Jag är less, så fruktansvärt less.
Jag har nog aldrig känt mig såhär
långt nere på botten, eller jo för kanske
tre år sen när jag sov bort dagarna.
Direkt jag kom hem var det sängen som
gällde, det var nog min bästa vän.
Visst är det konstigt att man gråter bort
dagarna & all ork i kroppen är slut.
jag måste ta nya tag,
det måste finnas nya krafter. Visst?

Skolan gillas inte just nu, det är så mycket
som ska vara inlämnat innan jul så man har
ju knappt tid med något annat. Lämnade iallafall
in kulturarbetet idag, hoppas det gick bra.
Så har jag gjort bort omvårdnaden och matten,
men har ännu inte fått veta hur det gick.
Men jag hoppas bara på det bästa, så man slipper
göra om det om & om igen, men det ordnar sig.

Nu ska jag nog krypa isäng, det är nog det viktigaste
just nu känns det som. Ska upp med tuppen & träna
imorgonbitti, känns skönt att få träna av sig lite ilska och allt
vad det nu är jag har inom mig.

Jag älskar dig peder.
glöm aldrig det.