Sitter och fryser efter en lång och härlig skotertur med världens bästa
Marcus! Kan säga att det inte är dom bästa skoterlederna och absolut
inte säkert att köra på älven nu, det är öppet på väldigt många ställen.
Men vi klarade oss och roligt var det, känns som att det var ett tag sen
jag åkte skoter nu. Min fina sålde ju sin innan vintern så jag hann inte
åka något, men jag är glad att han spenderade sina pengar på en ny
bil istället för en ny skoter. Vi får ta och köpa en till nästa vinter, finns
ju inte ord i hela världen som kan beskriva känslan. Så underbart.

Tog inga bilder men här kommer några skoterbilder från förra vintern.

  
  

Idag ska jag skriva någonting som gör mig glad, ibland behövs sånt också.
Jag är så glad att min fina storebror har hittat någon som gör han så otroligt
glad och jag kan säga er att det var  jättelängesen jag såg honom såhär glad!
Det lyser om honom och just den känslan som jag får när jag ser hur han känner gör
mig så glad. Det är en härlig känsla! Han har dessutom hittat en väldigt fin tjej som
jag tycker jättemycket om och som jag vet alltid kommer finnas där för honom och
stötta. En tjej som jag vet aldrig skulle såra honom och som skulle komma mitt i natten
om han skulle behöva stöd. Vi står varandra så otroligt nära, han är en av mina bästa
vänner och jag minns så väl vad han sa till mig för några månader sen.
"Först hade jag allt jag behövde, nu har jag förlorat allt" Som lillasyster och bästa vän så känner man sig väldigt maktlös. Man vill bara försöka få bort den känslan på något sätt trots att man vet att det kommer ta tid. Nu har han hittat någon som han verkligen får vara sig själv med, som inte struntar i honom totalt och som tycker om honom för den han är. En som är med honom trots hans brister, hans tårar och hela tiden finns där. Jag kan inte säga annat än att jag är överlycklig för hans skull.

Många ser mig som en arg människa, någon som inte accepterar att fel människa kommer in i vårat liv. Men saken är den, jag är snäll och trevlig mot dom människor som behandlar mina syskon, vänner, nära och kära med respekt. Är man inte snäll så är inte jag snäll tillbaka och så är det bara. Så tror jag att vi alla är, man vill väl inte att någon ska behandla en som står en väldigt nära som skit? Det tror jag att ingen vill. Och jag är en sån som sätter stopp direkt jag ser någonting som är fel, jag är inte falsk och går runt och låtsas att allting vore bra. Många tar det på helt fel sätt, många förstår det och vänder taggarna utåt och blev helt vansinnig. Men det är bara för att man inser sanningen, att man gör fel. Därför är jag ibland inte så omtyckt av vissa människor. Men bryr jag mig? Nej. Så länge man behandlar människor med respekt, är snäll och finns där oavsett vad så lägger jag mig inte i. Men när det handlar om sin egen storebror som man står väldigt, väldigt nära så bryr jag mig fruktansvärt mycket.

Marcus är för mig en bästa vän. Världens bästa vän som alltid finns där och torkar mina tårar tills dom slutar rinna. Han är den som alltid får fram ett skratt trots alla tårar. Han är den som hjälper mig ur svåra situationer och hjälper mig att kliva över alla hinder på vägen. Han hjälper mig ur  svåra situationer och får mig att orka ta nästa steg. Han är den som ofta säger hur mycket han älskar mig och att han lovar att aldrig släppa taget om mig. Han är den som får mig att bli lugn när jag är arg, ledsen och besviken. Han är den som jag låter stanna kvar trots att jag bara vill vara ifred. Han är den ärligaste, härligaste och underbaraste människa som finns i hela världen. Marcus är den som lovar att försöka fylla den tomrum inom mig, trots att det inte går. Han är den
som lovat att vara där fysiskt på pappas plats när jag gifter mig och skaffar barn. Han är den som tar mig i sin famn och låter mig skrika, klaga och gråta tills tårarna inte längre rinner.

Jag älskar dig storebror, jag älskar dig så fruktansvärt mycket att ord inte kan beskriva.