Jag har Pappa's ögonfärg, hans näsa och hans läppar. Jag har Pappa's humor, hans tankesätt, hans kloka ord och hans styrka. Ju mer jag är ifrån honom så inser jag hur fruktansvärt lik jag är honom. Jag kan komma på mig själv med att sitta och skratta åt alla hans skämt, jag minns dom alla så väl, än idag. Jag kan komma på mig själv med att dra samma tokiga skämt som han och så skratta åt mina egna skämt, som han alltid gjorde. Våran humor är så obeskrivligt lik, han älskade att se på humor program såsom 'Hjälp', Robert Gustavsson och Stefan & Krister. Jag är lika intresserad av Andra Världskriget, förintelsen och allt som hände förr som han var. Han visste om det och varenda gång det var någon dokumentär på tvn så skrek han 'Saaaaaara!!! kom och kolla på tv med mig' Pappa hjälpte mig alltid, med allt. Med kärleksproblem, problem i skolan, problem med vänner. Han hjälpte mig alltid på traven och sa hur jag skulle försöka tänka. Jag skulle inte vara såhär stark idag om det inte vore för honom, han har fått mig att tänka efter och jag är så glad för det. Pappa tyckte att bråk var det mest onödiga och det är så jag tänker idag. Varför ska man bråka och diskutera med människor när man vet att det kan vara slut imorgon? Morgondagen kan man aldrig bestämma över, så jag lever varje dag som om det vore min sista. Det är något jag önskar att fler människor kunde göra.

Jag vill alla väl, såsom Pappa. Han sa alltid att det finns något positivt hos alla människor, man kan tycka lite mindre om hur människor handlar och tänker, men dom är inte dumma för det. Man får acceptera att andra tänker annorlunda och kanske inte tänker efter alla gånger. Men dom människorna som gör så ska man inte behandla illa. Jag har min Pappa att tacka för att jag är den människan som jag är idag.

När Pappa låg i kistan så log han, jag minns att när alla stod där runt kistan och grät så frågade jag om inte någon kunde försöka väcka honom. Det såg ut som att han bara vilade och drömde en underbar dröm. Han låg där i sin fotbollsdress, jag ville bara krama om honom och aldrig släppa taget. Jag förstod inte att han var borta, att hans själ svävat upp till himlen och att det bara var hans kropp som låg där. Jag förstod det inte och jag förstår det inte idag. Jag kan inte fatta att min bästa vän inte är här och att han aldrig mer kommer komma in genom dörren med sitt största léende. Nu gör det sådär ont igen, tårarna rinner och dom gör så fruktansvärt ont. Jag vill inte vara utan Pappa mer, jag vill att han ska komma hem.

Jag saknar dig Pappa och jag älskar dig så mycket. Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på dig, livet är inte som det ska vara när du inte längre finns här med mig. Jag vet inte mycket, men jag vet att du är en kärlek som aldrig kommer dö. Min kärlek till dig är den starkaste av dom alla och din stjärna kommer aldrig brinna ut. Din stjärna skiner klarast av dom alla där uppe ♥