31 Mars 2010
sista natten som jag sover i mitt barndomshem. Det känns nervöst men samtidigt så
kan jag knappt vänta till imorgon då vi ska flytta det sista härifrån, känna att vi nästan
är klara med flytten, handla massor med mat, laga en god middag bara vi två, mysa
hela kvällen och sedan spendera natten i våran lägenhet. Vårat alldeles egna hem.
Självklart gör det ont att tänka på att jag flyttar ifrån allting, en plats som alltid har
betytt mycket för mig, där vi tillsammans i min underbara familj skapat massvis med
minnen som följer med mig hela livet. Jag kommer till och med le när jag tänker tillbaka
på alla våra härliga diskussioner och bråk. Till och med bråken kommer jag att sakna.
Att vara vi alla fem tillsammans, inte fyra, fem och skratta som alltid. Nu gör det ont i
hjärtat men jag kan inte låta bli att tänka på det. Det här huset är guld värt, jag kommer
alltid älska det. Inte bara huset, utan även gatan och alla underbara människor som bor
här runtomkring oss. Jag kommer minnas varenda liten bit av det här huset, trots att vi
flyttar härifrån och mamma också flyttar så småningom, kommer det alltid stå mig nära
hjärtat och jag glömmer det aldrig. Vårat fina hus, vårat underbara hus som gjort min
barndom till den bästa. Underbara Kantarellvägen 22.
Det är blandade känslor. Ibland kan jag tveka jättemycket och känna att jag mest
av allt bara vill bo kvar och inte flytta härifrån. Ibland längtar jag jättemycket och
kan knappt vänta tills vi bor där på riktigt. Tror inte jag riktigt förstått det än. Vi har
ju bara varit där långa stunder, fixat och donat för att sedan åka hem hit och sova.
Imorgon blir det verklighet. Då bor jag där, då bor vi två där, tillsammans jag och
min fina. Spännande, men nervöst. Vi har gjort det så otroligt fint där, trodde inte vi
var så duktiga på inredning faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig. Det är jättemysigt där,
allting passar perfekt in i lägenheten och det känns så härligt att vi gjort det till vårat eget.
Vi har skapat ett hem, helt fantastiskt.
När jag tänker på att jag får bo med mitt hjärta så känns det inte alls konstigt.
Han får mig att orka kämpa vidare och vända alla dåliga tankar till dom bästa.
Hade inte klarat en sekund utan hans enorma, fantastiska stöd. Att bo med honom blir
inte något nytt eftersom han bott här hemma hos oss i nästan två år. Men att inte bo med
andra, slippa bråk & onödiga diskussioner som det ofta blir när man är uppe i varandra hela
tiden, känns jättespännande. Fast måste erkänna att jag gruvar mig lite inför hösten när han
jobbar som mest, gissar på att jag kommer spendera mycket tid hos min mor då. Kände redan
idag när jag var där själv hur rädd jag är, hah! Det låter skitfjantigt jag vet, men jag är inte van
att höra grannarna slå i väggen eller leva om. Jag är ju bara van och ha min familj nära. Men
jag vänjer mig nog, jag försöker se positivt. Livet blir vad man gör det till.
Imorgon jobbar jag bara till ett och sedan tar jag påsklov. Kan inte beskriva med ord hur
härligt det känns efter allt jobb på veckorna och helgerna. Jag behöver vara ledig, bara få
vara med mina nära och kära. Känna lugnet och inte stressa. Sömn är något jag också behöver
just nu, har fått väldigt svårt för att somna om nätterna igen och ska man då upp klockan sju är
man inte pigg när man kommer hem från praktiken. Men jag ska se till att vila upp mig så mycket
som möjligt under påsken och bara njuta. Hoppas alla får en härlig påsk och ni får absolut inte
glömma bort min födelsedag den 9 April! Då blir det bullbak och tårtbak i massor.
Bara att komma och fika!!
tisdagkväll
efter jobbet for vi på stan och fixade en hemlis! En hemlis som jag kanske
berättar här sedan. Köpte även lite smågrejs som vi missat till lägenheten
och tills nu har vi varit där, fixat och donat i massor. Älskade kusin kom också
över på besök, drack kaffe och surrade. Känns så härligt att ha en människa
som står en så nära, som man kan dela tankarna med och snacka en himla
massa skitsnack med. Du är toppen Sofia!
Nu är det slutspurten som gäller, sätta upp lite grejer på väggarna och fixa
gardiner sen tror jag nog att vi är redo för att flytta. Så himla härligt att få
det klart, är så himla nöjd med lägenheten så jag kan knappt förstå det. Att ha
det så fint, så nytt första gången man flyttar hemifrån är absolut inte illa.
Nog för att det har kostat lite, men det vare absolut värt. Med tanke på hur nervös
jag är över att flytta och hur ont det gör att lämna barndomshemmet så känns det
mer än rätt att vi lagt ut mycket pengar på den. Nu har vi definitivt skapat vårat
eget och jag vet att jag kommer trivas där. Vi hann få lite ensamtid där ikväll och
det kändes så mysigt. Bara vi två älskling.
Jag är så kär! Ord kan inte beskriva hur lycklig jag är just nu. Jag har världens
finaste pojkvän, den absolut bästa som finns. Som stöttar mig, torkar mina tårar
och stannar kvar hos mig trots mina brister. Jag kan inte önska mig något mer.
Jag älskar dig, jättejättejättejättemycket min fina.
;(
Jag förstår det bara inte, speciellt inte i en sånhär situation.
Om det hade varit en nära vän till mig som varit med om något
som jag går igenom, hade jag aldrig släppt taget. Men jag tänker
visst på ett helt annat sätt, jag vet inte. Känner mig bara besviken
på människor som jag trodde alltid skulle finnas kvar.
Usch så ledsen och besviken man kan bli.
30 Mars 2010
Igår åkte jag, min fina och Marica till Övik :) Dom skulle skaffa sulor till skorna
så då tog jag ledigt och följde med. Vi hann shoppa en hel del, men vi hittade inte
allt som stod på lappen eftersom både jag och min fina har en stor tendens till att
plocka ned allt möjligt i korgen som vi inte alls skrivit upp. Men vi fick ju med oss
bra grejer hem ändå, ska bara fara på stan idag och köpa lite småsaker.
Det var jättemysigt att bara fara iväg sådär, speciellt när man åker iväg med fina människor.
Flytten tar upp väldigt mycket tid just nu, all den lediga tid som vi får spenderas
där för att fixa det sista. Nu är det mesta uppe, mina fina grabbar målade om
sängen så nu står den på plats. Det är mest småsaker som ska fixas till nu, lite
hyllor och så. Idag var dom och bytte kylskåp, frys och spis. Vi visste bara om
att dom skulle byta spisen, men vi hade visst fel. Jättefin spis fick vi iallafall och
mycket finare kylskåp & frys, trots att alla nästan ser likadana ut. Härligt!
Snart har det gått tre veckor av praktiken, helt ofattbart vad tiden går fort.
Det är ett underbart ställe att vara på & jag har lärt mig otroligt mycket under
bara den här lilla tiden. Det är verkligen ett ställe jag skulle kunna tänka mig
att jobba på, det var synd att jag redan fixat jobb i sommar eftersom dom frågade
mig om jag ville jobba där. Men, kanske efter sommaren. Vem vet?
Jag lovar att jag ska lägga upp bilder på lägenheten så fort alla kartonger och allt
skräp är bortplockat. Vet inte varför, men det känns jättespännande att lägga upp
bilder här på bloggen för att höra vad ni tycker. Jag älskar den, visste redan första
dagen att jag kommer trivas där med tanke på att det är så mysigt ställe.
