Jag har fastnat för dig (patrizia)
Jag tycker om dig med
om vi inte tar ett steg fram
så kanske vi ångrar att vi aldrig lärde känna varann
Jag har fastnat för din blick (patrizia)
Jag tycker om dig med
om vi inte tar ett steg fram
så kanske vi ångrar att vi aldrig lärde känna varann

Jag såg dig första gången på krogen
känslan jag fick bara en känsla av att jag inte förstod den
jag bara stod där och stirrade
det var nånting som jag gillade
Jag tänkte för mig själv
hur kan man vara så vacker
hur kan man vara så fin
Rörde mig på dansgolvet med sköna takter
kände mig seg, men din blick gav tillbaks energi
Vad är det som händer mellan oss när vi ser varann
nånting speciellt men det gör att jag vill hålla din hand
Du försvann in i folkmassan så snabbt
det var nånting vi ville säga varann men fick inget sagt
Utstrålning, vackra ögon och fint hår
fick mig att vilja gå fram och fråga hur du mår
Utan att du finns kunde jag höra din röst
min enda tröst.

Jag har fastnat för dig (patrizia)
Jag tycker om dig med
om vi inte tar ett steg fram
så kanske vi ångrar att vi aldrig lärde känna varann
Jag har fastnat för din blick (Patrizia)
Jag tycker om dig med
om vi inte tar ett steg fram
så kanske vi ångrar att vi aldrig lärde känna varann

(Patrizia)
Allting stannar upp när jag ser dig
hjärtat bulltar fort, jag vill ju vara med dig
Kom och ta min hand
men nångting hindrar dig
vem ska stoppa dina steg från att få gå till mig
men du förvirrat ler
det här är ingen lek
jag är också rädd, rädd att göra fel
Låt mig få komma nära dig o-oo

Imorgon kväll ska jag göra något som kommer göra väldigt ont, men jag känner att jag vill göra det och jag följer mitt hjärta. När man går igenom något så tungt som att förlora sin bästa vän, måste man ta små steg i taget. Jag sa redan när Pappa tog sina sista andetag att jag skulle vara på hans grav varenda dag, jag ljög för dom människorna som jag sa det till, men framförallt så ljög jag för mig själv. Jag försökte in i det sista, var där varenda dag i cirka en månad. Sedan orkade jag inte mer, det blev bara mer och mer overkligt så jag var tvungen att stanna upp. Det går fram och tillbaka, ena stunden kan man tänka tillbaka på alla fina minnen och le medans nästa stund faller man ihop som en liten hög och bara gråter. Just nu orkar jag ingenting utan honom.

Jag skrattar inte från hjärtat, jag skrattar för att jag inte vill att människor ska se att jag är knäckt. Att jag bara vill skrika ut min ilska över hur orättvist livet är, att jag bara vill gråta för att jag inte vill något hellre än att krama om min fina Pappa. Jag är inte mig själv, jag har förändrats totalt som människa. Kanske lite starkare, men ändå så mycket svagare. En svår sak. Svårt att förklara precis hur det känns.

Imorgon ska jag ska gå igenom alla Pappa's kläder som vi sparade. Jag var aldrig med och rensade hans garderob, jag kunde inte sova om nätterna för att jag hela tiden tänkte på att den dagen skulle komma. Vi skulle bestämma oss för vilka av Pappa's kläder som vi skulle spara. Nu ligger dom i Sidberg, i farmor och farfar's förråd. Jag ska gå igenom dom imorgon och ta det som jag vill ha. Jag använde mycket av Pappa's myskläder och träningströjor, fan vad det gör ont att tänka tillbaka på det. Jag minns precis vad han sa varenda gång och hans ansiktsuttryck. ''Sara, vems byxor är det du har på dig?'' och så gav han mig världens största léende. Jag trivdes så bra i Pappa's kläder. Jag använder alltid myströjan som var hans, även inomhus på somrarna när det är varmt. Då kan ni tänka er hur mycket den betyder för mig.

