Amning

När jag var gravid så tänkte jag inte sådär jättemycket på amning. Jag såg det redan då som ett sätt för bebisen att få i sig mat och var kanske lite nervös över att jag inte skulle kunna amma. Inte för att ersättning eller annat är dåligt, utan för att jag ville kunna amma och ge mitt barn mat på så sätt. Under tiden på BB så fick inte Elvin rätt grepp om bröstet så jag hann bli väldigt orolig och osäker på mig själv, vilket gjorde det jättesvårt för mig att tycka att amning var något fint och mysigt. Det hör till saken att en barnläkare ordinerade tillmatning på honom, så han fick i sig för mycket av det, så han ville inte äta av mig. Sista dagen som vi var på BB kom vår barnmorska in till oss (som vi hade på vårdcentralen) och förstod inte alls varför dom skulle tillmata honom. Han var inte stor för sin ålder. Så vi fick sluta med tillmatningen, min mjölk rann till och han började äta väldigt bra.  

 

Till en början så hade jag väldigt ont från förlossningen och när Elvin inte fick rätt grepp om bröstet så började även dom göra väldigt ont. Vilket ledde till att amningen blev en väldigt jobbig stund för mig och jag gruvade mig varenda gång som jag skulle ge honom mat. Ett tag började jag gråta så fort han kom i närheten av bröstvårtan, så ont gjorde det. Men när jag började läka och jag kom igång med amningen, så började det kännas mycket lättare och jag fick bättre självförtroende och kunde mata honom utan problem.

 

Men jag måste erkänna att jag inte tillhör den gruppen av mammor som verkligen älskar att amma och tycker att det är en fin och intim stund. Till en början började jag fundera om det var något fel på mig som kände så, alla andra verkade ju känna helt annars än vad jag gjorde men efter att ha pratat med andra så insåg jag att jag absolut inte är ensam om att känna så. Självklart älskar jag att ha Elvin i min famn och kommer amma så länge som det är möjligt, men jag behöver inte ha honom just vid bröstet för det. Jag kan hålla honom nära i flera timmar, men det behöver inte vara för själva matningen. Jag känner att Elvin är jätteduktig när han tar bröstet och äter, är glad över att jag har mycket mjölk, men jag får inte känslan av att det är såååå mysigt att amma.

 

Jag är övertygad om att jag kommer se tillbaka på amningstiden som en väldigt fin period och jag kommer garanterat sakna den massor, inte på grund av själva amningen utan för att det var första tiden med Elvin. När han var så liten. Första tiden mer vår lilla skatt som var helt beroende av oss. Det är helt hur jag känner nu, om någon/några månader när det är dags för mig att sluta amma kanske jag känner helt annorlunda och absolut inte vill sluta amma.

 

Varför jag vill dela med mig av mina tankar kring amning är för att det säkert finns fler där ute som känner precis som jag och det är absolut inget fel med det. Vi alla är olika. En fråga till er mammor (även blivande mammor): Hur tänker ni kring amning?

 

En trött nybliven mamma. Bubblar av kärlek när jag ser denna bild, en alldeles nyfödd Elvin ♥

Vilket bra i h ärligt inlägg! Skönt att man i te är ensam om att inte tycka att amning är en mysig och trevlig stund även om man vill Linn ge sitt barn maten den behöver :)
Vi ger mestadels ersättning till Elsa då mjölken inte räckte i början och nu sinar den allt mer! Dock inte mig emot men har känts så "fult" att tänka så :)

Jag hoppas verkligen på att det kommer att gå bra att komma igång med amningen. I början av graviditeten ville jag inte amma men nu vill jag inge hellre. Det är det bästa för bebisen, får både mat och närhet samtidigt. Sen är det ju smidigt att alltid ha maten nära till hands :).

Sv:Tack för du är med och gissar på min blogg :). Kram

Jag tillhör den skaran som älskade att amma. Jag hade aldrig några problem, ingen sårig bröstvårta och ingen mjölkstockning. Det var en stor sorg när mjölken började sina och jag var tvungen att sluta amma, och än idag saknar jag det. Särskilt när Wilda är sjuk eller ledsen. :( Jag tycker flaskorna är krångliga, men det positiva är att pappan kan vara mer delaktig.

Amningen för mig kändes himla viktig medan jag var gravid. Mjölken rann till ordentligt då vi kom hem från bb och jag helammade båda tjejerna tills dom var 2mån sen slutade jag pga att det vart på tok för stressigt och jag hann aldrig äta i någon ordning. Pumpade för att va säker på att dom fick den mängd dom skulle. Sen amma dom ut i mellan för att få närheten. Såhär i efterhand saknar jag amningsstunderna, men samtidigt väldigt glad att jag slutade. Dedär med subbelamning funkade inte då jag tyckte det vart för mycke med bägge vid bröstet.

Amningen för mig kändes himla viktig medan jag var gravid. Mjölken rann till ordentligt då vi kom hem från bb och jag helammade båda tjejerna tills dom var 2mån sen slutade jag pga att det vart på tok för stressigt och jag hann aldrig äta i någon ordning. Pumpade för att va säker på att dom fick den mängd dom skulle. Sen amma dom ut i mellan för att få närheten. Såhär i efterhand saknar jag amningsstunderna, men samtidigt väldigt glad att jag slutade. Dedär med subbelamning funkade inte då jag tyckte det vart för mycke med bägge vid bröstet.