För er som inte vet så har vi vår lägenhet just bredvid Norrängsskolan där jag
gick skola när jag var liten. Nu när jag parkerat bilen och ska gå upp till lägen-
heten så hör jag massa barn skratta och skrika. När jag kollar dit så ser jag
att både barn och lärare har någon slags ute dag, dom grillar och har det mysigt.
Det fick mig att tänka på den gamla goda tiden, då man var liten och inte alls
hade några bekymmer. Man hade sina "bästisar" och var tillsammans med flera
pojkar samtidigt. Man gruvande aldrig för att stiga upp på morgonen och åka på
skolan, man fick ha det precis som man ville. Det jag saknar mest från den tiden
är nog vårat lilla tjejgäng som vi hade, vi var fem stycken som alltid höll ihop.
Vad vi än skulle göra så ville vi alltid vara med varandra.

Har inte heller bara goda minnen från den tiden, men dom väljer jag att stöta undan
och fokuserar bara på allting som inte gör ont att tänka på. Det var en helt underbar
tid och jag brukar ofta tänka tillbaka på allt. Tänk om man kunde spola tillbaka tiden
och få uppleva allting igen. Alla mysiga utflykter, lektioner som inte var tråkiga för
man hade inga krav på sig, alla roliga lekar som vi själva uppfann och så vidare.
Skulle kunna hålla på i evigheter och berätta om alla fina minnen jag har från den
skolan. Nästan så att jag känner att jag måste fara och hälsa på där snart innan lärarna
vi hade går i pension.

Man ser alla barn som är så glada, springer runt och leker och man kan inte hjälpa att
man tänker tillbaka. Snart tar jag studenten, om 18 skoldagar står jag där i en fin klänning
och går ut skolan. Det känns underbart men samtidigt helt overkligt, förstår inte hur alla
dessa skolår bara kunnat flyga iväg. Men det känns skönt att ha något att se tillbaka på
och kunna le. Jag har haft det så himla bra, på alla tre skolor som jag gått på. Lärt känna
underbara människor som satt djupa spår i hela mig. Inte bara klasskamrater, utan även
lärare som hjälpt mig när jag haft det svårt. Dom ska verkligen ha ett stort tack.


Skolfotot i 6:an