Du finns överallt. I mitt hjärta som slår, i mina ögon, i mitt blod.
Jag ser dig var jag än vänder mig, hur jag än vrider och vänder
på mig så finns du alltid där. På något sätt kommer du alltid vara
med. För mig är det en trygghet, kanske är det en inbillning men
det är viktigt för mig. Det är viktigt för mig att känna din närhet.
Att känna att du på något sätt är med mig. Nu känner jag hur tårarna
bränner bakom ögonlocken, jag blir kall och det rasar inom mig.
Jag kommer aldrig, aldrig någonsin inse att du är borta föralltid.

Min pappa. Min fina pappa som inte längre finns med oss här nere på
jorden. Mitt hjärta slår dubbla slag nu, för oss båda, förevigt. Vi såg
alltid med likadana ögon, vi delade intressen, vi stod varandra oerhört
nära. Kommer aldrig finna dom rätta orden pappa - jag älskar dig.

Min snygging. Mitt fina hjärta som jag älskar fruktansvärt mycket.
Det vackraste jag vet, min livskamrat. Du är allt för mig!

Ett otroligt vackert bröllop. Sofia, Martin och lilla Elsa var så fina.
Helt klart en minnesvärd dag och kväll.

Nu beger jag mig till Tjäl och äter smörgåstårta, städar Audin och
min fina ska ta hem några papper. Förhoppningsvis säljer vi våran
kärlek imorgon. Våran fina Audi. Det är en som ska komma och titta
på den imorgon och för min fina's skull hoppas jag att den blir såld.
Men jag vill inte att den ska bort, jag älskar den. Den är underbar att
köra och hur snygg som helst. Men det kommer fler fina bilar, har ju
hunnit köra några sedan jag träffade min man. Hah!

Imorgon är det bröllop för Sofia & Martin så jag ska färga håret, måla
naglarna och allt sånt ikväll. Ska även plocka fram kläder åt både mig
och min fina så det är klart tills imorgon. Nog för att vigseln inte är förren
klockan tre, men det gäller att vara förberedd för när vi ska åka till kyrkan
imorgon har jag garanterat glömt något. Sån är jag.

Ville bara titta in och skriva några rader. Vet att jag velar, ena dagen tänker
jag sluta skriva och andra dagen skriver jag. Men det är bevisat att jag inte
kommer lägga ned den här bloggen. Jag älskar att jag kan skriva av mig här
precis när jag vill. Så, här läggs inget ned.

Tänk att man skulle få uppleva det här, det trodde jag aldrig!
Jag är så lycklig. Aldrig någonsin har jag varit såhär lycklig och
jag kan inte bli lyckligare än vad jag är nu. Tillsammans med
dig faller resten på plats. Jag älskar dig, jag älskar oss!

Förutom min äckliga och olägliga förkyldning så känner jag mig lycklig.
Jag är stolt över mig själv, jag kan se på mig själv i spegeln och le.

Jag har fått tillbaka min träningslust. Förut kunde jag träna två timmar per dag. Först en timme på gymmet och sedan en lång promenad en timme. När pappa försvann så tappade jag suget totalt, allting kändes meningslöst och jag slutade träna. Ibland kunde jag gå ut och gå, när någon ville följa med mig. Men jag gick aldrig själv, så som jag alltid gjorde förut. Nu har gymmet öppet alla dagar i veckan och jag är där minst en timme varje dag. Det känns så underbart att äntligen ha kommit igång. Det har varit väldigt jobbigt att komma tillbaka efter ett sånt långt uppehåll, men jag bitit ihop och kämpat in i det sista. Nu är jag verkligen på G igen och det känns toppen!



Jag har fått en helt annan syn på livet. Jag lever varje dag som om det vore min sista, jag försöker säga till mina närmsta varje dag hur mycket jag älskar dom. Jag tar vara på livet, försöker att inte tänka så mycket på morgondagen. Jag gör det jag vill helt enkelt. Försöker umgås med dom jag tycker om och struntar i människor som inte bryr sig. Det är något jag verkligen fått nog av. Människor som lovar att skärpa sig, som lovar att börja höra av sig och säger att man ska umgås mer. Det är så fel att säga något som man inte kan gå efter. Jag har helt enkelt slutat lita på människor som säger samma sak hela tiden och inte gör någon förändring. Jag har slutat bli ledsen, har slutat gråta om nätterna pga det och tar istället vara på dom som är äkta och verkligen bryr sig.



Jag har slutat tänka på vad jag stoppar i mig. Vet att jag nämt det tidigare i bloggen så det kommer väl inte som en nyhet för er som följt min blogg länge att jag haft problem med maten. Det började med att jag tränade i vansinne för att gå ned i vikt, jag åt helt normalt och tränade mycket. Jag lyckades förlora hela 30 kilo vilket jag på ett sätt var nöjd med, men samtidigt inte. Jag såg mig fortfarande som tjock och började äta mindre och tränade mer. Tillslut åt jag knappt någonting osv osv osv. Idag mår jag bra, jag tränar för att det är något jag verkligen tycker om och äter bra. Jag vill aldrig någonsin falla tillbaka till det, vill aldrig vara där jag en gång varit för jag har nog aldrig mått så dåligt psykiskt som jag gjorde då. Idag äter jag det jag vill. Vill jag äta chips en kväll så gör jag det, vill jag äta godis så gör jag det och det känns så fruktansvärt bra. Efter många år så är det en lättnad för mig, när man var där så trodde man aldrig att man skulle komma ur det men jag klarade det. Har min fina pappa att tacka för det, han hjälpte mig hela vägen. Tack vare honom är jag frisk idag.



