Mitt nya liv, jag undrar hur det här ska gå!

Ikväll slog jag och mamma vad. Vi slår vad om pengar vem som kommer klara
sig längst utan godsaker och godis, ska jag vara ärlig så tror jag att det blir jag
som förlorar. Men jag ska iallafall försöka, tidigare när jag försökt så har jag mått
otroligt mycket bättre både fysiskt och psykiskt. Men som vanligt så har jag inte
klarat av det. Men nu ger jag mig fan på att klara detta, jag hoppas på erat stöd!

 
Inga mer kakor, onyttiga mackor och inga mer sockrade bullar i mängder.
Inge mer choklad, wienergum och nappar. Ojoj..

 
Men lite positivt, jag får äta popcorn på helgerna i lagom mängd och frukt.

Söndag

Vilken härlig söndag. Jag och söta Cajsa trotsade snöovädret och gav oss ut på en
rejäl prommis med hunden. Vi skulle gå mot Lycksträsket men svängde upp och gick
i djupsnön på skoterspåret. Två timmars prommis blev det och jag är något röd om
mina kinder nu, ska strax hoppa in i en varm dusch och njuta av att vi varit så duktiga.
Kan säga att det inte var det lättaste att ta sig igenom djupsnön, ett tag gick snön ända
upp till knäna. Och på älven träffade vi på några renar som kom rakt emot oss, Cajsa
hann skrämma upp mig så vi båda trodde ett tag att det var vargar. Hah! Men det var
det som tur inte. Mycket prat och skratt, tack för det bästa Cajsa!

Nu sitter jag och lyssnar på Anna Bergendahl, det finns nog ingen som har en sån härlig
röst som henne. Håller mamma sällskap medans hon lagar min favoritmat, palt!

Har hunnit vara på din grav idag pappa, skottade bort en massa snö. Du har så fint där.
Precis som du förtjänar. Jag älskar dig!

Min lördagkväll + melodifestivalen

 

Denna lördag har faktiskt varit bra. Imorse åt jag en rejäl frukost så
jag skulle orka träna en timme med Cajsa. Vi kämpade på riktigt bra!
Efter gymmet for jag på stan med mamma där jag hittade en fin luv-
tröja åt världens bästa Marcus. Till middag fick jag bestämma vad vi
skulle äta och det blev chicken nuggets m. pommes. Så gott!
Efter middagen tog vi bilen till Sidberg där vi fikade, pratade och tog
hem skotern. Nu har mina naglar torkat så jag ska lägga mig i sängen
och försöka sova. Har inte varit hos dig något idag pappa, förlåt.
Jag lovar att hälsa på imorgon. Saknar dig, hela tiden.

Jag faller isär.

Vad jag önskar att jag kunde känna mig värdefull, speciell, omtyckt.
Det känns som om alla undviker mig och struntar i mig totalt.
Jag kräver inte att människor ska vara med mig, jag tycker bara att
man kan svara när man hör av sig eller iallafall fråga hur jag mår.
När pappa plötsligt rycktes ifrån mig så hörde alla av sig och jag tog
det som om det fanns några som verkligen bryr sig om mig. Men jag
vet inte nu, det känns som om vissa bara hörde av sig för att det skulle
se bra ut. Eller för att ni såg det som om det var självklart att beklaga
sorgen. Men det är väl nu man ser vilka som verkligen är äkta, gud vad
jag önskar att det inte var såhär. Människor som jag litade på, som jag
verkligen trodde alltid skulle finnas där. Jag hade så fel. fel fel fel.

Jag har i princip hela mitt liv varit en sån som hellre har mysiga hemma-
kvällar istället för att fara ut. Så är jag nu också, men inte sån att jag bara
vill ligga hemma och aldrig göra något. Jag vill så gärna hitta på saker, det
skulle hjälpa mig så otroligt mycket. Jag kanske inte försöker, det kanske
är jag som borde höra av mig? Jag vet inte, jag vet bara att jag inte vet var
jag ska ta vägen. Jag tycker att jag gör mitt bästa, men så kanske det inte
är. Jag borde kanske försöka mer, det kanske är mitt fel, det kanske är jag
som är så tråkig? Jag vet inte. Jag orkar inte.

Ensamheten är värst. Den värsta känslan som finns, att känna sig ensam
och övergiven. Jag vet hur det känns, det gör så fruktansvärt ont.




Du klandrar mig aldrig, trots mina brister.

Idag ska jag skriva någonting som gör mig glad, ibland behövs sånt också.
Jag är så glad att min fina storebror har hittat någon som gör han så otroligt
glad och jag kan säga er att det var  jättelängesen jag såg honom såhär glad!
Det lyser om honom och just den känslan som jag får när jag ser hur han känner gör
mig så glad. Det är en härlig känsla! Han har dessutom hittat en väldigt fin tjej som
jag tycker jättemycket om och som jag vet alltid kommer finnas där för honom och
stötta. En tjej som jag vet aldrig skulle såra honom och som skulle komma mitt i natten
om han skulle behöva stöd. Vi står varandra så otroligt nära, han är en av mina bästa
vänner och jag minns så väl vad han sa till mig för några månader sen.
"Först hade jag allt jag behövde, nu har jag förlorat allt" Som lillasyster och bästa vän så känner man sig väldigt maktlös. Man vill bara försöka få bort den känslan på något sätt trots att man vet att det kommer ta tid. Nu har han hittat någon som han verkligen får vara sig själv med, som inte struntar i honom totalt och som tycker om honom för den han är. En som är med honom trots hans brister, hans tårar och hela tiden finns där. Jag kan inte säga annat än att jag är överlycklig för hans skull.

Många ser mig som en arg människa, någon som inte accepterar att fel människa kommer in i vårat liv. Men saken är den, jag är snäll och trevlig mot dom människor som behandlar mina syskon, vänner, nära och kära med respekt. Är man inte snäll så är inte jag snäll tillbaka och så är det bara. Så tror jag att vi alla är, man vill väl inte att någon ska behandla en som står en väldigt nära som skit? Det tror jag att ingen vill. Och jag är en sån som sätter stopp direkt jag ser någonting som är fel, jag är inte falsk och går runt och låtsas att allting vore bra. Många tar det på helt fel sätt, många förstår det och vänder taggarna utåt och blev helt vansinnig. Men det är bara för att man inser sanningen, att man gör fel. Därför är jag ibland inte så omtyckt av vissa människor. Men bryr jag mig? Nej. Så länge man behandlar människor med respekt, är snäll och finns där oavsett vad så lägger jag mig inte i. Men när det handlar om sin egen storebror som man står väldigt, väldigt nära så bryr jag mig fruktansvärt mycket.

Marcus är för mig en bästa vän. Världens bästa vän som alltid finns där och torkar mina tårar tills dom slutar rinna. Han är den som alltid får fram ett skratt trots alla tårar. Han är den som hjälper mig ur svåra situationer och hjälper mig att kliva över alla hinder på vägen. Han hjälper mig ur  svåra situationer och får mig att orka ta nästa steg. Han är den som ofta säger hur mycket han älskar mig och att han lovar att aldrig släppa taget om mig. Han är den som får mig att bli lugn när jag är arg, ledsen och besviken. Han är den som jag låter stanna kvar trots att jag bara vill vara ifred. Han är den ärligaste, härligaste och underbaraste människa som finns i hela världen. Marcus är den som lovar att försöka fylla den tomrum inom mig, trots att det inte går. Han är den
som lovat att vara där fysiskt på pappas plats när jag gifter mig och skaffar barn. Han är den som tar mig i sin famn och låter mig skrika, klaga och gråta tills tårarna inte längre rinner.

Jag älskar dig storebror, jag älskar dig så fruktansvärt mycket att ord inte kan beskriva.


  
 

Fredagkväll

Har haft en väldigt mysig kväll i Sidberg. Jag har världens bästa farfar & farmor!
När vi kom fram lagade vi tacos och så gott det var, en massa prat och en massa
skratt så jag har haft en underbar start på helgen kan jag lova er.
Det känns så otroligt tryggt och härligt att vara där, precis som om du var där pappa.

Vi kom hem för ett tag sedan, har hunnit se lite tv och ätit lite gott naturgodis.
Nu ska jag hoppa isäng och fixa mina naglar, ska försöka somna lite tidigt också efter-
som jag och Cajsa ska iväg och träna imorgon :) Sedan har jag faktiskt ingen som
helst aning om vad jag ska hitta på i helgen, har inte hunnit planera något utan tar det
som det kommer. Det blir iallafall en lugn och skön helg, jag behöver sömn!

Godnatt.

Student 2010!

Nu har jag beställt tre klänningar till studenten. Och nej jag skojar inte när
jag säger att jag beställt tre. Fick sån beslutsångest eftersom att alla var så
fina, så jag klickade minsann hem allihopa. Egentligen så är det bara två av
dom som jag ska välja mellan, den tredje ska jag ha på kvällen. När man ska
ut och så vill jag helst inte ha samma som jag hade under dagen. Men dagen är
ju inte kommen än, så jag ska väl inte dra några slutsatser!
Ska börja fundera över vad jag ska bära för skor också, jag som aldrig någonsin
gått i ett par högklackat funderar på att beställa hem ett par. Beställer jag dom
nu så hinner jag ju gå in dom till studenten, det är ju lite mer än tre månader så
innan dess ska jag nog ha lärt mig! Tycker det är så fint med högklackat och har
alltid varit så avis på dom som kan gå i såna, så nu är det min tur.

