När vi städade ur vårat hus så fann vi massa kartonger med bebiskläder som vi haft
när vi var småa. Jag kunde inte låta bli att spara några som var så otroligt söta. För
söta för att ge bort eller kasta bort så nu ligger dom i en kartong hemma hos oss.
En del kommer garanterat användas igen medans jag kommer he bort några, nu är
dom ju inte strykna eftersom dom bara ligger där dom ligger men jag älskar dom iallafall.

Haft en jättemysigt dag i Sidberg med världens bästa farmor & farfar.
Det är alltid så härligt att komma dit. Man känner sig som ett litet barn
igen, det är precis så som det var när man var liten. Det pirrar fortfarande
i min mage när jag ska åka dit, det är något speciellt. Underbart.
Att åka dit och bara umgås är det underbaraste som finns, att få lite egen
tid med pappas fina mamma och pappa. Jag älskar dom så mycket.

Vi har grävt upp pären, dolat på ute i det fina vädret, planterat blommor och
ätit surströmming. Mums! Usch tänker nog en del, men surströmming på
macka med rödlök är det godaste som finns.

Jag älskar er!

En människa kommer in i ditt liv bara sådär och blir en stor del
av din vardag. En helt fantastisk människa som du verkligen håller
av. Som kan dig innantill och utantill. Som du aldrig behöver prata
med utan ser på dig vad det är du vill säga. Som håller om dig när
det är som svårast, som säger precis vad du vill höra och som alltid
finns där. En människa som satt djupa spår i hela dig, en människa
som du fått skapa otroligt många fina minnen med. En människa som
aldrig gått bakom ryggen på dig. En människa som du verkligen har
roligt med. Som du skrattat med tills du inte orkat stå. Som fått dig
att känna dig trygg. En människa som lärt dig vad äkta vänskap är.

En sån människa är du för mig. Jag är så tacksam över alla dessa år
som vi hunnit få tillsammans. Jag är så tacksam över allting du gjort
för mig under alla dessa år. Du är en hjälte, min hjälte som räddat mig
från allt ont. Som fått mig att orka. Som fått mig att se att det finns en
morgondag som är värd att kämpa för. Du har fått mig att le när jag
helst har velat gråta. Jag har så mycket att tacka dig för, jag finner inte ord.

Jag kommer alltid älska dig. Du kommer alltid betyda fruktansvärt mycket
för mig. Jag kommer förevigt kunna plocka fram alla våra fina minnen och
tänka tillbaka. Det är allt som behövs för att jag ska få le, att tänka tillbaka.

Ett otroligt vackert bröllop. Sofia, Martin och lilla Elsa var så fina.
Helt klart en minnesvärd dag och kväll.

Förutom min äckliga och olägliga förkyldning så känner jag mig lycklig.
Jag är stolt över mig själv, jag kan se på mig själv i spegeln och le.

Jag har fått tillbaka min träningslust. Förut kunde jag träna två timmar per dag. Först en timme på gymmet och sedan en lång promenad en timme. När pappa försvann så tappade jag suget totalt, allting kändes meningslöst och jag slutade träna. Ibland kunde jag gå ut och gå, när någon ville följa med mig. Men jag gick aldrig själv, så som jag alltid gjorde förut. Nu har gymmet öppet alla dagar i veckan och jag är där minst en timme varje dag. Det känns så underbart att äntligen ha kommit igång. Det har varit väldigt jobbigt att komma tillbaka efter ett sånt långt uppehåll, men jag bitit ihop och kämpat in i det sista. Nu är jag verkligen på G igen och det känns toppen!



Jag har fått en helt annan syn på livet. Jag lever varje dag som om det vore min sista, jag försöker säga till mina närmsta varje dag hur mycket jag älskar dom. Jag tar vara på livet, försöker att inte tänka så mycket på morgondagen. Jag gör det jag vill helt enkelt. Försöker umgås med dom jag tycker om och struntar i människor som inte bryr sig. Det är något jag verkligen fått nog av. Människor som lovar att skärpa sig, som lovar att börja höra av sig och säger att man ska umgås mer. Det är så fel att säga något som man inte kan gå efter. Jag har helt enkelt slutat lita på människor som säger samma sak hela tiden och inte gör någon förändring. Jag har slutat bli ledsen, har slutat gråta om nätterna pga det och tar istället vara på dom som är äkta och verkligen bryr sig.