Nu ska jag sluta skriva och äta upp min lunch, hoppas alla har en härlig tisdag!
Framgång är att få vad du vill, lycka är att tycka om det du får
28 Mars 2010
Nu är en jobbarhelg bortgjord, kan inte beskriva med ord hur härligt det känns!
Det har varit jätteroligt att jobba med tanke på att det var ett tag sen, men just
nu under flytten och allting så har jag inte alls tyckt att det varit kul att jobba istället
för att vara i lägenheten. Men min lediga tid har spenderats där och nu har vi fått
upp massor med fina grejer. Kan säga att det är nog få som flyttar till en lägenhet
för första gången och har allt så nytt och fint som vi har. Haha! Det är så himla fint
där nu och finare ska det bli. Ska ta lite kort sedan när alla grejer är uppsatta så
ska ni få se vad vi åtsadkommit. Jag är mer än nöjd!
Ska snart lägga mig i sängen och försöka sova, vi ska upp tidigt imorgon för att min
fina skulle göra några avtryck av sina fötter. Då ska det shoppas, fast inte mycket
eftersom det redan gått så mycket pengar åt shopping. Vi ska köpa småsaker som
fattas i lägenheten, någon matta och kökshanddukar och så vidare. En liten tripp bara
vi två tillsammans, så mysigt.
Godnatt!
Goodnight
och nu börjar det likna någonting. Soffan blev hämtad idag, även soffbordet
och skrivbordet. Byrån i hallen, hatthyllan och en massa lampor var uppsatta
så nu är det redan jättefint där. Jag är ju som jag är, jag struntar i alla stora
möbler och vill helst bara he upp alla tavor, hyllor, ramar och så vidare. Hah!
Men ibland får jag hejda mig, även om det är svårt. Blir ju så himla ivrig.
Nu ska vi kolla på lite film men jag kommer nog somna innan halva filmen har
hunnit gå. Satt och halvsov i lägenheten medans min fina skruvade ihop saker.
Har kallat honom för Handyman hela kvällen, han är verkligen en handyman.
Min, bara min. Det känns underbart att flytta ihop, jag älskar dig Peder :)
Nej nu säger jag godnatt. Ska upp sex imorgonbitti och jobba, känns något drygt
när resten får ligga kvar och sova gott. Men snart så, snart lov!
GODNATT.
jobb
på pengarna så ska jag inte klaga, men det känns att man inte är van att jobba
från sju på morgonen till klockan fem på eftermiddagen. Men nu har jag iallafall
fått i mig en god middag, tacos! Så nu känner jag mig lite piggare. Vi ska alldeles
strax fara till lägenheten och fortsätta fixa. Det är jobbigt men himla mysigt, att
få skapa sitt eget. Längtar till första natten vi ska sova där, då får man känna att
det är vårat eget hem. Myspys!
Hoppas alla har en fin helg. Som sagt så jobbar jag och står i, min lediga tid spenderas
i lägenheten för att få i ordning allting. Kommer vara något slut på imorgonkväll. Vilken
tur att jag är ledig på måndag, så hinner jag vila upp mig lite.
Domarvägen, vårat nya hem!
och dona. Ja, så kommer väl våra dagar se ut framöver och även fast det
är otroligt jobbigt och tar på så känner jag bara hur underbart det kommer
vara när det är färdigt. Det blev tidigare än väntat, vi skulle ju få flytta in
den 1 April men han som tapetserade åt oss var så snabb, så vi fick börja
flytta in redan idag! Världens mysigaste lägenhet, världens mysigaste ställe.
Det kan inte bli så mycket bättre. Vi är jättenöjda över tapeterna också, något
som jag först var lite nervös för. Tycker det är så svårt att välja tapeter när
man bara få se en liten bit av dom från början. Nu när dom sitter på plats
så känner det hur bra som helst.
Det är i princip grejer överallt. Finast just nu är väl toan där vi har fått upp alla
grejer som ska vara där. Det fattas bara ett duschdraperi och handdukar som vi
beställt. Men annars är det typ klart där. Just innan vi for hem ikväll så satte min
fina ihop köksbordet. Det är så fint!! Just i den stunden kom vi på vad som vi
lämnade kvar på IKEA, våra köksstolar ; / Men det går ju inte att göra så mycket
åt det. Vi får helt enkelt fara på Jysk och kolla efter några som passar. Vi tänkte
inte heller köpa dom rätta stolarna till bordet på IKEA utan hittade några andra
fina som passade jättebra. Förhoppningsvis finns det fina stolar här i Lycksele också.
Så ni kanske förstår att jag inte kommer vara så aktiv här på bloggen pga flytten.
Imorgon när jag jobbar ska min fina och förhoppningsvis bästa Marcus sätta upp
mer grejer så får jag åka direkt dit efter jobbet. Känner mig inte alls sugen på att
jobba i helgen eftersom nu vill jag bara vara i lägenheten och göra allting klart.
Men det är bara att bita i det sura äpplet. Kämpa på och tänka på att jag får mer
pengar att betala hyra för. Hah!
Möttes av detta när jag steg in genom dörren ikväll. HAHAHA, min älskling är så
söt. Kan tänka mig hur länge hon försökt få av sig detta ikväll, stackarn.
Hon är världens bästa hund. Finast, underbarast och mysigast. Jag älskar dig Busy!
beställt!
Dream as if you could live forever
Live as if you only have today
smygtitt på min studentklänning!
jag vill höra dig andas, jag vill hålla om dig, föralltid
Saknad, smärta och oro. Något som alltid kommer följa mig, hela livet.
Sår som bildats, ett ärr som aldrig läker. Man blir aldrig hel, en händelse
som drabbat en som man aldrig kan få ogjord. Man kan inte ta tillbaka det
man en gång förlorat. Än hur mycket man vill går det inte, ibland önskar
jag att jag kunde trolla. Trolla tillbaka dig, ta dig tillbaka, få dig att andas
igen. Men jag vet att det inte går, men tänk om jag kunde pappa. Då hade
du varit här hos mig och jag hade aldrig släppt dig. Tänk om..
Ditt skratt, ditt fina leende, dina varma kramar, din trygga famn, dina tokiga
skämt, din styrka, din vilja, ditt stöd, din omtänksamhet, dina tecken, dina
rörelser. Allt, du har satt djupa spår i hela mig och dom suddas aldrig ut.
Djupa spår som hela livet kommer följa med mig, var jag än befinner mig och
var jag än vänder mig. Allting påminns om dig, hela tiden, varje dag.
Min största önskan är att få träffa dig igen. Bara se dig, det är det jag drömmer
om på nätterna och som finns i mina tankar dygnet runt. Bara få se dig, se dig
se på mig och le. Ditt leende som kunde få hela världen att lysa, nu lyser du
upp hela himlen med det. Alla änglar i himlen får lyssna på dina tokiga skämt
och höra ditt härliga skratt. Ibland vill jag vara en ängel och flyga upp till himlen
för att vara en av dom, en av dom som får träffa dig.
Jag andas för dig nu älskade vän. Mitt hjärta slår dubbla slag, för oss två.
Jag älskar dig och jag saknar dig oändligt mycket. Min hjälte.
drömmarna är en trygghet
Jag trodde att jag skulle dö när du dog. Helt ärligt så trodde jag att mitt hjärta
skulle sluta slå i samma stund som ditt hjärta inte orkade slå för oss längre.