Det känns verkligen på riktigt när man sitter och kollar på klänningar och skor till
studenten. Det känns faktiskt både och om jag ska vara ärlig. Himla härligt att få
komma ut i verkligheten och låta jobbet bli en del av vardagen. Inga mer läxor, prov
eller muntliga förhör. Samtidigt som det finns några nackdelar, på skolan kan jag
komma jättetrött och bara va. På jobbet måste jag göra mitt jobb och vara pigg.
Min bästa vän kommer inte vara med på min stora dag, psykiskt men inte fysiskt
och det gör mer ont än ni någonsin kan ana. Det är en viktig dag för mig och jag
vet hur mycket han längtade. Kanske längtade han mer än mig, jag bara minns hur
otroligt stolt han var över mig. Vi skiljs åt, hela OP3. Några flyttar och vidareutbildar
sig och som jag kommer sakna min klass. Under tre år så har vi haft så otroligt
roligt tillsammans, många skratt, många härliga klassfester. Ja, jag älskar min klass.
Men jag tror nog att vi alla är överens om att studentveckan + studentdagen kommer bli
den härligaste dagen någonsin. Jag är absolut inte ensam om att längta!

Här är fyra av mina favoriter, min fina tyckte inte speciellt mycket om dom
rosa och jag tror inte heller att det blir dom. Lutar mest åt någon av dom vita.
Men dom svarta var också så fina. Ja, innan jag bestämt mig.
  Nelly  Shoes - Satin Bow 
 


Beställt!

Finns i färgen: Bild Finns i storlek: Small, Medium, LargeFinns i färgen: Vit Finns i storlek: Small, Medium, Large
Finns i färgen: Fuchsia Finns i storlek: O/SFinns i färgen: Bild Finns i storlek: Small, Medium, Large

  
  

 

25 Februari 2010

Godmorgon! Jag har haft en väldigt mysig morgon. Vaknade när min fina klev upp och skulle se
hockeyn så jag har legat i soffan med täcket runt mig tills nu. Somnade direkt jag la mig igår så
jag är inte speciellt trött, men jag lär nog lägga mig och vila en stund senare idag.
Har bara två lektioner nu på morgonen och sedan slutar vi för dagen, så härligt! Då ska jag bege
mig på gymmet och köra lite styrka. Får se om jag is köra någon kondition idag med tanke på att
jag har  haft två step up pass i veckan. Har ju fått beröm för mina magmuskler så jag måste väl träna
dom ;) haha! Ne, men man ska alltid ta åt sig beröm. Vilket jag har väldigt svårt för.

Nu ska jag fortsätta göra mig klar och sedan fara på skolan, vilken härlig torsdag och imorgon är det
helg igen. Då ska jag äntligen få sova ut!

Skriver senare, hoppas ni får en bra dag :)

24 Februari 2010

Vilken träningsvärk jag har i hela min kropp, det gör ont men samtidigt är det en fruktansvärt
härlig känsla. Ett bevis på att jag jobbat på bra i veckan under step up passen.
Är inte alls på humör ikväll men har laddat upp med massa gott kvällsfika så förhoppningsvis
känner jag mig lite gladare efter det.

Imorgon går vi bara till 11:15 och under dagen ska jag och sötaste Cajsa bege oss på gymmet.
Så härligt att vi tagit tag i våran träning igen, förut var vi alltid på gymmet. Bäst var nog frukt-
stunden i bastun, haha! Det är härligt att jag äntligen har någon att träna med, så tråkigt att
träna själv och ingen har varken lust eller orken till att träna. Tur jag har Cajsa ;)

Nu ska jag fika och sedan fixa mina naglar, det lär bli en tidig kväll ikväll för jag är så trött.



Jag saknar dig, hela tiden pappa

Jag lever, du lever inom mig. Jag kan se dig, när jag blundar.

Jag stirrar rakt fram, försöker få fram ett ljud men jag kan inte säga något.
Tillslut reser jag migupp med ben som skakar och säger "Pappa är sjuk, jag måste gå"
Min bästa Marcus hämtar uppmig utanför och det första jag frågar är om pappa kommer
att dö. Marcus tog min hand och sa att han inte kommer dö, han lovar att han inte kommer
försvinna. Vi springer in på akuten där vi möts av tårar, mängder av tårar. Mamma såg
livrädd ut och jag visste inte var jag skulle vändamig. Jag är van att mötas av pappas
trygga famn när jag är rädd, men den här gången gick det inte. Jag skakar fortfarande
och sätter mig ned, en undersköterska kommer och sätter sig försiktigt brevid med.
Jag kunde se tårar i hennes ögon också, osäker, nervös och rädd. Vad skulle hon säga?
Säger hon att pappa kommer att dö tar jag livet av mig, det var min tanke. Han får inte dö, jag orkar aldrig utan honom. Säg att han klarar sig, bara säg det.

"Stig är jättesjuk, en läkare kommer snart och pratar med er"
Väntan var oändlig.

Marcus hämtade min fina som sprang mot mig på akuten, han tog mig i sin famn och
mina ben vek sig. Jag fick panik, tårarna blev fler och jag kände hur det tryckte mot
bröstet. Plötsligt blev det så svårt attandas. Han höll om mig och släppte aldrig taget,
han pussade mig på kinden och viskade att allting kommer ordna sig. Jag skulle aldrig
orkat om det inte vore för dig älskling, aldrig någonsin.

Läkaren kommer fram mot oss och är iskall. Rakt på sak, iskalla människa. Han sa
rakt ut att du hade fått en livshotande hjärnblödning. Där låg du pappa, visste du?
Visste du vad som hänt dig? Du hade sagt att du hade sån huvudvärk. Du kunde
knappt öppna dina ögon, det gör ont. Att tänka på den smärta du måste känt gör så
fruktansvärt ont. Du förtjänade det inte. Jag tog mig storebror i handen och vi gick in
till dig, han stannade i dörren medans jag gick fram och tog dig i handen. Du letade mig
med blicken och du kunde inte riktigt fästa den, men direkt du hörde min röst började du
leta efter mig med din hand. Din varma hand, den tryggheten jag kände just i denna stund
gårinte att beskriva med ord. Jag pussade dig på kinden och viskade att allting ordnar sig.
Som du alltid sa, attallting ordnar sig alltid. Jag trodde det pappa, jag lovade för mycket.
Förlåt, jag älskar dig.

Vi övernattade på sjukhuset dom första nätterna som dom sa var riskfyllda, mest riskfyllda.
Efter dom dagarna var jag övertygad om att du skulle klara det. Du var alltid så stark, den
starkaste av oss alla och jag visste att du inte skulle ge upp i första taget. På nätterna smög
jag in på ditt rum, såg din bröstkorg åka upp och ned.  Lyssnade länge på dina andetag och
kände mig så trygg. Trygg i din närhet. Jag minns hur jag kollade på dig och kollade länge
runt i rummet, varför låg du här pappa? Du ska inte vara såhär sjuk, du kämpar för ditt liv.
Du ska leva, du måste leva, jag klarar mig inte om du försvinner. Jag satt ensam med dig
på ditt rum, du skämtade med mig, skrattade med mig och jag sa att du skulle kämpa.
Jag sa att du var stark, att du skulle klara det. Jag sa att vi skulle se framemot att åka utomlands  och dricka en massa öl tillsammans, bara du och jag. 

Sista kvällen jag var inne hos dig. Sista kvällen jag fick höra din röst, höra dig skratta,
prata med dig, se dig andas pussade du min kind. Du viskade att du älskar mig, att jag
skulle vara snäll med mamma. Sen sa du godnatt. Var det ett godnatt föralltid? Visste du
vad som väntade? Vi visste inget, vi kunde aldrig ana att du plötsligt skulle ryckas bort ifrån oss. Jag är glad att jag inget visste, jag hoppas du inte heller visste något.  Jag ångrar ingenting, jag tog vara på varenda sekund jag fick med dig.  Du älskar oss fortfarande, trots att du inte är här. Du kommer alltid älska oss, jag kommer alltid
vara din lilla ängel och du min bästa vän.





jag saknar dig..

Jag saknar dina korta men charmiga sms, dina tokiga skämt och ditt härliga skratt.
Jag saknar våra långa pratstunder om livet och ditt otroliga stöd som bara du kunde
ge mig. Jag saknar dina åsikter och tankar, dina kloka ord och alla råd du gav mig.
Jag saknar alla gånger vi tränat tillsammans, så många skämt på vägen och så mycket
skratt. Du fick min insida att skratta, hela tiden. Jag var aldrig tvungen att anstränga
mig, med dig min bästa vän så var allting så äkta. Jag saknar att ringa till dig och berätta
hur människor behandlar mig, fryser ut mig och ser mig som luft. Jag saknar att höra
dina värmande ord om att såna människor inte är något att bry sig om och att allting
kommer att ordna sig. Jag saknar dina varma pussar mot min panna när allting känns
hopplöst & tårarna inte kan sluta rinna. Jag saknar precis allting med dig pappa. Allt.



Måndag igen.

Vilken lycka jag kände imorse klockan sju när min finas väckare ringde och jag insåg
att det inte var jag som var tvungen att stiga upp. Att jobba en hel helg tar verkligen
på krafterna, jag ville allt annat än att stiga upp och fara till skolan imorse. Men jag tog
mig dit och fick inte alltför mycket gjort, var mest ledsen över hur människor beter sig.
Efter skolan åkte jag och min älskade storebror till Sidberg där vi fick god gröt och massa
fika. Jag och farmor passade på att baka drömmar och gott GI-bröd. Alltid så mysigt.

När vi kom hem bjöd mamma på en god middag och nu har jag fastnat här, ska alldeles
strax ta mig en lång promenad på pappas grav och sedan läsa lite historia resten av kvällen.
Jag längtar verkligen inte tills på torsdag då vi har muntligt prov i det, jag blir alltid så nervös
& glömmer alltid bort vad jag tänker säga. Tacka vet jag skriftligt, man borde inte ha muntligt!

Har glömt att berätta vad vi gjorde igår på mammas födelsedag. Hon hade inte en aning om
vad vi skulle göra utan vi hade bara sagt att vi hade en överraskning åt henne. Jag lurade henne
och bad om att hon skulle börja med maten. När hon börjat med den tog vi fram en handduk och
sa att hon skulle sätta sig i bilen. På med handduken runt ögonen och så körde vi runt här på
norräng/norrmalm för att förvirra henne lite. Vi stannade av på Renmarkspizzan där hela släkten
väntade och vad glad hon blev. Det kändes otroligt bra att se lyckan i mammas ögon, så bra!


