Jag har ont i mitt huvud och ont i min kropp. Har aldrig i mitt liv sovit så mycket
som jag gjort dom senaste dagarna, påväg att bli sjuk kanske? Hoppas inte det.
Ikväll blir det en stor kopp te framför 'Ensam mamma söker' och sedan en tidig kväll.
Denna minisemester har varit underbar, imorgon börjar allvaret igen och jag längtar!

Med tanke på omständigheterna, med tanke på att jag bär en oändlig saknad inom mig så mår jag ganska bra just nu. Livet rullar på som vanligt, som det ska med andra ord. Jag har en helt fantastisk pojkvän som följer mig, stöttar mig, älskar mig för den jag är. Vad mer kan man begära? Jag är dålig på att uppskatta det jag har, måste ske en förändring. Jag har ett helt underbart liv bortsett från några saker, men man är inte mer än en människa. Vi alla har våra sämre och bättre dagar, så kommer det alltid vara. Jag måste acceptera att ögonen kan tåras när som helst, människor i min omgivning får räkna med att jag inte alltid kan vara glad och skratta. Man får helt enkelt ta allting som det kommer, acceptera att jag har mina stunder då jag bara vill försvinna, då jag bryter ihop totalt. Jag måste lära mig att ta vara på dom stunder då det känns som att jag flyger på rosa moln, ta vara på dom bra stunderna, dom stunderna när jag skrattar så benen viker sig. Livet är en berg- och dalbana.

Jag kommer alltid sakna min Pappa. Jag kommer alltid vara halv, känna att en stor del av mig saknas. Jag kommer föralltid vänta på hans korta sms, han telefonsamtal. Jag kommer alltid vänta på att min fina Pappa ska komma hem och krama om mig. Det kommer bara vara så. Man slutar inte leva när någon nära försvinner, även om det känns som det. Till en början lever man i en bubbla, för en själv stannar livet av helt och för människorna i ens omgivning fortsätter livet. Det är en märklig känsla och jag önskar inte ens att min värsta fiende skulle få känna den. När någon som står en så nära försvinner, vill man själv bara försvinna. Jag bryter fortfarande ihop av saknaden, jag faller fortfarande ned som en liten hög på golvet, känner mig så svag och önskar att jag bara kunde trolla mig dit Pappa är. Men just nu känner jag mig stark. Just inatt känner jag att ingenting kan få mig att förlora kontrollen, tappa styrkan. Jag lever för min bästa vän nu, jag ska göra mitt bästa för att han ska få se att jag orkar, att jag klarar av allting, jag ska leva för honom tills vi ses igen. När jag möter honom, ska jag hålla om honom så länge och säga 'Pappa, visst såg du? Jag klättrade upp från botten för att göra dig stolt' Nu tåras mina ögon, av lycka. Jag har sån energi, sån kraft just nu, jag klarar allt. Tillsammans med min änglapappa klarar jag allt.

Ta vara på det ni har, medans ni kan. Tänk inte att ni kan höra av er imorgon istället, för då kan det vara försent. Glöm inte att säga till era nära och kära hur mycket ni uppskattar det dom gör för er och hur mycket ni älskar dom. Just dom orden 'Jag älskar dig' kan man aldrig någonsin säga för många gånger.

Jag älskar dig så fruktansvärt mycket Jan Peder Håkansson!!

Ikväll bjöd jag min fina familj på mat. Joakim hade inte möjlihet att komma så halva min familj kan man säga. Jag dukade till och med åt Pappa, löjligt tänker ni men värdefullt tänker jag. Jag tände ljus för Pappa och på något sätt så kändes det som om vi alla var samlade igen. Jag behövde den här middagen och det var så mysigt att vi kunde samlas och bara umgås. Har världens bästa familj. Jag lagade tacos som blev hur gott som helst (man kan inte misslyckas men ändå) och sedan efter middagen åkte jag och min älskade Marcus till Sidberg. Där myste vi med världens bästa farmor och världens bästa farfar framför idol. På hemvägen så var det som att tiden spolades tillbaka, vi pratade om allt, jag grät, Marcus tröstade mig, vi pratade, vi skrattade. Oj vad jag älskar honom. Han förstår mig som ingen annan och jag behöver honom. Han betyder så mycket, finare människa finns inte!

Nu är jag hemma och väntar på att min fina ska sluta jobba, vi ska nämligen köra till Tjäl ikväll och vara där till imorgonkväll. Min fina jobbar och jagar samtidigt, jag förstår inte var han får all sin energi och ork ifrån. Men det är ett stort bevis på hur stark han är och jag beundrar honom. Min fina pojkvän, världens finaste:)

Nä nu funderar jag starkt på att hoppa isäng så jag orkar med morgondagens
bestyr. Ska upp rätt tidigt och träna tillsammans med finaste Malin, vi ska först
gymma och sedan simma. Hur underbart som helst! Tänkte följa med min fina
till Tjäl ikväll men ångrade mig när Malin ville träna, det är så mycket roligare
med sällskap medans man tränar och det är ju inte ofta någon vill träna med
mig så. Jag tar chansen när den kommer. Och det ska bli himla skönt att simma
lite, sist var när vi badade i Turkiet och det är ett tag sen. Så det ska bli kul.

När vi tränat ska vi följas och handla, jag ska handla till middagen som jag ska
bjuda min kära bror på imorgon. Malin ska ut med sina vänner så då passade
Marcus på att bjuda in sig själv hos mig ;) Jag tycker det ska bli jättemysigt att
bara få rå om honom, det är inte ofta vi hittar någon tid för bara oss två. Jag
och Marcus har alltid stått varandra oerhört nära, det kommer vi alltid göra. Det
band som vi två har kan inte någon klippa av, det går bara inte. Han är bäst.

Saknar redan min fina karl, han är så otroligt fin. Fick just ett otroligt fint sms.
Jag är så lycklig, så lycklig att hela jag ler just nu. Jag älskar dig Peder!

Jag förstår inte varför man inte kan stå för det man skriver, du som nu kommenterat
två kommentarer på min blogg som gjort min väldigt ledsen. Varför kan du inte bara
stå för att du tycker så? Varför ska du hålla på att skriva sånt som gör mig ledsen?
Låt bli att vara inne på min blogg, låt bli helt att läsa den, låt bli att kommentera dumma
saker när jag redan mår så himla dåligt. Jag borde inte ta åt mig, men jag är inte stark.
Jag är inte starkare än såhär, kan inte hjälpa det. Låt mig bara vara.

Idag är det en sämre dag. Jag gråter hela tiden, vill mest av allt bara vara där Pappa
är. Jag gick rundan idag som vi alltid gick tillsammans, det gjorde ont men samtidigt var
det så härligt. Jag kom på mig själv med att le medans jag gick, tänkte tillbaka på alla
gånger du började springa när jag inte var beredd och så skrek du "JAG VANN"
Det gör så ont att jag aldrig kommer få se dig igen. Att du aldrig kommer kunna träna
med mig igen. Jag vill bara krama om dig. Älskar dig Pappa.

Som jag skrivit nu två gånger. Låt mig bara vara, du har ingenting med mitt liv att göra.
Du behöver inte vara dum mot mig för jag har inte gjort dig något.

Titta vilka sötnosar jag hittade när jag gick in på Google och sökte på Halloween!
Jag skulle också vilja vara en pumpa ifall jag nu skulle klä ut mig. Haha, så gulligt.

Hur fin som helst, storlek 36! Den kostade rätt mycket när den var ny och jag har inte haft den så mycket. 400-500:- kr. Men är det någon som är intresserad så kommer vi nog överens om ett pris :)

Glittrig Jacka storlek M. Pris 400:- SÅLD!


Helt oanvänt linne storlek M. Pris 300:- SÅLD!