Jag trodde att jag skulle ta mina sista andetag när du tog dina, tillsammans
med dig för jag inte klarar mig utan dig. Jag minns hur många gånger jag tänkte
att jag tar livet av mig om du försvinner från mig. Den dagen du försvinner vill
jag inte heller leva här på jorden tänkte jag ofta. När jag ser på det nu, kan jag
känna känslan men istället fick jag två hjärtan. Ett hjärta för mig, ett hjärta för dig,
två hjärtan som i slår i takt. Jag växer och blir starkare för varje dag, omedvetet.
Som om du är med mig i varje andetag och ger mig styrka, trots att jag inte ser dig.
Men ibland kan jag känna din närhet, känna värmen från dig vilket gör att jag kämpar
ännu hårdare. För dig, för din skull.
Du var alltid den starkaste. Jag hatar att sakna en människa som jag aldrig får träffa.
Inte här, inte nu men i ett annat liv får jag träffa dig. I drömmarna, i tankarna.
Jag hatar att känna en ständig saknad efter någon jag inte kan krama om, jag hatar
att sakna pappa så det känns i hela kroppen. Drömmarna & tankarna plågar mig, även
fast det är en trygghet och en härlig känsla. Att få se dig i drömmarna är nog något
som jag behöver för att orka. Träffa dig i drömmarnas land om nätterna och få någon
slags ny energi. Men jag blir lika besviken varje gång jag vaknar och du inte är här.
Jag ska lägga mig och sova snart, hälsa på dig i drömmarna och ge dig en stor kram.
Säga hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag saknat dig i snart ett halvår.
Ett halvår utan dig, en evighet. Jag saknar dig, oändligt mycket.
aldrig utan dig
Ett plus ett är två, två pusselbitar som alltid sitter ihop. Det är vi två mitt hjärta.
Jag är så tacksam över att jag får vara din, för att du finns där, för att du torkar
mina tårar, för att du älskar mig. Du älskar mig, jag älskar dig. Min verklighet.
Vi andas samma luft, delar våra tankar och handlingar, ligger tätt omslingrade i
sängen trots att det finns hur stor plats som helst, du har lärt mig vad äkta kärlek
innebär. Du har lärt mig att älska, att förstå, att förlåta, framförallt att orka kämpa.
Så länge som jag har dig orkar jag kämpa, när jag knappt orkar stå finns du där
och håller upp mig så jag inte faller ned igen. Du är en äkta vän, min stora kärlek.
Att ha allting i ett. Vänskap, kärlek, trygghet, lycka, allt. Något som jag aldrig tidigare
trodde på och vågade ge mig in på fann jag hos dig. En trygghet som jag aldrig någon-
sin känt hos någon annan. Att ligga i din famn, somna till dina andetag, känna hur du
håller om mig hårt om natten. Hur du vaknar och tröstar mig mitt i natten när jag inte
orkar. Hur du stöttar mig, frågar hur jag mår, du förstår mig. Du förstår mig som ingen
annan, du kan mig innantill och utantill. Jag behöver aldrig be om hjälp, om kramar
eller om din trygga famn. Du vet alltid när jag behöver dig, ditt stöd. Underbara människa.
Med dig orkar jag ta mig igenom dagarna, jag vaknar varje morgon och inser att det
finns en anledning till varför jag stiger upp. Jag vill vara stark, kämpa, med dig blir jag
starkare för varje dag. Utan dig vore jag ingenting, mitt allt. Jag älskar dig.
pappas lilla hjärta, förevigt
hur ska jag kunna beskriva det? Känslan går inte att beskriva med ord
iallafall. Jag blir alldeles kall, det går en stöt genom hela min kropp och
jag kan inte hindra att det blir blött i mina ögon. Tårarna rinner inte för
jag håller emot, kämpar för att dom inte ska rinna nedför min kind för
jag vill inte visa mig svag. Jag vet att man inte kan vara stark, inte alltid.
Men just vid såna tillfällen väljer jag att stoppa dom från att visas, men
det gör ont. Jätteont gör det. Nog vet väl jag att sjukhuspersonal gör allt
i sin makt för att rädda liv, eller iallafall vissa. Några är där bara för att
få sina timmar och sin lön, det är jag säker på. Men jag ska inte klaga
och jag skyller inte på någon. Det har jag aldrig gjort. Eller jo, kanske just
i den stunden jag fick veta att min pappas liv inte gick att rädda. Då ville
jag sticka en kniv i hjärtat på all personal för att dom skulle få veta hur det
känns. Men inte nu, nu känner jag inte så. Det fanns ingenting att göra.
När man jobbar inom vården och har varit med om att förlorat någon nära
så lär man sig något. I allt det jävliga så har man fått ta med sig kunskap.
Inte bara om sjukdomen, eller orsaken till dödsfallet utan också hur man
bemöter anhöriga. Jag skulle aldrig i hela mitt liv strunta i anhöriga till en
svårt sjuk patient, dom är minst lika viktiga som patienten. Det är vad jag
har lärt mig, ett bra bemötande. Att sitta där ensam på en soffa och känna
sig maktlös, jag vet precis hur det känns. Några varma ord eller bara en
liten pratstund kan i en sån situation kännas underbart. Att prata och våga
bry sig om anhöriga. Något som vissa tänker mer på än andra, jag tycker
att det är jätteviktigt. Jag hoppas att fler än jag tänker så.
Jag älskar dig pappa och jag saknar dig. Alltid pappas lilla hjärta, alltid.
tack för att du finns
mig under täcket & stanna där resten av dagen. Jag är bara ledsen, vill inte
göra någonting. Tur jag har min fina som får mig att skratta när det är som
jobbigast. Jag vore ingenting utan dig. Jag älskar dig!
kom hem, min bästa vän
Kom hem, för jag behöver dig här. Nu och föralltid.
23 mars 2010
hem och äta så jag åt här på Finnbacken istället. Det är faktiskt riktigt mysigt
på den här skolan, något man inte tänkte på när man gick här. Jag kan inte på-
stå att jag saknar tiden här, men det är bra mycket finare & mysigare här än
på Tannbergsskolan. Sedan så är det så mycket bättre mat här. Har träffat på
några gamla lärare som knappt kände igen mig, men det var kul att träffas när
man inte sett dom på ett tag. När man är här känns det verkligen konstigt att det
bara är tre månader kvar till jag går ut skolan för alltid. Det känns som om det
var nyss jag gick högstadiet. Ja, tiden går verkligen fort.
Nu på morgonen har jag fått ta en massa prover, kollat EKG och blodtryck.
Det är otroligt hur mycket man lär sig under en dag, känns underbart att jag valde
att vara inom sjukvården nu den sista praktiken som vi har. Har varit så pass mycket
inom äldre- och handikappomsorgen och det kan jag nu, så den här praktikplatsen är toppen.
När jag slutar idag ska vi åka på stan och köpa lite grejer som vi inte handlade på
IKEA. Blandannat ett skrivbord som vi kan ha datorn på, vi har ju ett litet rum i våran
lägenhet som vi ska ha som datarum tills det blir en bebis ;) haha! Nä, men kontors-
grejer är något vi behöver. Så skulle vi kolla på en soffa eftersom vi inte hittade något
på IKEA som vi tyckte om, det var väl allt tror jag. Man måste nog flytta in i lägenheten
för att se vad som fattas. Nu tycks vi säkert ha handlat allt men när vi flyttar in så är
det nog en massa som vi inte hunnit köpa. Men det återstår att se. Spännande!
