Har inte gjort så mycket ikväll. Bara suttit och kollat på bilder från Alanya, kan inte sluta
tänka på hur otroligt härligt det kommer att vara att få åka härifrån en vecka.
Inte bara för värmen, goda drinkar och att bli brun som en pepparkaka. Utan även för att
få glömma bort alla bekymmer för en stund. Att slippa tänka så mycket och bara njuta.
Att inte släppa in dom tankarna som orsakar smärta. Jag kommer få skratta tills jag inte
orkar längre (man kan inte göra annat i mina bröder's och min fina's sällskap) och jag
kommer slippa somna och vakna med tårar i ögonen varenda natt.

Jag har lessnat på människor som bara hör av sig när det är något dom ska ha. Stöd
eller alkohol, jag är less på att bli utnyttjad. Förstå mig rätt, jag ställer mer än gärna upp
för mina vänner. Har inte gjort annat i mitt liv och jag älskar att göra så människor mår
bättre. Men det känns som att det är det enda jag duger till. Jag har lessnat på att vara
den som alltid hör av sig, less på att vara den som alltid kommer på saker att göra.
Stod och funderade idag när jag städade lägenheten, hur mysigt det skulle vara om någon
kom över och surrade i massor en kväll. Kanske dricka kaffe och surra tills man inte orkar
prata mer eller ha en mysig vinkväll. Trodde faktiskt att det skulle bli en ändring när man
har eget, men det blev det inte. Jag hade fel, igen. Funderade på om jag skulle höra av mig
till någon men jag tänkte om rätt snabbt. Jag håller alltid på att falla tillbaka till det där, att
jag hör av mig utan att tänka på att det inte bara ska vara min uppgift jämt. Jag är för
snäll, jag är för lättutnyttjad om man nu kan säga så. Jag säger nästan aldrig emot eller sätter
stopp för något, för jag vill bara vara snäll. Men nu är det slut med det. Jag sätter stopp.

Jag kanske är för hård. Många kanske reagerar starkt på det jag skriver, men det här är
precis så som jag känner. Jag är inte en i mängden, jag har inte förändrats, om jag får säga
det själv så är jag en underbar vän. Jag finns alltid där, jag är omtänksam och bryr mig, jag
är mer den som lyssnar på andras bekymmer än berättar mina egna. Jag vill alltid rätta till
fel och skulle en vän ringa mitt i natten och vilja ha mig där så skulle jag komma direkt.
Jag är en snäll vän. En vän som behöver något tillbaka, när man inte får det så lessnar man
ganska snabbt. Det är vad jag har gjort nu.

Sen ska jag inte dra alla över en och samma kant. Det finns dom som hör av sig, inte många
men vissa. Jag är så glad över att ni bryr er, jag är så glada över att ni finns. Tack underbara ni.

Dagens planer;

♥ Fara på skolan & ha en lektion kring tio
♥ Kanske gymmet efter den lektionen
♥ Handla & få i mig någon lunch
♥ Pussa på min fina som är sjuk idag
♥ Fara på skolan i eftermiddag på en lektion
♥ Börja skriva på hemuppgiften i step up

Ja, det är väl ungefär vad jag ska roa mig med idag.
Hoppas ni får en härlig onsdag!

Set med plunta, tratt och snapskoppar ( Ladies night ) för bara 198:-

Har just insett att det bara är tolv skoldagar kvar av min gymnasietid, då har jag
räknat bort nästa fredag eftersom vi är lediga pga balen och så räknade jag bort
självaste studentdagen eftersom den inte räknas. Fattar ni!? Det är inte alls länge
kvar och jag börjar känna paniken lite smått över allting som ska fixas innan den
dagen kommer. Fick i presentkort av mamma helbens vaxning, tiden bokades idag
så det känns bra. Jag har hört av mig till tjejen som fixar naglar men inte fått något
svar ännu, hoppas verkligen hon kan fixa dom under studentveckan. För fixar jag
dom tidigare har jag förstört dom till studentdagen, det kan jag nästan lova er.
Klänningen, skorna och studentmössan är fixad. Funderar på om jag ska idas fara
och köpa löshår, men det känns tveksamt samtidigt som jag vill. Världsproblem!

