Det är så sant
Din stjärna brinner aldrig ut
Jag har Pappa's ögonfärg, hans näsa och hans läppar. Jag har Pappa's humor, hans tankesätt, hans kloka ord och hans styrka. Ju mer jag är ifrån honom så inser jag hur fruktansvärt lik jag är honom. Jag kan komma på mig själv med att sitta och skratta åt alla hans skämt, jag minns dom alla så väl, än idag. Jag kan komma på mig själv med att dra samma tokiga skämt som han och så skratta åt mina egna skämt, som han alltid gjorde. Våran humor är så obeskrivligt lik, han älskade att se på humor program såsom 'Hjälp', Robert Gustavsson och Stefan & Krister. Jag är lika intresserad av Andra Världskriget, förintelsen och allt som hände förr som han var. Han visste om det och varenda gång det var någon dokumentär på tvn så skrek han 'Saaaaaara!!! kom och kolla på tv med mig' Pappa hjälpte mig alltid, med allt. Med kärleksproblem, problem i skolan, problem med vänner. Han hjälpte mig alltid på traven och sa hur jag skulle försöka tänka. Jag skulle inte vara såhär stark idag om det inte vore för honom, han har fått mig att tänka efter och jag är så glad för det. Pappa tyckte att bråk var det mest onödiga och det är så jag tänker idag. Varför ska man bråka och diskutera med människor när man vet att det kan vara slut imorgon? Morgondagen kan man aldrig bestämma över, så jag lever varje dag som om det vore min sista. Det är något jag önskar att fler människor kunde göra.
Jag vill alla väl, såsom Pappa. Han sa alltid att det finns något positivt hos alla människor, man kan tycka lite mindre om hur människor handlar och tänker, men dom är inte dumma för det. Man får acceptera att andra tänker annorlunda och kanske inte tänker efter alla gånger. Men dom människorna som gör så ska man inte behandla illa. Jag har min Pappa att tacka för att jag är den människan som jag är idag.
När Pappa låg i kistan så log han, jag minns att när alla stod där runt kistan och grät så frågade jag om inte någon kunde försöka väcka honom. Det såg ut som att han bara vilade och drömde en underbar dröm. Han låg där i sin fotbollsdress, jag ville bara krama om honom och aldrig släppa taget. Jag förstod inte att han var borta, att hans själ svävat upp till himlen och att det bara var hans kropp som låg där. Jag förstod det inte och jag förstår det inte idag. Jag kan inte fatta att min bästa vän inte är här och att han aldrig mer kommer komma in genom dörren med sitt största léende. Nu gör det sådär ont igen, tårarna rinner och dom gör så fruktansvärt ont. Jag vill inte vara utan Pappa mer, jag vill att han ska komma hem.
Jag saknar dig Pappa och jag älskar dig så mycket. Det går inte en endaste dag utan att jag tänker på dig, livet är inte som det ska vara när du inte längre finns här med mig. Jag vet inte mycket, men jag vet att du är en kärlek som aldrig kommer dö. Min kärlek till dig är den starkaste av dom alla och din stjärna kommer aldrig brinna ut. Din stjärna skiner klarast av dom alla där uppe ♥
Så fin, så älskad och så saknad!
Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar dig
Min Pappa var allt jag behövde för att klara allting, han lärde mig så fruktansvärt mycket som jag har nytta av idag. Jag skulle inte vara såhär stark, om det inte vore för honom. Så många gånger han suttit nära mig, kramat om mig, pussat min panna och sagt att allting ordnar sig alltid. Dom orden lever jag på och dom orden kommer följa med mig hela mitt liv. Han sa att man tar sig alltid upp från botten på något sätt, han hade rätt, men just nu känns det inte som att jag tar mig någonstans. Precis som om jag fastnat, tar mig inte framåt. Det gör så obeskrivligt ont att vara utan min bästa vän, den enda som verkligen lyssnade och som verkligen förstod. Saknaden blir ibland så fruktansvärd, jag ligger på golvet, gråter och skriker att jag vill att han ska komma hem för att jag behöver honom. Jag får inget svar, men jag skriker ändå. Jag kollar på alla fina bilder jag hann ta på honom, på oss två tillsammans, sträcker fram min hand och stryker honom på kinden, vill känna hans värme. Se in i hans glittrande ögon, höra honom skratta som bara han kunde. Hans skratt var unikt. Ibland kunde han skämta om något och börja skratta åt sitt eget skämt, då skrattade jag också så mycket att jag började gråta, inte alltid på grund av hans skämt utan för hans skratt. Det var så underbart!!