Jag har ett arbete att gå till varje dag. Inte ett fast jobb, men det är alltid en början. Det började med en praktik där, sedan sommarjobb och extra jobb på helgerna. Jag har gjort min tredje sommar där nu och får fortsätta först och främst till jul. Ord kan inte beskriva hur glad jag blev när jag fick höra det av chefen, det var som om en sten lättade från mina axlar och jag kände mig trygg. För det är tryggt att ha ett ställe att gå till varje dag och känna att man tillhör något. Jag trivs jättebra där, underbara pensionärer och härlig personal!


(Eftersom jag jobbar med äldre så lånade jag denna bild från Google.se)

Min bästa vän's bortgång har gjort mig starkare. Ur allt det jävliga så har jag blivit starkare, fått lära mig hur det är att stå på egna ben. Jag har fått lära mig hur det är att stå emot smärta och ångest för att klara vardagen. Jag har fått möta andras blickar, jag har fått vara "den tjejen som förlorat sin pappa" och jag har blivit ännu starkare av det. Jag saknar min pappa så fruktansvärt mycket, ord kan inte beskriva saknaden efter honom. Men han har lärt mig så mycket, jag har lärt mig att man aldrig ska ta människor för givet. Man ska njuta av livet, ta alla möjligheter man får. Man ska inte bråka med människor, för det leder ingenstans. Man ska aldrig prata illa om andra, det finns ingen mening med det. Det finns någonting positivt hos alla människor - kom ihåg det.



Jag har världens finaste i mitt liv. Min helt otroliga pojkvän, min fina, mitt hjärta. Han med stort H som jag älskar så himla mycket. Som stannar kvar hos mig oavsett vad och som älskar mig trots mina fel och brister. Han är min livskamrat som jag vill dela hela mitt liv med. Vi har hunnit med så mycket på dom här åren vi varit tillsammans. Vi har hunnit dela både gläjde och sorg, han har aldrig släppt taget om mig och funnits där när jag har behövt honom. Han är helt unik, världens bästa. Vi har skapat så många minnen, fina minnen som jag alltid kommer bevara inom mig. Vi kommer skapa miljontals med minnen, vi har så många framtidsplaner och jag kan knappt vänta. Han är det bästa som hänt mig och jag har aldrig älskat någon så högt, någonsin.



Jag har världens finaste familj. Tillsammans klarar vi allting och det vet jag. Utan er hade jag aldrig stått här idag och jag är så evigt tacksam över att ni hjälpt mig kliva över alla hinder på vägen. Vi finner alltid styrka hos varandra, på något sätt klarar vi av att resa oss. Tillsammans. Alltid tillsammans! Jag älskar er.



Det här blev ett väldigt långt inlägg. Men jag behövde skriva av mig lite. Jag är lycklig, trots allting så känner jag en obeskrivlig lycka som jag hoppas kommer vara länge. Det är underbart att leva!

Halsen gör ont, huvudet dunkar, jag kallsvettas och öronen värker. Kan det bli sämre? Ja det kan det faktiskt, min man är flera mil ifrån mig och jag behöver honom nuu. Vill bara att han ska komma hem och kramas med mig, då blir jag garanterat frisk fortare. Knarkar halstabletter, té och C-vitamin hela dagarna i hopp om att jag ska bli piggare. Jag vägrar vara sjuk från jobbet i veckan och jag vägrar vara sjuk på lördag när Sofia & Martin ska gifta sig. En förkyldning kan inte komma mer olämpligt, jag som inte varit sjuk på hela sommaren och så kommer det nu när jag inte har tid att vara sjuk. Men, jag får skylla på min älskade pojkvän. Han var nämligen jätteförkyld för någon vecka sedan och var sängliggandes. Inte tänkte jag väl då att han skulle smitta mig, nä icket. Men tji fick jag. Men jag kommer nog kunna jobba veckan ut, det är ju bara tre dagar kvar till helg. Imorgon jobbar jag dessutom kväll så jag hinner vila i princip hela dagen innan jag ska börja jobba. Så det känns bra.

Jag kunde inte sova imorse, vaknade av att jag höll på svettas ihjäl och halsen värkte. Jag klev upp tidigt som tusan och gjorde ingenting tills jag skulle in på Hårbolaget och klippa mig. Nu är jag som en ny människa! Hon klippte bara upp det, kapade luggen och tog lite på längderna. Det är alltid så härligt att bli klippt. Nu hade jag tvättat håret innan jag for dit, men när dom tvättar det så är man i himlen. Jag råkar alltid halvsomna när dom masserar hårbotten. Åh. Jag blev nöjd iallafall, så nu är jag redo för bröllop på lördag!

Nu ska jag försöka ta mig på affären och handla lite diskmedel och disktrasor.
Ska även handla lite mat för just nu ekar det i kylen. Haha, jag skulle aldrig klara av att bo själv! Finns inge tråkigare än att laga och äta mat själv, så det blir oftast något enkelt när min fina är borta. Typ fil.


Cause your'e everywhere to me, when I close my eyes it's you I see.
Im not alone. I love you, until the end of time ♥

Vaknade upp med huvudvärk, halsont och en enorm smärta i öronen.
Vilken bra start på veckan! Eller inte. En fet förkyldning kan inte komma
mer olämpligt. Har inte tid att vara sjuk, måste jobba och träna nu när
gymmet väl har öppet som vanligt igen. Men jag jobbade bara till kvart
över ett idag så det gick bra ändå. Direkt jag kom hem var jag alldeles
slut på och yr så jag la mig i sängen, där sov jag i tre hela timmar.
Vaknade av att min fina kom hem och sa hej då, han åkte till fjället idag
igen för att jobba. Ännu sämre start på veckan! Jag hatar när han inte är
här. Vi har bara varit ifrån varandra några timmar och jag klättrar redan
på väggarna. Saknar honom jättemycket, redan.