Det tryggaste och bästa stället jag vet. Jag saknar dig, oändligt mycket!




Godnatt!

Nu sitter jag med ansiktsmask som ska verka i cirka tjugo minuter, känner hur det börjar
stelna så det är väl snart dags att skutta in i duschen. Jag har aldrig varit den som är speciellt
duktig på att ta hand om mig själv, förutom att måla naglarna och tränat i massor. Nu har jag
börjat ta hand om mina naglar/händer mycket mer. Brukar sitta i olja några minuter, fila dom
och måla på nagellack. Dom har faktiskt börjat växa! Eller så inbillar jag mig ;p Har börjat
smörja in min kropp efter jag duschat och börjat använda handcreme i massor. Ja, jag har helt
enkelt blivit väldigt duktig på senaste tiden. Men det känns bra, är så härligt att bara ta hand
om sig själv. Man känner sig så fräsch!

Kvällen har spenderats framför tvn med massa godsaker, melodifestivalen och en underbar men
även väldigt jobbig pojkvän ;p Han har suttit och sjungit, dansat magdans, pratat och skrattat
i mängder bara för att han ville att jag skulle säga att han skulle gå och spela fifa 07. Haha!
Jag har världens charmigaste i mitt liv, det kan jag verkligen inte sticka under stolen med.

Nu måste jag kila, ska duscha och sedan hoppa isäng direkt. Imorgon är det jobb som gäller!



Lördagkväll.

Jag är trött i hela kroppen. Efter en hel dag på jobbet så känner jag mig alldeles
slutkörd. Slut i kroppen och slut i huvudet, men det är faktiskt en ganska skön känsla.
Jag har gjort nytta idag, jobbat i massor och dessutom tjänat massvis med pengar.
Jag klagar inte, bara jobbigt att knappt kunna hålla upp ögonen. En tant nästan skrek
idag till mig hur glad hon var över att jag var där och jobbade, hon tyckte att det var
alldeles för längesen vi sågs och det var det, en månad sen. Hon minns hur ledsen jag
var sist vi sågs och hon hade tänkt otroligt mycket på mig sedan dess. Det är just sånt
jag älskar med mitt jobb, människor som ger så himla mycket tillbaka. Det är underbart.
Sist jag var där och jobbade hade pappa just gått bort, jag berättade det för henne och
hon hade just förlorat sin man. Så på något sätt förstod hon mig, hon är så söt.
Hon blev dessutom överlycklig när jag sa att jag ska jobba massor med helger framöver
och att jag har jobb där hela sommaren. Det är en härlig känsla att se lycka i andras ögon!

Sedan jag slutade har jag hunnit äta en väldans god middag, fixat mina naglar och pussat
på världens finaste pojkvän. Finns inget bättre än att träffas när man saknat varandra. :)
Jag älskar dig!

Nu ska jag lägga mig i soffan och se på lite tv, förhoppningsvis kommer jag kunna hålla mina
ögon öppna och se på melodifestivalen som är ikväll. Funderar även på att göra en ansikts-
mask och lägga mig i ett varmt bad innan jag kryper isäng. Imorgon är det jobb igen!

   
Jag vet, jag ska ta nya bilder

Fredagsmys

Äntligen fredag. Jag brukar vanligtvis längta otroligt mycket till helgerna men just
den här gången har jag inte samma känsla. Visst ska det bli roligt att jobba med
det jag älskar och tjäna lite pengar. Men jag behöver sömn, mängder med sömn.
Ser iallafall framemot en riktig myskväll framför tvn och ett plus är att jag jobbar
heldag imorgon så hinner man göra något imorgonkväll! Jobbar delat på söndag och
som jag hatar delade turer, men det ska nog gå kanon :)

Skoldagen har varit mindre bra, det är svårt att hålla tårarna inne pappa men jag
fortsätter kämpa. Bara för din skull. Efter skolan åkte jag & Cajsa på gymmet där vi
tränade i en timme, så otroligt härligt! Roligt med sällskap också, tiden går så mycket
fortare då och man tränar mycket mer. Tog sedan min haltande pojkvän och trötta
storebror på stan där vi köpte en present till mamma, hon fyller hela 48 år på söndag.
Min älskade lilla mamma som jag älskar jättemycket.

Nu har vi just kommit hem från djurparksresturangen där vi har ätit tacobuffé, det var
så gott! Så nu är jag riktigt, riktigt mätt. Sofia, Martin, Eva, Rolf & lilla Elsa var också
där och åt så vi fick oss ännu mer sällskap. Det var så trevligt, tack för det underbara ni!



älskade du, jag vet inte hur länge jag orkar utan dig

Jag har varit på din grav tre gånger idag pappa, ja du hörde rätt. Tre gånger har jag
varit hos dig och jag kan aldrig få nog. Den trygghet som jag känner när jag är där
går inte att beskriva med ord. Det är precis som om om du var där, ibland brukar jag
blunda när jag står framför din fina grav och drömma. Drömma mig långt bort, ser
framför mig hur du skämtar med mig och skrattar. Hur du kramar om mig och säger
"hur kunde vi få en sån fin dotter som du Sara?" Se hur du pussar min panna och säger
att allting kommer att ordna sig. Drömmarna går inte lika ont, i drömmarna får jag
vara med dig. Min högsta önskan, det kommer det alltid att vara.

Följde med min fina på akuten ikväll, han hade fått en spik i foten och trots min rädsla
så bestämde jag mig för att följa med. När jag öppnade dörren mot akuten började jag
bara skaka. Tankarna flög runt i huvudet och alla bilderna kom tillbaka, hur jag sprang
in till mamma och bara skrek. En sjuksköterska satt sig lugnt brevid mig och såg på mig
med en ledsen blick. Hon sa att du fått en hjärnblödning och var jättedålig.
Jag bara skakade, precis som jag skakade då. När jag kom in till dig låg du där och kunde
inte fästa blicken på mig, du kände igen min röst & höll min hand, så hårt.
Jag sa att jag älskade dig & att allting skulle ordna sig, du trodde mig, jag lovade för mycket.
Men jag kunde inte veta, du kunde inte veta, ingen visste. Jag vet bara att jag bad till en gud
som inte finns, så många gånger. Jag bad om att få ha kvar det bästa i mitt liv, han svek mig.
Men du svek mig aldrig, ditt hjärtade orkade bara inte slå längre här nere på jorden.
Men för oss, slår ditt hjärta förevigt och mitt hjärta slår dubbla slag nu, för både dig och mig.

Jag älskar dig min fina pappa, min bästa vän, någonsin.
Jag saknar dig - Varje dag, hela tiden.




Mitt hjärta - jag älskar dig!

Vakna varje morgon med dig, en verklighet och jag bär den. Oavsett var
sängen står i hela världen så vill jag vakna med dig varje morgon, somna varje
natt - med dig. När mörkret skrämmer vill jag ligga i din famn, drömma mig långt
bort och inte tänka på morgondagen. Just nu är det du och jag, så vill jag ha det
i all evighet. Leva med dig föralltid. Skapa oförglömliga minnen som bara vi kan
och ta vara på varenda stund. Varje minut med dig är värdefull, varenda sekund.
Vår kärlek är så förunderligt stark, så stark att ingenting kan få den att försvinna.
När natten skrämmer och mörkret smyger sig på, är det med dig jag vill vara och
känna den trygghet som ingen annan någonsin kan ge mig. Den trygghet som jag
värdesätter så otroligt mycket. När tårarna bara blir fler & gör fruktansvärt ont är
det ditt stöd jag vill ha, dina varma kramar och dina starka ord. Såna ord som får
mina tårar att sluta rinna, trots att det hela tiden gör ont. Det är hos dig jag vill
vara när jag inte själv kan bära mina ben. I dina fotspår vill jag gå, för då vet jag
att jag går mot lyckan. En oändlig lycka, som bara du kan ge mig.

Vi är ganska olika men tillsammans blir vi helt komplett. Så många motgångar och
vi sitter fortfarande ihop. Som två pusselbitar - jag behöver dig för att vara hel.
Mitt hjärta, jag älskar dig så fruktansvärt mycket.

  




 

min hjälte

Jag orkar snart inte stå upp längre, inte utan dig vid min sida.
Du höll alltid upp mig, du bar mina ben när jag knappt kunde stå och
du lyfte upp mig från botten så jag orkade, oavsett vad. Det spelade
ingen roll vad det handlade om, du fanns alltid där. Alltid.
Nu är det inte så, du finns hos mig, men jag kan inte se dig. Jag skulle
ge vad som helst bara för att få se dig en sista gång. Varför pappa?
Varför är du inte här hos mig? Varför svarar du inte när jag ringer på
din telefon? Varför kommer du inte inspringandes genom dörren och
säger att det är dags för en promenad? Varför rycktes du bort från mig?

Jag kommer aldrig få svar på det. Aldrig någonsin och ingen kan förstå
hur ont det gör. Hur ont det gör att känna den ständiga smärtan, som
sticker och river inom mig. Jag orkar inte, kan inte, vill inte vara utan dig.

Det gjorde ont att vara ifrån dig några dagar när du åkte iväg på någon
fotbollstränarkurs eller bara när du for bort över en dag. Nu kommer det
göra ont hela mitt liv. Nu kommer du vara borta hela mitt liv, mitt liv här
på jorden. Tills den dagen jag slutar andas och inte finns här längre så
kommer det att göra ont. Smärtan kommer alltid finnas där, för jag har
förlorat den bästa vännen jag någonsin haft. Trots att du inte finns här
längre pappa, trots att du inte längre andas, så kommer du alltid vara
min hjälte. Min stora hjälte som kämpade i åtta dagar för att stanna kvar
hos oss. För att hinna säga att du verkligen älskar oss.

