Jag ändrade min kost och började min viktnedgång på riktigt efter graviditeten för ungefär en månad sedan. När jag skriver på riktigt så menar jag att jag har ändrat min kost och tränar hårdare än vad jag gjort tidigare. Jag har slutat helt med kolhydrater och socker, vilket går riktigt bra. Jag är inte alls sugen på godis, har alltid varit riktigt svag för choklad men inte ens det har jag velat ha än så länge. Vilket känns skönt för det trodde jag faktiskt skulle bli ganska så svårt. Kolhydraterna saknar jag inte alls, finns så mycket annat gott man kan äta istället. Blir mest bara trött av att äta pasta, ris och bröd så jag kan verkligen säga att jag fått mer energi sedan jag började följa mitt kostschema. Potatis har jag aldrig tyckt om, så det är inte heller något som varit svårt att vara utan.

 

Jag promenerar i rask takt varenda dag, minst en timme. För några kvällar sedan var jag ute på en joggingtur och jag blev faktiskt riktigt stolt över mig själv, orkade jogga i tjugo minuter utan att stanna. Kanske inte låter så länge i era öron men för mig äre det, med tanke på att jag inte sprungit på kanske två år. Sedan körde jag lite intervaller och det var riktigt härligt. Orkade mer än vad jag trodde att jag skulle göra och känslan som jag kände när jag kom hem var underbar. Kände mig så duktig. Nu när den riktiga vintern kommer så antar jag att det kommer bli svårt att promenera i den takt jag vill, så jag funderar på att köpa mig ett gymkort på badhuset så jag kan gå/jogga på löpbandet där. Och såklart köra lite maskiner också.

 

Jag har ännu inte vägt mig än eller kollat några mått, men magen har absolut blivit mindre och även mina överarmar. Den 22 November är det exakt en månad sedan jag startade och det ska bli kul att se då vad som förändrats på en månad. Jag har tänkt köra på det här i fyra månader och har jag inte nått mitt mål då, så kommer jag troligtvis fortsätta på samma spår. Jag mår så bra av att äta och träna på det här viset och jag ångrar inte en sekund att jag tog detta beslut.

 

Att bestämma sig för att gå ner i vikt är väldigt enkelt. Jag vet inte hur många gånger jag sagt till mig själv ''på måndag startar jag, då börjar mitt nya liv!'' men när måndagen väl kommit så har jag bara skjutit upp det och tänkt att det kommer ju alltid en ny måndag och då tar jag nya tag. Men nu bestämde jag mig, nu vill jag verkligen kämpa för det här och jag vill nå mitt mål. Vägen dit kommer inte vara lätt och kanske längre än vad jag själv tror, men då får det vara så, jag kommer inte ge upp.

 

Jag tror att en av dom viktigaste sakerna när man vill påbörja en sån här resa förutom att själv ta tag i det, är att informera dom människorna runtomkring vad man har tänkt sig. Jag var väldigt öppen och berättade för alla nära vad jag hade tänkt börja med och på så sätt har jag fått ett enormt stöd och förståelse. Det finns ingen som varit negativ till mitt beslut och jag bryr mig helt ärligt inte om dom människorna som skulle tycka att det var något fel. Jag gör det här för min egen skull och jag tycker att det är viktigt att människor som man ofta är med vet om det. När jag till exempel hälsar på någon så behöver jag inte skämmas för att jag bara dricker kaffe och inte äter en kaka. Jag behöver inte känna att människorna runt omkring dömer mig på något sätt utan dom vet om varför jag avstår från alla godsaker och respekterar det. Sånt gör allting så mycket lättare. Att inte behöva förklara sig just då, vilket kan kännas jobbigt för många. Vet dom om allting i förväg så känns det inte konstigt alls. Det är ju trots allt inte den där kanelbullen det handlar om, eller potatisen, träffas man och umgås så är det ju därför man är där, inte för det man stoppar i sig!

 

Nu har jag fått halsfluss så jag har inte kunnat röra mig på några dagar, vilket känns ganska jobbigt. Inte just för att det saktar ned min viktnedgång utan för att jag verkligen älskar att träna, det är en väldigt stor del av mitt liv. Så det känns verkligen i både kropp och själ när jag inte kan göra annat än att ligga hemma och vila. Har tagit mig några korta turer runt kvarteret med barnvagnen, för lite frisk luft men inte mer än så. Har tänkt vila tills jag ätit färdigt penicillin kuren och sedan tänker jag köra på igen. Har sån lust att bara dra på mig träningskläderna och bege mig ut, men jag vill inte riskera att bli ännu mer sjuk och kanske inte kunna träna på flera månader. Det är inte värt det.

 

Det här blev ett väldigt långt inlägg men jag kände att jag behövde skriva av mig lite kring allt det här. Det är verkligen inte en lätt resa och jag måste säga att jag beundrar alla som försöker gå ner i vikt. Jag kan säga det många gånger, även fast det inte är värt det, men jag ångrar så mycket att jag inte tänkte riktigt på vad jag åt under graviditeten. En graviditet är ju faktiskt inte en orsak till att stoppa i sig massa gott, även fast många verkar tänka så. Såklart att man ska äta gott ibland, det säger jag ingenting om, men att äta massa godsaker på helgerna och skräpmat på veckorna är inget som man behöver göra. Nu kanske det låter som att jag åt pizza och hamburgare varje dag när jag var gravid, så var det inte. Men jag åt det jag var sugen på. Ville jag ha den där godispåsen en torsdagkväll så åt jag den. Jag hade lika gärna kunnat köpa frukt som jag annars älskar. Men jag har alltid sagt att man inte ska ångra saker så jag får försöka tänka att gjort är gjort, vilken himla tur att man lär sig av sina misstag och kan ändra på sig!