Idag är det bara 9 dagar kvar till vi får flytta in, vi var och körde förbi där igår och såg
att det tapetseras för fullt. Pratade även med han som är och jobbar där, han hade
bara vårat sovrum och hallen kvar. Nu börjar det faktiskt kännas nervöst, men roligt.
På tal om att flytta så tror jag ni alla förstått att vi ska sälja vårat hus. Något som känns
jättejättejobbigt men ändå ser jag det som något positivt. Jag och min fina skulle flytta
ihop innan pappa blev sjuk, vi var till och med och kollade på en lägenhet kvällen innan
pappa åkte in på sjukhuset. Men nu ska vi iallafall försöka sälja vårat hus eftersom mamma
inte har möjlighet att bo kvar där själv. Det är ett par som är jätteintresserade och ett annat
par som också vill ha det. Så förhoppningsvis blir det budgivning! Det känns faktiskt konstigt
att det är några som är och kollar i vårat hus och vill ha det. Känns lite som Marcus sa igår
att det är ungefär som att vi bor i någon annans hus nu. Huvva. Men jag ska ta vara på
varenda dag som det fortfarande är vårat. Minnena kommer ju alltid finnas och flyttlasset
har ju inte gått ännu. Jag älskar mitt barndomshem & kommer alltid att göra.
Nu ska jag sluta skriva och bege mig på jobbet igen. Jag skriver kanske ett inlägg ikväll!
bra bättre bäst
Jag minns den dagen som om det var igår. När flyttbilen stod packad och
vi bara grät. Det är när man tänker tillbaka på sådana stunder man inser
att det finns människor som man aldrig någonsin vill släppa, som alltid
kommer ligga nära hjärtat. Men som tur är så är inte Sundsvall på andra
sidan jordklotet, även fast det kan kännas så ibland. Snart kommer vi ses
igen och då stannar vi över en hel helg så vi får umgås i massor. Ni är bäst!
Ska snart klippa min fina, eller iallafall hjälpa honom. Han har redan gjort sig
i ordning så jag får nog snabba mig på. Sedan blir det goda äggmackor med
té och sedan lägga sig för natten. Funderar på om vi skulle slå på en av alla
filmer vi köpte igår och somna till. Har så svårt för att somna om nätterna så
jag skulle kunna kolla på en film tills ögonen inte orkar hålla sig öppna.
Imorgon ska jag fara på praktiken. Det känns härligt, fick världens ångest över
att jag var hemma från den idag. Vet inte varför, kan ju inte fara dit om jag mår
dåligt men jag hatar att bara vara hemma och inte ha någonting att göra. Fast
ett plus var ju att min fina också var hemma idag, så fick vi rå om varandra.
Nä, nu ska det klippas!
Världens bästa familjen Kroik!
Maja-Lisa där. Jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på att dom är
så långt borta och det kändes så bra att få se dom och prata en stund
eftersom det blir en bit mellan gångerna man ses. Jag skämtar inte när
jag skriver att dom är bland dom bästa människorna jag någonsin fått
lära känna, att bara ha fått chansen att få lära känna dessa människor
betyder så mycket för mig. Och jag saknar dom, jättejättemycket.
Jag saknar att få leka med Alex, Maja-Lisa och Matilda. Jag saknar att
fira nyår med dom, jag saknar att bara kunna gå över och prata i timmar.
Jag är inte ensam om att tycka att det blev så otroligt tomt när dom flyttade
och lämnade Kantarellvägen. En stor bit fattas här och dom kommer alltid
ha en stor plats i mitt hjärta.
Karin's värmande ord genom det jobbiga som får en att inse att det finns
någonting att kämpa för. Jag är så glad att jag har dig Karin. En äkta vän!
Måndag
Nu har jag varit magsjuk sedan i fredagsnatt och ännu känner jag mig
inte helt hundra. Fast det här har varit den bästa dagen av alla, inte mått
lika illa som jag gjort tidigare. Det finns absolut inget tråkigare än att måsta
pendla mellan sängen & toaletten hela tiden och inte kunna göra annat.
Jag vill ju ut i solen, träna och äta mat. Nej, magsjuka är verkligen inte kul.
Vi skulle ju på IKEA i lördags och som jag såg framemot det. Tror ni jag var
besviken på lördagnatt när jag vaknade av att jag behövde kräkas? Jo. Det
kändes som om hela världen rasade. Jag hade ju suttit hela fredagskvällen
och planerat in vad vi skulle handla och allting. Men det var bara att bita i det
sura äpplet och acceptera att man inte får som man vill jämt. Så min lördag
spenderades i sängen, jag skämtar inte när jag säger att jag sov i princip hela
dagen i hopp om att bli frisk. Klockan 5 på igårmorse kände jag mig piggare så
vi tog bilen mot Sundsvall. Redan när vi kommit halvvägs kände jag att det
kanske inte var det bästa jag gjort att sätta mig i en bil och må dåligt. Men vi
köpte ju iallafall det mesta som behövs till lägenheten trots att jag tog stöd av
kundvagnen hela dagen och ett x antal toabesök. Men jag är nöjd, vi är nöjd
över att vi hittade så mycket fint. Känns som att jag vill åka tillbaka dit när jag
känner mig lite piggare, blir så mycket roligare att handla då. Men Peder såg
det som något positivt, han sa att det kanske var lika bra att jag inte mådde
jättebra eftersom det då skulle bli så dyrt. Haha, han är söt han.
Idag har jag varit hemma från praktiken, något som jag verkligen inte ville
men ansåg att jag helst inte vill smitta patienterna. Har redan hunnit smitta
min kära som också var tvungen att ligga hemma idag pga illamående, så
det var nog ett bra val. Ska försöka gå på praktiken imorgon, hatar att vara
borta ifrån sånt när man helst vill vara där och lära sig en massa.
Nu ska jag snart fortsätta packa ned saker i flyttkartonger, vårat rum är jätte-
tomt nu. Det känns läskigt, men spännande.
IKEA HERE WE COME!
igår. Men tänk vad mycket sömn kan göra, sov hela gårdagen nästan
och somnade klockan tio igårkväll. Nu känner jag mig lite piggare, inte
helt hundra men jag mår inte dåligt iallafall så idag blir det IKEA!!
Skriver kanske ikväll om det inte blir för sent!
drömmarna är våra vägvisare
En smygtitt på våran fina lägenhet
får flytta in. Men jag var tvungen att fota lite när vi var där igår, kan
vara roligt att ha kvar lite före och efter bilder senare.
Jag glömde fota köket och det lilla rummet. Haha, typiskt mig.
hos dig har jag funnit äkta kärlek
Jag älskar dig, så mycket. Jag stannar alltid kvar hos dig oavsett vad.
Det spelar ingen roll vad som händer, även om himlen skulle falla ned och
jorden skulle rasa i tusen bitar så stannar jag kvar hos dig och älskar dig.
Inget kan någonsin skilja oss åt. Aldrig någonsin.
Du är min trygghet - jag älskar dig.
att falla isär. En trygghet som ingen någonsin kan ta ifrån mig och
som bara du kan ge mig. En trygghet som många kämpar länge med
att finna medans vissa hittar den tidigt och bevarar den. Jag har hittat
min trygghet, du är min trygghet som jag aldrig någonsin vill vara utan.
Efter svek och lögner, psykisk misshandel har man svårt för att släppa
in nya människor i livet och lita på att den aldrig kommer svika och aldrig
göra en illa. Man är van att bli behandlad illa, man förlåter trots att det
inte är ens fel. Man har vant sig, blivit immun mot smärtan och låter det
bli en del av ens vardag. Det är fel, så fel och jag vet hur det är att gå
igenom det. Men så en dag, möter man en människa, en helt underbar
människa som man väljer att släppa in, man väljer att stanna kvar trots
sin rädsla. Jag har aldrig behövt vara rädd eller osäker i din närhet.