Pappa hade sån humor. Jag minns när vi skulle äta lunch tillsammans på Renmarkspizzan här i Lycksele, vi satt mittemot varandra och han skulle berätta om något roligt program han hade sett. Minns inte exakt vad det var, kanske var det Robert Gustavsson eller 'Hjälp' som har gått på fyran. Iallafall så skulle han förklara en scen och jag hörde inte ett ord av vad han sa, han skrattade genom hela meningen. Sån var Pappa, alltid så glad. Jag minns speciellt en av alla gånger vi var ute på sjön och fiskade, jag satt bara och tittade på honom, länge. Jag tänkte "Om jag skulle förlora dig skulle jag aldrig klara mig" och så sa jag högt att han var den bästa Pappan i hela världen. Han log mot mig och sa att han redan visste det, då skrattade vi. Han var sån, han var alltid bäst.
Jag kan sitta med min fotobok som jag gjort av Pappa och bara le. Le för att han var en helt fantastisk människa, världens godaste med världens största hjärta. Jag kan känna hur ett lyckorus går genom min kropp, trots att tårarna som rinner svider. Världens finaste Pappa - jag saknar dig så.
Pappa hade sån humor. Jag minns när vi skulle äta lunch tillsammans på Renmarkspizzan här i Lycksele, vi satt mittemot varandra och han skulle berätta om något roligt program han hade sett. Minns inte exakt vad det var, kanske var det Robert Gustavsson eller 'Hjälp' som har gått på fyran. Iallafall så skulle han förklara en scen och jag hörde inte ett ord av vad han sa, han skrattade genom hela meningen. Sån var Pappa, alltid så glad. Jag minns speciellt en av alla gånger vi var ute på sjön och fiskade, jag satt bara och tittade på honom, länge. Jag tänkte "Om jag skulle förlora dig skulle jag aldrig klara mig" och så sa jag högt att han var den bästa Pappan i hela världen. Han log mot mig och sa att han redan visste det, då skrattade vi. Han var sån, han var alltid bäst.
Jag kan sitta med min fotobok som jag gjort av Pappa och bara le. Le för att han var en helt fantastisk människa, världens godaste med världens största hjärta. Jag kan känna hur ett lyckorus går genom min kropp, trots att tårarna som rinner svider. Världens finaste Pappa - jag saknar dig så.
Jag behöver dig Pappa. Jag faller isär utan dig.
Jag älskar dig och jag saknar dig så mycket
" Nånstans där uppe i himlen
Finns alla hjältar som lever kvar "
Finns alla hjältar som lever kvar "
Jag behöver dig, här
Det är så rätt.
' Inte ens döden skiljer oss åt '
Det är vad som står på min fina Pappa's gravsten och dom orden kommer bli min nästa tatuering.
Det är vad som står på min fina Pappa's gravsten och dom orden kommer bli min nästa tatuering.
