Fall seven times, stand up eight

 
Jag sitter här och tänker. Så mycket som förändrats på så kort tid. Hjärnan hänger inte riktigt med, trots att hjärtat sagt sitt. Lite märkligt är det allt. Framförallt väldigt jobbigt. Hela situationen. Livsförändringen. Det är svårt, fruktansvärt smärtsamt på alla sätt & vis. Jag försöker hela tiden tänka att jag en dag kommer komma upp på benen igen. För jag kämpar, hela tiden, varje dag. Och även om allt bara känns så hopplöst ibland, försöker jag tänka positivt. Men i dom svåraste stunder känns det som att jag alltid kommer vara kvar där, på botten. Men jag har varit här så många gånger förut, inte på samma vis, men nära och jag har alltid tagit mig igenom det. Det är det jobbigaste, att man måste igenom allt, det finns inga genvägar. Ibland önskar jag att det inte vore så. Vad lätt allt skulle vara. Eller hur?
 
Så mycket som jag har gått igenom dom senaste åren, när pappa rycktes ifrån mig trodde jag aldrig att jag skulle överleva utan honom. Men här står jag idag. Kanske inte riktigt lika stark som jag brukar känna mig, men på god väg. Jag har stött på många hinder och jag har alltid klarat att kliva över dom. Det tar tid, men det måste det få göra. Efter regn kommer solsken. Det vet jag.
 
Elvin är verkligen min hjälte och räddning på alla sätt & vis. Han får mig att orka och vilja kämpa vidare. Han får mig att se något ljus i allt elände. Det finns inga ord som kan beskriva kärleken som jag känner för den lilla människan, ibland känns det som att jag ska spricka av all kärlek. Han är så himla fin och jag är så tacksam för att jag har honom. Jag kan göra misstag och jag kan vara nära att falla tillbaka till gamla vanor, men så fort jag tänker på Elvin så funderar jag inte ens på det. Jag kommer alltid göra allt i min makt för att han ska ha det bra. Alltid. Mamma älskar dig så mycket! 
 
Det är skönt att ventilera sig. Jag behöver det verkligen. Jag vill även passa på att tacka alla fina människor i min närhet som hela tiden ställer upp och bryr sig om mig. Det är såna här gånger som man inser vilka som är ens riktiga vänner, såna som aldrig släpper taget, hur hårt vinden än blåser. Alla sms, telefonsamtal, mail och varma kramar. Med er vid min sida klarar jag allt. Ni vet vilka ni är, tack för att ni finns!
 
 
 
Kommentarer
Postat av: Frida Fjellner

Jag är så imponerad av dig och din målmedvetenhet. En dag står du där, på stadiga ben och har aldrig varit starkare! Du är jätteduktig! Kram och Lycka till med allt.

Svar: Tack för dina fina ord! Kram på dig
Sara Bäckman

2013-08-20 @ 20:21:59
URL: http://fridafjellner.se
Postat av: Frida

Du gör det så bra! Precis som du skrev så vill inte hjärnan och hjärtat samma sak alla gånger. Du kommer ta dig igenom det här och bli starkare. Önskar att vi bodde närmare varann och kunde träffas. Kram

Svar: Tack fina du! Kramar
Sara Bäckman

2013-08-21 @ 08:25:18
URL: http://Http://allgren.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:



RSS 2.0