Fin klänning, storlek M. Aldrig använd. Pris 500:-


Fin skjorta storlek 36,dock känns den större än så. Pris 300:-


Fin klänning, märke: VILA. Använd en gång (skolavslutning) Pris 400:-

Ikväll har jag och min fina varit på bio, vi såg 'I rymden finns inga känslor'  och vi båda tyckte den var suverän! Så nu är jag som nykär igen, när vi satt där i biomörkret och höll hand så kändes det precis som när vi just hade träffats. Det där pirret i magen och det där leendet vi får på våra läppar när vi ser in i varandras ögon. Oj säger jag bara, jag har funnit min drömkille och jag kommer aldrig någonsin släppa honom. Han får mig att bli hel.

Dessa tre bilder var dom första på oss två tillsammans. Snart tre år sedan. Tre år av lycka och kärlek. Ord kan inte beskriva hur kär jag är i min fina. Han är det bästa  jag vet.

Det finns människor som kommit in i mitt liv och förstört så mycket. Människor som faktiskt sårat mig så djupt, som satt djupa spår i hela mig. Såna som varit så dumma mot mig och jag har bara sett på och accepterat. Jag har stannat kvar, gjort allt som önskats bara för att få känna mig älskad och bara för att få vara någons. Jag kämpade för någonting som inte alls var värt men som då var allt i mina ögon. Jag bad om ursäkt för någon annan, jag bönade och bad om att aldrig bli lämnad. Man ska aldrig behöva be om ursäkt när det inte är ens eget fel, man ska aldrig behöva böna och be om att aldrig bli lämnad, man ska aldrig gå tillbaka till en människa som bara utnyttjar ens svaga sidor. Jag kan idag tänka tillbaka på allting utan att få ögon som tåras, jag kan se tillbaka på det och känna att det var ett misstag som jag aldrig någonsin kommer göra om. Men fortfarande kan jag bli väldigt illamående och äcklad när jag tänker på vad du gjorde mot mig. Jag blir så ledsen när jag tänker på att jag inte insåg då, utan alldeles för sent när hjärtat var krossat och jag hunnit bli trasig. När jag ser tillbaka så inser jag vad mina närmsta ville och vad dom såg, jag såg ingenting själv. Jag trodde att det var rätt, att det var precis så man skulle bli behandlad. Jag var blind. Blundade för allt trots att det gjorde så ont. Idag är jag så glad över att jag kom ur allting, att du försvann ur mitt liv. Jag är så glad att jag insåg hur fel det var, att inget stämde.

Jag slutade lita helt på kärleken. Vad var kärlek? Fanns det ens? Jag trodde att alla människor som kom in i mitt liv skulle behandla mig på samma vis. Det gjorde ont bara jag hörde ordet pojkvän, ordet kärlek, ordet älska. I min värld fanns inte kärlek, i min värld fanns det inte att alla är olika. Jag trodde att alla var som du och jag hade så fel. Det bästa jag någonsin gjort var att börja lita på kärleken igen, lite åt gången. Men min fina accepterade det. Han visste ju allting, så han förstod. När jag kommit ur allting och börjat om på nytt, så var allting plötsligt så fruktansvärt bra. Jag minns att jag var tveksam över om det verkligen kunde vara så bra, om det var verklighet. Jag var livrädd för att hamna där igen. För att bli sårad, för att få mitt hjärta krossat. Jag backade, det var nästan för bra för att vara sant. Men det var såhär bra, jag var älskad på riktigt, jag var behövd, han såg mig, han satte mig högst upp på pedestalen, han tyckte om mig, han lyssnade på mig, han ville ha mig för den jag är. Idag är vi två fortfarande tillsammans, i snart tre år har vi varit en och jag är fruktansvärt lycklig. Jag är så glad över att min fina fick mig att lita på kärlek igen och han fick mig att se att man kan älska på riktigt. Att kärlek är någonting fint. Att jag förtjänade så mycket bättre än vad jag fick.

Jag vet inte om du läser min blogg. Gör du det så vet jag att du kommer ta åt dig och jag vet att du kommer förstå att det är dig jag skriver om. Jag fick aldrig under våran tid tillsammans eller efter det berätta för dig hur jag kände, hur jag tänkte, hur sårad och ledsen jag var. Du blundande för hur jag mådde, du blundade för dom miljontals tårar som rann. Allting handlade bara om hur du kände det, hur du mådde, det handlade bara om dina behov. Tänk så många fina människor jag struntade i för din skull. Hur många jag struntade i för att du skulle acceptera mig, stanna kvar, aldrig lämna mig. Tänk så mycket kärlek jag gav och aldrig fick något tillbaka. Tänk så många gånger jag bad om att få vara din, så många gånger jag skrek att allt jag bara ville ha var dig i mitt liv, tänk så många gånger jag var tyst för att jag inte fick säga något, jag var rädd hela tiden för att säga fel.

Idag vet jag att kärlek är något fint. Kärlek är det bästa som finns, det jag absolut inte vill vara utan. Min fina har bevisat att man kan älska utan att det gör ont. Han förstår mig, han lyssnar på mig, han finns där, han stöttar, han torkar mina tårar, han kan mig innantill och utantill, han älskar mig trots mina brister. Och jag älskar honom, så fruktansvärt mycket. Han är mitt allt, mitt hjärta och jag vill dela hela mitt liv med honom! ♥

Ringen och örhängena är från Lindex och tröjan är från H&M.

Jag och Frida följde med Malin, Jennie och deras chef på modevisningen.
Det var jätteroligt så tack fina ni för ikväll! :)

Hallå alla glada läsare!

Är faktiskt himla glad att så många läser min blogg, glad och förvånad! Trodde helt ärligt att bara några få skulle läsa den men jag hade fel. Och det gör mig glad. Speciellt alla fina kommentarer, stöttande kommentarer. Det är såna som får en att orka fortsätta kämpa och det är såna som får en att se ett ljus i mörkret. Så tack alla fina! ♥

Jag måste få skryta lite på mig själv, direkt jag klev upp imorse så började jag tvätta kläder, diska bort och städa här i lägenheten. Nu har jag bara lite kvar men jag var tvungen att ta en liten paus och få i mig lite mat. Jag älskar faktiskt att städa, finns ju inge roligare än när det blir rent och snyggt. Lite tråkigt att städa själv bara, men jag vill överraska min fina pojkvän! Älskar uppskattning och beröm:)

När jag städat färdigt ska jag och fina Frida ta oss en powerwalk i det härliga vädret, sedan ikväll ska vi följa med Malin på modevisning! Det ska bli riktigt roligt, få göra något annat för en stund. Mina favvobrudar!

Det ska börjas i tid, två månader kvar till julafton idag. Jag längtar i vansinne!

- En locktång
- Easytone skor
- En bärbar dator
- En kamera
- Parfymer
- Pengar
- En sport-bh
- Nagellack
- Stora ringar
- En lite större handväska (brun eller svart spelar ingen roll)
- Helkropps spegel
- En plattång
- Väggdekorationer
- Bad hairday mössa
- Trappmatta
- Humanity armband
- Blondinbella's bok (Egoboost)

Har sovit som en stock från att jag kom hem halv ett till nu och jag är helt slut på fortfarande.
Märkligt vad man kan sova mycket när man inte är pigg i kropp och själ, nästan så jag skulle
kunna gå och lägga mig igen. Men det går icket för om en halvtimme börjar jag om att jobba
igen och jobbar till nio ikväll. Kan säga att jag längtar ganska mycket till imorgon kvar över ett.
Då har jag nämligen lång ledigt till nästa måndag, oj vad jag ska träna och sova. Precis när jag
vill. Kom på nu att jag måste till tandläkaren på tisdag, inte alls lika trevligt!