Ja det är mycket som ska fixas och mitt största problem just nu är väl att bli frisk.
Är det inte halsen så är det hosta, är det inte huvudvärk så är det magvärk.
Men förhoppningsvis så går det snart över, håller med tjejerna i klassen om att det
inte spelar någon roll hur sjuk man än är på studenten, man kommer fara dit ändå.
Studenten är något man absolut inte kan missa. Balen må väl vara, jag ska inte ens
gå balen eftersom jag inte vill lägga ut massa pengar på något jag verkligen inte känner
för. Dessutom så räcker det med en stor grej utan pappa, klarar inte av något mer.
Nä men studenten är viktig och det pirrar i min mage bara jag hör ordet studenten.
Det kommer bli en så lyckad dag och lyckad kväll.

Nu ska jag ut på stan med min fina och köpa upp något för mitt presentkort som jag
fick av den fantastiska personalen på Medicinkonsulten. Vi ska även köpa lite saker
som vi inte gjort sedan vi flyttade in här, som till exempel en rullgardin. Haha!

Så var denna helgen över och den har varit toppen trots att jag dragit på mig
en förkyldning som inte är att leka med. Kände redan i fredags att halsen
började göra ont och över helgen så har det bara blivit värre med hosta och
så. Så nu dricker jag mängder med té, tuggar halstabletter i sinne och ber till
gud att jag är frisk till studenten. Nog för att det är några veckor kvar men
man vet ju aldrig hur länge det håller i sig. Svårast kommer det vara att hålla
sig ifrån träningen, men jag ska inte vara sjuk på studenten. Aldrig i livet.

Vi har bara tagit det lugnt i helgen, umgåtts med varandra och blivit nykära på
nytt. Det är såna här stunder som får en att inse att man aldrig någonsin vill
vara utan varandra. Umgåtts med hans helt fantastiska familj och bara njutit
av livet. Det är skönt att komma bort en stund från verkligheten, den verklighet
som gör så fruktansvärt ont. Jag vet att smärtan inte försvinner bara för att jag
åker bort men det får en att glömma alla bekymmer för en liten stund. Och såna
stunder behöver man ibland för att orka. Det får en att vilja kämpa vidare.

Nu är det bara att ladda inför en ny skolvecka, inte så många kvar nu faktiskt och
det börjar dra ihop sig för lärarna att sätta betyg. Är lite nervös inför tisdagen då
vi ska få veta hur det gick på historiaprovet, jag ber till gud att det gick bra för mig.

Har faktiskt inte så många planer inför veckan, ska försöka fokusera på skolan nu
dom sista dagarna som är kvar av den. Göra klart skolarbeten som inte är klara
och ladda inför studenten. Jag är faktiskt riktigt taggad redan nu!

Jag kan inte sticka under stolen med att det varje år pirrat i min mage när jag sett
alla studenten sjunga studentsången, sett alla tjejer & killar som klätt upp sig så fint
och åkt lastbil runt stan. Den lyckan har jag också velat känna varenda år, trots att
det är en trygghet att komma tillbaka till skolan efter sommaren. Men det går bara
inte att inte känna lycka med dom som går ut gymnasiet och tar studenten.

Jag har ännu inte insett att det är snart vi som står där, i år är det våran tur att klä
upp oss i fina klänningar och skrika oss hesa. Jag vet inte ens om jag kommer inse
det när dagen är kommen heller, det känns helt overkligt men jätte spännande.

