Det är i drömmarna jag får träffa dig älskade du, jag vill bara sova
hela tiden. Det gör ont att vara vaken, det gör ont att andas, det gör
ont att leva utan dig. I drömmarna får jag alltid vara med dig, oavsett
om du inte finns här med oss så får jag vara med dig där. Det känns
bra. Där kramas vi, du pussar min panna & viskar att allting kommer
bli bra. Vi åker och fiskar i flera timmar, vi går ut på långa promenader
och skrattar åt människor som ser roliga ut. Du drar dina underbara
skämt och jag får höra ditt härliga skratt, vi åker tillsammans på fotbolls-
matcher. Jag får le med dig, skratta med dig, prata med dig, vara med
dig. Då är allting bra, då faller alla pusselbitarna på plats. Då är jag hel.
Nu är jag inte hel pappa, du fattas. Jag vill bara att du ska vara här.

Det som gör mest ont är att alla sakerna vi alltid gjorde tillsammans inte
finns längre, alla sakerna som vi delade tillsammans finns inte nu.
Jag vill inte inse att det är såhär, att du aldrig mer kommer hem igen och
att vi aldrig mer kommer kunna göra dom sakerna som bara du & jag
gjorde. Som vi alltid gjorde, varför finns du inte här?
Jag ville rädda dig, jag skakade hela tiden. Jag var så rädd, hela tiden var
jag rädd. Direkt jag fick veta att du var sjuk så blev jag rädd, jag låg vaken
om nätterna och föreställde mig hur det skulle vara utan dig. Jag kunde inte
ens tänka mig, ingen kan någonsin tänka sig hur man kan överleva utan dig.
Jag ska försöka pappa, för din skull. Du hade velat att jag skulle kämpa och
fortsätta leva vidare, för din skull ska jag göra det. Bara för din skull.

Jag älskar dig min bästa vän, världens bästa vän.
Du är mitt allt.