Färglös som en tår, blir jag utan dina andetag
Det jag saknar mest är glädjen som jag alltid kände när du var i min närhet. Jag behövde bara se dig så blev min värld så mycket ljusare. Den där dagliga dosen av glädje - det är den som jag saknar mest. Att kunna le på insidan, känna den där pirrande känslan i magen, som fjärilar, fjärliar av lycka som flyger runt i magen och man vill bara skrika så hela världen hör hur lycklig man är. Du strålade alltid, när världen höll på att rasa plockade du alltid upp mig med ditt vackra leende och fick mig att skina lika mycket som du, bara genom att le. Tänk vad ett leende kan göra, helt otroligt, fantastiskt. Att aldrig mer få se ditt ansikte skina, det är vad som skrämmer mig. All lycka byttes ut mot en sorg, tårar. Som dag och natt, en fruktansvärd förändring. Ett minne som ena sekunden får mig att le, sköljs sedan bort av tårar som gör så ont. När jag ligger i sängen och ska sova för natten kommer tankarna, alltid på kvällarna. Jag tänker tillbaka på vilket underbart liv jag hade när du fanns vid min sida, nu är det bara tungt och det är en oändlig kamp som aldrig kommer ta slut. Vardagen för mig nu är en kamp, mot smärtan, mot alla tårar som inte slutar rinna. Det låter hårt, men varje dag är en kamp för mig att överleva. Det sägs att man aldrig tar sig över sorgen, utan att man måste ta sig igenom den. Det är en omöjlig tanke för mig som är så skör. Saknaden får mig ofta att må illa, jag kan inte hindra tårarna från att rinna och den känslan jag har i magen när saknaden är som värst går inte att beskriva med ord. Jag tappar andan, får ingen luft. Vardagen som förr var fylld med färger är idag så grå, grå och trist. När det regnar ute brukar jag tänka att det är dina tårar, att dina tårar rinner för att du saknar mig lika mycket som jag saknar dig. Jag brukar tänka att det gör lika ont för dig att vara utan mig, som det gör för mig att vara utan dig. Du var ju min absolut bästa vän, det fick du höra nästan varje dag. Tanken slår mig ibland att dina tårar kanske rinner ibland för att du känner att du inte kan riktigt finnas där för mig när jag har det som värst. När jag är så ensam och bara vill ge upp livet, vet jag att du önskar att du fanns där och höll om mig hårt och länge. När jag mår dåligt över hur jag ser ut och när jag ibland får tillbaka symtom av min ätstörning kan jag höra dig, någonstans i bakhuvudet, säga att jag är så fruktansvärt fin och att jag inte får ändra på mig. Som du alltid sa. Dina ord som alltid värmde, dom orden får mig att överleva. Jag kämpar, för din skull. Jag tänker aldrig ge upp Pappa. Det lovar jag dig.
Och genomskinligt grå, blir jag utan dina andetag.
Och genomskinligt grå, blir jag utan dina andetag.
Pappa's femtioårs dag ♥
Jag älskar min fina familj och jag saknar min bästa vän så fruktansvärt mycket.
Tisdag 3 Maj
Idag skulle min fina Pappa fyllt femtio år. Denna dagen kommer vara lite extra jobbig, det bara vet jag.
Hade jag inte slutat med godsaker skulle jag ha ätit minst två glasswienerbröd åt dig som du älskade, men
jag lägger några fina rosor på din grav istället och tänder massor med ljus. Jag saknar dig så obeskrivligt
mycket. Jag hoppas att du får en hejdundrande födelsedag uppe i himlen, för det förtjänar du.
Jag älskar dig Pappa ♥
Hade jag inte slutat med godsaker skulle jag ha ätit minst två glasswienerbröd åt dig som du älskade, men
jag lägger några fina rosor på din grav istället och tänder massor med ljus. Jag saknar dig så obeskrivligt
mycket. Jag hoppas att du får en hejdundrande födelsedag uppe i himlen, för det förtjänar du.