Jag älskar dig, oändligt mycket.



Jag älskar dig, oändligt mycket

Saknaden spränger mig, smärtan spränger. Det gör så ont utan dig.



du finns alltid i mina tankar

Har just kommit hem från graven, alltid en trygghet att ha någonstans
att gå. Jag sa inte så mycket till dig idag pappa, vilket du nog märkte.
Men i tankarna är du med mig hela tiden och du kunde alltid läsa mina
tankar, så du gör det nog nu också. Jag saknar dig, hela tiden.

   

powerwalk




Har just kommit hem från en powewalk med min fina, i det inte så jätte
härliga vädret. Fast jag klädde mig så varmt så jag kände inte av kylan.
Vi gick med Busy till pappas grav och var där en stund, det kändes bra.
Så mysigt när jag får med mig min fina ut på promenad, inte alls roligt
att gå själv. Dessutom så är det så himla underbart att bara umgås vi
två, jag inser mer och mer för varje minut hur otroligt kär jag är!

Nu ska jag hoppa in i duschen, borsta tänderna och sedan läsa lite historia.
Skadar ju inte att läsa på, trots att jag inte fattar något. Imorgon väntar ett
hårt step up pass direkt på morgonen och om jag är laddad. Det är så kul!

Sov så gott!


Måndag


Två lektioner idag och slutade klockan tolv.
Hör och häpna, jag åt lunch idag. Jag brukar inte vara speciellt duktig
på att äta lunch, men idag stoppade jag i mig hela tre paltar. Bra Sara!
Har legat och sett förlossningsprogram tills nu och ska väl strax påbörja
någon middag. Har insett hur fruktansvärt trist det är att vara hemma
helt själv. Nog för att jag har Busy, men hon ligger mest och sover.


Ikväll ska jag läsa lite historia och så mysa med världens finaste Peder.

När du fortfarande levde, så många minnen

"Nu har jag hjälpt pappa med att packa lite fika som dom ska ha med
sig till Holland, dom åker dit inatt. Pappa, Marcus och a-laget.
gud vad jag kommer sakna pappa ; / hua, gillar inte när han åker bort
sådär, det blir så tomt här hemma. Men han kommer hem dagen före
min födelsedag, så det är något att se framemot iallafall :)"

"Efter svenskan ville pappa bjuda mig på lunch så vi åkte på
pizzan och åt lite mat där, gött! Vi började prata om programmet
Hjälp och jag tror minsann pappa skulle fall baklänges av skratt ;p
han skulle förklara för mig en scen i det programmet men han skrattade
så mycket så jag hörde knappt vad han sa, hahah!
Man ser då verkligen vart jag fått min humor ifrån ; )
Min pappa är verkligen den bästa som finns, alltid
när det är något så får du mig att skratta.
"


"Pratade just med pappa i telefon, dom är inte framme i Holland ännu.
Dom är någonstans utanför stockholm, fatta att dom ska åka buss så
låååångt. Och jag saknar pappsen."

"Nu har jag & pappa just kommit hem från en match, pappa ville
se några av hans spelare spela så jag ställde upp.
Alltid lika mysigt att umgås med pappa, han är världens bästa!"

"När jag varit hos mamma kom pappa och hämtade mig, vi åkte till Kriberg
och skulle se vad det var för fel på Marcus bil. Dom trodde att dom hittade
felet och skulle beställa hem nå grejer innan dom kunde fixa, så det blir nog
en tripp dit snart igen :) Var jätte mysigt att åka dit bara jag & pappa, det
känns så bra att bara få prata vi två och skratta åt alla korkade människor!"

"När pappa slutade jobba åkte vi in på domus till farfar, vi följde
med honom på granngården för han skulle hämta sin nya åk-
gräsklippare. Sen åkte vi till Sidberg och fikade, kaffe & skorpor :)
Hemfärden bestod av prat, otroligt mycket prat.
Det känns så skönt att man inte är ett dugg rädd för att berätta
någonting för sin egen pappa. Han är som en bästa vän, som
alltid finns där & stöttar en. Jag är glad att du fick mig att tänka om.
jag älskar dig pappa!!"

Du var min bästa vän pappa.
Jag saknar dig. Oändligt mycket.



long nails

 

Nu har jag bestämt mig! Nu är det dags att börja sköta om naglarna igen så dom
blir längre & starkare. Jag älskar långa naglar, är alltid så avis på dom som lyckas
spara ut långa och fina naglar. Mina går oftast av, men nu har jag kommit på ett
knep som jag hoppas funkar. Hoppashoppas..



jag saknar dig.

Mamma har lovat mig att se med fyra ögon, att älska för er båda
två. Det tvivlar jag aldrig på, jag vet att hon håller det hon lovat.

Det är inte bara ensamheten som gör ont, inte heller saknaden utan
att jag vill ha dig här när jag gifter mig, skaffar barn och tar studenten.
Jag vill ha dig här varje dag, men stora dagar gör lite mer ont än vanligt.
Såna stora speciella dagar då du bara ska vara med, när jag fyller år och
när du fyller år. Var är du den 3:e Maj pappa? Då vet jag vad vi gör.
Kan bara säga här att jag kommer spendera största delen av dagen på din
grav. Där ska jag äta massvis med tårta, köpa massvis med rosor och äta
mängder med glasswienerbröd. Bara för dig pappa, du älskade dom och nu
lovar jag att äta dom underbara glasswienerbröden för oss båda två.

På somrarna köpte vi alltid mjukglass, du åt alltid en tivolivoffla och jag
tog en vanlig strut. När du nästan ätit upp din & jag hade i princip hela min
kvar så sa du alltid ' Du vill inte byta glass nu Sara? ' Nu ler jag.
Det är såna minnen som får mig att orka, såna minnen som får mig att skratta.
Alla dina tokerier, dina tokiga skämt & ditt härliga skratt. Det är såna minnen
som får mig att vilja kämpa & leva vidare för din skull. Men ibland tar det emot.
Jag vill inte dö pappa, jag vill bara inte leva ibland. Jag har varit så nära på att
ge upp, flera gånger. Jag kommer kämpa så länge som jag minns dig, jag
kommer alltid minnas dig. Just därför kommer jag aldrig ge upp. Aldrig någonsin.
Nu kämpar jag för oss båda, jag lever för oss båda, andas för oss båda.
När jag är nära på att falla pappa, reser jag mig upp för din skull. Bara för din skull.

Jag älskar dig. Oändligt mycket.



Alla hjärtans dag

Jag fick trots allt fira min alla hjärtans dag med världens finaste människa.
Min fina kom hem från hundutställningen redan klockan två idag så vi har
hunnit vara med varandra i princip hela dagen. När dom åkte iväg tidigt
imorse så tog jag bilen till Hälla där jag och Maggan firade alla hjärtans dag
på vårat eget lilla sätt. Massa prat, skratt och väldigt mycket fika.
Vi hann äta chokladbollar, kladdkaka, pepparkaksdeg och soppa. Det är inte
alla som får ha en sån mysig start på alla hjärtans dag :)

När vi kom hem till Lycksele så bjöd mamma på en fantastisk god middag.
Kyckling, bandspaghetti, sallad och baugette. Efter middagen tog vi bilen till
pappas grav där jag tände ett ljus, synd jag inte knäppte något kort. 
Det är så otroligt fint där nu, det lyser hela tiden. Alltid. 

Jag har inget bloggsug ikväll, men jag har haft en underbar helg.
Skriver imorgon!


Tårarna gör fortfarande lika ont

Det går inte att sätta fingret på vad som gör mest ont, det går inte ens att
jämföra. Allting gör precis lika ont, hela tiden, varje dag, ont ont ont.
Att vara utan dig, att sakna dig, att inte få träffa dig, att inte få se dig, att
inte få gå ut och gå med dig, att inte få träna med dig, att inte få fiska med
dig, att inte få umgås med dig. Allting gör så fruktansvärt ont, jag har aldrig
känt den här smärtan. En oändlig smärta som ingen någonsin vill känna.
Men jag måste känna den, jag är tvungen att känna av den för jag har förlorat
min bästa vän. Inte förlorat för alltid, inte förlorat helt. Men en viktig pusselbit
har försvunnit, åkt långt bort och du är inte här. Du är inte här, det gör så
förbannat jävla ont. Jag vet snart inte var jag ska ta vägen, kom hem snälla du.
Har aldrig saknat att höra din röst såhär mycket, jag spelar inspelningarna på
dig om & om igen. Men det är inte samma sak, långt ifrån samma sak. Jag vill
höra din röst på riktigt, i verkligheten. Ringa dig och fråga hur du mår, vart du
är. Bara en sån simpel sak som att skicka ett sms och fråga vad du gör, när
du slutar jobba, bara en sån simpel sak att sätta sig vid köksbordet med dig och
prata om livet, en sån simpel sak som att ta bilen med dig till Sidberg & bara
vara. Har aldrig någonsin saknat att prata med dig såhär mycket.

Ikväll har jag insett vad äkta vänskap är, vad äkta kärlek är. Människor som håller
om en och aldrig släpper taget när tårarna inte kan sluta rinna. Människor som säger
att dom älskar mig hela tiden, som ger mig en kram när det behövs. Det är äkta.
Jag har fått bevisat att det finns människor runtomkring mig som gör allt vad som
krävs för att jag ska kunna le på riktigt igen. Människor som förstår precis vad jag
går igenom. Människor som inser att man aldrig kan bli riktigt hel igen, men man
kan komma en bra bit på vägen. Som får en att orka kämpa, som får en att klara
av vardagen. Dom som inte är rädda för att visa att dom bryr sig.
Jag älskar er. Oändligt mycket.

