Ny rubrik - Träning
Nu har jag skapat en ny rubrik här på bloggen som heter träning. Det kommer inte bara handla om vad jag tränar för något eller hur länge jag tränat på en dag utan allmänt om träning. Hade tänkt döpa den till träning & kost först, men jag följer ju inget speciellt matschema så det kändes jobbigt. Eftersom träning är något jag älskar och något som verkligen är en stor del av mitt liv så tänkte jag att jag skulle dela med mig av det till er. Så kanske ni soffpotatisar kommer igång ;) Nä, men det är viktigt att röra på sig. Man behöver inte tok träna varje dag, bara man får lite motion. Det handlar kanske inte om att bli smal eller bygga muskler för alla, men man mår så mycket bättre psykiskt av träning.
Det kan jag verkligen intyga.
När jag träffade min stora kärlek för tre år sedan tränade jag väldigt, väldigt mycket. Mitt liv handlade i princip bara om träning och kost. Som dom flesta blev jag väldigt bekväm av mig och drog ned lite på träningen, men jag gick aldrig upp i vikt trots alla chips på kvällarna, just för att jag höll igång. Men sedan när min fina Pappa rycktes bort från mig försvann all glädje till livet och det medförde att jag slutade träna. Jag såg helt enkelt ingen mening med att röra på mig när han var borta och det ledde ju då till att jag tröst åt och gick upp i vikt. Idag ser jag verkligen inte ut som jag gjorde för några år sedan, vältränad och fin kropp (enligt mig själv) och med mitt dåliga självförtroende är det inte lätt. Jag kämpar varje dag för att bygga upp mitt självförtroende och jag känner att det är dags att börja någonstans.
Jag vet att min Pappa aldrig kommer tillbaka och det gör så ont. Vi tränade alltid tillsammans och det är kanske därför jag slutat träna helt. Nu när han inte längre pushar på mig och tar med mig ut så är det svårt att hålla igång. Men jag ska bita ihop och kämpa, jag vet ju att han vill att jag ska må bra och idag gör jag inte det. Jag trycker ned mig själv, lever inte samma liv som innan och det får mig att må så dåligt.
Så, nu kör vi! Eller jag, fast ni får gärna hänga med ;)
Det kan jag verkligen intyga.
När jag träffade min stora kärlek för tre år sedan tränade jag väldigt, väldigt mycket. Mitt liv handlade i princip bara om träning och kost. Som dom flesta blev jag väldigt bekväm av mig och drog ned lite på träningen, men jag gick aldrig upp i vikt trots alla chips på kvällarna, just för att jag höll igång. Men sedan när min fina Pappa rycktes bort från mig försvann all glädje till livet och det medförde att jag slutade träna. Jag såg helt enkelt ingen mening med att röra på mig när han var borta och det ledde ju då till att jag tröst åt och gick upp i vikt. Idag ser jag verkligen inte ut som jag gjorde för några år sedan, vältränad och fin kropp (enligt mig själv) och med mitt dåliga självförtroende är det inte lätt. Jag kämpar varje dag för att bygga upp mitt självförtroende och jag känner att det är dags att börja någonstans.
Jag vet att min Pappa aldrig kommer tillbaka och det gör så ont. Vi tränade alltid tillsammans och det är kanske därför jag slutat träna helt. Nu när han inte längre pushar på mig och tar med mig ut så är det svårt att hålla igång. Men jag ska bita ihop och kämpa, jag vet ju att han vill att jag ska må bra och idag gör jag inte det. Jag trycker ned mig själv, lever inte samma liv som innan och det får mig att må så dåligt.
Så, nu kör vi! Eller jag, fast ni får gärna hänga med ;)
Kommentarer
