Jag älskar dig
Vem försöker jag lura? Jag mår inte bra, inte någonstans. Det bränner och svider i bröstet, hela tiden och jag gör ingenting åt det. Varför? Jag vet inte, jag kan inte svara på den frågan. Det gör bara så ont, jag faller ihop som en liten hög, hela tiden. För varje gång blir det bara svårare att ta sig upp men jag faller ändå ned, det gör ont. Jag trodde att min bröstkorg skulle sluta röra på sig samma dag som Pappa's gjorde det. Men min fortsatte, mina andetag tog aldrig slut medans han tog sina sista. Så orättvist. Varför fick inte Pappa leva? Varför just min bästa vän? Jag kan inte förstå det, får inte in det i mitt huvud. Han var ju så snäll, så omtänksam, så fin. Världens goaste människa, så kramgo och så underbar. Varför rycks så fina människor från jorden? Dom ska ju finnas, vara änglar här nere på jorden och inte i himlen. Det är fel, så fel. Min Pappa var bara 48 år när hans själ lämnade oss, han skulle ju minst bli hundra år. Det var ju det jag sa till honom hela tiden, att han skulle bli minst hundra år. När han låg där i sjukhussängen så sa han att inte ens dom starkaste människorna klarar allt, jag viskade att det gör dom visst. Att han var den starkaste människan på jorden och att han skulle klara det där. Jag hade fel. Kanske visste han att jag hade fel, att han skulle lämna oss tills vi ses igen om många år. Jag vet inte vad han tänkte, men han sa hela tiden att han älskade mig och det värmer så i hjärtat idag. Han sa det så många gånger och det kom direkt från hjärtat. Så fint.
Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar mitt hjärta, min bästa vän. Jag har så mycket jag vill berätta för honom, jag vet att han skulle vara lycklig för min skull. Jag går till Pappa's gravsten, nästan varje dag och pratar med honom. Ibland känner jag verkligen att han är med mig, det kan vara en vind eller bara känslan att han är där. Att han håller om mig eller håller min hand, jag tror att han önskar mer än allt att han fick vara här med mig, med oss och se hur vi utvecklas. Växer upp och skapar nya saker. Jag vet inte var min Pappa är just nu, men en sak är säker, han missar inte en sekund av vad som sker i mitt liv. Jag vet att han vakar över mig och våran fina familj, han hjälper mig alltid över alla hinder på vägen. Det vet jag. För han var sån, han hjälpte mig alltid.
Nu rinner tårarna igen, det gör ont i hela min kropp, inga ord kan beskriva känslan inom mig. Jag behöver min Pappa mer än någonsin just nu.
Jag älskar dig Pappa ♥
Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar mitt hjärta, min bästa vän. Jag har så mycket jag vill berätta för honom, jag vet att han skulle vara lycklig för min skull. Jag går till Pappa's gravsten, nästan varje dag och pratar med honom. Ibland känner jag verkligen att han är med mig, det kan vara en vind eller bara känslan att han är där. Att han håller om mig eller håller min hand, jag tror att han önskar mer än allt att han fick vara här med mig, med oss och se hur vi utvecklas. Växer upp och skapar nya saker. Jag vet inte var min Pappa är just nu, men en sak är säker, han missar inte en sekund av vad som sker i mitt liv. Jag vet att han vakar över mig och våran fina familj, han hjälper mig alltid över alla hinder på vägen. Det vet jag. För han var sån, han hjälpte mig alltid.
Nu rinner tårarna igen, det gör ont i hela min kropp, inga ord kan beskriva känslan inom mig. Jag behöver min Pappa mer än någonsin just nu.
Jag älskar dig Pappa ♥
Kommentarer