Jag har slutat tänka på vad jag stoppar i mig. Vet att jag nämt det tidigare i bloggen så det kommer väl inte som en nyhet för er som följt min blogg länge att jag haft problem med maten. Det började med att jag tränade i vansinne för att gå ned i vikt, jag åt helt normalt och tränade mycket. Jag lyckades förlora hela 30 kilo vilket jag på ett sätt var nöjd med, men samtidigt inte. Jag såg mig fortfarande som tjock och började äta mindre och tränade mer. Tillslut åt jag knappt någonting osv osv osv. Idag mår jag bra, jag tränar för att det är något jag verkligen tycker om och äter bra. Jag vill aldrig någonsin falla tillbaka till det, vill aldrig vara där jag en gång varit för jag har nog aldrig mått så dåligt psykiskt som jag gjorde då. Idag äter jag det jag vill. Vill jag äta chips en kväll så gör jag det, vill jag äta godis så gör jag det och det känns så fruktansvärt bra. Efter många år så är det en lättnad för mig, när man var där så trodde man aldrig att man skulle komma ur det men jag klarade det. Har min fina pappa att tacka för det, han hjälpte mig hela vägen. Tack vare honom är jag frisk idag.



Jag har ett arbete att gå till varje dag. Inte ett fast jobb, men det är alltid en början. Det började med en praktik där, sedan sommarjobb och extra jobb på helgerna. Jag har gjort min tredje sommar där nu och får fortsätta först och främst till jul. Ord kan inte beskriva hur glad jag blev när jag fick höra det av chefen, det var som om en sten lättade från mina axlar och jag kände mig trygg. För det är tryggt att ha ett ställe att gå till varje dag och känna att man tillhör något. Jag trivs jättebra där, underbara pensionärer och härlig personal!


(Eftersom jag jobbar med äldre så lånade jag denna bild från Google.se)

Min bästa vän's bortgång har gjort mig starkare. Ur allt det jävliga så har jag blivit starkare, fått lära mig hur det är att stå på egna ben. Jag har fått lära mig hur det är att stå emot smärta och ångest för att klara vardagen. Jag har fått möta andras blickar, jag har fått vara "den tjejen som förlorat sin pappa" och jag har blivit ännu starkare av det. Jag saknar min pappa så fruktansvärt mycket, ord kan inte beskriva saknaden efter honom. Men han har lärt mig så mycket, jag har lärt mig att man aldrig ska ta människor för givet. Man ska njuta av livet, ta alla möjligheter man får. Man ska inte bråka med människor, för det leder ingenstans. Man ska aldrig prata illa om andra, det finns ingen mening med det. Det finns någonting positivt hos alla människor - kom ihåg det.



Jag har världens finaste i mitt liv. Min helt otroliga pojkvän, min fina, mitt hjärta. Han med stort H som jag älskar så himla mycket. Som stannar kvar hos mig oavsett vad och som älskar mig trots mina fel och brister. Han är min livskamrat som jag vill dela hela mitt liv med. Vi har hunnit med så mycket på dom här åren vi varit tillsammans. Vi har hunnit dela både gläjde och sorg, han har aldrig släppt taget om mig och funnits där när jag har behövt honom. Han är helt unik, världens bästa. Vi har skapat så många minnen, fina minnen som jag alltid kommer bevara inom mig. Vi kommer skapa miljontals med minnen, vi har så många framtidsplaner och jag kan knappt vänta. Han är det bästa som hänt mig och jag har aldrig älskat någon så högt, någonsin.



Jag har världens finaste familj. Tillsammans klarar vi allting och det vet jag. Utan er hade jag aldrig stått här idag och jag är så evigt tacksam över att ni hjälpt mig kliva över alla hinder på vägen. Vi finner alltid styrka hos varandra, på något sätt klarar vi av att resa oss. Tillsammans. Alltid tillsammans! Jag älskar er.



Det här blev ett väldigt långt inlägg. Men jag behövde skriva av mig lite. Jag är lycklig, trots allting så känner jag en obeskrivlig lycka som jag hoppas kommer vara länge. Det är underbart att leva!

Jag och mamma tog oss en tur till Knaften ikväll och hälsade på
Ingela och lilla Albin! Så himla fin och så himla söt. Ville aldrig åka
därifrån. Jag satt bara och kollade på honom hela tiden när han låg
och sov i vagnen, vilken liten och underbar varelse ♥ 

Det är sant, jag har världens bästa mamma. Hon är inte bara så omtänksam och
så snäll, hon är den starkaste jag känner. Helt ärligt så skulle inte många fortsätta
kämpa och verkligen försöka vara stark efter det vi varit med om. Hon kämpar på
dag för dag och hon gör det så bra. Trots att det inte alls är lätt för henne så försöker
hon finnas där och stötta oss barn. Det är guld värt, hon är guld värd. Hon får höra
det alldeles för sällan, hur bra hon är. Hon får höra det för sällan, att hon är stark.