Nä nu ska jag göra mig klar för ett arbetspass, jag älskar mitt underbara jobb:)

Idag känns allting mycket bättre och väldigt mycket lättare. Jag vill ju, så det måste ju gå. Försöka fokusera på det som gör mig lycklig, glad. Det som får mig att vilja fortsätta. Det är svårt, men jag ska klara det.

Pappa du är nog väldigt stolt över mig nu. I tolv dagar har jag varit utan snus som så länge varit en stor del av mig, jag är så stolt över mig själv att jag knappt finner några ord. Jag trodde aldrig jag skulle kunna lägga av, trodde hela tiden jag skulle falla tillbaka men det går ju hur bra som helst. Åh vad du är stolt över mig nu, du som ville så gärna att jag skulle sluta. Du lovade mig till och med en platt tv ifall jag höll upp ett år. Fina Pappa. Jag ska klara det.

Nu ska jag snart börja fara på jobbet. Hoppas ni alla får en bra dag för det ska jag ha!

Nu har det gått för långt. Nu är det verkligen så som i mardrömmen jag alltid haft, nu är det verkligen på allvar och jag kan inte se klart längre. Jag är i det mörkaste hålet och tar mig inte upp, jag försöker men jag tar mig bara ett steg upp och sedan faller jag tillbaka två. Är det verkligen såhär livet ska vara? Ska man aldrig få någonting för allt man gjort och för så mycket man kämpat? Kommer livet någonsin bli lättare? Jag vet inte. Jag vet bara att jag är tillbaka där jag en gång varit och jag ville inte, har aldrig velat vara här. Vad gör man när huvudet säger någonting annat än vad man egentligen vill, det är som om det är en röst inne i mitt huvud som säger åt mig vad jag ska göra. Det får mig att bli svag. Får mig att falla ihop. Gå sönder. Jag är redan så trasig, jag behöver inte det här. Jag vill bara bli hel, försöker varje dag. Men jag faller alltid tillbaka. Tro mig, jag har gjort allt. Precis allt för att orka.

Det är upp och ned. Livet är inte rättvist, inte lätt, det blir inte alltid som man tänkt sig. Människor rycks ifrån en, så hårt, så plötsligt, det gör så ont. Den enda människan i hela världen som jag kunde berätta precis allt för försvann från mig, jag skulle behöva honom nu. Jag vill berätta för honom hur det känns precis nu, jag vill ha hjälp av honom nu för jag vet inte om jag klarar det här själv. Jag vill ha hjälp av min Pappa. Jag vill att han ska rädda mig nu.

Pappa. Jag skulle inte vara här idag om det inte vore för dig. Så mycket du gjort för mig, så många minnen och så mycket kärlek du gett mig. Så många hinder du hjälpt mig att kliva över på vägen, så många steg framåt du hjälpt mig att ta. Fan vad jag saknar dig Pappa. Nu bränner det bakom ögonlocken igen, jag ska tända massor med ljus för dig nu och titta på alla fina foton jag hann ta. Nu kommer tårarna rinna så mycket att mina ögon kommer göra ont, jag älskar dig Pappa. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket och jag behöver dig nu.

Jobbade till klockan fem idag och direkt jag slutade skuttade jag över till Marcus och
Malin's lägenhet där det bjöds på en himla god middag. Jag har världens bästa storebror
och han har världens finaste flickvän. Tack för att ni är så underbara och snälla!

Ibland känner jag mig så tom, tom på ord och tom på tankar. Min kropp känns som luft, som om jag inte fanns. Ibland är jag så svag att jag faller ihop som en liten hög på golvet, jag faller ihop och det känns som att jag går sönder i flera bitar. Så trasig. Jag ligger där och försöker resa mig upp, det går inte. Jag har ingen ork i min kropp, vill bara ligga kvar på golvet tills någon hittar mig och ger mig styrka att resa mig upp. Ligga där tills någon ser mig. Tills någon förstår hur jag känner innerst inne. Inom mig är det kaos, hjärtat är inte helt. Allting gör ont just nu. Jag vill inte visa mig svag, går undan, jag vill inte att människor ska se att jag inte klarar av det här. Livet utan Pappa. Jag inser inte själv att jag orkar, att jag kan, att jag är stark, att jag kan kämpa för att orka. Vill inte inse, orkar inte inse att Pappa är borta. Han var mitt allt, min bästa vän, mitt hjärta. Jag behöver honom här. Nu.

Om jag kunde skulle jag spola tillbaka till tiden då vi var små. Då vi kunde gå hem till ett hus, vårat hem, mötas av värme och kärlek. Då vi kunde skratta från hjärtat och le på insidan. Jag önskar att jag kunde få tillbaka alla mysiga hemmakvällar i huset med alla i familjen, alla fem. Önskar att vi var små igen så vi kunde göra snöänglar på gården och bara vara små igen. Jag vill inte vara 19 år och leva utan min bästa vän. Det ska inte vara så, det är fel.

Pappa, även om du inte läser min blogg så vill jag att du ska veta att för mig är du allt. Du är min bästa vän, min inspirationskälla, min hjälte, min krambjörn, mitt hjärta, mitt allt. Jag saknar dig hela tiden - varje dag. Går inte en endaste sekund utan att jag tänker på var du befinner dig, var ditt skratt hörs, var ditt hjärta slår. Jag önskar att du hade en telefon i himlen så jag kunde ringa dig och höra hur du mår, om du har det bra, om du får träna några fotbollspelare i himlen, om du saknar mig. Jag tror att du saknar mig, jag tror att du saknar mig lika mycket som jag saknar dig och jag tror att du vill vara här med mig. Det går bara inte. Vi får ta igen tiden Pappa, det vet jag att vi kommer göra. När vi ses igen kommer vi ta tillbaka all den tid som vi missat här nere. Jag älskar dig!

'

Tog en bild på Malin när hon fulade sig också men tror icket hon godkänner att
den läggs ut, haha! Tycker dom är söta iallafall :)

Jag vill inte skryta precis, men idag har jag varit utan snus i hela tio dagar!


och såhär glad är jag över det!!

Idag går alla mina tankar till J's familj, hans flickvän och hans vänner. Det som hände igår chockade många, satte djupa spår och blev början på en fruktansvärt jobbig resa för hans närmsta. Tårarna rann hela kvällen, allting som hände för ett år sedan spelades upp i mitt huvud. Jag vet precis hur hans anhöriga känner just nu, den där chocken. Förnekelsen. Det får inte vara så, kan inte vara så, orkar inte om det är så. Man förstår ingenting, man kommer in i den där bubblan och blir kvar där länge. Alla säger att någon man älskar gått bort, den står att den man älskar har dött  i tidningen, många beklagar sorgen, skickar blommor, varför då? Det har väl inte hänt något? Min Pappa är väl inte borta? Han lever ju! Han ska leva, han måste leva. Jag minns det så väl. Man var arg och ledsen på samma gång, arg för att gud tog upp världens finaste människa till himlen och ledsen för att man inte kunde förstå, för att man aldrig mer skulle få se och vara med denna fina människa. Den känslan, när man just förlorat någon man älskar så högt går aldrig att beskriva med ord. När man varit med om det, förstår man. Det var därför det gjorde ont i hela mig när jag fick veta, jag vill inte att andra ska måsta gå igenom det som jag gjorde. Det som jag går igenom önskar jag inte ens min värsta fiende. Det är det värsta som finns - att förlora någon man verkligen älskar.