Jag saknar tryggheten av att se din bröstkorg åka upp och ned, jag vill se dig andas
och höra dig andas igen. Saknar till och med dom åtta dagarna på sjukhuset.
Då du var vid liv, då du andades och skämtade med mig. När du höll min hand så hårt
och aldrig släppte taget. Du sa att du fick positiv energi av att hålla min hand hårt.
Jag önskar att jag kunde gett dig mer energi, så du hade orkat. Nu rinner dom igen
pappa, tårarna. Dom som gör precis lika ont nu som dom alltid gjort.
Jag vill inte dö pappa, jag vill bara inte leva utan dig.

Jag älskar dig och jag saknar dig, världens finaste och världens bästa pappa.
Min absolut bästa vän, förevigt.



12 Februari 2010

Fredag är här, vilket innebär att snart är det helg. Så härligt!
Min morgon började med att väckaren ringde klockan sex, konstigt
nog så har jag slutat vakna av den där tjutande saken så min fina
måste alltid skaka i mig. Men jag skuttade iallafall upp på crosstrainern
direkt jag vaknade och nu har jag tränat på den i hela fyrtio minuter.
Det är inte alls dåligt, nu har jag fått mitt träningspass för idag och det
sägs ju att det är bäst att träna på morgonen före frukosten. Inte bara
för att man har hela dagen fri till annat utan också för att det ger mer.

Ikväll ska vi äta något gott, kanske därför jag älskar fredagar så mycket?
Senare ska jag och min fina ta en tur till Sidberg och hälsa på världens
bästa farmor & farfar! Har köpt lite saker till dom, speciella saker som jag
vill att dom ska ha :) Så imorgon blir det mest bara lugnt, vi åker till Tjäl
på kvällen eftersom vi ska på hundutställning på söndag. Alla hjärtans dag.
Typiskt, men jag får ju vara med den jag älskar mest i hela världen så det
gör nog inte så mycket. Vi hinner ha massvis med såna dagar längre fram!





min torsdag

Dagen började med att jag tog mig en liten sovmorgon, något som kanske
inte var så bra med tanke på att jag skippade dom första lektionerna. Men
jag gjorde någon nytta iallafall när jag vaknade, skrev lite på mitt abort arbete.
Klockan ett kom Cajsa och hämtade mig, vi åkte på Maskrosen där vi skulle
bjuda gamlingarna på rulltårta. Vi var nervösa, glada och såg framemot att
baka något gott. Men, sedan blev vi ganska besvikna. När vi kommer dit så är
det ingen som tar emot oss, vi chansar och går in på en avdelning där vi möts
av personal som inte hade en aning om att vi skulle komma idag. Alltså så hade
dom inte beställt hem några ingredienser, så dom fick skrapa ihop det dom redan
hade. Redan där kändes det extremt pinsamt, inte alls roligt. Vi fick veta var vi
skulle hålla till och själva bakningen var jätterolig. Cajsa är så söt! :)
När vi bakat färdigt så visste vi inte ens vilka vi skulle bjuda med tanke på att det
fanns flera avdelningar på stället. Vi chansade & drog vagnen till stället där vi var
från början. Där hade dom dukat upp redan, tagit fram munkar & kakor i mängder.
Så, där kom vi med massa god rulltårta och dom har redan tagit fram eget fika.
Det kändes ju väldigt uppskattat. Dessutom så var våran uppgift att duka fint och
baka något gott. Så egentligen hade vi inte behövt baka något för dom hade redan
massor med fika. Dom sa ingenting heller, typ bara tack. Sen gick vi.
Ja, vi är nog ganska överens om att det var mer pinsamt än roligt.

Efter det så skjutsade Cajsa hem mig och vi påbörjade storstädning här hemma, jag
och mamma. Det har blivit av en tradition, att städa varje torsdag inför helgen.
Det är väldigt skönt faktiskt när det är bortgjort, så slipper man ha sån ångest när man
kommer hem efter en hel skoldag på fredagar. Efter städningen tog vi oss en tur på
stan & jag hittade mig ett litet skrivblock där jag ska börja skriva ned recept.
Sedan blev det middag och efter det fortsatte jag skriva på mitt arbete, tog en 40
minuters paus och for ut på en prommis med Busy. Det var svin kallt ute, mina kinder
förfrös nästan och jag kunde knappt andas. Men inatt kommer jag sova gott.

Nu ska jag fortsätta skriva på mitt arbete och sedan skutta isäng, imorgon är det äntligen
fredag! Så härligt. Blir bara mys i helgen och på söndag när det är alla hjärtans dag åker
vi på hundutställning. Inte något jag precis önskat, men vad gör man inte för sitt hjärta!

Bästa vän.



Dagarna går pappa, klockan tickar och jag sitter fortfarande här utan dig.
Jag påminns ständigt om att jag förlorat min bästa vän, den bästa vännen
som jag någonsin haft. Min bästa vän som inte finns längre, som inte andas
längre, som försvann alldeles för tidigt. Du var bara 48 år, du förtjänade att
leva. Du älskade ditt liv och tog vara på det, så som många andra inte gör.
Du var en förebild, en pappa, en bästa vän. En helt fantastisk människa som
aldrig gjorde någon illa. Du var så omtänksam, så underbar.
Det är inte bara tanken på att du inte finns längre som gör ont, tanken på din
rädsla gör också ont. Den rädslan som jag såg i dina ögon kvällen innan du
plötsligt rycktes ifrån oss. Jag hade aldrig tidigare sett dig rädd och när du
visade din rädsla steg min puls. Paniken smög sig på och jag visste inte vad
jag skulle säga eller vad jag skulle göra. Jag insåg att någonting inte stämde.
Läkarna sa att du skulle överleva pappa, dom sa att du inte skulle försvinna ifrån
oss eftersom du fortfarande hade kvar ditt liv efter åtta dagar. Åtta dagar kämpade
du för att få stanna kvar hos oss. Efter åtta dagar orkade inte ditt hjärta slå längre.
Du la in dina åror & svävade upp till himlen. Varför pappa? Varför just du?

Att leva med denna saknad är den svåraste utmaning jag någonsin behövt vara med
på. Jag vill inte vara med om det här, tillslut blir man immun. Saknaden finns där
hela tiden och man bara måste lära sig att leva med den. Jag undrar hur du skulle göra
för att klara av vardagen. Hur du skulle stötta, hjälpa och orka kämpa vidare.
Du var alltid den starkaste av oss alla, den som fanns där och gjorde så vi andra orkade
med. Nu finns du inte här, men på något sätt orkar jag kämpa. Du hjälper mig, fast inte
på samma sätt som tidigare. Tanken på dig min bästa vän gör inte bara ont, tanken på
dig hjälper mig när jag håller på att falla. Jag reser mig alltid upp för din skull. Alltid.

Jag älskar dig pappa och jag saknar dig så otroligt mycket.

Jag Älskar Dig.


Jag vill höra dig andas pappa, bara en gång till..

Tankar kring abort

Jag har försökt ge mig på uppgiften som skall vara klar på fredag men jag
blir tokig på att jag inte hittar någon bra fakta. Valde att skriva om abort med
tanke på att jag är väldigt intresserad av ämnet, jag är väldigt kluven när det
gäller abort. Jag kan inte ens försöka sätta mig in i den situationen att man har
skapat ett barn och inte veta vad man ska göra. Först skulle jag ställa mig själv
några frågor. Klarar jag av det? Har jag tillräckligt bra ekonomi för att ta hand
om ett barn? Är jag redo? Vad säger min pojkvän, vill han bli pappa? Självklart
så är det jag som bär barnet och jag bestämmer själv. Men jag skulle inte kunna
skaffa barn om det bara var jag som ville behålla det. Nu tänker ni säkert att jag
är helt fucked up, men så är fallet. Om inte Peder skulle vilja att jag behöll det så
skulle jag inte heller göra det. Man är ju två i en tango, eller hur? Man vill ju ändå
att pappan ska vara med på det och finnas där. Inte för att jag tvekar över att han
skulle finnas där, men det är ju en del av honom. Sedan så skulle jag inte vilja ta
hand om ett barn helt själv, klart det skulle finnas människor omkring mig som
skulle hjälpa till. Men när jag skapar en bebis vill jag att den ska få den bästa upp-
växten. Jag ska ha gått klart skolan, ha ett fast jobb & ett fast förhållande.

Men vad gör man då om man kommer till den situationen att man blir med barn
helt oväntat och inte vill döda en människa? För det är väl i princip det man gör.
Man dödar ett barn, ett liv och jag kan inte ens föreställa mig hur det skulle vara.
Det är ett oerhört stort beslut att fatta och jag tror ingen vill vara med om det.
Men är man inte redo så är man inte, självklart så skulle jag inte ha lätt för att
fatta ett sådant beslut. Men i det fallet skulle jag tänka på barnets bästa, är det
bra för barnet att sättas till världen utan en bra uppväxt? nej.
Det är inte heller bra att skaffa ett barn om man själv inte är redo, det förstör bara
för både dig och barnet.

Nu misstolkar ni säkert mig, men jag står för min åsikt.
Jag längtar otroligt mycket till jag själv får uppleva att jag är gravid, men den dagen
ska jag ha pengar och ha ett jobb. Men klart jag drömmer!


 

Tack älskling för att du får mig att orka

Du är en klippa. Den starkaste av oss två som alltid finns där. 
Du är den starkaste som aldrig ger upp och som får mig att orka.
Du får mig att klara av vardagen och du får mig att vilja fortsätta
trots den tunga bördan jag bär på. Du kan inte ta bort all smärta, den
kommer alltid finnas där. Du kan inte trolla så jag får tillbaka min 
pappa, för jag vet att du mest av allt skulle vilja det. Hur du än skulle
vrida och vända på det så skulle du inte kunna laga mig men jag vet
att du försöker. Du försöker mer än allt att laga mig och du försöker
iallafall ta bort den oändliga smärtan. Du finns alltid där för mig, dag
som natt. Du har tagit rollen nu, den rollen som pappa hade. För det
är jag evigt tacksam, det dämpar smärtan. Lite iallafall. 
Utan dig skulle jag aldrig ha orkat med det här, jag skulle inte klara av
det. Du har funnits där sen dag ett & du finns fortfarande kvar för mig.
Hur ska jag någonsin kunna tacka dig för att du hela tiden stöttar mig?
Jag skulle ge dig hela världen om jag kunde, mitt älskade hjärta.