Ett år, tio månader och en vecka utan dina andetag. Jag kan inte förstå att livet rullar på som vanligt när du inte är här, för mig har det stannat. Totalt. Jag vill inte vara utan dig, aldrig utan dina andetag. Du var ju mitt allt, den som jag berättade allt för. Alla positiva och negativa saker, du gav mig alltid tips på hur jag kunde göra i olika situationer. Inga ord kan beskriva saknaden, den kommer aldrig kunna beskrivas med ord. Ingen kommer någonsin förstå hur mycket jag behöver dig.

Älskade Pappa, när det är som jobbigast och jag bara vill sjunka ned genom jorden tänker jag på dina fina ord som du sa till mig dagen innan du försvann. När du kramade om mig, pussade min panna och viskade ''Jag älskar dig'' Dom orden betyder så mycket för mig. Jag kände hur mina tårar började rinna och jag viskade ''Jag älskar dig med, du är världens bästa Pappa'' Jag kunde aldrig ana att det var våra sista ord till varandra, dom fina orden var det sista som jag fick höra dig säga.

Jag älskar dig Pappa, du kommer alltid vara världens bästa Pappa ♥

Hallå på er alla fina läsare!

Jag har precis vaknat och fått i mig lite frukost, solen skiner ute och jag ska strax bege mig ut på min dagliga morgon promenad. Idag har jag fullt upp! Ska först träna, sedan göra mig klar för att fara på stan och fixa lite presenter. En present till min fina svägerska Malin och så en present till vårat kusinbarn Elsa. Sedan på hemvägen ska jag sola och handla lite inför helgen. Senare idag ska Mamma bjuda oss alla på middag. Farmor och farfar skulle också vara med oss och äta, det blir mys!

Kvällen blir bara lugn, jag jobbar ju imorgon så det blir nog en tidig kväll. Min fina har åkt iväg till Tjäl för att fara på begravning idag så han blir borta till imorgon, saknar honom redan Men det handlar bara om en natt, så det ska nog gå bra.

Imorgon jobbar jag en delad tur och sedan jobbar jag heldag på söndag. Sedan jobbar jag hela nästa vecka, pga ett passbyte. Lars jobbar för mig idag och jag jobbar för honom på måndag, så jag ska jobba sju dagar i sträck. Och det är dessutom bara dagar, så kliva upp halv sex varenda morgon från och med imorgon, känns super

Idag mår jag sådär, mår lite illa och har fruktansvärt ont i min rygg. Men annars känns det som att denna dag kommer bli bra. Förstår bara inte varför jag har så ont i ryggen, det är som i mitten av ryggraden. Får hoppas det går över till imorgon då jag ska arbeta, annars vet jag inte vad jag ska ta mig till.

Nu ska jag byta om och bege mig ut, hoppas ni får en fin fredag!

Världens finaste farföräldrar, jag älskar er!

Jag tränar för att jag älskar att röra på mig och mår bra av det. Jag tränar för att förbättra min kondition och jag ljuger för er om jag säger att 'gå ned i vikt' tankarna har försvunnit. Klart jag tänker på det, men det är inte så att jag känner att jag MÅSTE träna varenda dag för att förlora kilon. Jag har väldigt lätt för att gå upp i vikt så det är viktigt för mig att hålla igång så jag inte faller ned i ätstörningsträsket igen.

Träning är en väldigt stor del av mitt liv och jag vet inte hur jag skulle klara mig utan den. Jag tycker att alla människor borde försöka röra på sig minst en halvtimme varje dag, för man kommer tjäna på det i längden. När man blir gammal så får man mindre värk och kanske till och med lever längre, vem vet!

Dagens träning;
Powerwalk 60 min

Jag orkade inte längre än en timme idag, var så trött och magvärken gav sig aldrig. Men en timmes promenad räcker gott och väl, det är just en timme jag försöker gå varenda dag.

Denna måndag kväll har varit väldigt lugn och skön, precis vad jag behövde. Efter middagen la jag mig i sängen och skulle vila en timme, men en timme blev två och det smällde bara till så var klockan halv nio. Orkade inte med någon promenad då, regnet öste ned och det gör det fortfarande. När ska det sluta? Hoppas på bättre väder imorgon! Sedan jag tog min långa powernap har jag suttit framför tvn, sett på Teen Mom och My Name Is Earl. Nu har min fina kommit hem efter att ha varit och skjutit in hans nya gevär så nu ska vi alldeles strax sova. Imorgon väntar en hel dags jobb, från sju imorgonbitti till fem på eftermiddagen. Jag lär nog ta en längre powernap imorgon ;) Nä, regnar det fortfarande ska jag trotsa regnet och ta mig en lång promenad. Sedan ska jag sola också, jag tycker att jag har varit rätt brun men nu verkar det som att all färg har försvunnit. Ser ju ut som jag suttit inomhus hela sommaren, inte roligt alls.