Du har lärt mig vad kärlek innebär, utan lögner och svek. Framförallt så
har du lärt mig att älska, att våga älska. Något som jag förr varit livrädd
för. Du har lärt mig att våga tro på äkta kärlek, att starka band kan vara.
För mig är du så mycket mer än en pojkvän. Du är min bästa vän som
finns där och torkar mina tårar. Du stöttar mig och släpper aldrig taget.
Du försöker allt du kan att göra mig hel trots att du vet om att jag aldrig
någonsin kan bli riktigt hel igen. Men du försöker ta mig en bit på vägen, en
dag i taget, steg för steg. Du är min hjälte, som räddar mig från allt ont.
Vi är trots allt rätt olika, något som i många förhållanden kan medföra
problem. Det rör inte oss, tillsammans blir vi helt kompletta. Jag lär mig
av dig, du lär dig av mig, precis som det ska vara. Helt perfekt.
Svartsjuka hör till. Jag sticker aldrig under stolen med att jag är otroligt
svartsjuk. Men du har gjort att jag kunnat hantera min svartsjuka på ett
helt annat sätt. Har aldrig litat på någon så mycket som jag litar på dig
och just därför känner jag inte alls som förut när det gäller att vara svart-
sjuk. Minns så väl hur många det var som inte alls ville att det skulle bli vi
två från början, hur många som ringde, skrev sms och inte accepterade
våran kärlek. Det rörde aldrig oss, fast det var väldigt tungt och blev väldigt
jobbigt psykiskt så klarade vi oss igenom det och håller alltid ihop. Jag är så
glad att vi struntade i avundsjuka människor, ett bevis på att vi är starkast
av alla så länge vi är tillsammans. Jag är som starkast tillsammans med dig.
I snart två år har vi delat allt. Kärlek, skratt och tårar. Trots dagar fulla med
kärlek så har vi varit med om något hemskt som jag tror bara gjort oss så
mycket starkare. Jag förlorade min pappa, min absolut bästa vän och Peder
förlorade sin svärfar. En svärfar som för honom var den bästa han någonsin
haft och som han stod väldigt nära. Min sorg är hans sorg, hans sorg är min.
Tillsammans försöker vi kämpa oss igenom varje dag och jag är helt säker på
att jag inte skulle orka en endaste minut om det inte vore för honom.
Eftersom att han bott här väldigt länge, hemma hos mig med min mamma och
pappa så står han mina föräldrar väldigt nära. Jag kan bara säga att han gjort
det så bra, som orkat trots att han själv varit nere. Han är så stark, min fina.
Jag älskar dig, jag finner inga ord för hur mycket du verkligen betyder för mig.
Jag vill dela hela mitt liv med dig, för resan är som bäst när den är med dig.
Torsdag, heeelg!
att vara ledig till på måndag. Sömn är något som jag verkligen behöver.
Praktiken går toppen, idag har jag fått sticka väldigt mycket och varit
med doktorn lite. Har hunnit se hur man punkterar en armbåge och tar
bort åderbråck. Jag är så på att vara med på allting som sker där efter-
som jag vill hinna lära mig så mycket som möjligt. Är så stolt över mig
själv att jag lyckats övervinna min rädsla, jag är duktig. Mycket duktig.
Just idag är det tretton dagar kvar till flytten och ikväll har vi varit och
kollat in lägenheten. Vi mätte lite så vi vet vilka möbler vi kan köpa och
nu sitter jag här och drömmer mig bort. Det finns så himla mycket jag
vill ha och jag kan tänka mig hur alla rum kommer se ut, redan nu.
Vi har gjort en liten inköpslista på alla grejer som vi behöver från IKEA
eftersom vi åker dit på lördag. Är mycket bättre att ha det gjort så springer
man inte runt som en virrig höna och inte hittar något. Det kommer svida
i börsen kan jag säga er, men det kommer bli så fint. Jag längtar redan till
jag ska ha kaffebjudning och baka mina egna bullar! hah!
Ska fortsätta kolla in hemsidan nu på IKEA och se på ett ungefär hur mycket
kalaset kommer att kosta. Vore bra att veta så jag vet hur mycket pengar
som ska tas med. Finns ju så mycket fint där, skulle kunna köpa allting.
Imorgon på min lediga dag ska jag först & främst ta mig en välförtjäns sov-
morgon. Sedan ska jag om jag orkar bege mig på gymmet och träna en timme.
Det ska komma några och kika på vårat hus imorgon och jag vill helst inte vara
hemma så jag åker nog och tränar då så har jag gjort bort det innan helgen.
Ska även packa väskan för att åka till Tjäl imorgonkväll, det kommer bli en så
mysig helg. Jag och min fina, bättre kan det inte bli. Jag älskar dig.
Styrkan, var finns den?
att man håller på att falla ihop, man är trasig och orkar knappt resa
sig upp. Var är styrkan? Den styrkan som man borde finna när man
är nära att falla. Jag kan inte hitta den, jag kan inte hitta dig pappa.
Jag tror att styrkan finns hos dig, där den alltid funnits. Man måste gå
in helhjärtat för att finna den, iallafall vad jag tror. Jag har inte orken
att leta den nu, inte fullt ut. Jag är nog alldeles för svag.
Jag har så mycket kvar att leva för, så mycket att se
fram emot. Men varför tar jag inte vara på tiden? Jag känner ingen som
helst livsglädje. Jag gör saker för att jag måste. Jag vill inte göra saker
för att jag måste, jag vill göra saker som jag själv väljer att göra.
Jag känner att jag behöver ändra lite på mitt liv. Leva varje dag som om
det vore min sista, njuta av livet som du alltid gjorde. Varje dag.
För din skull ska jag orka, för dig ska jag ställa mig upp när jag är påväg
ned mot botten, för dig ska jag leva här nere på jorden. Tills vi ses igen.
Jag älskar dig, oändligt mycket min bästa vän.
jag är duktig, ibland
ned under täcket efter en timmes löpning med min fina. Har i flera
dagar gruvat mig för att träna, vet inte varför. Sen pappa försvann
har jag helt tappat orken och suget för att träna vilket för mig känns
totalt värdelöst. Förut levde jag för att träna, träningen var mitt allt
och jag kunde träna flera timmar per dag. Nu har det bara blivit att
jag tagit mig en liten promenad och det ska bli ändring på det.
Min fina nästintill tvingade ut mig ikväll och jag är så glad för det, en
timme hann vi springa och nu känner jag mig duktig. Ska försöka börja
träna igen, så jag börjar må bättre. Det känns både psysiskt och fysiskt
att man inte rör på sig som man gjort förr.
Lyxar till det hela med att se på Specialfall: Riskförlossningar som är ett
favoritprogram. Passar på medans min fina står i duschen för han hatar
att se sånt. Likaså top model, tonårsmammor och Ryans Life som han inte
heller tycker om. Haha, finns nog inte många som slåss lika mycket som
oss två när det gäller program på tvn. Vi har oftast inte samma smak om
jag säger så. Men vi älskar varandra lika mycket för det!
Säger godnatt redan nu, ska försöka somna på en stund så jag är pigg
imorgon. Hoppas alla mina kära klasskamrater har det bra på praktiken.
Onsdag
Jag känner hur dålig jag blivit på att skriva här på bloggen, men jag är så
trött om dagarna när jag kommer hem från praktiken så det inte är sant.