 

he-he-he

Jag har fått soleksem över hela min kropp och det är inte ett dugg roligt
kan jag säga er. Det kliar hela tiden & jag får absolut inte klia, men ibland
håller jag på att bryta ihop så då måste jag. Mina armbågar ser nog värst
ut skulle jag kunna gissa på, dom är alldeles röda och som det svider när jag
smörjer in mig. Måste dessutom smörja för att dom ska försvinna och för att
jag är så otroligt torr. Ja, världsproblem. Hah!

Det känns verkligen i hela kroppen när man gått en hel skoldag och inte är
van med det. Både måndag och igår slutade jag kring tolv och idag gick jag
ända till klockan fyra. Historialektionen idag var inte alls lika tråkig som alla
andra gånger, det känns som att jag börjar förstå lite iallafall. Step up passet
var inte så jättehårt men ändå skönt att röra på sig. Funderar på att ta mig en
lång prommis ikväll, det är väldigt kallt ute men det är bara att klä på sig!

Onsdag.

Det är onsdagmorgon. Jag är inte pigg, min hals gör ont och jag skulle mest
av allt vilja stanna i sängen och bara sova bort allting som gör ont.
Fryser gör jag också, inte bara lite. Det är inte alls varmt i huset så jag måste
nog på med tjocktröjan och långisarna idag! Skönt.

Idag har vi två lektioner nu på morgonen, sedan ett hål och på eftermiddagen
två lektioner. Funderar på att åka hem på lunchen, en fågel viskade i mitt öra
att det är pannkaka idag på skolan och jag gillar inte skolans pannkaka.
Den smakar gummi. Tur man har en underbar storebror som lånar ut sin bil till
mig så jag kan ta mig vart jag vill. Jag älskar dig Marcus! :)

Nu ska jag göra mig klar och sedan åka på skolan, har varit lite smått stressad
på morgonen. Hittade inte min nyckelknippa där jag har både bilnyckeln och min
nyckel till skåpet på skolan. Jag hatar när jag inte hittar det jag behöver, då blir
jag så arg och så stressad. Men nu kan jag vara glad, den är hittad.

Ha en bra onsdag allihopa!


Världens bästa Marcus!


<3

Jag hittade en kommentar som min barndomsvän skrev till mig när min älskade
pappa just gått bort. Jag kunde inte hindra tårarna från att rinna, så otroligt fint.

"Jag vet inte om du kände som jag, men när jag stod där framme och skulle ge
dig en kram, och vi fick ögonkontakt så brast verkligen allt. Jag ville bara springa fram o hålla om dig och när jag väl fick göra det så kändes det som att jag skulle kunna stå där o krama dig i all oändlighet. Tårarna bara rann och jag ville säga så mycket men fick inte fram några andra ord än att jag älskar dig, och det gör jag  verkligen Sara. Glöm aldrig det! Under minnesstunden idag så var det så många  minnes som bara vällde fram inom mig och när dom läste upp din dikt så kunde tårarna inte sluta rinna. Det som hon läste, jag kunde verkligen se det framför mig,  höra hans skratt inuti mitt huvud.Han kommer alltid leva kvar Sara, i vårt minne och
i våra hjärtan kommer han alltid att finnas kvar!

världens finaste



Efter många hinder så blev det faktiskt vi två. Vi två blev ett och jag
ångrar inte en sekund att jag tog chansen när jag väl fick den.


Min fina är en drömmare och lever varje dag som om det vore hans sista.
Jag tänker för mycket på verkligheten och stressar upp mig för minsta lilla.
Min fina är aldrig rädd för nya utmaningar medans jag är livrädd.
Min fina kan vara födelsedagskalasets mittpunkt medans jag drar mig tillbaka.
Min fina gillar pangfilmer medans jag älskar romantik.

Vi är väldigt olika varandra som individer, men tillsammans blir vi helt komplett.
En sak är säker, våran kärlek är äkta och vi trivs fruktansvärt bra tillsammans.
Jag älskar att ligga & skratta sent på natten så min fina inte kan sova, jag älskar
hans armar nära runt mig innan jag somnar, jag älskar hans kyssar i nacken på
morgonen när jag vaknar. Jag älskar att prata bebisspråk med honom, trots att
det kan göra honom lite irriterad. Jag älskar när han torkar mina tårar och lovar
att alltid finnas där. Jag älskar att ha denna människa i mitt liv - Han är mitt allt!

Min bästa vän, min livskamrat, min pojkvän. Världens finaste pojkvän.
Jag älskar dig Peder Håkansson.

blahiblaha

Jag blir irriterad på människor som inte kan svara när man skickar ett mail.
När man dessutom skickat två så blir man inte speciellt glad när man ser att
människan läst det och inte svarar. Besviken blir jag, men jag har väl mig
själv att skylla. Jag ångrar det, men jag har faktiskt inte orkat.
Ibland måste man lyssna på sig själv och använda insidan, för det är ju trots
allt inte en liten orsak jag har. Men jag får väl vänta & se.

Nu har vi just ätit goda potatisbullar med bacon och jag måste säga att middagen
är nog det godaste målet på hela dagen. Frukosten kämpar jag fortfarande med
att få i mig, brukar ibland dricka nutrilett för att få i mig något överhuvudtaget men
jag kanske skulle ha börjat med gröt igen? Förut åt jag alltid gröt till frukost, det är
både bra för kroppen och går snabbt att laga. Inte så tokigt.
Lunchen på skolan är inte en favorit kan jag säga, tror det är ganska många som
håller med mig om det faktiskt. Oftast klibbigt & äckligt men ett härligt salladsbord
finns det. Så ofta blir det bara sallad till lunch.
Sedan kommer man hem och får laga i princip vilken maträtt man vill, gott!

Trots att jag börjat få lite ont i min hals så ska jag bege mig ut & springa alldeles
snart. Tränade step up imorse men jag har sån energi nu så det är lika bra att passa
på medans man är igång. Sedan så kommer min kväll bestå av läxa eftersom jag
ännu inte är klar med mitt abort arbete. Tråkigt med ett måste.

hahaha

Jag är ganska charmig ibland.

Jag: Hej sötis, vad gör du?
Min fina: Jag håller på att fixa lite på jobbet, själv då sötis?
Jag: Ne, jag tänkte be dig om en tjänst sötis
Min fina: Jaså? vadå för tjänt?
Jag: Du måste lova först att du kommer göra det
Min fina: Nej jag kan nästan lova att jag gör det
Jag: Kan inte du åka på stora ICA och köpa sushi till mig innan
du kommer hem?
Min fina: Jo kanske
Jag: Okej sötis, tack sötis, hej då sötis
Min fina: hahahaha, hej då


I love you I love you I love you I love you I love you I love you!

tårarna gör fortfarande lika ont pappa, kom hem..

Sitter och tänker, tänker på dig, som alltid. Hela tiden tänker jag på dig.
Varför rycktes du bort från oss? Varför tog du dina sista andetag så ung
och varför just du? Med sådan livsglädje. Du älskade ditt jobb, du älskade
dina fritidsintressen och du älskade oss. Oss älskade du mest av allt.
Sådan kärlek som du gav oss kommer många aldrig få uppleva, du var så
omtänksam och du var min absolut bästa vän. Du var min närmaste, den
som alltid fanns där och den jag verkligen vågade släppa in fullt ut.
Jag var aldrig rädd så länge jag hade dig, den tryggheten jag fann hos dig
har jag aldrig känt förut. Din trygga famn, dina trygga ord fick mig att orka
och fick mig att orka kämpa. Nu är du inte här pappa, tårarna gör fortfarande
lika ont och varje dag är en kamp mot den svåra smärtan. Den otroligt tunga
smärtan som hela tiden finns där. Den försvinner aldrig, aldrig så länge som du
är borta. Bortrest, jag vet att du inte kommer tillbaka älskade du, men det gör
mindre ont att drömma. Drömma att du bara är bortrest & snart kommer hem
igen. Att du snart kommer in genom dörren, ler mot mig, jag springer mot dig
och du tar emot mig med öppna armar och viskar att allting är bra nu. Du är
hemma nu, du lämnar mig aldrig. Nu rinner tårarna ännu mer, dom blir bara
fler och fler. Drömmarna gör inte lika ont pappa, jag glömmer allt som gör ont
en stund & låtsas att du är här. Då är jag lycklig, när du är här hos mig.

Jag älskar dig pappa, jag saknar dig, hela tiden, varje dag.
Jag behöver dig här nu pappa, jag undrar vad du gör just nu.
I mina tankar håller du om mig och du torkar mina tårar, som du alltid gjorde.
Det spelar ingen roll vart du än befinner dig, du är min bästa vän. Förevigt.



Alltid du och jag pappa, föralltid.

hahaha

Vill svara på en söt kommentar jag fick av en läsare.

"hahah! jag tror att du hoppas på för mycket, modo vinner aldrig! haha"

Hahaha på dig själv du :) Undra vilka det var som krossade Brynäs igår
med 4-1 :) Ojojoj. MODO HOCKEY, TJALALALALALA!!!!!!




Måndag

Sitter och lyssnar på Josh Groban - Where you are och kan inte få nog av
den. Den är helt fantastisk och det går inte att hålla emot tårarna när man
hör den. Jag tänker på dig älskade du, hur du vakar över mig.
Jag var förbi din grav idag innan jag åkte vidare till skolan, jag gråter alltid
när jag är där och säger hur mycket jag vill att du ska komma hem. Men det
är så härligt att ha en plats att gå till, jag vet att du hela tiden är med mig men
det är så fridfullt att bara vara där. Prata med dig, dra några tokiga skämt och
skratta med dig. För jag vet att du skrattar med mig, vi skrattade alltid.
Jag älskar dig pappa, världens bästa pappa.