Trots lyckan jag känner så gör det lite ont att tänka på den stora dagen som snart är
här. Var är du på min dag pappa? Jag vet att du på något sätt är med mig, men jag
vill ha dig hos mig fysiskt, inte bara psykiskt. Jag vet hur stolt du var över mig, det
har du alltid varit. Jag vet hur mycket du såg framemot min student och nu kan du
inte vara med. Inte på det sätt som både du och jag hade velat. Det gör jätteont.
Jag vet att jag kommer ha väldigt många runt mig som bryr sig och kommer dela den
stora dagen med mig, men det kommer kännas i hjärtat att min bästa vän inte är där.

Under dom här tre åren har jag inte bara lärt mig fruktansvärt mycket inom vården, jag
har lärt mig så otroligt mycket av mina älskade klasskamrater också. Att finnas där och
ställa upp, att hjälpa varandra i svåra situationer och inte ta allt för givet. Många har satt
djupa spår i hela mig och kommer ha en speciell plats i mitt hjärta oavsett vad som händer
i framtiden. Inte bara alla fina i OP3 utan även lärare som stöttat mig och ställt upp när det
varit som jobbigast. Det finns så många minnen som jag bevarar djupt inne i mitt hjärta &
som jag alltid kommer kunna se tillbaka på och le. Fina och underbara minnen.

När pappa plötsligt rycktes bort från mig fanns alla där, mina kompisar tog emot mig och
släppte mig inte. Jag minns när mina fina tjejer kom hem till mig och fikade bara några
dagar efter pappa försvann, jag minns hur hela klassen gjorde en plansch till mig med fina
ord och dikter. De visade verkligen att dom brydde sig, dom fick mig att se att det finns
människor som kommer ta emot mig när jag faller. Dom lärde mig känna trygghet.
Mina fina lärare gav mig tid och behandlade mig inte annorlunda trots att jag inte orkade
komma på skolan på flera veckor.

Jag har många att tacka och jag ser framemot en studentdag som kommer bli perfekt.

Imorse när väckaren ringde ville jag bara ligga kvar i sängen och inte kliva upp.
Humöret blev inte det bästa när jag kände mig hängig och väldigt förkyld, så
nu åker jag väl på en fet förkyldning också. Men hellre nu än sedan.
Skuttade faktiskt upp rätt snabbt när jag insåg att jag skulle fara med Martin &
Sofia till Umeå och shoppa hela dagen.

Hade bara en lektion eftersom jag inte ska vara med på dom lektionerna som
handlar om vård vid livets slut. Behöver nog inte förklara för er varför jag inte
är med på dom lektionerna, ni förstår nog. Men jag var iallafall på första och
efter den kom dom och hämtade upp mig. Satt bak med Elsa och lekte hela
vägen fram, hon är verkligen det underbaraste som finns. Hennes kinder, åh!

Väl framme i Umeå så kände jag lite panik över att jag bara var tvungen att hitta
mig några studentskor. Har varit i Umeå & Sundsvall tidigare men inte hittat några
som jag verkligen tyckt om. Första skoaffären vi gick in på så hittade vi dom fina
skorna som jag ska ha på min student. Dom är så fina och vilken underbar känsla
det var att sätta på sig ett par finskor och känna att det är mer än rätt. Dom passar
dessutom väldigt bra till min fina klänning också, det kan inte bli så mycket bättre.

Hittade även ett linne, massvis med leggins, nagellack, smycken, en väldigt fin
T-shirt till min fina, en jättegullig leksak till Elsa, en duk till köksbordet och så vidare.
Har ingen kamera på den telefonen som jag använder nu, typiskt mig som ska ha
sönder alla telefoner jag har. Men när jag får tillbaka min ska jag fota, det lovar jag.

Den här dagen har varit helt fantastiskt. Skrattat och haft det mysigt hela dagen, ätit
god sushi på sushi bar och trots benvärken som jag känner av nu så är jag mer än nöjd.