Trotsade den dumma förkyldningen och tränade med mamma ikväll, sprang
på bandet och ord kan inte beskriva hur skönt det var. Det känns att jag börjar
komma igång igen, det har varit jättejobbigt att komma tillbaka efter så långt
uppehåll men jag har verkligen bitit ihop och kämpat. Så snart är jag fit for fight
igen. Jag har lagt upp mål för mig själv, så mycket roligare att träna då och se
resultat. Jag älskar att träna, det är i princip det bästa jag vet.

Halsen känns inte precis bättre efter ett hårt träningspass men jag kurerar mig
med té just nu och hoppas att det känns bättre imorgonbitti då jag ska träna igen. Ska kliva upp tidigt och träna, sedan fara direkt på hårbolaget där jag ska klippa mig. Toppen! Det fanns en tid klockan tio och himla tur var det för jag hade inte kunnat fara på bröllop till helgen och se ut som en riskvast i håret.

Har ont i min hals, ont i kroppen och kallsvettas i vansinne. Jag har inte
tid att vara sjuk nu, jag måste jobba och tjäna pengar. Det är ett måste.
Vilken bra start på veckan, kan knappt svälja! Fy.

Går en kort dag idag, känns det bättre när jag slutar ska jag ta mig en tur
på gymmet för äntligen har dom öppet jämt igen. Har varit så irriterad över
att dom bara haft öppet tre dagar i veckan under sommaren, helt ovärt.
Sedan måste jag gå och försöka få en klipptid i veckan, jag vet inte hur jag
ska göra om jag inte får någon tid. Någon som vill klippa mig annars?

Idag börjar skolorna igen. Det känns knepigt men förbaskat bra att jag inte
ska dit. Saknar min härliga omvårdnadsklass jättemycket, men saknar inte
alla läxor och prov kan jag lova er. Känns bra att ha ett jobb att gå till istället
och tjäna pengar för det man gör.

Finns människor som jag mår fruktansvärt dåligt över att möta, människor
som inte känner någon som helst skam utan låtsas som ingenting. Hur kan
man bete sig så? Man känner rakt hur det kokar, samtidigt som man inte kan
låta bli att skratta. Det är skrattretande, att människor aldrig växer upp.

Till en annan sak. Hur kan man känna sig så himla dålig och värdelös?
Det är inte meningen att det ska bli såhär, jag vill inte reagera såhär men
det bara blir så. Önskar jag kunde sluta tänka på det, men det går inte hur
mycket jag än försöker. Jag hatar att allting ska ske direkt när jag bestämt
mig. Att jag aldrig lär mig!

Behövde bara få skriva av mig lite, har just kommit hem från jobbet. Dricker litervis med vatten, spelar hög musik och laddar inför ett träningspass klockan tre. Ska bli härligt att få svettas lite, springa bort lite ilska och bara njuta. Det är precis vad jag gör när jag tränar, då far alla onda tankar bort och jag fokuserar bara på att träna. Det är den underbaraste känslan som finns.

Nä jag tänker inte sluta skriva här. Har tänkt nu sedan jag skrev sist och
jag klarar inte av att sluta. Jag behöver få ventilera mig ibland, men det
kommer nog inte bli flera inlägg per dag som jag lyckats med tidigare.
Det är skönt att ha ett ställe där man kan skriva precis vad man vill, när
man vill. Jag är ju ingen storbloggare och har inga krav på mig, så det
känns riktigt bra. När saknaden efter pappa tar över så behöver jag få skriva
av mig, så den här bloggen kommer finnas kvar och jag kommer skriva här
ibland. Förstår ju att många blev besvikna när jag skrev att jag skulle lägga ned ;)

Vissa dagar är bättre än andra, just nu är jag så lycklig som jag någonsin kan bli.

Jag är lycklig nu. Såhär lycklig har jag aldrig varit någonsin och jag har min fina
pojkvän att tacka för det. Han får mig att känna en glädje som jag aldrig tidigare
varit i närheten av att känna förut. Han får mig att må bra, se framåt och han får
mig att kunna njuta av livet. Vi ser en framtid tillsammans, en ljus framtid som jag
ser framemot att få möta. Det här är äkta kärlek - så länge vi är tillsammans faller
resten på plats. Du är allt för mig, precis allt älskling ♥

Den här bloggen är en trygghet för mig. Det låter himla löjligt och många skrattar
nog åt det, men det är sanningen. Tidigare gjorde jag en liknelse, att min blogg är som en bästa vän. En bästa vän som alltid finns där när jag behöver, som låter mig ventilera mig och får mig att må lite bättre när allting är kaos. Jag behöver det.

Jag funderar på att lägga ner detta. Det slog mig bara, vad är det för
mening med att skriva vad man gör varje dag när det finns dagbok och
såklart Facebook. Det är ju det nya nu, alla mina vänner vet vad jag gör
och ska göra hela tiden så det känns onödigt att skriva det flera gånger.
Denna blogg har varit som en vän för mig, en vän som låtit mina tankar
och känslor komma ut. En vän som låtit mig ventilera mig dygnet runt och
det har varit väldigt, väldigt bra för mig. Hade jag inte haft bloggen så vet
jag inte annars hur allting skulle gått. Självklart har jag mina närmsta som
funnits där för mig och min skrivbok, men det har varit något speciellt med
denna blogg. Det var en toppen idé av mig att starta upp den.