Jag tycker i vanliga fall inte om måndagar men nu när vi slutar tolv varje måndag
så har jag börjat tycka om dom. Ska hoppa in i duschen nu för snart åker vi till
Övik där vi ska se modo spela! Har ännu inte följt med min fina och Marcus på någon
match men nu är det dags. Få hoppas på en vinst när man åker dit och kollar.

Hoppas alla har en bra måndag. Du också pappa, jag undrar vad du gör just nu..
Du håller om mig i mina tankar iallafall. - Jag saknar dig!


Fly Me Up To Where You Are

And you are watching over me
From up above.

Fly me up to where you are
Beyond the distant star
I wish upon tonight
To see you smile
If only for a while
To know you’re there
A breath away's not far to where you are.

Are you gently sleeping
Here inside my dream?
And isn’t faith believing
All power can't be seen

As my heart holds you
Just one beat away
I cherish all you gave me
Everyday




Grattis till priset älskade pappa, det var du värd. <3



  

Pappa vann ett pris i helgen. På idrottsgalan, "Årets tränare/ledare 2009."
Vi fick veta före helgen att han var nominerad och det var mer än rätt.
Min pappa var en underbar och helt fantastisk person, inte bara som pappa och
bästa vän utan även som en fotbollstränare. Trots att han var blå/vit ända in i
själen så behandlade han alla lika och ville satsa på unga spelare. Han sa alltid
hur mycket han älskade sitt fotbollslag, hur mycket han älskade sitt jobb. Han
sa ofta att han måste nog ha det bästa jobbet man kan tänka sig, att få jobba
med det man älskar. Han pratade ofta om hur duktiga elever han hade och hur
dom utvecklas år efter år. För många var min pappa en förebild, han var inte
bara en fotbollstränare utan även en vän för många spelare. Det var någon av
hans elever som sa till mig att dom hellre gick till honom än till en kurator. För
pappa förstod och stöttade, alltid. Att han vann priset var så fantastiskt, jag önskar
att han själv fick vara där och ta emot det. Men på något sätt så var han där, det
bara vet jag. För han är alltid med. Han skulle vara överlycklig, sedan när vi skulle
prata om det här hemma skulle han säga "Men det är väl klart jag skulle vinna, jag
är ju bäst ;)
" Som han alltid sa, du har så rätt pappa. Du är bäst, världens bästa.
Och jag saknar dig mer och mer för varje dag som går. Hela tiden bästa vän, varje dag.



Jag behöver dig.


Jag saknar dig pappa - världens bästa vän.

Tankar & funderingar


 


Trots att jag svettas som en tok, mår illa och orkar knappt någonting
så är det här en riktigt härlig fredag. Bara vara, mysa och inte lyfta ett
finger. Ska alldeles strax hoppa in i en kall dusch, hör och häpna.
Jag som alltid fryser och duschar i jättevarmt vatten, men nu svettas jag
som en gris och behöver kylas ned tror jag. Efter att jag druckit upp en
massa cola, de tycks vara bra mot illamåendet. Eller?  Haha.
Man blir ju nästan beroende, kanske ska börja dricka det istället för att
snusa. Men, det är väl lika onyttigt. Så jag ska göra pappa stolt och sluta
så småningom, men det är inte det enklaste. Men jag ska klara det.


Sitter och läser en hel del olika bloggar, såna tjejer som är unga och bestämmer
sig för att behålla sin bebis som dom skapat tillsammans med någon dom älskar.
Jag tycker faktiskt att det är underbart, nog för att jag själv först och främst vill
gå ut skolan och ha ett fast jobb innan jag vill skapa en bebis, men det är ju helt
fantastiskt att dom klarar av det trots deras ålder. För det är ju inte bara att ha
sex och sedan trycka ut en liten gullig bebis. Det är ju en del av dig och din partner,
pappan till barnet. Detta barn som ni skapat kommer vara en stor del av er hela
livet. Men åter till den låga åldern, har varit inne och läst om en tjej som bara är
16 år och redan mamma. Den biologiska pappan är hon inte tillsammans med och
han hör nästan aldrig av sig till henne & han träffar aldrig barnet.
Det skulle verkligen vara mardrömmen, jag kommer skaffa barn den dagen jag vet
att det är med den rätte, som jag vill dela hela mitt liv med. Förstå att bli lämnad, jag
kan inte ens tänka mig hur det skulle vara. Trots att man säkert skulle ha mycket
människor runt om sig så vill man ändå att pappan till barnet ska finnas där, eller jag
tänker iallafall så. Blir helt kär när jag sitter och kollar in alla vackra gravidmagar &
alla otroligt söta små bebisar. Nu du gubben, äre bara vi börja producera ;) Haha!

Och så till något annat som också är något helt fantastiskt, att förlova sig med den man
älskar och vill dela hela sitt liv med.
Visst är det underbart? Man lovar evig kärlek till
varandra, åker till något mysigt ställe bara ni två och förlovar sig.
Samma sak här faktiskt, jag vill förlova mig med den jag vet att jag vill dela hela mitt
liv med. För sånt vet man, iallafall jag. Jag tycker det är lite pinsamt när människor förlovar
sig efter bara några månader, hur bra känner man varandra? Hur kär har man hunnit bli?
Åter igen så är kärlek något fantastiskt, något som växer mer och mer för varje gång man
ses. Självklart så ska man förlova sig om man känner att det känns rätt, men personligen
så skulle jag inte gå och förlova mig så snabbt. Det är ju något väldigt speciellt.
Tänker tillbaka på när jag och min fina träffades, efter några månader så var ju allting
fortfarande så nytt och så spännande. Nu efter snart två år kan jag säga att det känns helt
rätt, jag vill verkligen dela mitt liv med Peder. Det finns ingen annan, bara Peder.
Vi är inte bara otroligt kära utan även bästa vänner, han är min livskamrat som gör att jag
orkar med vardagen. Har länge drömt om att få ha en sån människa i mitt liv.
Men när vi just hade träffats & kanske varit tillsammans ett halvår så fanns ju inte förlovning
ens på kartan. I min värld finns det då inte, men alla är ju olika.

Nuså, har jag fått ut lite tankar ur mitt huvud. Hoppas alla förstår att det här är mina tankar
och vi alla tänker olika. Men detta är min åsikt iallafall :)



 

Fredagmorgon.

Tack till er som höll era tummar & tår, men jag är inte alls pigg idag
och orkar inte med någon skola. Det känns inte bra, det känns förjävligt
om jag ska vara ärlig. Jag vill gå till skolan & jag vill jobba i helgen.
Men ibland måste man lyssna på sin själv, man måste lyssna på sin kropp
när den inte mår bra & tänka på sig själv och inte bara göra saker för att
andra ska bli nöjda. Det är just vad jag tänker göra i helgen, tänka på mig
själv och inte på andra. Så vad roligt för mig, blir att ligga i soffan hela
helgen och försöka bli pigg till på måndag då en ny skolvecka sätter igång.

Hoppas ni andra får en härlig helg och hoppas ni håller er friska!

  
Såhär glad är jag just nu.

Torsdagkväll.

Idag är det verkligen inte min dag, mår inte alls bra och idag när jag
kom hem från skolan tog jag mig en tur på toa där jag kräktes. Fy!
Jag hatar att spy, minns att pappa alltid var tvungen att stå bakom mig
och stryka mig på ryggen eftersom jag bara skakar när jag spyr.
Jag tror nog att det är det värsta som finns, har mått dåligt nu hela kvällen
och har sån ångest trots att jag inte alls är pigg. Hade lovat mig själv att
försöka vara på skolan varje dag nu efter jul, med tanke på att jag var borta
så otroligt mycket när pappa gick bort. Men jag kan inte hjälpa att jag mår
dåligt, får be till gud att jag mår bättre imorgonbitti så jag orkar med skolan.
Skulle dessutom ha jobbat i helgen, men som det ser ut nu så blir det inte alls
jobb för min del. Vilket är synd för jag älskar att jobba med gamlingarna och
jag behöver lite extra pengar. Men, det kan inte hjälpas. 

Nu ska jag inta soffläge igen och där har jag legat i princip hela kvällen, fick 
sova lite tidigare idag och skulle ändå kunna gå och lägga mig för natten nu. 
Det är jobbigt att inte vara pigg, man blir trött för minsta lilla och jag som älskar
att träna blir tokig av att inte må bra. Nu skriker min kropp efter träning, usch
så jobbigt. Nu hoppas jag att alla tycker extra synd om mig & håller alla tummar
och tår för att jag ska vara pigg imorgon! Tack på förhand.

 

jag ber dig, vaka över mig

Inatt träffades vi pappa, inatt fick jag äntligen träffa dig och känna
dina varma kramar. Jag fick se dig, prata med dig & skratta med dig.
Det var bara jag och min fina som kunde se dig, för alla andra var du
bara en ande som flygit upp till himlen. Men vi fick se dig.
Jag älskar drömmar, älskar drömmarna när jag får träffa dig och på
något sätt känna din närhet. Jag blir lika besviken varje gång jag öppnar
ögonen på morgonen och inser att det bara var en dröm. Jag vill att det
ska vara min verklighet, jag behöver dig nu pappa. Mer än någonsin.
Jag vill inte ha det såhär älskade du, jag vill ha dig i min närhet och kunna
prata med dig. Jag vet att du lyssnar, men jag vill få ett svar tillbaka.
Jag vill att du ska säga att jag inte ska vara rädd, att du ska pussa min panna
och viska att allting kommer ordna sig. Att jag kommer orka, att jag ska
kämpa. Jag kommer aldrig bli riktigt hel igen, men mitt mål är att komma en
bit på vägen. Att läka lite och orka kämpa, för oss båda två.