Jag vet inte varför, jag är nog inte van att jobba långa dagar med tanke på
att vi ofta slutar så tidigt när vi har skola. Nog för att 8:00 - 16:00 inte är
så många timmar, men det tar ändå på en när man har svårt att somna om
nätterna. Praktiken går iallafall jättebra, jag får ut så fruktansvärt mycket
av att vara där jag är. Lär mig något nytt varje dag och framförallt så ut-
vecklas jag och prövar på saker jag aldrig gjort tidigare. Idag har jag fått
tagit blodprover på en massa patienter, skakigt men efter några stick så gick
det som på en räls. Jag är stolt över mig själv, riktigt riktigt stolt att jag vågat
mig på något som jag innan var jätterädd för. När man dessutom får beröm
av både patienter och arbetskamrater så känns det absolut inte sämre.
Min mage håller på att strejka och jag känner att det är en förkyldning på gång.
Men det är bara att bita ihop, imorgon har jag min sista dag på praktiken för i
veckan. Är ledig på fredag eftersom min handledare är det och jag går efter
hennes schema. Det känns underbart, mer än underbart! Med tanke på att jag
jobbade hela förra helgen så känner jag att sömn är prio ett just nu. Inatt sov
jag tolv timmar och jag är fortfarande helt slut på. Ett bevis på att jag inte mår
helt hundra. Men med tre dagars ledighet ska det nog bli bättre.
På lördag beger vi oss mot IKEA för att handla lite möbler till lägenheten, det
känns spännande. Har aldrig varit på IKEA tidigare och nu börjar det kännas att
det snart är dags för att flytta. Vi skulle ringa vaktmästaren i veckan så skulle
vi få komma och kolla en extra gång på lägenheten så vi vet på ett ungefär vad
som passar in. Åh så spännande. Vill bara göra så det blir lördag!
Nu håller magen verkligen på att gå sönder, jag måste lägga mig och vila en timme
eller två. Jag återkommer när jag orkar.
Vaka över mig från ovan, älskade pappa
Dina pussar mot min panna, din varma hand som hårt håller om min
och du viskar att allting ordnar sig alltid. Din kloka ord, alla dina tips
och råd på vägen, dina stöttande ord och våra långa samtal som kunde
vara i flera timmar. Jag saknar allt, jag saknar dom alla, jag saknar våra
stunder som vi hann få tillsammans. Dom var många och allting kommer
föralltid vara inristat i mitt hjärta. Ditt namn i mitt hjärta, du finns alltid i
mitt hjärta. Förevigt, föralltid, hela mitt liv. Ingenting kan någonsin skilja
oss åt - inte ens döden. Döden skiljer oss aldrig åt, var du än befinner dig
så kommer du alltid vara min bästa vän och den som står mig närmast.
Trots att jag inte kan se dig så kan jag känna dig i min närhet, du finns alltid
hos mig. Det är iallafall vad jag tror, framförallt vad jag hoppas. Jag hoppas
innerligt att du finns hos mig, att du alltid går bakom mig och tar emot mig
när jag faller. Din plats som du hade när du andades, har du fortfarande.
Din sängplats, din plats vid bordet, din plats i mitt hjärta. Tills jag sluter mina
ögon och efter det. I nästa liv, livet efter det & livet efter det. Alltid.
Många säger att det bara blir svart, att när man dör så dör man föralltid och
man bara finns inte längre. Jag tror inte på det, inte ett dugg. Och klart man
får ha sin åsikt, men ni som tror det vet fan ingenting. För min pappa blev det
inte bara svart. Han kommer alltid leva vidare, spelar ingen roll vad ni säger.
Han vakar över mig från ovan, han tar hand om mig, på ett helt annat sätt än
tidigare. Men han finns alltid där för mig när jag behöver, det bara vet jag.
Jag älskar dig, obeskrivligt mycket älskade bästa vän.
Ett liv utan dig, min verklighet
Din stjäl svävade upp ur din trasiga kropp när du inte längre orkade
kämpa, din trasiga kropp som alltid var så stark fungerade inte längre
som den skulle. Din trasiga kropp, ditt trasiga huvud gick inte att laga
med någon medicin i hela världen. Inte en endaste medicin kunde göra
så att jag idag fick ha kvar dig, så jag kan krama om dig. Det går inte
nu, men jag kramar om dig i mina tankar. Hela tiden, varje dag.
Ingen förstår hur det är att leva utan någon man älskar så högt, det
är som att leva ett liv utan mat. Mat behöver man för att orka, jag behöver
pappa för att orka. Han var mitt allt, min hjälte, min bästa vän. Tänk er att
inte få träffa den person som står er närmast. Den person som ni alltid
vänder er till, som ni alltid ringer till, som ni alltid sms:ar till och nu får ni
aldrig något svar. Oavsett hur många gånger man ringer så kommer man
bara till en dum telefonsvarare. Tänk er att aldrig få se sin bästa vän, bara
vetskapen om att det är så länge kvar till vi ses igen gör så ont. Ett helt liv
här nere på jorden som jag bara måste leva utan dig, det gör ont. Jätteont.
Verkligheten gör ont. Det är så skönt att på nätterna komma ifrån verkligheten
en stund och möta dig i drömmarnas värld. Men när jag vaknar upp igen är jag
tillbaka till verkligheten, den onda verkliheten som gör mer ont för varje dag som
går. Den dumma verkligheten, det dumma livet. Utan dig.
Jag älskar dig och jag saknar dig så fruktansvärt mycket pappa. Min bästa vän.
söndagkväll
var marknad och man såg framemot en veckas lov, men nu är det slut på
ledigheten och imorgon börjar praktiken. Nu är det våran sista praktik och
jag får lite ont i magen av att tänka på det. Man har under dessa tre år hunnit
med en hel del praktik och det är faktiskt det som har varit mest roligt och
mest lärorikt om jag ska vara ärlig. Man lär sig så otroligt mycket av att vara
ute på praktik, tycker nästan synd om dom som valt en linje där praktik inte
ingår. Det är ju så man lär sig, att komma ut i arbetslivet och få känna lite på
verkligheten. Jag har iallafall lärt mig väldigt mycket av att vara ute på praktik.
Det var ju på så sätt jag fått jobb på Skytten flera somrar och nu jobbar jag
även extra där på helgerna. Imorgon börjar våran fem veckors praktik och
det känns jättehärligt. Jag har valt att vara på Medicinkonsulten och tagit tag
i mina rädslor. Har tidigare bara varit inom handikapp- och äldreomsorg efter-
som jag gruvat mig så mycket för att ta prover på människor. Men efter att
ha fått provat en extra gång på armen på skolan och på Cajsa så känner jag
mig väldigt lugn och känner mig inte speciellt nervös. Det kommer nog gå kanon.
Jag har dessutom en helt underbar handledare som lovat att vi ska fixa det
tillsammans, men det är klart att det är lite pirrigt. Det är det alltid när man ska
vara på ett nytt ställe, spelar nog inte så stor roll hur många praktikplatser man
varit på eller hur gammal man är. Iallafall vad jag tror.
Det börjar faktiskt kännas att man ska in i arbetslivet snart, snart studenten och
man ska börja söka jobb. Jag och min fina flyttar snart från mitt barndomshem
till något alldeles eget och jag ska börja laga mat själv, tvätta själv, städa själv.
Det känns spännande, men samtidigt väldigt nervöst. Jag har inte varit hemifrån
längre än en vecka och nu ska jag bo utan mamsen. Men jag tror nog att jag
kommer spendera en hel del hemma här ändå. Det här kommer alltid vara mitt
hem, oavsett om det säljs eller inte. Alla minnen härifrån släpper jag aldrig taget
om, det här är mitt hem. Mitt underbara hem.