Jag skulle göra vad som helst för henne, till och med springa till Norge fram & tillbaka.
Visst har vi våra bråk och diskussioner, men vilka människor har inte det? Jag anser
att det gör oss starkare och kommer varandra närmare. Visst är det hemskt att något
ska hända för att man ska se och ta vara på det man verkligen har. Men jag är glad att
vi kommit varandra närmre. Det betyder oerhört mycket för mig, det betyder oerhört
mycket för min älskade pappa. Jag vet att han ser ned på oss och ler. Minns så tydligt
bland det sista han sa till mig "var snäll med mamma, Sara." Jag lovade honom och jag
kommer alltid hålla och höll alltid det jag lovade honom. Min fina pappa.

Jag älskar min mamma och min pappa. Jag älskar min fina starka mamma och min helt
otroliga, underbara ängel till pappa. Det är dom som gjort mig till den starka människan
som jag är idag. Utan dom två hade jag inte varit där jag är idag. Har så mycket att
tacka dessa fantastiska människor för. Tack för att ni fått mig att orka med allting och
tack för att ni får mig att orka kämpa varje dag.

Älskar er, så mycket att ord inte kan beskriva. Ni är allt.

Kvällen har varit helt underbar! Åkte till mamma kring sex och då hade norskarna redan
kommit dit. Var jätteroligt att träffa dem igen, det var ju trots allt tre år sedan sist vi sågs
och oj vad dom har förändrats! Speciellt Elisabeth som jag umgicks med jättemycket som
liten och så hennes lillasyster Karin. Dom är så goa och jag fick lära mig lite norska också
vilket jag är stolt över, det är sånt mysigt språk. Elisabeth berättade att när vi var mindre
och dom var här på besök så hade hon tagit med sig en norsk bok. Så satt vi inne på mitt
rum och hon försökte lära mig norska. Haha! Så himla gulligt. Och så hade vi byggt ett torn
av madrasser och hoppat på dom från min säng, så många minnen det finns och jag minns
knappt hälften. Varför har jag så dåligt minne för!? Hon minns precis allt. Hon minns till
och med vad min kanin hette, Skrutt! Ja det var tider det. Om man ändå kunde spola tillbaka
tiden så man fick uppleva alla underbara saker igen. Minns hur mycket jag tyckte om att åka
dit och hur mycket jag tyckte om att dom kom hit, det var verkligen något speciellt och jag
tycker att det är speciellt även idag. Har faktiskt längtat tills dom skulle komma hit.

Nä jag har bestämt att det här måste vi ta tag i. Jag får se till att komma till Norge eller något
framöver så vi får många dagar på oss att umgås. Vi måste ju ta igen dom här tre åren då vi
inte träffats alls och det är låång tid. Det var jättehärligt att få träffa dom igen, verkligen!

Jag måste säga att jag har världens bästa kusin. Hon är en vän som
alltid finns där, lyssnar & stöttar. Jag kan vara mig själv i hennes sällskap och
får alltid skratta. Det vi har kallar jag äkta vänskap och jag släpper det aldrig.

Tack Sofia för att du alltid finns där och försöker få mig att må bättre. Tack för
att du lyfter upp mig från botten och får mig att le på insidan. Och så tackar jag
även för att du och Martin producerat den finaste och underbaraste bebisen som
någonsin kommer födas, hon är det goaste jag vet så tack för det ;)

Jag vet att jag sagt det förut men jag säger det igen. Nu tänker jag strunta i alla
människor som struntar i mig. Det här är hopplöst, jag blir bara besviken.

Jag har vänner som verkligen bryr sig, en underbar familj som aldrig släpper
taget, en helt fantastisk pojkvän som gör mig fruktansvärt lycklig och världens
bästa pappa uppe i himlen. Vad mer kan man begära?

Min fina, jag hade inte klarat en dag utan dig. Du får mig alltid att orka och blicka
framåt. Du är min högra hand, min livskamrat, min bara min älskling.
Jag älskar dig. Glöm aldrig det!

Less på hur allting är. På hur jag mår, på att kroppen inte orkar och på alla krav som
ställs. Inga krav som andra ger mig, utan alla krav på mig själv. Önskar man bara
kunde vakna upp en morgon och känna att livet är så underbart, att få känna lycka.
Att känna livsglädje, att känna att man längtar till att vakna upp nästa morgon och
få ta vara på dagen. Det känns inte så, jag längtar till jag få lägga mig på kvällen och
gruvar mig för att kliva upp. Vill helst ligga i sängen hela tiden, inte röra mig, inte prata
med någon. Bara ha kolsvart i rummet och inte tänka alls. Det är vad jag vill.