Jag älskar dig Pappa ♥
Find a way up
Jag läste någonstans att man aldrig kan ta sig över sorgen, utan man måste ta sig igenom den. Jag har aldrig i mitt liv varit med om en sån tuff utmaning, att klara vardagen utan den man älskar mest. Varje dag rinner tårarna, såna tårar som gör så fruktansvärt ont, som smärtar, som bränner. Jag försöker hålla dom inne för jag vill inte falla ihop, men jag gör det ändå. Kan inte hindra dom från att rinna. Och det gör så ont. Jag faller ihop som en hög när ingen ser, känner mig så ensam, övergiven. Hur tar man sig igenom sorgen? Man kan inte skjuta undan den, som jag gjort alldeles för länge nu. Jag har blundat för verkligheten, inte velat inse. Stött iväg tankarna och känslorna som jag kanske behövt för att inte falla sönder, precis som jag gjort nu. Jag visste att det en dag skulle ta stopp och jag skulle bryta ihop, men jag visste bara inte när. Och jag visste inte att det skulle vara så svårt att resa sig upp.
Det är så tomt. Tillbaka på ruta ett. När jag behöver er som mest, var finns ni då? När jag inte orkar kliva upp för att min kropp är som bortdomnad av all smärta, håller ni om mig hårt och försöker laga mig trots att ni vet om att det inte går? Nej. Ni försvinner. Precis som allting annat, går upp i rök. Lämnar mig ensam.
Jag fortsätter för din skull Pappa. Bara för din skull.
Dags för en tredje tatuering.
Till veckan ska jag fara och boka tid för ytterligare en tatuering. Något som verkligen betyder allt för mig.
Jag behöver dig.
Jag försöker in i det sista att hålla igång med träningen Pappa, än hur jobbigt det känns att dra på sig joggingskorna så gör jag det ändå. Du var en av dom få som förstod hur mycket träningen betyder för mig, du ställde alltid upp. Jag blev så glad varenda gång du hade tagit på dig ytterkläderna, öppnade min dörr till rummet och sa glatt ''Nu ska vi ut och röra på oss Sara!!'' Fan vad jag vill höra dom orden igen. Jag får aldrig höra dom orden nu, för det finns helt ärligt ingen i min närhet som älskar träning lika mycket som jag gör. Ingen värdesätter träningen som jag gör. För mig är träning allt, inte bara för att gå ned några kilon eller bygga muskler utan för att må bra. Om jag mår jättedåligt så tar jag mig alltid en lång promenad och när jag kommer hem igen är jag så mycket gladare. Jag skulle inte kunna leva ett liv utan träning.
Det känns jättejobbigt för mig att tjata på människor hela tiden. För det är precis vad jag gör. Jag vill inte tjata. Förlåt. Att promenera eller träna överhuvudtaget gör så ont, det var den största saken som jag och Pappa hade tillsammans. Ord kan inte beskriva hur tungt det är att ta på sig ytterkläderna och bege sig ut utan honom. Många gånger kollar jag på sidan om mig för att se om han verkligen inte är med, han var ju alltid med och nu finns han inte längre. Det är så overkligt för mig. Jag kämpar varenda dag men nu börjar det kännas så tungt.
Pappa jag vill uppleva allting med dig, igen, igen och åter igen. Jag vill att du ska säga med ett leende att vi ska ut och gå, att vi ska ut och springa, att vi ska träna. Då mådde jag bra. Då var jag lycklig. Nu är jag inte det, men jag försöker ändå. Än fast mitt hjärta är i tusen bitar tar jag på mig joggingskorna, jacka, mössan och promenerar länge. Jag tar i så jag nästan faller ihop. Men jag ger aldrig upp.
Jag älskar dig, jag saknar dig, jag behöver dig.
Det känns jättejobbigt för mig att tjata på människor hela tiden. För det är precis vad jag gör. Jag vill inte tjata. Förlåt. Att promenera eller träna överhuvudtaget gör så ont, det var den största saken som jag och Pappa hade tillsammans. Ord kan inte beskriva hur tungt det är att ta på sig ytterkläderna och bege sig ut utan honom. Många gånger kollar jag på sidan om mig för att se om han verkligen inte är med, han var ju alltid med och nu finns han inte längre. Det är så overkligt för mig. Jag kämpar varenda dag men nu börjar det kännas så tungt.