Det räcker med en kram, en hand på axeln, en stöttande blick. Jag var den som förlorade min Pappa, jag fick många varma kramar och det är jag idag evigt tacksam för. Att finnas där från början och hela vägen, det är viktigt för den som förlorat någon nära. Att bara få känna att det finns folk som bryr sig om en, det är guld värt. Var inte rädd för att skicka blommor, skriva brev, vad som helst. När Pappa gick bort hade vi hela vårat kök och hela våran hall full med fina blommor som människor skickade, från början blev jag stött och ville inte att en till blomma skulle komma in genom våran dörr. Jag minns att jag tyckte att varför bryr dom sig nu? Varför kommer dom med blommor nu, skriver hur mycket Pappa betydde. Varför gjorde dom inte det medans han fanns vid liv? Idag tänker jag absolut inte så. Jag är så glad att människor kom hem till oss, ringde, skickade sms, skickade blommor, skrev på internet. Jag är så otroligt tacksam över att det fanns så många människor som stod bakom oss och lät oss gråta ut i deras famnar. Det var precis vad vi behövde och även fast vi människor är olika och vill olika så vet jag att J's närmsta behöver det idag och framöver. Känn aldrig att ni stör eller var aldrig rädda för att göra och säga fel, många vågade inte ens prata med mig när Pappa försvann. Jag blev så ledsen över det, jag ville ha folk runt mig som visade att dom brydde sig, inte människor som drog sig undan och var rädd. Övervinn eran rädsla isåfall, hör av er till dom, finns där. Så lite kan betyda så fruktansvärt mycket. Även fast man inte visar sin tacksamhet så ska ni veta att det är man, väldigt tacksam. Jag insåg att ett sms kan betyda så himla mycket. Ett enda sms kan få en att orka.

Människor som dött har inte försvunnit föralltid - dom har bara gått lite i förväg.

Älskade Pappa. Min fina, fantastiska ängel till Pappa. Ikväll fick du möta
upp ytterligare en ängel som lämnade jorden alldeles för tidigt, jag vet
att du tog emot honom med öppna armar. Jag saknar dig mer och mer för
varje dag som går, jag vill bara att du ska komma hem. Vill hålla om dig.

Jag älskar dig Pappa. Världens bästa Pappa.

Jag blir alldeles kall, känner hur hjärtat börjar slå fortare, kroppen bara skakar och det gör ont i varenda del av min kropp. En 20-åring från Lycksele har omkommit ikväll, jag har hört ryktas om vem det är men jag tror inte på rykten. Jag väntar och ser tills det kommer fram vem det verkligen är. Tycker inte om när människor ska tro en massa, som när min fina Pappa dog så var det flera som beklagade sorgen innan han ens var död. Det gjorde mig så arg, folk ska inte lägga sig i något dom inte vet! Men iallafall så känner jag hur det bränner bakom mina ögonlock trots att jag inte vet säkert vem det är som dött, trots att jag inte känner människan så gör det himla ont. Jag vet precis hur dennes anhöriga känner sig just nu, det är en känsla som jag inte önskar att min värsta fiende skulle få känna. Den känslan förtjänar ingen att få uppleva, det är den värsta känslan som finns. När sånt här händer blir jag så rädd, vill bara hålla om mina nära och kära hela tiden. Aldrig släppa taget. Blir så rädd att jag ska förlora någon fler som jag älskar så högt och står så nära. Det är verkligen det värsta man kan vara med om, det lovar jag.

Att människor kan ryckas ifrån en så kallt och så plötsligt, jag har sedan Pappa försvann hela tiden sagt att livet är fruktansvärt orättvist vilket det är. Man ska leva varje dag som om det vore en sista för man vet inte om man får uppleva morgondagen. Usch, jag kan inte skriva så mycket mer för mina händer bara skakar. Det här är så hemskt, jag finner faktiskt inga fler ord. Var rädda om er där ute, ta vara på era nära och kära. Slösa inte bort livet på bråk och onödiga saker. Njut av livet, det är den finaste gåvan som man någonsin kan få.

Jag älskar min fina, starka familj och jag älskar min helt fantastiska pojkvän som jag aldrig kommer sluta älska.
Lova att ni aldrig försvinner från mig, jag skulle aldrig orka utan er!

Jag började min måndag med en lång promenad i det härliga vädret, gick i lite mer än en timme
så nu är jag hur pigg som helst och redo för dagens planer! Hade väldans ont i min kropp imorse
när väckaren ringde, speciellt i min axel som inte riktigt vill vara med längre. Förstår inte vad det
kan vara, ligger jag för länge på högra sidan så gör det väldigt ont. Men nu känns det bättre i både
kropp och själ. Har just fått i mig lite frukost och ska alldeles snart gå och byta om till tränings-
kläder. Jag och fina Frida ska nämligen åka på gymmet klockan tolv och träna, det känns så roligt
att jag äntligen fått mig en träningskompis. Tur att det finns någon som ställer upp. Älskade Frida!
Det är mycket roligare att träna med någon istället för att träna själv, har man någon som kan peppa
en när allting känns tungt och någon som får en att orka när man vill ge upp.

Ikväll jobbar jag kväll och jag måste säga en sak direkt från mitt hjärta, jag har världens bästa jobb
utan tvekan! Nu har jag varit ledig sen i torsdags och jag längtar jättemycket till ikväll när jag ska få
jobba. Hur underbart är inte det? Jag har jobb nu till i Januari och förhoppningsvis längre, på min chef
så lät det som så och det gör mig så glad. Tänk att jag är en av dom som fått mig ett jobb, så underbart!
Känns tryggt att veta att jag har någonstans att gå varje dag, känns skönt att jag får in pengar på mitt
konto och att jag tjänar dom helt själv. Skytten är världens bästa ställe att jobba på enligt mig, jag trivs
så fruktansvärt bra där tillsammans med världens bästa personal och världens bästa pensionärer!

Nä nu måste jag byta om till träningskläder och sedan försöka få liv i min fina som sover sött. Ha en trevlig måndag!

Jag tänker inte jämt på hur lyckligt lottad jag är. På hur älskad, behövd och värdefull jag är för någon.
Jag tänker inte jämt på att för en människa så är jag allt, hela hans värld. Nu när jag tänker på det och
inser att för någon så är jag så fantastisk och underbar. Känslan får det att pirra i min mage, tänk så
otroligt älskad och omtyckt jag är av en människa. Tänk att den här människan känner precis likadant
för mig som jag känner för honom. Det är ju helt unikt. Jag vill dela mitt liv med Peder Håkansson, han
är min bästa vän, min livskamrat. Han är den som håller mig hårt om natten, han torkar mina tårar och
släpper aldrig taget, han sviker aldrig, han förstår mig som ingen annan, han kan min innantill och utan-
till, han älskar mig trots mina brister, han stannar kvar hos mig. Han är den starkaste av oss två och jag
behöver honom, jag behöver honom så fruktansvärt mycket. Utan honom i mitt liv skulle jag inte ens kunna
kalla det för ett liv, jag är hel när jag får vara med honom och jag mår aldrig så bra som när jag får ha
honom i min närhet. Det är precis det här som jag kallar äkta kärlek, han är min stora kärlek. Mitt hjärta.