På onsdag är jag ledig eftersom jag jobbar helgen som kommer. I slutet av denna månad kommer vi få ett nytt schema, har kollat igenom mitt och jag tycker det ser väldigt bra ut. Min lång ledighet som jag haft på mitt schema varenda månad är borttagen och det känns faktiskt bra, visst har det varit skönt när man planerat in att åka bort just dom dagarna eller så men det är trist att vara lång ledig när alla andra jobbar. Sedan har våran chef plockat bort alla 14-21 turer och det gör mig glad, jag tycker att dom turerna är så långa och man får aldrig riktigt tid för en rast när man jobbar så. Så, det känns bra att få ändrat schema!

Nä nu ska jag stänga av datorn och krypa isäng, hoppas ni haft en riktigt bra måndag.

Dagens träning;
120 min powerwalk

Vad jobbigt det är när det känns som att ingen förstår en, när man känner sig sådär ensam och tankarna flyger iväg åt alla håll. Jag vet att många bryr sig och verkligen försöker stötta, men det är så himla svårt när man inte förstår vad jag går igenom. Varenda dag är för mig en kamp, en kamp mot smärta. Tårarna rinner när jag minst anar det, det är bara så det är och jag kan inte göra något åt det. Jag tänker hela tiden på hur det hade kunnat vara nu, vad jag vill ha och hur mycket jag verkligen önskar att Pappa fanns vid min sida som alltid. Han var min absolut bästa vän och nu finns han inte längre, det är för mig väldigt svårt att förstå. Att min fina Pappa inte lever. Jag brukar ofta slå hans nummer på telefonen och försöka ringa eller skicka sms, när jag fick fast jobb slog jag numret och precis när jag skulle trycka på ring knappen slog det mig. Jag kan inte ringa honom, för han finns inte längre. Det är såna stunder som jag bara vill sjunka ned genom jorden, inte finnas längre. När det händer saker i mitt liv som gör mig överlycklig och jag inte vill annat än att ringa och berätta för min bästa vän, då blir dom där sakerna som gör mig så lycklig så smärtsamma. För jag kan inte dela med mig av dom sakerna till den människan som stod mig närmast.

Jag vet att jag låter negativ och att det låter som att jag inte vill kämpa, det låter som om jag har gett upp och bara vill försvinna. Men det är bara så, när man förlorat någon som man verkligen behöver i sitt liv så har man lätt för att falla ned i gropar och det är så tungt att ta sig upp igen. Jag faller ofta ned på botten. Och när jag låtsas om att allting är bra blir det bara värre. Dom där tårarna gör så fruktansvärt ont.

Jag finner inga ord, jag saknar min Pappa så mycket. Han borde inte vara där han är nu, han ska vara här hos mig. Jag har svårt för att sova, när jag blundar ser jag bara framför mig hur ont han hade och hur mycket han kämpade för att stanna kvar hos oss i åtta dagar. Dom sista dagarna i hans liv, han var så stark och gjorde allt för att inte ta sina sista andetag förrän han träffat alla i våran familj. Jag har aldrig hört honom säga att han älskar mig så många gånger, han sa det varenda gång jag höll hans hand och varenda gång han pussade mig på kinden och sa god natt. Jag ville aldrig släppa taget, aldrig.

Jag vill bara säga till er mina fina läsare att ta vara på det ni har, imorgon kan det vara försent. Om min Pappa levde, skulle jag ringa honom varenda dag och säga hur mycket jag älskar honom. Jag skulle krama om honom hårt varenda gång vi ses och säga att han är den bästa Pappan i hela världen. Det finns inget bättre än att stå sina föräldrar nära, det fanns inget bättre än att ha sin egen Pappa som sin bästa vän. Det går inte en minut utan att jag tänker på honom och en sak vill jag säga er, jag har ingenting jag behöver ångra. Pappa visste att han var min favorit, för jag sa det till honom varenda dag. Det känns så bra. Att han visste.

