Jag låg och tänkte igår. Jag och min fina Peder har verkligen gått igenom allt. Kämpat för våran kärlek, hållit ihop, struntat i alla falska och avundsjuka människor som bara velat oss ont. Det känns så bra att tänka tillbaka på, att vi klarade det, att vi tillsammans klarar allt. Och nu står vi här idag, starkare än någonsin och väntar vårat första barn. Jag kan inte vara annat än lycklig. Superlycklig ♥

Men än hur lycklig jag är så måste jag säga att jag verkligen hatar dom människorna som en gång försökt sära på oss två. Hur kan människor vara så onda? Jag kan fortfarande inte förstå det och kommer nog aldrig göra det. Men allt som har hänt gör mig inte ledsen efter snart fyra år, det gör mig mer arg och irriterad. Men jag ödslar ingen energi på människor som inte förtjänar det. Ni förtjänar inte ens att jag skriver om er i detta inlägg, men jag tänkte så mycket på allt som hänt igår att jag bara var tvungen att skriva av mig.

Tack Peder för att du aldrig släppt taget om mig. För att du kämpat för att ha mig i ditt liv. För att du kämpat för oss. Tack för att du älskar mig och alltid finns där. Du är den finaste människan som finns. Jag älskar dig!