Han finns alltid där och han lyssnar. Han låter allting ta sin tid, han låter mig få ta all den tid jag behöver.
Trots att han vet om att mitt hjärta aldrig kommer läka så försöker han. Han försöker alltid in i det sista
med att göra mig hel igen. Han släppte mig inte en sekund när Pappa försvann, han lämnade mig aldrig
ur sikte. Han höll om mig, lät mig skrika, lät mig gråta, lät mig bryta ihop. Det är vad jag kallar en helt
fantastisk kille, precis som en pojkvän ska vara. Peder Håkansson är min drömkille, jag fattade tyckte
för honom redan när jag gick på högstadiet och nu är han min. Bara min och det kommer alltid vara så.
Vi kompletterar varandra så bra. Han tillhör mig, jag tillhör honom. Han är mitt allt, jag är hans allt.
Störst av allt är kärleken, våran kärlek. Så länge vi får vara tillsammans faller resten på plats ♥

Veckans planer ser ut ungefär såhär:

Måndag - En lång morgonpromenad, gymmet med fina Frida och jobb från 15:30-21:00.
Tisdag - Jobb från 07:00-16:30, gymmet en timme sedan Knaften och mysa med lilla Albin.
Onsdag - Gymmet en timme och ledningsmöte 14:00-16:00. (Kanske Step Up på kvällen!)
Torsdag - Ledig! Åker vi inte till Tjäl så blir det träning.
Fredag - Träning på dagen och sedan jobb 15:30-21:00.
Lördag - Jobb 07:00-17:00 sedan en lång kvällsprommis.
Söndag - Jobb 07:00-21:00.

Mycket och hård träning ska det bli i veckan, gymmet minst en timme varje dag ska det bli för
min del. Viktigt för mig att sätta upp mål, annars blir det aldrig av. Känns skönt i både kropp &
själ att jag kommit igång med träningen. Jag känner mig mycket gladare och bemöter människor
på ett helt annat sätt. Träning är en stor del av mitt liv, träning är absolut det bästa jag vet. Det
känns så härligt att äta rätt och att träna har blivit en del av min vardag igen, det har inte varit lätt
den senaste tiden och jag har mått fruktansvärt dåligt. Nu känns det som att jag är på banan igen.

Ikväll har jag kollat på 'Ensam mamma söker', druckit en stor kopp té och fyllt min mage med en
massa fruktsallad. Ojoj vad smarrigt det var! Men var tvungen att hejda mig, har ju en karl som
förmodligen också kommer vilja äta när han slutar jobba. Haha farligt det där.

Idag när jag var ute och gick min mil så mötte jag tre stycken sötnosar som såg precis ut
som dom på bilden. Först kom deras husse med två stycken av dom, sedan när jag passerat
dom så möttes jag av en till liten som kom springandes emot mig. Haha! Den var så söt, ville
bara ta upp den i min famn och krama om den men det gör jag inte, rör inte andras hundar.
Iallfall inte dom jag inte känner. Men skulle jag skaffa en hund någon gång i framtiden så skulle
det bli en sådan. Dom är ju så otroligt söta, ler bara jag ser bilder på dom små!

Idag har jag hunnit gå en mil, druckit kaffe hos Joakim & Mia, tagit mig en välförtjänt dusch
och ätit världens godaste kycklingsallad hemma hos fina mamma. Efter middagen gick vi över
till Marcus & Malin och surrade en bra stund. Alltid så himla trevligt. Vilken toppen söndag!

Ikväll ska jag bara ta det lugnt och vila upp mig för veckans jobb. Så är det ju ensam mamma
söker ikväll som alla andra söndagar, det får jag bara inte missa.

Jag åker på vägen, jag åker upp för den långa backen och kommer till gatan som en gång tog
mig till mitt hem. Jag passerar alla fina hus, ljus är tända och jag ser lyckliga familjer i vartenda
fönster. Jag kan inte sluta tänka på att en gång var vi också så lyckliga och en hel familj, en
hel familj full av kärlek och lycka. Jag kommer fram till vändplanen, kan inte låta bli att le när
jag ser vårat hus. Trots att det är mörkt, dystert och kallt. Trots att våran kärlek inte längre finns
där så slutar jag inte att le. Jag inser snabbt att jag inte kan stanna kvar där, jag kommer mig inte
in i huset. Mamma, Pappa, Marcus eller Joakim är inte där. Min familj bor inte kvar där längre.
Jag ser in i vartenda rum, njuter av att få se tillbaka på allt fint som vi skapat. Jag blir alldeles varm
inombords när jag tänker på alla fina minnen från vårat hus. Det gör ont att ha något så nära och
inte kunna nudda det. Det gör ont att det här huset ägs av en annan. Det gör ont att vi är en halv
familj. Det gör så ont att vara utan den värmen. Det gör ont att se, ont att känna, ont att veta.

Tack Mamma & Pappa. Tack för att jag fick växa upp med en sån stark kärlek som ingen annan.
Tack för att ni gjorde min barndom och uppväxt till den bästa, jag älskar er oändligt.

Promenaden med fina Frida gick hur bra som helst och den behövdes, det var skönt att få komma
ut och bara prata med världens bästa vän i två timmar. Vi hade väldigt mycket att prata om, vi
pratade från att vi möttes tills vi skiljdes åt. Det är så underbart med Frida för det spelar ingen
roll hur lite vi ses, hur långt det är mellan gångerna vi träffas för det är precis likadant när vi ses
igen. Den tryggheten, den är fantastisk. Nu ska vi börja träna tillsammans nästa vecka så nu lär
det inte bli som det varit och det ser jag verkligen framemot. Äntligen får jag någon att dela mitt
största intresse med! Jag älskar dig Frida Granberg.

Jag hade lika gärna kunnat haft kvar dom andra gardinerna över hösten eftersom
det snart ska bytas till julgardiner men vad gör man inte för sin mor ;) Hon köpte
dessa fina åt mig, dom liknar dom vi hade innan fast lite mörkare och dessa är lite
mer höstgardiner. Jag tycker dom var riktigt fina, köpte två stycken ljus att ha på
bordet som är likadan färg som blommorna. Snyggt!

Nu har jag varit på gymmet och tränat en timme med Mamma och Yvonne, det är alltid så härligt att
pressa sig själv in i det sista tills man är helt slut. Den känslan var det idag, jag var helt slut på i bena
ben och svetten bara rann när jag sprungit färdigt. Så nu känner jag mig allmänt lycklig och äter lite
god lunch. Ska alldeles snart hoppa in i duschen för annars kommer jag frysa ihjäl när jag och min fina
Frida ska ta en lugn prommis senare. Vi har inte träffats på ett bra tag så vi har massor att ta igen, en
promenad i det fina vädret känns helt underbart. Solen skiner så det kan inte bli så mycket bättre.

Senare idag ska jag bara ta det lugnt, njuta av ledigheten med andra ord. Middag blir hemma hos
älskade Mamma! Hon ska göra en fruktansvärt god kycklingsallad som jag älskar, vi kände för att
vara nyttiga nu när vi varit duktiga och tränat på morgonen ;) Nä, men det är himla god så jag tipsade
om att hon kunde göra den till middag idag och så bjöd jag in mig själv. Det är väl så det ska va?

Min fina jobbar dygnet runt nästan och jag tycker så synd om honom. Han är ju helt slut på människan.
Han får knappt någon fritid, när han väl satt sig ned så ringer dom från jobbet och säger att det kommit
älg så då måste han åka iväg igen. Fast det är ju bara nu under älgjakten som det är såhär, han har ju
valt det själv och väldigt mycket pengar rullar in så man ska väl inte klaga egentligen. Jag älskar iallafall
min duktiga, fina och bästa Peder mest i hela världen. Han är så stark. Min lilla plött.

Såhär kan det se ut när jag och min älskade storebror får för oss att göra något som vi
inte gjort tillsammans på äldre dagar. Vi köpte två stycken tavlor på Dollarstore som vi satt
och målade, hans tavla var en storstad och min tavla var en gård med massa fina blommor.
Hans blev mycket, mycket finare än min. Man var mest noga dom första minuterna om jag
säger så, det var så småa saker på bilden som skulle målas och penseln var inte den bästa.
Men jag hade iallafall kul, Marcus hade kul och det är huvudsaken. Jag har alltid roligt med
min storebror, jag älskar honom så himla mycket. Igår började jag verkligen tänka på hur
längesen det bara var jag och han. Och den var en helt fantastisk känsla att bara få rå om
honom en stund, bara umgås och få skratta från hjärtat igen.
Du är bäst i hela världen Marcus, utan dig skulle jag inte stå här idag.