Pappa jag vill uppleva allting med dig, igen, igen och åter igen. Jag vill att du ska säga med ett leende att vi ska ut och gå, att vi ska ut och springa, att vi ska träna. Då mådde jag bra. Då var jag lycklig. Nu är jag inte det, men jag försöker ändå. Än fast mitt hjärta är i tusen bitar tar jag på mig joggingskorna, jacka, mössan och promenerar länge. Jag tar i så jag nästan faller ihop. Men jag ger aldrig upp.
Jag älskar dig, jag saknar dig, jag behöver dig.
You have been far away too long, i miss you
Igår när jag slutade jobba föll jag ihop på soffan och bara grät. Allt kändes så meningslöst. Jag kunde höra Pappa's skratt. Såg honom framför mig. Då rann det ännu fler tårar, tårar av saknad. Dom tårarna gör så ont, men jag har vant mig vid den smärtan. Tårarna rinner så ofta nu, nästan så det blivit en del av min vardag. Varför gör livet så ont? Min kinder är våta när jag somnar om nätterna och när jag vaknar på mornarna. Det var inte såhär mitt liv skulle bli. Det känns som att jag bara står och stampar på samma ställe, hela tiden.
Jag vill inte leva med en så stark saknad, jag vill leva med Pappa vid min sida. Den smärtsamma resan började den dagen Pappa tog sina sista andetag. Det var en torsdag. Jag minns hur tomt det kändes i samma stund som läkaren sa att dom inte kunde rädda hans liv. Mitt hjärta har varit krossat sedan dess och det kommer aldrig bli helt igen. Det såret som bildats rivs hela tiden upp. Det går inte en endaste dag utan att det gör ont.
Jag saknar dig himlens finaste ängel. Jag skulle göra precis vad som helst för att få träffa dig igen ♥
Jag vill inte leva med en så stark saknad, jag vill leva med Pappa vid min sida. Den smärtsamma resan började den dagen Pappa tog sina sista andetag. Det var en torsdag. Jag minns hur tomt det kändes i samma stund som läkaren sa att dom inte kunde rädda hans liv. Mitt hjärta har varit krossat sedan dess och det kommer aldrig bli helt igen. Det såret som bildats rivs hela tiden upp. Det går inte en endaste dag utan att det gör ont.
Jag saknar dig himlens finaste ängel. Jag skulle göra precis vad som helst för att få träffa dig igen ♥
Jag saknar dig.
Döden kan aldrig skilja oss åt
Idag är det ett och ett halvt år sedan du tog dina sista andetag. Så många månader har gått och jag förstår fortfarande inte att du aldrig mer kommer hem, jag kommer nog aldrig under mitt liv förstå hur du kunde ryckas ifrån oss. Så kallt och det gjorde så fruktansvärt ont. Jag minns hur kall jag blev i hela kroppen när läkaren sa att dom inte kunde rädda dig, som förstelnad satt jag där och såg allting rasa. Allting som vi byggt upp. Ord kan inte beskriva hur det känns när en människa säger att ens bästa vän inte kommer överleva. Den smärtan är nog den tyngsta av dom alla. Allt blev svart. Jag minns hur jag viskade 'Han är ju min bästa vän, det får inte vara sant' och tårarna bara rann. Så många tårar har aldrig runnit nedför min kind. Dom tårarna gjorde så fruktansvärt ont. Du låg där och tog dina sista andetag och jag såg allting som vi gjort framför mig. Alla långa promenader, träningspass, fisketurer, semestrar i volvon. Allt. Du var allt för mig.