Jag älskar dig Stig Bäckman, världens mest fantastiska människa ♥

Dagens träning;
80 min powerwalk

Hallå alla fina läsare ♥

Nu skriver jag från våran nya dator, vi blev ägare till denna bärbara dator igår. Vi har nämligen haft en stationär sedan vi flyttade in hit i lägenheten, men nu ska vi sälja den och vi har länge pratat om hur enkelt det vore med en bärbar så igår köpte vi denna. Den är jättefin och fungerar hur bra som helst! Har redan hunnit ladda hem hela tredje säsongen av 16 And Pregnant, så nu kan jag ligga var jag vill i lägenheten och kolla på det ;)

Idag öser regnet ned och man blir bara allmänt deppad av att se hur tråkigt väder det är. Men jag trotsade regnet och begav mig ut på en promenad, har nästan alldeles nyss kommit hem. Nu ska jag bara ta det lugnt till min fina slutar jobba, då ska vi äta middag och så ska han iväg en sväng och fixa lite på våran bil. Sedan blir det fredagsmys för heeela slanten, det finns inget bättre än det.

På måndag är min semester slut, blandade känslor om jag ska vara ärlig. Saknar alla goa pensionärer och mina underbara arbetskamrater, men att stiga upp klockan sex på måndag morgon är inget jag har längtat efter om man säger så ;) Men det ska bli härligt att komma in i vardagen igen, att lägga mig sent om nätterna och sova bort halva dagarna är inget för mig, så jag jobbar hellre. Älskar mitt jobb!

Nej nu ska jag sätta punkt, hoppas ni har en härlig fredag.

Vad gör jag nu när du är borta?

När inget särskilt händer, vilket är ganska ofta
Sitter jag i ett hörn och gråter tills jag är
alltför bedövad för att känna.

Paralyserad, orörlig för en kort stund, är det helt
stilla inuti och runtomkring mig.

Sedan tänker jag på hur mycket jag saknar dig.
Då känner jag rädsla, förtvivlan, ensamhet och smärta.
Då gråter jag tills jag är alltför bedövad för att känna.

- Skjut inte upp, förneka inte, skyl inte över, fly inte från smärtan. Dröj kvar i den. Nu.

- Allt annat kan vänta. En känslomässig skada kräver behandling med samma förtur som en fysisk skada. Avsätt tid för att sörja.

- Ju tidigare du tillåter dig att vara i smärtan, desto fortare kommer den försvinna. Den enda vägen ur den är igenom den.

- Om du spjärnar emot sorgen, motarbetar du kroppens naturliga sätt att återhämta sig.

- Om du fördröjer läkeprocessen, kan sorgen återvända och ansätta dig flera månader senare, ja, till och med år.

- Ta in all rädsla, smärta, förtvivlan och ilska. Det är viktigt för att kunna läka.

- Du lever. Du kommer att överleva.

Nu har jag och Mamma precis klivit upp, fina morfar åkte på golftävling tidigt imorse och vi ska göra oss lite frukost. Innan dagens bestyr funderar jag på att ta en lång promenad, ska nog flirta lite med Mamma så hon hakar på! Senare får vi se vad vi gör, solen skiner men det är inte jättevarmt. Planerna var att åka till havet och bada men blir det inte varmare tänker jag inte bada, hah! Vi får helt enkelt se. Annars har vi ju stan att fara till också, kanske blir det shopping. Vi ska iallafall åka till älskade mormor och hälsa på henne en stund idag, hon var så söt igår när vi var dit. Sedan blir det surströmming till middag idag, min favorit ;) Moster och Peter skulle komma hit och göra oss sällskap, det blir mysigt!

Nä nu ska jag ta på mig lite mer kläder, frågan är bada vad? Jag har BARA med mig sommarkläder, inget annat. Så är det när man blivit bortskämd och är van vid att det är stekhett ute varenda dag, ber till vädergudarna att det blir jättevarmt idag. Vill vara ute och bli ännu brunare.

Ha en fin tisdag alla läsare! 

 
Fina mormor och morfar ♥