Kanske lägger jag ned, kanske stannar jag kvar. Vem vet, jag kanske startar
upp en ny blogg framöver. Lite nyare, lite bättre, lite starkare och kanske har jag
hunnit förändrats. En stor förändring kanske sker som jag vill skriva om. Vem vet? Jag vet iallafall att denna blogg inte är någon rolig blogg, är man intresserad av att se "dagens outfit" som enligt mig är väldigt fjantigt så är den här bloggen inte rolig. Jag har inte heller tänkt på att denna blogg skulle vara rolig för er läsare, utan jag har mest varit rätt ego. Har tänkt på mig själv, har försökt bli starkare och helt ärligt så har bloggen hjälpt mig lite.

Det är otroligt roligt att gå tillbaka och se vad man skrivit, jag har sparat det
mesta av allt som skrivits om pappa och annat viktigt. Om jag nu bestämmer
mig för att lägga ned, så kommer jag ändå ha kvar den som ett minne.
Alla fina ord, djupa tankar och tokigheter ska jag låta vara kvar så man kan
gå in och läsa. Alla stöttande ord till mig själv kan jag då gå in och läsa när
jag är som längst ned på botten. Styrka kan man ibland finna hos sig själv.

Jag har skaffat nya vänner genom bloggen. Nu vet jag inte hur man länkar men www.upptillhimlen.blogg.se är en helt fantastisk människa som hjälpt mig otroligt mycket. Både jag och hon vet hur det är att förlora ens bästa vän och tillsammans har vi kämpat på. Hennes ord har hjälpt mig otroligt mycket och jag är evigt tacksam över att hon funnits där. TACK ♥

Vill iallafall säga att jag är jätteglad över att så många kommenterat och sagt
fina saker om alla mina ord. Det har varit guld värt och verkligen fått mig att
le på insidan. Vet många på mammas sida som varit inne och läst, sagt att dom
tycker om min blogg för att jag beskriver mina känslor så bra. Någon hade suttit
och läst min blogg en hel kväll och bara gråtit. Det är så himla fint, så fantastiskt
att få höra något sånt. Jag blir tårögd nu när jag skriver det.
Tack för alla fina ord.

Nu ska jag sluta skriva! Vi hörs när vi hörs, sköt om er alla och glöm inte bort att
ta vara på det ni har. Medans ni kan.

Just ja. Ville bara säga att jag älskar och saknar dig pappa. Om du nu skulle läsa
min blogg så ville jag bara avsluta med det. Jag kommer älska dig tills jag sluter
mina ögon för gott - och efter det. Saknaden är oändlig.

Det står jobb på dagens schema och jag är väldigt, väldigt trött.
Men det är bara att bita ihop och tänka på pengarna som så
småningom kommer att rulla in på kontot. Blev väldans nöjd över
beloppet jag fick igår, så jag ska inte klaga alls. Men det är väldigt
jobbigt att kliva upp från en varm och härlig säng och se att min fina
ligger kvar. Skulle mest av allt vilja lägga mig hos honom igen och
bara vara. Men det får vi ta en annan dag!

Har bytt med Ingela lite i helgen så jag jobbar nu från morgonen till
halv ett, sedan börjar jag om och jobbar från klockan tre till halv nio
ikväll. Tar alltså på mig hennes timmar idag, så tar hon några av mina
imorgon så jag bara jobbar till klockan tre imorgon och inte till fem.
Det känns ändå härligt, jag hatar långa dagar och när man jobbar delad
tur så är ändå dagen förstörd. Det är lika bra att börja om och jobba
direkt och göra bort arbetspasset. Haha, positiva klubben.

Nu ska jag fortsätta göra mig klar och sedan åka på jobbet.
Hoppas ni får en härlig lördag!

Vad heter ni? Sara Maria Christina Bäckman och Jan Peder Håkansson

Hur gamla är ni? Sara är 19 år och Peder är 21 år

Vem fyller år först på året? Sara, April.

Hur länge har ni varit tillsammans? Två underbara år & 3 månader

Hur träffades ni? Vi pratade i tre år på internet och över telefon innan vi
äntligen träffades. Första gången vi träffades var på Tannbergsskolan när vi
som gick högstadiet skulle kolla in skolan. Peder gick andra året på gymnasiet
då och jag gick nian. Första gången vi umgicks var i Hanna's källare ;)

Var det kärlek vid första ögonkastet? Jag har svårt för sånt. Men kan helt
ärligt säga att jag hade väldigt svårt att fokusera på annat när jag var i hans närhet.  Kan inte tala för honom i det här fallet men tror vi tänker ganska lika om den saken.

Är ni förlovade? Ja det är vi! :) Vi förlovade oss på pappas födelsedag den 3/5-10 ♥

Vilket är ert bästa minne tillsammans? Vi har så många. Men dagen vi förlovade oss är verkligen ett minne för livet. Den var helt magisk.

Har ni planer på att bilda familj och gifta er? Självklart har vi det ;)

Har båda körkort? Ja det har vi.

Isåfall, vem kör bäst? Peder.

Har båda jobb? Ja det har vi. Peder jobbar på ett slakteri och jag jobbar på ett äldreboende här i Lycksele.

Har ni någon speciell låt tillsammans? Vi har jättemånga låtar som påminner om oss

Håller ni handen när ni går på stan? Ja det gör vi, oftast :)

Pussas ni alltid när ni ses? Ja det gör vi, hela tiden varje dag!

Har ni varit utomlands tillsammans, isåfall vars? Vi har varit i Turkiet tillsammans och även den resan är ett minne för livet. Helt underbart!

