älskade ängel
Jag sitter i bilen, ovetandes fast samtidigt vet jag om vad som kanske kommer
att ske. Jag håller tummarna så hårt att jag får ont, blundar nästan hela vägen
fram och ber till gud att det inte är så som mina värsta tankar säger mig.
När jag blundar ser jag också alla minnen framför mig, våra minnen som bara
vi två tillsammans har skapat. Alla skratt, tokerier, alla roliga diskussioner, alla
tårar, alla underbara kramar, alla varma pussar mot min panna, alla tokiga skämt
och ditt härliga skratt. Vi hade så mycket mer att skapa tillsammans, så många
fler minnen skulle skapas, livet fick inte vara slut nu. Du skulle inte försvinna.
När beskedet kom, var jag i en bubbla. Dom skämtar med mig, visst? Du ska
inte dö, du ska inte försvinna, du ska inte ryckas ifrån mig. Du skulle vara kvar.
Dom kan inte mena allvar. Är det dags nu? Det kan inte vara möjligt att du ska
ta dina sista andetag nu, du har så mycket kvar av livet. Det får inte vara sant.
Minnet därifrån är svagt, jag minns bara att jag gick mot fönstret och kollade ut.
Länge stod jag där, det kändes som flera timmar. Jag bara upprepade flera gånger
att du var min absolut bästa vän, att jag aldrig skulle orka utan dig. Aldrig, aldrig..
Bönerna räckte inte till, ditt hjärta orkade inte slå längre. Slå för oss kommer det
alltid göra, men det orkade inte längre slå här nere på jorden. Nu är det tomt.
Tomt utan dig. Saknaden efter dig går inte att beskriva med ord, det som gör
mest ont är att dom sakerna som vi alltid gjorde tillsammans inte finns längre.
Jag vill bara ringa dig, höra hur du mår, kunna berätta för dig saker som gör
mig glad och saker som gör mig mest ledsen. När tårarna rinner är du den första
som jag tänker på att ringa, jag slår ditt mobilnummer, ringer dig men får inget
svar. "Numret du försöker nå är inte längre i bruk" sägs det, tänk om du hade en
telefon där du är. Om jag bara hade numret så jag fick höra din röst.. tänk om.
Jag älskar dig.
Kommentarer