Många gånger har jag fått höra hur stark jag är, att människor beundrar min styrka. Det var precis så jag alltid kände för dig Pappa, du var så fruktansvärt stark. Inget kunde fälla dig. Du sa att man alltid tar sig upp från botten, på något sätt. Livet är inte lätt, det fick jag höra från dig. Men på något sätt tar man sig över alla hinder på vägen, det har du lärt mig och jag försöker leva efter det. Varje gång jag faller ned på golvet som en hög och bara gråter på grund av saknaden efter dig, ser jag dig framför mig och jag reser mig upp. Du ville aldrig se mig ledsen. Du fanns alltid där. Ingen har torkat mina tårar så mycket som du gjort. Ingen har kramat mig så hårt och lovat att allting kommer ordna sig. Du var verkligen allt för mig.
Jag minns så starkt en gång när vi satt i båten och fiskade i Sidberg, bara du och jag. Du var så koncentrerad på fisket medans jag satt och kollade på dig. Jag minns hur jag tänkte att jag aldrig skulle klara mig om du försvann. Jag var så glad att det bara var vi där, att jag fick umgås med dig, min bästa vän. Vi skrattade tillsammans, fjantade oss och jag kan ärligt säga att jag aldrig varit så lycklig som just i den stunden. Du var så mycket mer än en Pappa för mig, du var den finaste människan jag hade i mitt liv och jag var så glad att jag hade dig. Du var den enda som kunde lugna ned mig, den enda som fick mig att tycka om mig själv, som fick mig att bli kvitt mina matproblem. Så mycket du hjälpt mig. Jag kommer aldrig någonsin kunna tacka dig nog för det. Jag kommer aldrig sluta älska dig.
Ett och ett halvt år sedan. Så många månader som inneburit smärta och tårar. Så många månader utan dig och fler kommer det bli. Tankarna räcker inte till. Jag har ett tufft liv framför mig, det vet jag. Ett liv utan ens bästa vän är inget liv man egentligen vill leva. Men jag ska orka, jag ska kämpa, jag ska torka varenda tår och resa mig upp för din skull. För det vet jag att du skulle vilja. Du ville aldrig se mig ge upp. Min fina Pappa.
''Dom döda är inte borta förevigt, dom har bara gått lite i förväg''
Många gånger har jag fått höra hur stark jag är, att människor beundrar min styrka. Det var precis så jag alltid kände för dig Pappa, du var så fruktansvärt stark. Inget kunde fälla dig. Du sa att man alltid tar sig upp från botten, på något sätt. Livet är inte lätt, det fick jag höra från dig. Men på något sätt tar man sig över alla hinder på vägen, det har du lärt mig och jag försöker leva efter det. Varje gång jag faller ned på golvet som en hög och bara gråter på grund av saknaden efter dig, ser jag dig framför mig och jag reser mig upp. Du ville aldrig se mig ledsen. Du fanns alltid där. Ingen har torkat mina tårar så mycket som du gjort. Ingen har kramat mig så hårt och lovat att allting kommer ordna sig. Du var verkligen allt för mig.
Jag minns så starkt en gång när vi satt i båten och fiskade i Sidberg, bara du och jag. Du var så koncentrerad på fisket medans jag satt och kollade på dig. Jag minns hur jag tänkte att jag aldrig skulle klara mig om du försvann. Jag var så glad att det bara var vi där, att jag fick umgås med dig, min bästa vän. Vi skrattade tillsammans, fjantade oss och jag kan ärligt säga att jag aldrig varit så lycklig som just i den stunden. Du var så mycket mer än en Pappa för mig, du var den finaste människan jag hade i mitt liv och jag var så glad att jag hade dig. Du var den enda som kunde lugna ned mig, den enda som fick mig att tycka om mig själv, som fick mig att bli kvitt mina matproblem. Så mycket du hjälpt mig. Jag kommer aldrig någonsin kunna tacka dig nog för det. Jag kommer aldrig sluta älska dig.
Ett och ett halvt år sedan. Så många månader som inneburit smärta och tårar. Så många månader utan dig och fler kommer det bli. Tankarna räcker inte till. Jag har ett tufft liv framför mig, det vet jag. Ett liv utan ens bästa vän är inget liv man egentligen vill leva. Men jag ska orka, jag ska kämpa, jag ska torka varenda tår och resa mig upp för din skull. För det vet jag att du skulle vilja. Du ville aldrig se mig ge upp. Min fina Pappa.