Tack för det underbara sällskapet Sofia, Martin & Elsa ;) Det här behövde jag. ♥

Jag tycker att den här veckan bara flygit förbi, kanske för att det snart är studenten?
Igår var vi på en information om tider & vad som händer under den dagen, kan säga
er att det pirrade inte bara lite i min mage. Kan inte riktigt förstå att jag går ut skolan
föralltid, att det är slut på gymnasietiden nu. Undra hur jag kommer känna i slutet på
Augusti när alla andra börjar skolan, blandade känslor tror jag. Ska ju trots allt läsa
upp matte B till hösten så än slipper jag inte skolan helt. Huvva vad jag kommer sakna
alla mina älskade klasskompisar, älskade OP3. En klass som satt djupa spår i hela mig.
Det är fantastiska människor, att jag fått chansen att lära känna såna fina människor
är så värdefullt. Människor som lärt mig saker, som fått mig att tänka om och framför-
allt funnits där hela tiden när jag behövt det. Jag älskar er!

Idag har jag bara en lektion på morgonen, efter den hämtar Sofia & Martin upp mig och
vi åker till Umeå för en shoppingdag. Det enda som jag måste köpa är två par skor till
studenten, för så omständig som jag är så vill jag ha olika skor på dagen och på kvällen.
Har nyss varit i både Umeå & Sundsvall och shoppat jättemycket, men sommargarderoben
måste fyllas på så nog kommer jag komma hem med några klädesplagg.

När jag kommer hem ikväll så åker vi direkt till Tjäl och är där över helgen, ska bli så
himla mysigt. Att få fara bort under helgerna och bara vila upp sig är det bäsa som finns.
Inte tänka på någonting, slippa alla bekymmer för en stund är guld värt. Att jag dessutom
får vara med världens finaste människa gör inte saken sämre.


Jag vet att jag laddar upp den här bilden väldigt ofta, men jag älskar
den. Den är så fin, vi är så fina. Tillsammans är vi oslagbara!

Nu är jag väldigt stolt över mig själv, lagade köttfärspaj idag till middag helt utan
hjälp. Hade faktiskt glömt bort hur roligt det är att laga mat, mest roligt är det att
se resultatet när det är färdigt. Min fina tycker inte om paj speciellt mycket, men
min paj älskade han och han sa att han aldrig ätit någon godare i hela sitt liv.
Jag tror honom iallafall ; )

Snart ska jag bege mig till mamma och umgås en liten stund, farfar är där och
jag har saknat honom så mycket. Saknar farmor också, har inte haft tid att åka
dit men känner att jag måste dit snart. Det har varit mycket läxor och sånt nu
så jag har inte riktigt orkat med annat, men känner att jag börjar sakna dom
alldeles för mycket nu. Dom är seriöst dom bästa i hela världen.
Jag älskar mina fina farföräldrar, fruktansvärt mycket. ♥

  

Det spelar ingen roll var jag befinner mig eller vad jag gör, du finns alltid för mig.
Om jag så skulle befinna mig på andra sidan jordklotet så skulle du komma för
att få mig upp på benen igen. En äkta vän, en vän som aldrig sviker är vad du är.

Samtalet ikväll betydde jättemycket för mig. Att få höra dina stöttande ord och
höra dig prata om saker som får dig att må dåligt, ger mig en möjlighet att försöka
ge tillbaka något för allting du gett mig. Du är en fantastisk människa.

Jag älskar dig världens bästa Marcus ♥

   

Det har alltid varit svårt för mig att stanna upp och riktigt känna efter hur jag
själv mår. Jag stöter bort människor runt mig och låtsas att jag klarar mig helt
själv. Jag klarar det inte, inte på egen hand. Jag ljuger för andra och för mig
själv om hur det verkligen är, jag vet inte varför. Jag vill inte visa mig svag &
framförallt vill jag inte att människor ska tycka synd om mig. Jag gör misstag
som jag får ångra och gör att jag inte kan sova om nätterna, frågan är bara
varför jag gör såhär mot mig själv. Jag kan inte förstå det, jag vill inte såra
människor som jag älskar. Jag vill inte göra saker jag får ångra, jag vill inte.

