Sitter nu och kämpar med sista uppgiften som ska vara klart innan
imorgon. Har gjort bort socialpsykiatrin & mitt arbete om högt blod-
tryck i geriatrik. Nu fattas det bara att skriva klart alla tre patient-
fallen och skicka in det till Ulrika ikväll. Förstår inte varför jag sparar
allting till sista kvällen, men det blir bara så. Speciellt nu när jag inte
orkar med något. Känner mig helt yr i huvudet direkt jag tänker på
skolarbete, men det blir väl bättre med tiden. Eller?

Jag har så många frågor älskade du, vad tänkte du? vad kände du?
gjorde det ont? visste du att du inte skulle vara kvar? Vi visste inget.
Ingen visste. Jag vill veta om du kände det på dig, om du själv la in
årorna för du vet att vi alltid klarar oss. Du skulle aldrig ha lämnat oss
om du inte visste att vi skulle kämpa och klara oss. För tillsammans är
vi som starkast. Men du var alltid starkast, jag känner mig svag utan
dig. Varje andetag gör ont utan dig, varenda steg utan dig gör ont.
Det är inte rättvist, inte någonstans.
Jag vill ha dig här, vill att du ska komma tillbaka. Min bästa vän.