''Dom döda är inte borta förevigt, dom har bara gått lite i förväg''
Såna saker som aldrig försvinner.
' Under förra helgens Idrottsgala fick Stig Bäckman postumt priset som årets ledare 2009. Priset påminde oss återigen om känslorna av orättvisa över hans hastiga bortgång från oss, men det känns också både roligt och välförtjänt att han vann detta pris inte minst under en sådan trevlig kväll med hela 240 besökare som fick bevittna detta! '
Organisation inom Lif A-Fotboll
Tränare: Stig Bäckman
Stig Bäckman hedrades vid matchen
Organisation inom Lif A-Fotboll
Tränare: Stig Bäckman
Stig Bäckman hedrades vid matchen
LYCKSELE Förra året avled en av Lycksele IF:s största profiler – Stig Bäckman.
För att hedra honom delade man ut ett pris till stadens talanger i hans namn inför storpublik.
Inför gårdagens Lyckselederby passade man på att hedra en av Lyckseles största fotbollsprofiler. På sin arbetsplats, intill planen man spelade derbyt på, avled Stig Bäckman och lämnade ett stort hål efter sig. Till minne av honom har föreningen skapat ett pris i hans namn som varje år kommer delas ut till stadens talanger.
– Det var första gången som vi delade ut det här priset till minne av Stig, men det kommer bli en tradition som kommer leva vidare i all framtid, säger Lyckseletränaren Benny Karlsson.
– Jag är bara så nöjd! sa tränare Stig Bäckman efter matchen.
Nu rinner tårarna Pappa. Jag har insett hur viktig du var för andra, inte bara för mig.
Alltid saknad. Alltid älskad.
Det kommer aldrig bli så bra som det en gång varit. Jag saknar dig.
För mig har livet stannat av, totalt. Jag är inte den som jag alltid varit, jag är hela tiden halv och jag kommer inte bli hel förrän jag får vara vid Pappa's sida igen. När Pappa tog sina sista andetag stannade allting upp. Jag åkte in i en bubbla och där är jag fortfarande kvar. Hur kan det bli en ny dag, ny månad, nytt år utan Pappa? Alla fortsätter leva som vanligt, medans jag känner mig så ensam och så övergiven. Min bästa vän finns inte längre. Han är någonstans där han inte hör hemma, jag undrar alltid hur han mår. Om han trivs. Jag mår inte bra, jag trivs inte med livet som det är nu. Jag skulle göra vad som helst för att få hem honom igen, tänk om jag kunde ta hem honom så jag alltid fick ha honom vid min sida. Jag kollar på bilderna, mina tårar rinner, hjärtat värker och jag kan bara ta på korten. Jag kan inte nå honom hur mycket jag än försöker.
Från början var jag alltid på Pappa's grav, nu har det blivit långt mellan gångerna. När jag väl tar mig dit står jag där länge och bara stirrar på hans fina gravsten. Jag kollar på Pappa's namn, är det verkligen sant? Jag förstår fortfarande inte att min Pappa ligger på Berglunda. Jag förstår inte att han är borta, det är så overkligt. Innan jag går därifrån tar jag alltid på hans gravsten och säger att jag älskar honom. Jag vet att han svarar att han alltid kommer älska mig men jag hör det bara inte. Min fina Pappa.
Min älskade Pappa som alltid fanns där. Som skulle vara vid min sida, alltid. Han skulle bli en underbar morfar till våra barn, oj vad han skulle ge dom kärlek. Han var full av kärlek. Han skulle leda mig fram till altaret och överlämna mig till Peder på vårat bröllop. Han älskade Peder. Han sa att han visste att det alltid skulle vara vi två. Dom hade ett så starkt band. Peder gråter inte ofta, nästan aldrig. På Pappa's begravning rann hans tårar, det var första gången jag såg honom ledsen. När vi pratar om Pappa blir han tårögd och säger att han också saknar honom. Det känns bra även om det gör ont, det betyder mycket för mig.