Blir någon av er lätt svartsjuk? Jag ljuger om jag säger att jag inte är svartsjuk, det beror alldeles på vad det handlar om men visst blir jag det ibland. När det gäller Peder så är vi rätt lika.

Vad gör ni en vanlig vardagskväll? Oj den är svår. Ibland ligger vi framför tvn, äter gott och bara myser. Ibland tränar jag och han fiskar. Ibland är jag med mina kompisar och han med sina. Det är så olika!

Brukar ni bråka? Ja har man varit tillsammans i två hela år utan att ha bråkat så har man gjort det väldigt bra. Klart det händer, men det är oftast bara om små saker som vi löser direkt.

Har ni gråtit i varandras armar? Många gånger.

Vad har ni gemensamt? Våran otroligt dåliga men härliga humor, vår starka kärlek och mycket mer.

Vad är det bästa med Peder? Det bästa med Peder är att han älskar mig trots mina brister. Att han finns där hela tiden och får mig att känna mig så speciell. Att han är en trygghet, hjälte och världens bästa kille. Kan verkligen lova er att jag funnit min drömprins.

Vilken är hans finaste kroppsdel? Hela Peder är det finaste jag någonsin sett. Älskar hans mysiga mage och hans söta rumpa ;)

Så länge vi är tillsammans faller resten på plats. Våran kärlek övervinner allt!
4 / 5 - 08  den bästa dagen i mitt liv ♥

Att allting kan vända så snabbt. Nu lägger jag mig i sängen och där
tänker jag stanna resten av dagen. Tack och hej.


jag behöver dig nu

Igår kände jag lycka. Äkta lycka som jag kommer leva på länge. ♥

Idag har jag fått lön. Oj så bra det känns! Ska fixa lunch åt min fina
nu och sedan dra med mig mamma på stan och köpa några blommor.
Ska även gå in på banken och få in lite skattepengar på mitt sparkonto.

IDAG ÄR EN BRA DAG!

Jag och mamma tog oss en tur till Knaften ikväll och hälsade på
Ingela och lilla Albin! Så himla fin och så himla söt. Ville aldrig åka
därifrån. Jag satt bara och kollade på honom hela tiden när han låg
och sov i vagnen, vilken liten och underbar varelse ♥ 

När ska människor förstå att jag skriver vad jag vill i min blogg?
Det här är min blogg och jag skriver precis vad jag vill i den.
Är så less på att människor ska hålla på och ta åt sig hela ursäkta
språket jävla tiden! Jag skriver inte i min blogg för att såra någon.
Jag skriver i min blogg för att få ut alla tankar jag har i mitt huvud
och alla mina känslor. Jag vill inte någon av mina läsare något ont
och har aldrig velat. Det är inte precis så att jag började skriva blogg
för att hänga ut människor. Jag vill kunna ha bloggen som ett ställe
där jag kan skriva hur jag känner, ventilera mig.

Ska det vara såhär så måste jag sätta ett lösenord på min blogg och
sånt tycker jag inte ens om. Tycker att alla som vill ska ha möjligheten
att läsa min blogg. Det är så himla härligt när människor säger att man
skriver bra. Att man beskriver känslor bra och verkar vara så stark.
Men jag får väl se hur allting artar sig. Blir det värre måste jag lägga ned.

Jag är bara på ett himla dåligt humör idag. Det har gått toppen att jobba
och gått jättebra att ge medicin som jag nyss börjat få göra. Men allting
med A-kassa och arbetsförmedlingen gör mig tokig. Nu känns det verkligen
att man är vuxen och måste börja ta ansvar. Det gör mig rädd och nervös.

Nä ingen toppen dag direkt. Får hoppas att kvällen blir bättre, vilket den
förmodligen kommer bli när jag och mamma hälsar på Ingela och lillbebisen.
Mys.

Är så trött så det var svårt att få upp ögonen imorse, sitter och försöker
få i mig någon frukost och piggna till. Jag lär mig aldrig att gå isäng i tid.
Har verkligen försökt men det slutar med att även om jag lägger mig i
sängen klockan halv tio eller så, så somnar jag inte förren tolv ändå.
Men när jag fått i mig en ordentlig frukost, kommit på jobbet och börjat
jobba så piggnar jag till. Det är just att kliva upp som är så förbannat drygt.

Idag jobbar jag bara till tio i ett, får sluta en timme tidigare eftersom att jag
har möte på arbetsförmedlingen klockan ett. Orkar inte tjorva och avboka
hela tiden så jag går tidigare från jobbet istället. Det är någon basinformation
för ungdomar, har hört ryktas att den kommer ta två timmar och det hoppas
jag verkligen inte att den gör! Har annat jag ska hinna göra idag också.

Imorgon är jag ledig och det känns sköööööönt! Jag ska ta mig en lång sov-
morgon och njuta av ledigheten innan helgens jobb drar igång. Ska följa med
mamma till Ingela och hälsa på den nyfödda lilla grabben och så måste jag
göra några ärenden. Måste bland annat köpa nya blommor till vardagsrummet
och gå in på banken för att få mina skattepengar.

Ha en härlig torsdag allihopa!


I l o v e y o u

Tänk vad ord kan göra en så besviken och så ledsen.  Ord som sårar
och gör fruktansvärt ont. Man vill inte reagera men det är svårt att låta
bli. Man försöker låta bli att älta men man gör det trots att man inte vet
att det blir någon skillnad. Man vet att det bara är drygt och jobbigt, men
man gör det ändå. Önskar det fanns någon knapp man kunde trycka på
så man slapp tänka så mycket. Önskar man kunde trycka på en knapp
som gjorde att man stängde av allting. Men det går inte.