Jag vet att det är upp till mig själv att ändra på mig. Jag om någon borde veta
hur det är att känna sig helt knäckt och bara vill försvinna. Men jag tänker inte
längre, jag lovar att ändra på det och sviker. Svek är det värsta som finns.
Om jag känner så, om jag hatar människor som ljuger och sviker. Varför gör jag
då samma sak? Det finns så himla mycket som behöver ändras på och det är
upp till mig nu att visa att jag är så mycket bättre än vad jag visat hitills.

Jag skulle aldrig såra dig medvetet. Jag skulle aldrig göra något ont mot dig och
riskera att förlora allt jag har. Du är allt jag har, det enda som jag någonsin vill
ha. Den enda som verkligen vet allt om mig, du är den enda som jag verkligen
vet allt om. Du känner mig så väl, kan mina brister och älskar mig för den jag är.
Lycklig är bara förnamnet, du får mig att känna mig så speciell och jag älskar dig.

Ingenting får skilja oss åt, ingenting kan någonsin skilja oss åt.
Jag behöver dig, du är allt jag någonsin önskat och vad som än
händer så kommer du alltid vara nummer ett för mig.

Min fina, det finaste jag har. Jag älskar dig så himla mycket!

  

Det härligaste som finns är när man kan dela på sig i ett förhållande. Att man
inte behöver följa efter varandra hela tiden, att man kan göra helt olika saker
utan att det blir några problem. Ikväll blir det utgång med fina tjejer medans
min man är på annat håll och gör det han älskar. Visst är det underbart?

Förut kunde jag inte släppa honom ur sikte, ville hela tiden vara med honom
och kunde känna saknaden direkt vi skiljdes åt. Nu är det helt annars, visst
saknar jag honom men det känns så himla bra att man kan göra sina egna
grejer som man själv tycker om.


Det ska alltid vara vi två - JAG ÄLSKAR DIG!

Jag lever i en mardröm. En mardröm som jag aldrig vaknar upp ur och du
vaknar inte heller. Varför vaknade du aldrig? Du bara försvann, på några
sekunder slutade ditt hjärta slå. Vem kunde ana, vem kunde tro att jag skulle
få se min pappa ligga där, alltid varm inombords men så kall på utsidan.
Jag vill inte räkna månaderna, dagarna, sekunderna utan dig. Jag vill ha dig 
nära mig, så nära som jag alltid hade dig förut. Ett telefonsamtal bort, hur
når jag dig nu? I tankarna och i drömmarna, där får jag alltid träffa dig oavsett
hur långt borta du är. Ibland när jag vaknar upp ur en fantastisk dröm brukar
jag le för mig själv, precis som om jag varit nära dig och fått någon slags ny
energi så jag klarar av att stiga upp. Men besvikelsen kryper sig på väldigt
snart, när man inser hur det verkligen är. Att det här är verkligheten, min
verklighet som jag aldrig kommer undan. Det är såhär det kommer vara, något
jag måste leva med. Utan dig, vare sig jag vill eller inte, vare sig jag orkar eller
inte. Smärta, saknad, tårar, längtan. Jag saknar dig. 

Ditt namn är inristat i mitt hjärta, likaså alla minnen som jag alltid kommer 
bevara på en alldeles speciell plats bara för dig. Jag älskar dig Pappa ♥


 

Har varit hos underbara Frida tills nu, vi har fått bortgjort all läxa så nu gäller
det bara att renskriva allting på datorn vilket kan ta sin lilla tid. Men jag kämpar
vidare, det känns huuur jobbigt som helst men det måste bli klart i veckan.