Är helt slut efter denna jobbarhelg så snart ska jag lägga mig och sova, men först
ska jag kramas med världens finaste pojkvän. Finns inget bättre än att somna i
hans trygga famn. Jag älskar dig, jättejättejättemycket.
myspys
Jag är jättetrött efter en hel helg på jobbet. Längtar till min älskling kommer
hem så jag får kramas, vill bara ligga i hans trygga famn just nu men snart
så kommer han ju. Skyyyynda, jag saknar dig!
Lördag
liten powernap mitt på dagen men ändå så kan jag knappt hålla upp mina
ögon nu. Känner mig inte alls laddad för att jobba heldag imorgon kan jag
säga er, men jag ska verkligen inte klaga för det ger bra med pengar vilket
jag är i behov av nu när vi ska flytta och allt. Dessutom så jobbar jag på ett
fantastiskt ställe, med underbara pensionärer att ta hand om. Precis som jag
alltid har sagt, man får så himla mycket tillbaka av dom. Ikväll var en tant så
sugen på något gott att jag for och köpte kakor åt henne. Lyckan jag såg i
hennes ögon när hon fick dom går inte att beskriva med ord, det gjorde min
kväll. Jag stormtrivs & hoppas innerligt att jag får fortsätta där efter sommaren.
Till veckan börjar våran praktik och jag känner mig inte alls så nervös som jag
brukar vara. Det känns mest spännande att få pröva på något nytt som jag inte
varit inom och att jag dessutom känner min handledare gör det absolut inte sämre.
Träffade henne i fredags och hennes kram värmde. Har förklarat för henne vad jag
mest gruvar mig för och hon sa att det skulle vi klara tillsammans. Det känns toppen!
Nu ska jag försöka få min älskade pojkvän från tvspelet så vi kan kolla in lite möbler.
Det är nu mindre än tjugo dagar till vi får flytta in, så spännande det ska bli.
Bättre sent än aldrig, eller hur?
med bilder från nyår som jag glömt ladda upp. Så, här får ni se några!
Fredagkväll!
Tidigare ikväll hade jag och mamma fullt upp med att plocka ned saker i
flyttlådorna som är många, packade ned saker som jag inte har användning
för dom här tjugo dagarna innan det är dags för flytten. Jesus, jag tror inte
att jag har insett det ännu. Vi flyttar snart, snart flyttar jag från mitt barn-
domshem till en lägenhet tillsammans med den jag vill dela hela mitt liv med.
Trots att det känns jättehärligt att få påbörja något nytt, skapa något eget så
har jag en stor klump i min mage. Det gör faktiskt riktigt ont att lämna stället
där jag växt upp och skapat så många minnen. Mest ont kommer det göra när
mamma flyttar härifrån, då finns det liksom inte kvar. Bara massa minnen.
Jag får ont i magen och tårarna bara rinner när jag tänker på det, men jag får
försöka tänka på allting bra. Hur fin våran lägenhet kommer bli, den finaste i
världen. Hur många minnen vi kommer skapa där och vem vet, det kanske är
där vi skapar våran första bebis och förlovar oss? Tja, man vet aldrig.
Nu har jag suttit med mina naglar i olja och målat dom genomskinliga. Ska strax
lägga mig i sängen och mysa med världens finaste. Lär bli en tidig kväll ikväll, ska
ju trots allt upp klockan sex imorgonbitti och åka på jobbet. Jobbar delat imorgon
vilket känns lite både och. Härligt att få sova en liten stund på dagen och inte jobba
så länge på morgonen, men samtidigt äre härligt att jobba till fem en lördag så har
man hela kvällen på sig att göra annat. Men äh, det kommer nog gå bra.
Har räknat ihop hur mycket jag kommer tjäna på dom här sex helgerna framöver
och jag kan säga er att jag klagar verkligen inte. Pengar, pengar, pengar!
ingen rubrik
La mig istället i sängen med Marcus dator och kollade på lite roliga
klipp och läste massvis med bloggar. Tänka sig vilket tidsfördriv det
egentligen är, skulle kunna sitta i timmar för man hittar alltid någon
idiot som skriver massa strunt. Men det är härligt att få skratta ibland.
Fick fin besök idag också! Farmor, farfar och Sofia kom hit och fikade
gofika vid lunch. Hann jag få lite bebislängtan också, men min fina sa
att det får man ha. Han erkänner inte själv att han också längtar ;)
Det var verkligen jättetrevligt att dom kom förbi, massa prat & skratt.
Älskar att vara med min underbara släkt, dom är bättre än allt.
Nu har jag just kommit hem. Jag och mamma tog oss en tur på stan, köpte
en sten där det stod "Saknar dig" och la på pappas grav. Så hann jag fara
förbi hos Linnea och lämna hennes 18-års present. Bättre sent än aldrig!
Trots att det bara var en kort stund så känns det lika tryggt att komma hem
till dom, har ju trots allt nästan bott där när vi var mindre. Jag älskar dig!
Ikväll blir det tacos till middag och sedan mys framför tvn. Funderar på att
börja packa i lite mer saker i flyttkartonger, nu är det inte länge kvar :)
Fredag
konstigt. Igår såg jag allt hopplöst, precis allt. Ingenting var bra och jag ville
bara försvinna, efter en dusch och några timmar framför härliga klipp på
datorn så känner jag mig som en människa igen. Bättre blev det när min fina
kusin Sofia hörde av sig och ville hälsa på idag. Hon ska följa med farmor och
farfar hit, jag blir så glad. Då får jag umgås med underbart sällskap samtidigt
som jag får lite bebislängtan. Annat kan man inte få när man är i närheten av
lilla Elsa, hon är så underbart söt. Ord kan inte beskriva!
Igår var vi förresten och kollade på lite saker till lägenheten. Det börjar kännas
att det är på riktigt! Vi hittade mest små saker, lampor och väggljushållare. Vi
väntar nog med köksbord och soffa till när vi åker på IKEA nästa helg. Känner
hur galen jag kommer vara på att köpa nya grejer när vi bara var inne på en
liten möbelaffär igår och jag blev helt till mig. Men det är fruktansvärt roligt, att
få köpa sina egna möbler och skapa sitt eget. Det kommer bli toppen, det känner
jag på mig! Få skapa vårat eget, mysigt och precis som bara vi vill ha det.
Känns mer än rätt att flytta ihop med världens finaste, vi har ju trots allt bott ihop
i över ett år nu här hemma i vårat hus. Men det är på något sätt inte samma sak, fast
vi vet ju redan hur det är att bo tillsammans så det blir ju inte något nytt. Men det
känns underbart, mer än rätt. Jag älskar dig min fina, jättejättejättemycket!!
I helgen blir det jobb och jag kan inte påstå att jag direkt är jättetaggad. Men det
ger ju pengar och det är precis vad jag behöver nu innan flytten. Ska iallafall jobba
med Lars vilket känns bra. Sist vi skulle jobba ihop var han sjuk och det är alltid så
roligt att jobba med honom. Får man skratta i massor medans man jobbar, då går
tiden mycket fortare och det känns inte alls jobbigt att kliva upp klockan sex medans
vissa andra ligger kvar i sängen och myser, eller jo. Det känns visst jobbigt.
saknaden är oändlig
borta och aldrig kunna ersättas, aldrig någonsin. Det har gått fem månader
sedan ditt hjärta inte längre orkade slå, nu slår mitt hjärta för oss båda pappa.