Man försöker kämpa in i det sista, man tar sig hela tiden ett steg framåt och två steg
bakåt. Jag trodde aldrig livet kunde vara såhär jobbigt. Att man var tvungen att kämpa
så mycket för att få må bra. Att man kämpar mer än vissa andra, att man inte kan skratta
på insidan. Allting gör bara ont.

Livet kan förändras på en sekund. Allting går så fort, så fort att man själv inte hinner vara
med. Man kan förlora en människa som står en så nära, så plötsligt, så snabbt. Självklart
så ska man inte tänka på det hela tiden, då skulle man nog bli galen. Men man kan ha det
i huvudet och ta fram dom tankarna ibland. Imorgon kan du vara borta, imorgon kan jag
vara borta. Ta vara på det du har, medans du kan.


Jag älskar dig

Jag kommer sakna alla våra skratt, tokiga skoldagar och underbara klassfester.
Just nu blir jag bara tårögd när jag tänker på att det är slut, är jag den enda som
känner att det här slutet är helt fel? Jag vill inte att skolan ska vara slut föralltid.
Jag vill inte sluta gå på roliga lektioner och sluta träffa alla på en och samma plats.

Min fina klass, något som man på något sätt alltid kommer tillhöra även om det är
slut. Fina OP3 som lärt mig så otroligt mycket under tre år. Underbara människor
som satt djupa spår i hela mig. Fina människor som jag redan saknar så mycket.

Vi har ju inte precis splittrats föralltid. Jag vet att vi kommer ses många gånger igen
och ha roliga klassfester och så. Men det känns ändå så jobbigt att tänka på, att vi
alla ska ta tag i allvaret nu och fokusera på sitt eget. Nä fy, tacka vet jag skolan.

Jag älskar er alla, på något sätt. Jag saknar er fruktansvärt mycket ska ni veta.

Nu har vi landat och jag kan säga att för mig är det blandade känslor. Det känns så
härligt att komma hem till tryggheten men samtidigt så fruktansvärt tråkigt att lämna
något så varmt och härligt. Vi har haft strålande sol hela veckan! Så skönt.

Jag har haft en underbar vecka i Alanya. Blivit brun, badat i poolen, ätit god mat, åkt
båt på havet, druckit gott och skrattat i massor. Jag har för första gången sedan pappa
försvann kunna njuta av livet, slappnat av och tagit dagen som den kommer.

Men nu är man tillbaka till verkligheten. Nu ska jag försöka börja ladda inför att jobba
resten av sommaren, vilket inte känns så roligt eftersom jag just kollade in mitt schema
som inte alls är härligt. Men jag får tänka positivt, pengar pengar!

Har hundratals bilder sedan resan som jag lovar att lägga upp i veckan, men är alldeles
för trött och slut på i kroppen så det blir inte ikväll. Ska ta mig en härlig dusch och lägga
mig framför tvn, känns som att jag behöver en lång sovmorgon imorgon.

Dom här tre åren med dessa fina människor har bara flygit iväg.
Jag önskar att man kunde spola tillbaka tiden och få uppleva alla
fina minnen igen. Ord kan inte beskriva hur mycket jag kommer
sakna allihopa. Redan igår så gjorde det ont i hela mig, jag insåg
att det är slut nu. Jag vill inte att det ska vara slut.

Jag kommer alltid minnas mitt fina OP3 och alla har en speciell plats
i mitt hjärta. Jag hoppas innerligt att alla kommer ta vara på våra fina
minnen som vi hunnit skapa med varandra. För det kommer jag göra.

Jag älskar er!

Min student blev helt underbar. Jag saknar min älskade klass redan, många tårar
rann igår och fina tal hölls. Jag kan inte säga annat än att jag alltid kommer att
älska OP3. Alla fina tjejer och simon, ni anar inte hur mycket ni lärt mig under 3 år.

För att jag inte ska deppa ihop totalt så har jag börjat packa inför Alanya, jag måste
nog sätta en gräns för det finns så mycket jag vill ta med. Det ska bli så mysigt att
åka iväg lång bort och bara njuta en vecka.

Fick jättemånga fina presenter igår på min dag, kan lägga upp bilder på allting senare
för nu är jag så seg. Har sovit hela dagen, undra om jag kommer kunna sova inatt?

Tack till mamma som är den starkaste i hela världen och fixade allt, till min fina och
mina bröder som fanns där. Tack till Peder's familj som kom och var med mig på min
dag och hela min släkt. Tack till min underbara klass som gjorde min student oförglömlig!

Och tack till min älskade pappa som ställde upp för mig, jag vet att det var du som gjorde
att solen lyste på oss hela dagen. Jag saknar dig.