Hon hade hittat två kort på mig sedan jag var liten, direkt jag såg dom så kom
det en massa minnen upp. Jag var trots allt söt, tjock och söt. Det var tider det.

 

Jag vill dela min lycka med dig just nu. Krama om dig, skrika och hoppa runt
tillsammans med dig för att få ut min glädje. Min lycka är din lycka, din lycka
är min lycka. Jag vet att du vet om det, du visste det nog redan när vi började
planera att vi skulle sätta två fina ringar på våra fingrar. Du vet allt.
Jag vet att du är lycklig och fruktansvärt glad för våran skull, du sa alltid att
det skulle vara vi två hela livet. Vet du pappa? Det tror jag med. Du sa alltid
att han var den finaste människan jag någonsin träffat och att vi var som gjorda
för varandra. Det är vi, vi är som två pusselbitar som sitter ihop.
Jag är förlovad pappa, med den människan som jag vill dela hela mitt liv med.
Jag vet att du sitter där uppe och ler åt mig nu, du känner nog min glädje.

På din dag valde vi att förlova oss. En speciell dag för oss, du betyder så mycket
för oss båda två. Det var en glädje att se hur nära ni stod och att ni fann varandra
så snabbt. I våra ringar står det 3/5-10. En dag som alltid kommer göra extra ont
men samtidigt kännas som en helt underbar. En underbar dag för en underbar
människa och jag ska alltid fira dig, på något sätt ska jag alltid göra din dag lite
extra speciell. För mig är den speciell. Helt fantastiskt, så som du är.

Saknaden efter dig blir inte lättare, det blir bara svårare. Men jag har lättare för att
hantera den nu, självklart är det upp och ned. Ibland orkar jag inte fara till dig och
prata i timmar för att det tar emot, en klump bildas i magen och jag bara gråter.
Medans andra dagar skulle jag kunna sitta hos dig en hel dag och bara prata, skratta
och gråta i floder. Jag saknar dig.. jättemycket.

Pappa, jag tänker på dig hela tiden. Jag tänker hela tiden på hur mycket jag vill att
du ska vara här. Jag saknar dina varma kramar, dina pussar mot min panna, jag
saknar att få se dig. Tänk om jag bara fick hålla om dig, bara en sista gång..

Skola, träning, mat, tv-tittande och nu ska jag fixa mina naglar.
Sen lägger jag mig i sängen och inväntar min man, min man ;)

Nu är jag redo för att ta på mig löparskorna, möta upp Andréa och
sedan svettas som en galning. Längesen jag tränade riktigt hårt
känner jag, sådär så svetten bara rinner och man är helt slut på
när man kommer hem. Den känslan går inte att beskriva med ord.
Får hoppas på lite träningsvärk imorgon också så det känns att
man kämpat på bra. Nu är jag riktigt laddad.

När jag kommer hem ska jag ta mig en lång dusch, städa upp lite
och göra fint här tills min fina kommer hem ikväll. Det blir en riktig
myskväll, tänka sig att vi delat hela två år tillsammans idag.
Med dig är jag som lyckligast, skulle inte byta ut dig mot någon annan
i hela världen. Du är mitt allt och jag älskar dig!

Idag är det din dag älskade pappa, din 49-års dag och jag kan inte ge dig någon
present. Idag är det bara din dag och jag kan inte äta glasswienerbröd med dig
och bara få skratta. Jag får inte se dig öppna paket i din säng, ge dig frukost och
tårta på sängen. Varför pappa?

Idag gör det ont. Jag orkade inte ens kliva upp imorse, ville inte vakna och inse
att det är 3:e Maj som är din dag. 

Grattis min fantastiska pappa, jag skulle aldrig klarat mig om det inte varit för dig.
Jag har så mycket att tacka dig för, för alla hinder du hjälpt mig att kliva över.
Men jag har redan tackat dig och du visste om hur tacksam jag är.

Jag älskar dig, oändligt mycket.