Jag kämpar varje dag utan dig Pappa, ofta tar orken slut och jag bryter ihop. På något sätt tar jag mig alltid upp igen, men vägen upp är längre än vad den brukade vara. Jag kämpar för din skull. Hela tiden, varje dag.
Du är min hjälte Pappa.
Den här texten har jag skrivit själv till Pappa. Den lästes upp på både minnesstunden i skolan och på Pappa's begravning. Den här texten betyder mycket för mig. När jag läser den gör det så ont i mitt hjärta och tårarna rinner, vartenda ord får mig att inse hur nära vi stod varandra. Pappa, jag saknar dig.
Saknaden är stor och jag känner mig så tom, jag har inte bara förlorat min pappa utan även min bästa vän.
Tillsammans gjorde vi allt
Jag kommer sakna våra långa promenader och alla våra fisketurer i båten.
Jag kommer sakna dina tokiga skämt och ditt härliga skratt.
När min värld varit upp och ner har du alltid funnits där, pussat på min panna
och sagt att allting kommer bli bra.
Du kunde verkligen göra dom sämsta dagarna till dom bästa och oavsett hur
hårt vinden blåste så fanns du alltid där för mig.
Du stöttade mig, gav mig kloka råd och torkade mina tårar.
Även fast jag inte ser dig så kan jag känna din närhet, även fast du inte längre
finns kvar hos oss så vet jag att du alltid kommer finnas för mig.
Du kommer få se mig växa upp och lyckas, för tillsammans klarar vi allt.
Trots att tårarna inte kan sluta rinna så känner jag en liten glädje, en glädje
över att jag fått växa upp med dig och för att du hjälpt mig så mycket genom
dom 18 åren vi fick tillsammans.
Någonstans där uppe i himlen finns en hjälte som alltid kommer leva kvar, våran hjälte.
Varje fundering, varje gång jag känner mig osäker ska jag kolla
upp mot himlen där du finns och ställa frågan, för jag vet att av dig får jag alltid ett svar.
Jag älskar dig & saknar dig så mycket pappa, du är min stjärna och
din stjärna skiner klarast av dom alla där uppe ♥
Saknaden är stor och jag känner mig så tom, jag har inte bara förlorat min pappa utan även min bästa vän.
Tillsammans gjorde vi allt
Jag kommer sakna våra långa promenader och alla våra fisketurer i båten.
Jag kommer sakna dina tokiga skämt och ditt härliga skratt.
När min värld varit upp och ner har du alltid funnits där, pussat på min panna
och sagt att allting kommer bli bra.
Du kunde verkligen göra dom sämsta dagarna till dom bästa och oavsett hur
hårt vinden blåste så fanns du alltid där för mig.
Du stöttade mig, gav mig kloka råd och torkade mina tårar.
Även fast jag inte ser dig så kan jag känna din närhet, även fast du inte längre
finns kvar hos oss så vet jag att du alltid kommer finnas för mig.
Du kommer få se mig växa upp och lyckas, för tillsammans klarar vi allt.
Trots att tårarna inte kan sluta rinna så känner jag en liten glädje, en glädje
över att jag fått växa upp med dig och för att du hjälpt mig så mycket genom
dom 18 åren vi fick tillsammans.
Någonstans där uppe i himlen finns en hjälte som alltid kommer leva kvar, våran hjälte.
Varje fundering, varje gång jag känner mig osäker ska jag kolla
upp mot himlen där du finns och ställa frågan, för jag vet att av dig får jag alltid ett svar.
Jag älskar dig & saknar dig så mycket pappa, du är min stjärna och
din stjärna skiner klarast av dom alla där uppe ♥
