Den 14 Juni fyllde våran lilla prins 1 år. Vi hade en sån mysig dag tillsammans med alla nära & kära. Tack till er som kom och tack för alla fina presenter!

Den 28 Maj började Elvin gå för fullt, helt på egen hand. Det var en stor dag kan jag säga, inte ett öga torrt. Så stolta vi var! Från den dagen så har han bara blivit stadigare på benen och springer omkring hela tiden.

 

Han klättrar upp på allt och ställer sig helst högst upp på någon pall eller i sin matstol. Vildingen! Favoriten just nu är att klättra upp i soffan och springa runt där. Inte en lugn stund som ni hör. Har hjärtat i halsgropen i princip hela tiden, som det ska vara! Jag är glad över att han är så framåt och vågar.

 

Han pratar hela tiden. Mamma, baba (pappa,) däh, titta, mäh, ack (tack) saaaja (Sara) och låter som en bil så fort han ser ett fordon eller kör runt på sin Bobby Car. Han har blivit så himla stor och förstår så mycket. Frågar man om han kan slå på tvn går han dit och trycker på knappen. Han hämtar saker som man frågar om. Och när man ska ringa i telefonen lägger han handen mot örat och börjar prata jättemycket. När man frågar om han vill gå ut och leka hämtar han sina skor och försöker sätta dom på fötterna.

 

Han har lärt sig att om man frågar vart pappa är så pekar han på Peder, frågar man däremot var mamma är så pekar han på lampan. Hihi. Han pekar med pekfingret hela tiden nu och inte med hela handen som förut. Och han pekar på allt och säger däh!

 

Han älskar att bli jagad och skrattar hela tiden. Världens gladaste barn, utan tvekan. Så lättsam på alla sätt & vis. Att lämna bort honom någon gång ibland är inga problem. När vi var och hälsade på hans dagis så sprang han omkring med dom andra barnen och lekte med leksakerna, utan att ens titta efter oss. Det känns riktigt skönt, att han är så lugn & trygg i sig själv.

 

Att gunga, leka tittut, riva ut allting ur kökslådorna, öppna skåp, dansa, bada, göra rörelserna till imse vimse spindel och hoppa i sängen är mycket roligt.

 

Elvin älskar att åka fyrhjuling, skoter, gräsklippare och traktor. Allt som rörs. Skriker så fort vi ska lyfta ned honom. Han blir helt till sig så fort han ser en traktor. Pappa's pojke, helt klart.

 

Han har två tänder nere som han fick för några månader sedan och nu har en kommit fram helt där uppe och en till är påväg fram bredvid. Det märks att det gör ont för lilleman, tandköttet är svullet och han biter på allt som kommer i sin väg. Kan bara tänka mig hur ont det gör. Stackars liten. Hoppas det dröjer ett tag till nästa tand!

 

 

 

Goddag på er alla fina ♥ Så himla kul att jag har så många besökare kvar trots min dåliga uppdatering. Har haft sånt sug efter att få skriva av mig, men orken har inte riktigt funnits där. Just nu sitter jag med en stor kaffekopp, Elvin sover i vagnen ute och jag har tid att sätta mig ned och tänka. Tänka på livet, på allt som sker just nu. Det känns som att jag kraschlandat. Känner mig bara tom. Och det gör ont i varenda centimeter av min kropp. Mest ont gör det i hjärtat. Hela tiden. Varje dag.

 

Jag har snart jobbat en månad och det känns så bra. Jag trivs verkligen på mitt jobb och det är så skönt att komma hemifrån en stund och få göra annat. Igår satte jag mig ned med önskeschemat och började klura på hur jag vill jobba till hösten. I sommar jobbar jag 75% och i September ska jag gå upp till 90%. Att vi ska få lägga vårat schema själva är ju helt underbart, framförallt nu när Elvin ska börja på dagis i Augusti. Då kan jag lägga mitt schema så att det passar med det. Perfekt. Ser framemot att få börja jobba mer. Har såklart tänkt tanken att det kanske blir lite mycket jobb när man har ett litet barn, men jag vill iallafall prova! Känner jag att det blir för mycket får jag bara gå ned i tid.

 

Jag ville bara skriva några rader så att ni vet att jag lever. Det har varit så mycket den senaste tiden bara, så bloggen har hamnat lite på sidan. Jag hoppas att allting är bra med er, förhoppningsvis kommer jag snart tillbaka som den jag är. Den starka Sara. Kram på er!