men nu börjar jag må bättre!

Hur mycket av graviditeten kommer du dela med dig av här på bloggen? Jag startade en gravid blogg för mina närmsta vänner och min familj, som det ser ut nu kommer jag ha den kvar. Där skriver jag mer ingående om graviditeten. Varför jag valde att börja skriva om graviditeten på den här bloggen var för att så många människor som jag inte känner utan bara vet vilka det är vill ta del av min graviditet. Såklart vill jag/vi dela med oss av lyckan, till en viss del!

Vad hoppas ni på, en flicka eller en pojke? Vi hoppas på en frisk bebis! Sedan vad det blir spelar inte så stor roll. Min fina säger att han bara har manliga spermier, så om man ska lita på honom så får vi en liten pojke ;)

Har ni köpt något till bebis än? Tidigt i graviditeten beställde jag hem en body som det stod 'älskling' på och så två nappar. Jag kunde inte hålla mig, ville ha något att titta på så jag kunde längta ännu mer. Större saker kommer vi handla på IKEA när vi åker dit om några helger. Vi vill se vårat mirakel på ultraljud först innan vi handlar en massa saker.

Har ni pratat om några namn? Absolut. Vi är överens om ett flicknamn och ett pojknamn än så länge! Redan innan jag blev gravid var vi överens om dessa, det är två ovanliga namn som vi älskar.

Hur känns det att du ska bli Mamma? Det känns helt fantastiskt! Nu har det fått smälta in och jag börjar mer och mer förstå att det är någon som växer inuti mig. Att man kan känna sån kärlek till någon man aldrig träffat, det visste jag inte. Vi har älskat våran lilla bebis från första stund ♥

 

Nu är det äntligen dags att dela med sig av den stora lyckan till allmänheten! Ett litet pyre växer i min mage just nu, ett mirakel som vi har skapat ♥

För lite mer än två månader sedan fick vi reda på att vi den 19 Juni 2012 ska bli föräldrar. Vilken fantastisk känsla. Inga ord kan beskriva hur lyckliga vi är och hur mycket vi längtar till Juni. Detta är verkligen meningen med livet.

För snart fyra år sedan träffade jag min stora kärlek och livskamrat. Vi har gått igenom så mycket, både glädje och sorg. Vi har alltid hållit ihop och kämpat för våran kärlek, vi har verkligen bevisat att våran kärlek övervinner allt. Därför vet jag att det här kommer bli så bra. Peder är en sån fin människa, så lugn och trygg. Jag är säker på att han kommer bli världens bästa pappa ♥