Jag älskar dig pappa, jag älskar älskar älskar dig jättemycket och jag saknar
dig så fruktansvärt mycket. Du var alltid min bästa vän, du kommer alltid vara
min bästa vän. Du fanns alltid där, stöttade mig och torkade mina tårar.
Du var den som stod mig närmast, jag frågar mig hela tiden varför, varför just du.
Nu är du borta, någonstans långt borta och det kommer aldrig någonsin bli som
vanligt igen. Jag behöver dig pappa, min älskade pappa, min fina och underbara vän.


I drömmarna fick jag se dig le, du var lycklig pappa.
Jag har aldrig varit så lycklig som inatt, när jag fick se dig le.


tack för att ni får mig att orka

Det finns så många människor som säger till mig att dom lovar att
alltid stanna kvar, att dom alltid kommer ställa upp oavsett vad och
att dom bara finns ett samtal bort. Jag drar verkligen inte alla över en
och samma kant nu, för det finns så många fantastiska människor i
min närhet som verkligen finns där, oavsett vad. Men många av dom
vänner, som jag alltid trott varit äkta finns inte alltid där. Dom hör inte
av sig & frågar aldrig hur jag mår. Ni fanns bara där när jag förlorade
min pappa, nu är det alldeles tyst. Ensamheten ökar och jag tror faktiskt
inte att ni vet vad innebörden är. Innebörden av att alltid finnas där, fast
jag vet inte. Det är inte bevisat iallafall, att ni alltid kommer finnas där.
Trots att det finns några speciella som jag vet alltid finns där så kan jag inte
göra något åt smärtan jag känner, den smärta som kommer när jag tänker
på att människor inte hör av sig, frågar hur jag mår, inte ett ljud. Ont gör det.
Men det finns faktiskt två människor som alltid stannar kvar när dom andra
går, som lyfter upp mig från botten och får mig att orka, som bär mina ben åt
mig när jag inte orkar stå, som torkar mina tårar tills dom slutat rinna, som
håller om mig så länge, ger mig kramar som får mig att vilja fortsätta kämpa.
Marcus & Peder, det är två speciella människor som jag värdesätter så högt på
denna jord. Min storebror och min pojkvän, två fantastiska människor som jag
är så rädda om. Dom får mig att le trots alla tårar och dom släpper mig aldrig.
Marcus är så lik pappa, när jag är ledsen vill jag alltid vara ifred. Då vill jag inte
att någon ska komma in och fråga hur jag mår, vill bara ligga själv i min säng.
Men pappa gick aldrig därifrån försen han fått mig att le, likaså Marcus. Han stannar
hos mig tills han vet att mina tårar slutat rinna. Så fantastiskt.

Jag älskar er och jag älskar mina nära som alltid stannar kvar, oavsett vad.
Tack för att ni finns.

 

ingen rubrik

Idag har jag hunnit med två lektioner på skolan, trots min magvärk.
Hade historia direkt jag kom på skolan och jag kan inte förstå hur jag
lyckas vara vaken under dom lektionerna, varenda lektion är det genom-
gång i över en timme. Det är tråkigt, men på något sätt lyckas jag vara
fokuserad och lyssnar på vad han säger. Det är positivt.
Efter historian hade vi ett jobbigt step up pass och oj vad det kändes i
kroppen efteråt. Speciellt i magen efter all styrka vi körde efteråt.
Men det är så skönt när det bränner i musklerna, svetten rinner som aldrig
förr och man är trött i hela kroppen när man sitter i bilen påväg hem.
Säger som vi alltid brukar säga efter varje träningspass! "Tack för att du gör
dig själv till en fighter Sara ;)" Känner mig riktigt duktig nu när jag tagit tag
i träningen igen, mycket duktig.

Efter skolan åkte jag på mammas jobb där det blev kycklingsallad, det har
varit massvis med människor & kollat på vårat fina hus idag. Vårat hus.
Jag får ont i magen av att bara skriva det, vill inte att någon ska köpa det.
Vill inte flytta härifrån, eller jag vill att jag och min fina ska flytta till något
eget men jag skulle göra allt för att få ha kvar mitt barndomshem.
Efter middagen åkte vi på suntan och fick oss lite färg, så nu ikväll har jag
varit förbi en sväng hos faster där världens bästa kusin var och världens finaste
kusinbarn. Blir så glad av att se lilla Elsa, hon får en verkligen att le.

Nu funderar jag på att äta en semla, vet inte vad det blivit med mig. Jag hatade
semlor förut, höll på att spy direkt jag såg någon äta en. Men nu älskar jag dom.
Fast, inte mandelmassan. Bara grädde och bulle ;) mumma.

Onsdag.

Inte det skönaste att vakna upp på morgonen och knappt kunna gå
för att magen gör så fruktansvärt ont. Jag orkade inte fara på dom
första lektionerna och hoppade in i en varm dusch för att se om det
blev någon skillnad. Och det blev det, nu gör det inte alls lika ont.
Skulle just börja göra mig klar för att åka på skolan och insåg att jag
råkade glömma min väska i bilen igår, med allt smink och nu när jag
tog in det så gick det knappt att ta i. Det har frysit. Min vattenflaska
som jag hade igår på step up passet står nu på diskbänken med massa
varmt vatten och tinar upp. Jag är så glömsk.

Ska låta grejerna tina upp nu och sedan göra mig klar för att åka iväg
och ha historia, sista lektionen blir det ett step up pass och jag längtar.
Det är skönt när det bränner i musklerna och när man känner sig helt
slut efter ett träningspass.

Efter skolan ska vi nog äta på mammas jobb eller något eftersom halv fem
ska det komma hit folk som ska titta på vårat hus. Det känns knäppt, helt
ofattbart att människor ska komma hit för att se om dom vill köpa vårat hus.
Vårat hus, som vi alltid haft. Jag får en klump i magen.

The worlds greatest


Jag älskar dig pappa & jag saknar dig obeskrivligt mycket.
Dom gör lika ont fortfarande, tårarna pappa. Dom gör fruktansvärt ont.
Jag vill bara ha dig här, se dig, krama dig, skratta med dig.
Allting gör så ont utan dig, en oändlig smärta. Jag längtar tills vi ses igen.


bnfdjmyhgmkyh

Jag är så less ikväll. Less på människor som låtsas bry
sig och less på att sakna. Smärtan som hela tiden finns där.

Nu ska jag städa, skriver imorgon.


;)





Godmorgon!

Tisdagmorgon är här och det innebär ett långt & hårt step up pass
direkt på morgonen. Tror det var därför jag skuttade upp ur sängen
fortare än vanligt. Jag sjöng till och med när Marcus kom och väckte
oss imorse, dom blev nog lika förvånade som mig med tanke på mitt
vanliga morgonhumör. Men idag känns det faktiskt bra, på något
konstigt sätt. Kan även vara för att jag slutar rätt tidigt idag, kanske.

Idag blir det storstädning när jag kommer hem, minst sagt. Imorgon är
det visning av huset och då måste det se bra ut. Jag gruvar mig, inte för
att städa utan för att främmande människor ska komma och kolla på vårat
hus. Vårat hus. Det känns helknäppt, konstigt. Det är ju vi som ska bo här.
Familjen Bäckman ska bo här och vi ska vara fem, inte fyra.
Jag saknar dig pappa.

Nu ska jag fortsätta packa träningskläder & starta bilen, blir spännande att se
om den vill vara med idag. Hoppas alla får en härlig tisdag, det ska jag ha.


Jag har världens finaste storebror.

goodnight.

Jag mår fruktansvärt illa. Är inte sugen på mat och inte spysjuk.
Vet tusan inte vad det kan vara för något, tror jag måste fara och
kolla upp det imorgon om det inte bli bättre. Det blir absolut inte
bättre av att människor i min omgivning beter sig illa. Jag kan inte
hjälpa att jag är omtänksam och bryr mig, men jag ska göra som
alla säger åt mig att göra. Iallafall försöka att inte bry mig.

Man ska inte ödsla någon energi, jag lovar att jag ska försöka.

Nu? Godnatt.

Måndag igen

Usch så kallt det är ute! -30 tror jag minsann att det är här hemma.
Har inte vistats ute mycket idag kan jag säga er, bilen startade inte imorse
så min fina fick hämta mig. Hatar när det är såhär kallt, såna här dagar
längtar man fruktansvärt mycket till sommaren, till Juni då vi åker utomlands
och man slipper frysa. Underbart med värme!

Nu är det Måndag igen, en ny skolvecka har startat och som alla andra måndagar
så känner jag mig slö och inte alls laddad för någon skola. Men vi slutade tidigt
idag och jag var lite halvsur över att jag var tvungen att stanna kvar till två för att
redovisa historian. Men det känns bra att ha det bortgjort & det gick toppen!
Jag brukar alltid bli så nervös när jag ska redovisa arbeten, men jag tog det lugnt
och faktiskt så har jag ändrat min uppfattning lite om våran lärare.

Ska vänta på att min fina slutar så vi kan åka någon gång, ska följa med honom
och hämta en älg i Svedjan och sedan åker vi till tjäl. Där blir det middag och så får
jag mysa lite med lillvalpen. Härligt att man kan åka dit på veckodagarna när man
jobbar helger. Så till helgen är det jobb som gäller igen, pengarpengar!

Min lilla älskling har blivit sjuk också, jag tycker inte om när hon inte är som vanligt.
Men hundar kan ju inte ha dom bästa dagarna jämt heller, precis som vi människor.
Jag tror att hon saknar pappa jättemycket, lika mycket som jag saknar dig pappa.


Tack för att du kämpar med mig, tack för att du får mig att orka.
Jag älskar dig min fina.



RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se/gratisdesign - allt om bloggdesign!
Vinn presentkort, helt gratis! - www.vinnpresentkort.nu
Spela poker, casino, bingo m.m online. Massor av bonusar på Bonusar inom Poker, Casino, Slots med mera - PokerCasinoBonus