Med tanke på omständigheterna, med tanke på att jag bär en oändlig saknad inom mig så mår jag ganska bra just nu. Livet rullar på som vanligt, som det ska med andra ord. Jag har en helt fantastisk pojkvän som följer mig, stöttar mig, älskar mig för den jag är. Vad mer kan man begära? Jag är dålig på att uppskatta det jag har, måste ske en förändring. Jag har ett helt underbart liv bortsett från några saker, men man är inte mer än en människa. Vi alla har våra sämre och bättre dagar, så kommer det alltid vara. Jag måste acceptera att ögonen kan tåras när som helst, människor i min omgivning får räkna med att jag inte alltid kan vara glad och skratta. Man får helt enkelt ta allting som det kommer, acceptera att jag har mina stunder då jag bara vill försvinna, då jag bryter ihop totalt. Jag måste lära mig att ta vara på dom stunder då det känns som att jag flyger på rosa moln, ta vara på dom bra stunderna, dom stunderna när jag skrattar så benen viker sig. Livet är en berg- och dalbana.

Jag kommer alltid sakna min Pappa. Jag kommer alltid vara halv, känna att en stor del av mig saknas. Jag kommer föralltid vänta på hans korta sms, han telefonsamtal. Jag kommer alltid vänta på att min fina Pappa ska komma hem och krama om mig. Det kommer bara vara så. Man slutar inte leva när någon nära försvinner, även om det känns som det. Till en början lever man i en bubbla, för en själv stannar livet av helt och för människorna i ens omgivning fortsätter livet. Det är en märklig känsla och jag önskar inte ens att min värsta fiende skulle få känna den. När någon som står en så nära försvinner, vill man själv bara försvinna. Jag bryter fortfarande ihop av saknaden, jag faller fortfarande ned som en liten hög på golvet, känner mig så svag och önskar att jag bara kunde trolla mig dit Pappa är. Men just nu känner jag mig stark. Just inatt känner jag att ingenting kan få mig att förlora kontrollen, tappa styrkan. Jag lever för min bästa vän nu, jag ska göra mitt bästa för att han ska få se att jag orkar, att jag klarar av allting, jag ska leva för honom tills vi ses igen. När jag möter honom, ska jag hålla om honom så länge och säga 'Pappa, visst såg du? Jag klättrade upp från botten för att göra dig stolt' Nu tåras mina ögon, av lycka. Jag har sån energi, sån kraft just nu, jag klarar allt. Tillsammans med min änglapappa klarar jag allt.

Ta vara på det ni har, medans ni kan. Tänk inte att ni kan höra av er imorgon istället, för då kan det vara försent. Glöm inte att säga till era nära och kära hur mycket ni uppskattar det dom gör för er och hur mycket ni älskar dom. Just dom orden 'Jag älskar dig' kan man aldrig någonsin säga för många gånger.