Minnen får mig att le



Jag kollade igenom några gamla bilder och fann dessa två. Detta hus ligger i Kubbe Norrflärke och tillhör inte min släkt längre, men det har gjort. Min gammelmormor Sara bodde i detta hus och jag har så fruktansvärt många minnen därifrån. Jag minns när hon gick bort, då bodde vi i huset några nätter och jag svär på min Pappa's grav att jag såg henne stå och kolla på mig mitt i natten. Ni tror mig nog inte, men det är sant. Detta resulterade i att jag bara skrek rätt ut och hela min familj fick sitta och spela kort med mig halva natten. Haha! Dom var nog lite irriterade ;p

Min barndomsvän Linnéa följde med mig till Örnsköldsvik en gång och då var vi där och åt surströmming. Jag och Linnéa fick ett eget bord ute på gården, det var så himla mysigt. Om ni kollar på första bilden, husknuten som är längst till höger, det var där jag kissade som en pojke när jag var mindre. Jag var ju så irriterad på att mina bröder bara kunde dra fram deras grej (hah!) och kissa medans jag fick göra det så omständigt. Så när alla hade gått in drog tog jag av mig på nederdelen och härmade mina bröder. Hahaha, jag kan inte sluta skratta. Pappa visste att jag skulle hitta på något bus så han tog med sig kameran, smög ut på bron och fotade hela händelsen. Så jag har kvar det på kort. Underbart att kunna tänka tillbaka på såna fina och roliga minnen.


Jag hade sån otrolig barndom. Min fantastiska familj har jag att tacka för det så, tack!! ♥
Kommentarer
Postat av: felicia - livet utan min mamma.

sv:tack! :) i piteå på en studio som heter no remorse!

2011-05-02 @ 22:47:24
URL: http://filiica.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0