Idag har jag hunnit med mycket. Bäst av allt var nog när jag, mamma och
Marcus for på dollarstore och köpte tavlor som man kunde måla. Vi tog med
oss grejerna hem till mamma och målade nästan hela dagen. Det var så kul!
Man kände sig som barn på nytt, vi skrattade och fjantade oss. Det behövdes.
När det var dags för middag så tog jag och mamma en pizza på renmarks-
pizzan, jag har insett att pizza inte är något för mig. Det gick att äta men det
var inte så att jag njöt precis. Men tack iallafall världens bästa mamma för mat:)
Nu ska jag skutta hem och sooooooova. Har sett idol hos mamma, ätit massa
gott men nu tackar jag för mig. Är hur trött som helst. Imorgonbitti ringer väckaren
tidigt, då blir det träning för fulla muggar. Jag börjar komma in i det här nu, att
träna minst en timme på gymmet varje dag. Toppen! Sedan efter lunch tror jag
att jag ska träffa Frida en stund och bara umgås. Ska bli roligt, var ju ett tag sen.

Nä. Godnatt på er!

Jag älskar min fina tatuering. Den är en del av mig och jag ångrar
inte en sekund att jag valde att göra den så stor. Den är så snygg!

Nu är jag hemkommen och jag sitter fortfarande och njuter av all ompyssling
som jag fick på Hårbolaget. Jag blev klippt, fick håret färgat i en jättefin färg, jag
fick stora fina lockar i mitt hår (jag som hatar lockigt älskar denna look och
önskar mig en locktång i julklapp!) och så blev jag sminkad. Fick höra att jag
har väldigt vackra ögon. Snacka om att jag behövde det här. Har bara myst och
mått bra hela förmiddagen och som grädde på moset så sprang jag en timme
imorse och det var något skönt. Jag har börjat springa varje morgon nu och det
är det bästa som finns. Skulle inte kunna leva utan träningen och är så glad att jag
äntligen kommit igång igen. Nu sitter jag bara och väntar på att min fina storebror
ska äta lunch så vi kan fara på stan en tväris. Sedan när klockan blir fyra ska jag
och mamsen ut och äta gott. Jag tycker om fredagar, älskar denna fredag!

Hur är du som person? Glad, rolig,envis, omtänksam och kan lätt tända till på små saker om jag är på dåligt humör. Många människor uppfattar mig som en aggressiv människa vilket är helt fel, men jag är nog en sån som skyddar mitt revir om man säger så. Jag släpper inte in vem som helst i mitt liv.

Vad är ditt mål med livet? Mitt huvudmål med livet är att få må bra. Och jag mår bra när jag tränar, jobbar, umgås med min fina älskling och min underbara familj. Jag har fruktansvärt många framtidsdrömmar som jag vet kommer slå in, can't wait!

Vad skulle du helst slippa för en vecka? Jag skulle vilja åka utomlands en vecka och bara njuta av livet. Slippa tänka på att man måste upp klockan sex och jobba, slippa alla falska människor, få vara med människor som ställer upp och stöttar mig. Det skulle vara guld värt.

Är du lätt att prata med? Ja, det tycker jag och jag har hört många av mina vänner säga det. Jag är en sån som älskar att lyssna, stötta och jag bryr mig verkligen. Jag är inte en sån som bara prata om mig själv, jag lyssnar hellre än att prata om mig själv. Jag är inte en sån som bara sitter och håller med för att det ska låta bra, jag är en väldigt omtänksam människa och vill att alla ska må bra.

Vad är dina svagheter? Jag skjuter gärna upp saker. Som till exempel att fara till tandläkaren, kan ringa och boka om flera gånger bara för att jag är så himla nervös över att jag ska ha något hål eller liknande. Jag är ganska slarvig av mig, tappar bort saker väldigt ofta. Jag är väldigt, väldigt känslig. Kan gråta för ingenting, blir rörd över det mesta och tar åt mig trots att jag kanske inte borde.

Vad är din största marddröm? Min största marddröm var att förlora någon jag älskar, vilket jag redan har gjort. Jag är ännu mer rädd nu, för att förlora någon fler som står mig nära och som jag aldrig vill vara utan. Jag är livrädd för att förlora någon fler, brukar tänka på det flera gånger per dag. Så rädd är jag. Ligger ofta vaken om nätterna bara för att höra att Peder andas. Det är knäppt, jag vet. Men har man förlorat sin bästa vän så kan det bli så. Man vet hur det känns att ha så fruktansvärt ont i hjärtat, man vill inte uppleva det igen.

Något som jag verkligen är beroende av är att kolla in alla söta små bebis-
kläder som finns överallt. Det finns ju så otroligt mycket fint. Myspys!




Och hur sött var inte det som vi köpte till Albin sist vi var dit? Björnunge!!

Jag har just diskat bort efter en helt fantastisk middag som min fina lagat.
Kassler i ugn med ris, det var så gott! Min man är jätteduktig på att laga
mat vilket jag inte är. Så vi kompletterar varandra bra, jag är duktig på att
diska tex ;) Så oftast är det han som lagat mat och jag diskar. Super!
Vi bjöd även Mamma på middag idag eftersom hon varit så underbar och
hjälpt oss med höststädningen här. Det är jag oändligt tacksam för, det tog
fyra timmar för oss tre att städa ur alla lådor och rensa skåp. Duktiga var vi
och otroligt fint är det här hemma nu. Jag bara njuter när jag kliver in genom
dörren, det är så härligt att komma hem till ett rent och snyggt hem.

Ikväll ska jag göra så lite som möjligt. Hoppas Marcus och Malin kommer hit
så jag får bjuda bort lite wienerbröd. Har hur många som helst i frysen och
varken jag och Peder är såna som äter sånt. Men det är fruktansvärt bra att
ha ifall man får besök, dom är jättegoda. Så därför tycker jag att fler kan komma
och fika hos oss, bara att höra av er! Ni är så välkomna ;)

Imorgon ska jag kliva upp tidigt och träna lite kondition, sedan ska jag klippa mig
och färga håret på hårbolaget. Spännande och se vilken färg det blir den här gången.
Jag trivs vansinnigt bra i färgen jag har nu, men jag gillar förändringar. Så, vi får se.


Det finns ingenting som någonsin kan skilja oss åt. Vi två är ett och
jag vill dela hela mitt liv med dig. Mitt hjärta. Jag älskar dig!

Ni betyder allt för mig ♥

Imorgon går jag in mot min fjärde dag utan snus, ni anar inte hur fruktansvärt
stolt jag är över mig själv. Jag vet att det bara är början ännu men jag är så himla
glad att jag klarat mig i tre hela dagar. Alla andra gånger har jag fallit tillbaka och
tagit en snus direkt jag känt suget. Nu kör jag på nikotinfritt och jag tänker klara
det här. Mina framtidsplaner och drömmar säger att jag inte kan hålla på såhär, så
då äre bara att fortsätta kämpa! När jag är riktigt sugen på en snus brukar jag kolla
på lappen som Pappa skrev till mig för längesen när jag försökte sluta. Han har skrivit
på lappen att jag skulle få en tv ifall jag kunde hålla upp ett år, sedan har han skrivit
två datum så förmodligen klarade jag inte av mer än två dagar. Min fina Pappa, jag
är säker på att du ser mig just nu och jag är säker på att du är riktigt stolt över mig.
Du sa alltid att jag var den bästa och finaste dottern. Jag saknar dina ord!