Sedan vad är det för mening med att hela tiden finna fel hos andra människor?
Vad är det för mening med att sitta och säga en massa ont? Det finns ingen
mening - inte enligt mig. Jag försöker alltid se något positivt hos varje människa,
det finns dom som jag verkligen inte tycker om men trots det så försöker jag vara
trevlig när man ses. Jag har aldrig tyckt om att prata illa om människor, det är
skillnad på skitsnack och åsikter. Om jag tycker att en människa gör fel, så säger
jag det. Men det blir så himla jobbigt när människor är negativa och ska hitta fel
hela tiden. Man dras med helt enkelt och det är fruktansvärt jobbigt. Jag tycker man ska glädjas åt att man fått chansen att leva, att man får uppleva saker och vakna  upp på morgonen. Man ska ta vara på det man har, medans man kan.

Jag har helt klart fått en annan syn på livet sedan pappa plötsligt rycktes ifrån mig. Jag försöker säga så ofta jag bara kan till mina närmsta hur mycket dom betyder, hur mycket jag älskar dom. Jag försöker göra saker som jag älskar, försöker hitta på saker. Sedan pappa försvann så har jag börjat ta vara på varje dag och lever varenda dag som om det vore min sista. Det är synd att det ska måsta hända något  så fruktansvärt för att man ska inse hur kort livet är och hur värdefullt det är. Men jag är glad att jag insett det och att jag fått möjligheten att leva. Livet är värdefullt - glöm aldrig det!

Kände bara att jag behövde skriva av mig ikväll. Har jobbat från klockan
två idag tills nio men inte kommit hem förren nu. Har hämtat ut mina nya
kläder, solat med min fina och hälsat på mamma en stund. Nu blir det
duschen direkt och sedan inta soffläge framför en bra film.


Jag älskar dig. Jag älskar tankarna på våran framtid. Skulle aldrig klara
en sekund utan dig, du är verkligen mitt allt och jag vet att det alltid
kommer vara vi två. Tack för att du alltid finns där, tack för att du är du!

Har gått en mil ikväll. Min fina och bästa Marcus for på skjutbanan
så jag liftade till Abborträskliden korsningen och gick därifrån hem.
Sedan tog jag en liten tur till Sofia och surrade en stund, alltid härligt!

Tidigare var vi hos Joakim och firade honom i efterskott. Det bjöds på
en otroligt god smörgåstårta och kakor. Jag nöjde mig med en stor bit
tårta, har blivit duktig och slutat äta godsaker på veckorna. Inte för att
gå ned i vikt som många av er tror utan för att man mår så mycket bättre.

Nu har jag just tagit mig en lång dusch och dragit på mig mysiskläderna.
Behöver inte gå och lägga mig i tid ikväll med tanke på att jag börjar jobba
klockan två imorgon, men är helt slut på så jag lär nog däcka rätt snabbt
ändå. Ska skutta iväg till min fina man som ligger och ser film. Min myskille.


Jag saknar Alanya så himla mycket. Jag vill bara tillbaka, nuuu!

Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, ord kan inte beskriva hur
lycklig jag är när jag får vara med dig. Du är mitt hjärta, mitt allt.

Bakat goda kanelbullar ikväll. Trodde faktiskt inte att jag kunde
göra så goda bullar, men det kan jag! Min fina åt deg i sinne innan
dom var klara så jag trodde inte han skulle orka. Han orkade, han
orkade till och med sex stycken och han sa att han aldrig någonsin
ätit så goda bullar. Great! Jag lyckades, är så himla stolt över mig själv.

Funderar på att ta med mig en påse imorgon till Joakim när vi ska fira
honom. Alla måste ju få smaka på vad jag lyckats med ;) Mamma har
beställt en smörgåstårta som vi ska äta där också. Mysigt.

Det blir mycket fika i veckan, men jag klagar inte! Imorgon ska vi som
sagt till Joakim och fira honom, på onsdag fyller Marcus söta flickvän år
så då ska vi fira henne och på lördag är det 1års kalas för lilla Belsan.
Det kan inte bli så mycket bättre. Goa människor och gott fika. Toppen!

Nu ska jag ta mig en lång varm dusch, sedan lägga mig i sängen och
försöka sova. Jobbar bara till tre imorgon så det känns inte så drygt.

Hann inte ta någon bild på mina fina bullar så jag lånar en från google
istället. Mina vart såklart mycket finare ;)

Här är det dött för tillfället. Har varken lust eller orken till att vara
så aktiv här nu. Jag jobbar heldagarna, äter mat och myser med
världens finaste kille i hela världen.

Vi hörs när vi hörs!

Denna dag har inte varit den bästa kan jag säga er. Har haft jätteont
i mitt huvud, varit på dåligt humör och haft tårar i ögonen hela dagen.
Min fina kom hem en sväng, dom hade glömt några saker så han fick
åka och hämta. Så jag fick en massa pussar och kramar som gjorde
allting lite bättre. Förstå hur mycket man kan slappna av i hans famn.
Det bara brast när han kramade om mig, min fina älskling!

Efter jag slutat åkte jag direkt till mamma, satt där och surrade en
stund med henne och plötsligt kommer hon på att vi ska åka till Övik
ikväll. Haha! Min söta mamma. Så vi åker dit ikväll, hälsar på mina
fina släktingar och shoppar i vansinne. Kan bli väldigt mysigt.
Min älskling kommer ju dit imorgon så vi får vara med varandra hela
helgen, så himla skönt. Jag saknar honom redan, ville aldrig släppa
honom idag.