Idag har jag jobbat, tränat med fina Malin, ätit världens godaste pannkaka hos
mamma och så har vi städat våran lägenhet i flera timmar nu. Det är guld värt
att ha människor som hjälper till  när man inte mår bra i själen. Vi har städat ur
våra förråd, tagit fram vinterkläderna och tagit ut sommarkläderna till vårat uteförråd.
Nu är det så fint här hemma, vi har den finaste lägenheten utan tvekan. Inredningen och
allt, jag tycker inte om när det är för mycket saker och inte för lite. Våran är helt perfekt!

Förresten så bryr jag mig inte om människor som struntar totalt i hur man mår.
Jag är så glad att jag har så fina vänner, så fin familj och världens finaste pojkvän
i mitt liv. Ni får mig att orka kämpa, ni får mig att vilja leva.
Jag älskar er!

Jag fick ledigt igår och idag från jobbet, trodde aldrig det kunde bli såhär.
Trodde aldrig man kunde må såhär. Imorse fick jag mig inte upp ur sängen.
Ryggen gjorde så ont att jag bara skrek och tårarna rann. Nu har det mesta
gått över men det känns fortfarande. Jag mår inte bra nu, varken psykiskt eller fysiskt.

Du är saknad. Du är älskad. Förevigt. Pappa, du kommer alltid vara mitt allt.

Nu har jag målat naglarna, druckit varma koppen och sett en bra film helt
ensam. Min fina är i fjällen och jobbar till imorgon, trots att vi sågs imorse
så saknar jag honom redan. Är så tomt och tråkigt när han inte är hemma.
Men efter jobbet imorgon får jag träffa honom, lääängtar!

Har fått så fruktansvärt ont i min mage. Har inte kunnat gå normalt ikväll
på jobbet för att det gjort så himla ont. Det är just där blindtarmen sitter
som det gör ont, så är jag själv hemma och livrädd för att det just ska vara
blindtarmen som spökar. Men jag ska lägga mig i sängen alldeles strax och
hoppas att det blir bättre. När klockan ringer imorgon så vill jag inte ha ont
i min mage för jag SKA minsann jobba imorgon. Älskar mitt jobb!:)

I helgen åker vi till Tjäl och det ska bli riktigt härligt att få komma bort lite
och bara mysa. Jag längtar bara mer och mer efter allt som komma skall när
jag åker bort dit. Min fina gör mig till den lyckligaste i hela världen, utan tvekan.

Jag letar efter dig pappa, var jag än går. Allting påminner mig om dig, om dig och mig.
Sakerna som vi alltid gjorde tillsammans som inte finns längre, jag påminns hela tiden.
Jag undrar om du ser mig, om du hör mig, om du kan läsa mina tankar. Om det är du
som hjälper mig att kliva över alla hinder på vägen, du hjälper mig från där du befinner
dig. Jag kan höra mig själv skratta och höra ditt skratt, jag kan känna mitt hjärta slå, för
oss båda. Mitt hjärta slår dubbla slag, du är inte död pappa, jag kan bara inte se dig just nu.

Jag har din haka, jag har din näsa och mina ögon som glittrar, jag har dina drag pappa.
Jag skiner upp som en sol när dom säger att jag är en kopia av dig, när dom säger att
jag påminner om dig, då lyser jag. Jag skiner rakt igenom och känner en lycka.
Lycka för mig är att vara lik den människa som jag älskar mest i hela världen och som
jag ser upp till. Lycka för mig är att vara som dig min bästa vän.

Jag undrar var ditt hjärta är. Jag undrar vad du ser och vad du hör. Om du kan läsa mina tankar. Jag letar efter dig när jag går på gatan. Jag undrar vart du har gömt dig någonstans Pappa. Vart ditt skratt hörs. Jag letar efter tecken som ska få mig att förstå, att jag hittar dig någon gång.

Jag tror jag vet var du är någonstans Pappa. Du är överallt.

Jag sitter och kollar på alla bilder jag hann ta på dig, tänder ljus, lyssnar
på din favoritlåt och känner hur det bränner bakom ögonlocken. Jag sträcker
fram min hand och försöker ta i dig. Än hur jag försöker så kan jag inte nå
dig. Jag sluter mina ögon, knyter min hand som om du höll i den. Värmen
sprider sig inombors, på något sätt är du alltid med. Tårarna rinner, oändligt
många tårar som aldrig slutar rinna. Jag kan inte sluta upprepa hur mycket
jag vill att du ska komma hem och att jag inte orkar utan dig. Kan du höra
mig? Jag faller ihop som en liten hög på golvet, ligger där hjälplös och vill bara
försvinna. Känner mig så svag i hela kroppen, som förstelnad. Kan inte röra på
mig. Önskar att du kunde komma hem och ge mig någon styrka. Jag kan höra
hur du viskar att allting ordnar sig alltid, att du älskar mig och du ger mig en
varm puss mot min kind. Jag reser mig upp, kan känna att du är här med mig.
Jag orkar resa mig upp, vill resa mig upp, för din skull. Bara för din skull.

Imorgon när jag slutar så tidigt hoppas jag att mamma kan följa med en sväng på
stan så jag får mig något nytt. Var längesen jag köpte kläder nu, så nu kan jag shoppa
massor utan att få dåligt samvete ;) Här är några saker jag är sugen på! Synd att vi inte
har H&M här i Lycksele, finns så mycket fint där.

Jag bestämde mig för att ta en långmorgon idag eftersom jag inte börjar
jobba förren klockan två men icket, jag vaknade klockan åtta och var hur
pigg som helst. Nu sitter jag här och äter frukost, jag ska trotsa regnet
sen och ta en lång promenad. Skönt med frisk luft. Jag & Malin gick ju i
Sidberg igår, vi åkte till farmor och farfar och då gick vi sista biten.
Blev en hel timmes promenad, vi pratade från att Marcus släppte av oss till
vi kom fram till Sidberg. Malin är så go!

Idag jobbar jag från klockan två till nio ikväll, det känns inte så lockande men
det är bara att bita ihop. Nu jobbar jag bara idag och så till tolv imorgon sen
har jag helg. På Pappas dag, imorgon, jobbar jag bara sju till tolv och det är
jag så glad över. Hade aldrig orkat med en lång dag, vill helst inte jobba alls
imorgon men jag vet precis vad Pappa skulle sagt. Bara tanken på att det är
den 8e Oktober imorgon får min mage att vrida sig, imorgon är det ett helt år
sedan Pappa rycktes ifrån mig. Livet är så jävla orättvist. Jag saknar min Pappa.
Igår tog jag fram alla kort jag har på honom, tände ljus, lyssnade på hans favorit-
låt och bara grät i flera timmar. Jag grät så mycket att jag började skaka.
Min fina höll om mig så länge och sa såna saker som fick mig att må lite bättre.
Såna saker som jag ser framemot och som han vet gör mig lycklig. Jag hade
aldrig klarat det här utan Peder. Han är det bästa som finns!

Idag åker min fina till fjällen och jobbar, även om han kommer hem imorgon
mitt på dagen så saknar jag honom redan. Känns alltid så fel när han inte är
här. Men som tur är så jobbar jag hela kvällen ikväll och halva dagen imorgon.
Då har jag så fullt upp att jag inte kommer hinna sakna honom, haha!

Kärlek är det finaste som finns, det mest fantastiska en människa kan
uppleva. Trots allting, så finns det så mycket kärlek omkring mig. Jag
blir så lycklig när jag själv är så kär att jag snart spricker och att mina
närmsta är lyckligt kära. Jag kan inte önska mig så mycket mer. Att få
vara kär är helt klart det bästa som finns. Ingenting klår den känslan.
Att inte bli sårad, att ha någon som alltid finns där och aldrig släpper taget.
Att ha en som alltid ställer upp och torkar ens tårar, att ha någon som aldrig
lämnar en trots att hemska saker sker. Att ha en som alltid stannar kvar.
Att ha en att pussa godnatt varje kväll, att ha någon att ge kärlek.
Trots vad man går igenom så ser den här människan bara dig och struntar
i sig själv för en stund. Allt handlar om att den andra ska få må bra.

Min fina Peder som är min livskamrat och bästa vän. Jag minns så väl för
några år sedan att en av mina bästa vänner sa att det en dag skulle bli vi
två för att vi alltid pratade med varandra. Hon sa till och med "du ska se
Sara, om några år är ni förlovade och väntar barn" Jag var stensäker på
att det aldrig skulle bli vi två, jag sa alltid att vi bara skulle vara vänner.
Jag hade så fel och är överlycklig för det. När jag väl träffade honom så
kunde jag inte förstå hur jag hade kunnat vara utan honom under tiden
vi bara var "vänner" och pratade dygnet runt. Snart har vi varit tillsammans
i tre år och jag är så himla kär och jag älskar honom så fruktansvärt mycket.
Skulle aldrig kunna vara utan honom. Det är rätt fantastiskt när man tänker
tillbaka på hur man tänkte då och hur det är idag. Mirakel kan ske.
Jag älskar min Peder. Min förevigt!

Kärlek är så vackert. Jag älskar er alla, ni är det bästa jag har.

Det finns faktiskt människor jag aldrig kommer kunna förlåta. Det finns
vissa saker som jag aldrig någonsin kommer glömma och kunna förstå.
Jag har blivit grymt förändrad sedan Pappa rycktes ifrån mig. Jag ser
livet på ett helt annat sätt nu. Skitsnack är något jag lämnat bakom mig.
Vad tjänar det ens till? Att prata skit om folk bevisar bara att man är precis
lika dum själv och jag ser ingen mening med det. Självklart kan jag ha
åsikter, men jag finner ingen mening med att älta samma sak om och om
igen. Det är viktigt för mig att ge människor en chans, för jag vet att jag
så hemskt gärna vill få en chans  själv. Det är det jag försöker säga här.
Att jag har börjat behandla människor som jag själv vill bli behandlad.
Jag ska vara ärlig och säga att det är fint när människor inser att dom en
gång felat. Bättre sent än aldrig. Det gör ont i mig att se hur en människa
misslyckats, gjort fel och gått fel väg. Jag vet inte varför, det gör bara ont.
En människa som sårat mig, som sårat någon som jag älskar, såna människor
kommer jag aldrig kunna förlåta. Men jag har slutat ödsla energi på såna som
bara sårar och aldrig förändras. Jag försöker tänka positivt, än hur tungt det är.

Jag beundrar människor som vågar stå för det dom gjort. För att dom vågar
stå för att dom felat och sårat. Såna människor är dom starkaste och dom
modigaste. Jag beundrar människor som försöker rätta till sina fel. Det är starkt.
Men sen finns det dom som inser det alldeles för sent. Jag behöver inte tänka för
att inse att jag gjort fel, man bara vet det. Det finns såna som inte vågar visa
sin svaga sida och låtsas som att allting är bra trots att det inte alls är det.

Våran familj är den starkaste familjen jag vet. Ett år har snart gått och vi står
fortfarande upp och kämpar varje dag. Jag beundrar & älskar min fina, starka
familj. Ni betyder allt för mig, utan er hade jag inte varit här idag.

Tog mig en lång promenad ikväll, var härligt att få rensa tankarna lite.
Dom här dagarna känns extra tunga, försöker att göra så mycket som
möjligt för att inte stanna av och tänka. Då gör det som ondast. För ett
år sedan så satt vi på sjukhuset dom här dagarna, varje dag, varje natt.
Vi bad till gud om att få ha kvar våran älskade Pappa. På fredag är det
ett år sedan Pappa rycktes ifrån oss. Jag kan inte förstå det, vill inte förstå
det. Det känns som att Pappa ska komma hem vilken dag som helst.
Känns som att jag ska vakna ur denna mardröm, men jag vaknar aldrig.

Jag saknar min fina Pappa. Min Pappa som gjorde allt för mig och som jag
gjorde allt för. Han är så saknad och älskad. Det gör ont i hela mig.

Godmorgon alla pigga och glada! Nu sitter jag och försöker få i mig någon
frukost så jag orkar med att jobba hela dagen. Är så trött att mina ögon
bara faller igen, får ta och sova lite på min lunch tror jag annars kommer
jag aldrig orka jobba till klockan fem. Jag behöver sova! Längtar till imorgon
för då är jag minsann ledig och då ska ingen väcka mig.

Förresten så for jag och min fina en sväng till mamma igår, där var Kina
och Lennart så vi satt där och pratade en lång stund. Det var så roligt att
träffa dom igen! Kina och Lennart var våra grannar när vi bodde i huset.
Dom har hjälpt våran familj så otroligt mycket genom våran sorg, finns
nog inga människor som ställt upp så mycket för oss. Dom är så bra!

Nä, nu måste jag göra mig klar och åka på jobbet. Money, money!

Nu är jag hemkommen från jobbet. Hörde en massa ungdomar leva om
när jag klev ut genom dörren. Jag är så himla glad att jag insett att det
finns viktigare saker här i livet än att hälla i sig massa alkohol. Blir nästan
rädd när jag möter människor som är fulla, det känns bara obehagligt.
En eller två öl är aldrig fel men med tanke på att jag aldrig lär mig så står
jag hellre över. Trodde det skulle bli jobbigt och drygt jobba marknads-
helgen men jag hade så fel! Det är så mysigt och så roligt att jobba så jag
hade inte velat vara ledig. Älskar mitt jobb!

Imorgon jobbar jag till klockan fem och sedan kan jag pusta ut. Det ska bli
riktigt härligt med en sovmorgon på måndag kan jag säga er. Ska försöka
städa upp lite här i lägenheten också, rensa våra förråd och rensa bland mina
kläder. Förstår inte hur jag lyckas. Köper nya kläder, rensar bland dom gamla
och ändå så är det så många plagg som bara ligger och aldrig kommer till
någon användning. Men på måndag ska jag försöka få ordning på det!

Imorgon när jag slutar jobba så ska vi åka upp till Sidberg direkt och fira älskade
farfar som fyller år till veckan. Fika massa gott och bara umgås. Myspys!

Nu ska jag krypa ned i soffan brevid min fina som kollar på hockey, tror inte alls
jag kommer få någon uppmärksamhet men det är värt ett försök ;)

Jobbar en delad tur idag vilket jag inte alls tycker om på lördagar.
Mycket härligare att jobba från morgonen till fem så har man hela
lördagkvällen fri. Men man får inte välja så nu ska jag alldeles strax
börja fara på jobbet igen. Jobbar bara till halv nio så det är inte så
farligt. Jag behövde lite ledigt nu under dagen, slocknade på soffan
och har sovit några timmar. Jag är kanske påväg att få en förkyldning
eller något, känner mig inte riktig pigg. Har börjat få himla ont i höger
axel, har väl kanske lyft konstigt eller något. Hela kroppen gör ont.
Men det är bara att bita ihop och tänka på pengarna!

Hoppas alla ni som läser får en trevlig lördagkväll, nyktra som onyktra!
Imorgonbitti ska jag tänka på alla er som är bakis. Det lovar jag ;)


Min snygging!

Då var det en ny månad igen, tiden går fort när man har roligt.
Jag har nyss vaknat och ska hoppa in i duschen, börjar jobba klockan
tolv så ska göra mig klar för det. Ikväll lär jag ligga som en död fisk
i soffan hela kvällen, är redan helt slut på och har jätteont i min kropp.

Hoppas ni alla får en härlig fredag!