Nu ska jag fortsätta packa, sedan göra mig klar för en långprommis
och sedan hämtar mamma upp mig. Nu känns allt lite bättre faktiskt.

Hoppas ni får en trevlig helg, för det ska jag ha! ;)

Jag ställde larmet på halv sex, tryckte på snooze knappen tills den var sex
så steg jag upp. Det var så himla härligt när den ringde första gången och
jag insåg att jag kunde ligga en halvtimme till. Haha! Jag är knäpp. Skulle
kunna ställa den på klockan fyra bara för att då får jag sova i två timmar till.

Idag står det jobb på schemat. Går en kort dag idag, 7-13.30. Det ska bli
riktigt härligt att inte jobba hela dagen och hinna med massa annat. Ska hinna
träna, städa upp det sista här i lägenheten och kanske sola. Idag är det förresten
dagen med stort D! Jag kan berätta lite senare, hinner inte nu! ;)

Namn: Stig Bäckman

Ålder: 48

Bor: Lycksele / Västerbotten

Om mig själv (yrke/intressen mm): Jobbar med fotboll på gymnasiet. Gillar att jaga älg och fiska. Tränar ett seniorlag på fritiden (Lycksele IF Div. IV). Tränarutbildning Advance enligt den nya utb-stegen.

Favoritmat/dryck: Grillat kött / kall öl

Bästa resmål (förutom Stoke): Ut i naturen för jakt och fiske.

Annat lag du följer: Ser allt på tv som har med fotboll att göra.

Nickname på forumet: Sticko

Varför Stoke: Tipsextra, 1972 Ligacupen och några profiler som funnits: Banks, Shilton, Greenhoff m.fl

Antal livematcher med Stoke: 0

Bästa Stoke-match du upplevt (live/tv): Stoke -Arsenal 2-1

Bästa Stoke-minne: Uppflyttningen till Premier Leauge

Sämsta Stoke-minne: Har inget, skulle vara en regulation i år då.

Favoritspelare nu: Ryan Shawcross

Favoritspelare förr: Peter Shilton

Drömelva med Stokespelare från förr och nu (inkl manager): Känns som att var sak har sin tid och laget nu är min favoritelva likaså coach Pulis.

Framtiden för Stoke City: Ekonomin är framtiden och det enda som dagens fotboll andas, jag hoppas att Stoke fixar detta. Kloka beslut och att spela en fotboll man behärskar kanske inte så trevlig och publikfriande men däremot hjärtat för klubben måste finnas hos spelarna och det gör det annars hade man åkt ur förra året.

Nu är jag hemkommen från jobbet. Dagen har gått väldigt fort, vi har haft
väldigt mycket att göra med andra ord. Det är riktigt härligt när man har
något att göra hela tiden, finns inget jobbigare än att söka saker att göra.
Nu har jag slängt i mig en snabb middag, ska vila maten och sedan bege
mig ut i regnet och träna. Det står mellan en rask promenad en timme eller
löpning. Får se vad det blir!

Ikväll ska jag diska, städa och göra fint tills min fina kommer hem. Lika bra
att göra bort det ikväll. Måste dessutom samla ihop massvis med kläder som
inte används längre och sedan städa min garderob, skämtar inte när jag säger
att det ser ut som ett bombnedslag där. Min fina har klagat på mig i flera dagar
nu att jag ska städa där men har aldrig haft orken, men ikväll slår jag till!

Längtar till imorgon, få saker och ting överstökade och sedan när jag slutar halv
två är jag ledig fredag och hela helgen. Det kan inte bli så mycket bättre, ber till
gud som inte finns att min fina tar sig hem på fredag. För nu spricker jag snart
av längtan efter honom. Vill att han ska komma hem så jag får kramas.


2 år & 3 månader. Jag älskar dig obeskrivligt mycket.
Det finns ingenting som någonsin kan skilja oss åt.

Har suttit här bra länge nu. Blev fast framför ett avsnitt av Outsiders.
Ett gammalt avsnitt som handlade om att få barn när man själv är ett
barn. En ung tjej från Vilhelmina var med så det var väldigt intressant
att kolla på. Håller fortfarande fast vid min åsikt, unga mammor gör
det så himla bra! Jag skulle själv inte skaffa barn när jag var 14-15 år
och att det finns människor som gör det är ju helt otroligt. Dom är starka.

Nu är det mörkt ute och jag har tänt alla lampor som finns i hela lägenheten.
Jag är riktigt, riktigt mörkrädd och hatar att vara ensam hemma. Ska försöka
ta mig till sängen nu så det blir morgon fort. Imorgon står det jobb på schemat
till klockan tre. Har haft tre såna dagar i rad nu och det är rätt skönt, har gått
till betsele två dagar i rad nu och kan säga att det känns i mina ben att man
inte tagit i så mycket och gått så långt på länge. Det är härligt! Imorgon ska
jag vara lat och ta bilen till jobbet, ska fara och springa imorgonkväll istället.

Säger godnatt till er nu. Sov så gott!

Ikväll har jag hunnit med ett födelsedagskalas & lagat kikärtsbiffar.
Sofia hade lyckats med fikat och mina biffar blev inte super men
ganska goda så jag är nöjd. Nu har jag precis diskat undan och ska
nog lägga mig framför tvn tills jag inte orkar hålla ögonen öppna.

Saknar min fina som är alldeles för långt borta. Funderar på hur det
ska gå för mig att somna, det är så svårt när han inte är här. Ligger
och vrider mig hela tiden och bara tänker hemska tankar. Men jag
måste ju försöka, han måste jobba & jag måste jobba så det är bara
att bita ihop. Men jag saknar han! Hans varma kyssar & trygga famn.
- Jag älskar dig Jan Peder Håkansson.

Jag väljer att beskriva dig med ett ord, unik. För mig är du unik, helt
fantastisk. Om jag fick välja så skulle jag vilja vara som du. Genom-
snäll, du gjorde allt du kunde för att vi skulle må bra och få den bästa
uppväxten. Omtänksam, du ville alla väl. Du brydde dig alltid, det
spelade ingenting hur mycket du hade att göra. Du stannade upp, tog
dig tid och försökte få allting bra igen. Rolig, ingen annan hade eller
kommer någonsin ha en lika härlig humor som du och aldrig kommer
någon få mig att vika mig av skratt så som du kunde få mig att göra.
Livsglädje, du levde varje dag som om det vore din sista. Du tog vara
på varenda sekund och njöt verkligen av livet. Du var och kommer
alltid vara en helt fantastisk person. Så som du var, vill jag vara. Jag
har ett mål att sträva efter, att komma upp till din nivå och likna dig.
Att njuta av livet & leva varje dag som om det vore min sista.

Du är inte här nu. Det gör ont i hela mig, i varenda kroppsdel. Saknaden
gnager på varenda centimeter av min kropp, smärtan finns hela tiden
där. Saknaden och längtan av att få träffa dig finns alltid där, tårarna som
gör fruktansvärt ont rinner ofta och jag vill bara vara där du är. Visst är
det märkligt pappa. Nyss var du med mig. Du strök min kind, sa att allting
skulle ordna sig, pussade min panna och berättade för mig hur mycket du
älskar mig och att vi skulle ta hand om mamma. Nu är du inte här, du försvann
så fort. Du tog ditt sista andetag, det skulle inte vara ditt sista. Du skulle ta
miljontals andetag till och stanna kvar hos oss. Det är så fel att du är borta, jag
försöker inse det men det är den svåraste uppgiften jag någonsin haft. Att försöka förstå att vi inte kommer ses mer, jag får inte in det i mitt huvud. Vill inte, kan inte.

Varje dag väntar jag på att du ska ringa mig. Varenda gång det ringer så hoppas
jag på att det ska stå älskade pappa på displayen. Varje gång sms signalen låter
hoppas jag på ett sms från dig, trots att jag vet att det inte kommer komma något
från dig. Varje gång jag åker hem till mamma hoppas jag på att du kommer vara
där. Din namsdag, din födelsedag, varenda jul kommer vara värdefull men plågsam. Det kommer alltid fattas en, alltid alltid alltid.

Jag kommer alltid älska dig. Du älskade mig, trots mina brister. Och jag kommer
sakna dig tills dagen är kommen och jag får hålla om dig. Jag kommer aldrig släppa taget.

Har jobbat på bra idag, det känns som om jag sprungit benen av mig.
Det har varit mycket spring på jobbet och inte nog med det så gick jag
en mil när jag slutade. Skulle egentligen gå min vanliga runda runt
Betsele dammen men där höll dom på med något vägarbete så jag fort-
satte mot Betsele och jag hann hela vägen fram. Marcus hämtade upp
mig och vi åkte till mamma och åt en väldigt god middag. Lax & potatis!

Nu sitter jag bara hemma och väntar på att min fina ska sluta jobba.
Jag har en himla tur, han åker inte till fjälls förren imorgonbitti så jag
får rå om honom en hel kväll & natt till. Det känns fantastiskt, vill inte
att han ska åka alls. Drar mig för att ställa mig med disken men det är
ett måste. Älskar när det är rent och fint här, så lika bra att sätta igång.

Ikväll blir det bara lugnt. Har börjat få ont i magen igen så jag intar nog
soffläge så fort jag städat upp. Hoppas ni alla får en härlig måndagkväll.

Imorse klev jag upp tidigt och tog mig en promenad, gjorde mig klar och
väckte sedan min fina sömntuta. Vi for på djurparken och hade det jättemysigt.
Kollade på alla djur och åt god lunch. Jag fick mig även en slush som var otroligt
god! Det roligaste var nog att min fina skulle försöka ta upp ett gosedjur åt mig
från en sån där automat, han lyckades inte på dom första försöken och när vi
bara hade en femkrona kvar så lyckades han få upp två stycken! Haha. Jag skrek
av lycka. Den ena fick följa med hem och den  andra la jag på pappas grav. Tyckte den passade perfekt där. Kan lägga upp lite bilder från dagen imorgon.

Jag har en jobbig vecka framför mig. Inte jobbiga arbetstider för dom är härliga,
men min älskling åker bort imorgon och kommer vara borta till fredagkväll. Blä!
Jag hatar när han inte är här. Hatar att sova ensam och äta ensam. Så på fredag
kommer jag väl helst vara som en zombie och gått ned tio kilo. HAHA! Nä det kommer nog gå super, men inte konstigt att jag gruvar mig när vi bor tillsammans och man är van att träffas varje dag.

Nu ska jag dricka té & så ska vi äta massor med jordgubbar.

Har just gråtit färdigt till den underbara filmen Den Gröna Milen. Har sett den en
gång tidigare och blev överlycklig när den gick på tv ikväll. Jag och min fina har
legat omslingrade hela kvällen och bara njutit av filmen. Det är så himla bra så
jag finner inte ord. Verkligen en film som måste ses av er som inte sett den, kan
lova att ni ångrar er verkligen inte. Så sorglig men så bra.

Nu ska vi skutta isäng så jag orkar upp och träna tidigt imorgon. Vi ska tillbringa
våran söndag på djurparken och bara vara med varandra. Supermysigt!