Det kommer alltid slå för dig, för oss, tillsammans. Månaderna spelar ingen
roll, dagarna som går spelar ingen roll, jag orkar inte tänka på hur länge jag
varit utan dig och hur många månader, dagar och sekunder jag har framför
mig utan dig. Dagar med smärta, ilska och tårar. Varför just du min bästa vän?
Jag behöver ju dig. Mina tårar slutar aldrig göra ont, saknaden gör ont.
Jag kollar på bilderna, inspelningarna och jag kommer ihåg varenda rörelse.
Med tiden brukar minnena bli suddiga, inte längre lika klara. Men jag kommer
ihåg din röst, ditt skratt, dina skämt, dina tecken som du alltid gjorde, din gång-
och springstil. Allt. Jag kommer ihåg precis allt och mina minnen kommer föralltid
vara lika klara, dom suddas aldrig ut. Jag ser dig le på dom flesta av mina bilder.
Jag hör ditt skratt & dina tokiga skämt på mina inspelningar, jag skulle göra vad
som helst för att få krama om dig nu. Precis vad som helst.
Jag har alltid varit stark, iallafall försökt. Nu har orken tagit slut, det känns som
om jag faller isär. Jag behöver dig nu pappa, mer än någonsin. Jag saknar dig.
Onsdag
ibland kan det vara skönt också. Att inte ha så mycket planerat utan
ta dagen som den kommer. Har inte skrivit så mycket här på bloggen
och det är helt enkelt för att jag inte haft något bloggsug. Har faktiskt
påbörjat några inlägg men har slutat med att jag kryssat ned internet.
Nu har jag just tagit mig en härlig dusch efter ett hårt träningspass på
gymmet, tvingade med mig mamma eftersom det är så fruktansvärt
tråkigt att träna själv. Men bra gick det och nu är jag stolt över mig själv!
Ska fixa mina naglar nu, städa upp på vårat rum och sedan packa för att
åka till Tjäl ikväll. Vi ska åka och kolla på möbler imorgon, tänka sig att
det är mindre än en månad kvar tills vi får vårat eget. Spännande.
Vi hörs när vi hörs!
!
men jag orkar bara inte nu. Ni lär väl märka när nästa inlägg blir.
Min ängel, min hjälte, min bästa vän
Här fick jag hålla din hand, på riktigt. Känna din värme och känna hur
hårt du höll min. Du släppte aldrig taget. I mina drömmar släpper jag
aldrig taget om din, aldrig någonsin. I mina drömmar är din hand varm
och jag skulle kunna hålla den föralltid. Lovar du att jag får hålla den
när vi ses igen? Då ses vi, utan smärta, utan saknad. Då ses vi på riktigt.
Jag vet att vi kommer ses igen, när min dag är kommen tar du emot mig
med öppna armar. Jag brukar tänka att när min tid här på jorden är slut
och jag försvinner, är det för att du behöver mig. Då behöver du mig och
jag skulle aldrig svika dig, jag skulle komma till dig så fort jag kunde för
jag vet att du skulle göra precis samma sak. Åh, vad jag längtar tills vi
ses igen. Det är något som jag längtar till mer än allting annat.
Då ska jag krama om dig och aldrig lämna din trygga famn, jag älskar dig.
Party
Imorse fick vi oss en liten sovmorgon som behövdes, vi åt frukost och sedan
for jag och Cajsa på gymmet :) Inte alla som är så hurtiga och tränar på gym
medans det är marknad. Men jag orkade inte alls fara på marknaden idag, det
är bara drygt och trängas bland folk. Får nog räcka med den lilla stund jag gick
igår! Fast har inte köpt några munkar, får ta det nästa marknad.
Nu har jag just tagit mig en lång och varm dusch, torkat håret och målat mina
naglar inför ikväll. Ska fortsätta göra lite småsaker inför kvällen, det brukar ta
lång tid för mig att fixa till mig med tanke på att jag gör så mycket annat medans.
Hoppas alla får en toppenkväll, nyktra som onyktra. Jag ska äta middag med fina
tjejer och sedan blir det hotellet. Vilken tur att vi köpte förköp igår, lär vara mycket
folk ute ikväll eftersom det är marknad. Men kul ska det bli!
bjuder på en väldigt gammal bild, en väldigt charmig bild från en av våra
klassfester. Jag reagerar alltid på att jag har två ölburkar framför mig och
dom andra en cider. Haha! Det är inte som det ser ut. Tror jag.
Codan + marknad
Imorse fick vi äntligen chansen att se Codan, många som redan hade
sett den sa att den var helt fantastisk och jag kan säga er att jag blev
absolut inte besviken. Den var så himla rolig, dom var så duktiga och
mest duktig var min älskade Frida som spelade varg. Hon är så söt :)
Det enda som jag tycker var negativt med den var väl att den var lite
väl lång, jag hann få ont i rumpan och ett himla sug efter en toalett men
annars var den helt fantastisk, så det alla sa innan stämde verkligen!
Efter Codan så for jag med Cajsa & Lisa på marknaden en sväng, vi hann
inte gå länge innan vi började känna oss hungriga. Det fick bli en dagens
lunch på Indo cafe, någon thaiwook med nudlar. Oj så gott det var.
Hittade mig ett par strumpbyxor & ett par lack leggins som fick följa med hem.
Nu funderar jag på att lägga mig och vila en stund framför tvn, jag klev upp
tidigt imorse och tränade så mina ögon håller på att falla igen.
Jag lever för dig, andas för dig, föralltid
Jag var alltid din lilla ängel, nu är du min ängel. Du finns där uppe
någonstans och du är min fina ängel, den finaste ängeln av dom alla
där uppe. Jag undrar om du ser mig, om du ser mina tårar rinna.
Du försöker nog alltid torka dom, somdu gjorde när du fanns här.
Du höll om mig & släppte aldrig taget. Jag skulle göra
allt för att få vara i din trygga famn igen, den tryggaste famnen av dom alla.
Jag har alltid haft dig, jag har dig fortfarande. Men inte på samma sätt.
Det gör ont, mer än ont. Smärtan finns alltid där, hela tiden, varje dag.
Jag är inte ledsen över att jag fick 18 år med dig, jag vill ha dig hos mig hela
livet men jag kollar alltid tillbaka på alla våra minnen och ler. Jag går inte runt
och är ledsen hela tiden, faktiskt. Jag tänker på allting vi gjort tillsammans, alla
gånger du sagt att allting ordnar sig, jag tänker på dina tokiga skämt och ditt
härliga skratt. Jag tänker på dig hela tiden, jag ler pappa. Nu ler jag, när jag
tänker på våra minnen.
Du finns inte längre. Saknaden gör mer ont än ovetskapen om du skulle
klara det. Ibland får jag bilder i huvudet på hur du låg där och kämpade,
jag undrar om du hade ont när du tog ditt sista andetag. Jag undrar om
du var rädd, var du rädd pappa? Det var jag, hela tiden. Jag var så fruktansvärt
rädd och jag bad till gud hela tiden. Jag visste att du skulle kämpa in i det sista,
du kämpade i åtta dagar, du gav aldrig upp. Trots att din bröstkorg slutade röra sig, ditt hjärta orkade inte slå längre, så gav du aldrig upp. Jag sa att du alltid var så stark, du sa att ibland räcker inte ens det. Du hade rätt pappa, men du gav aldrig upp. Jag är så stolt över dig. Så otroligt stolt.
Min hjälte, min bästa vän. Jag undrar hela tiden varför just du, varför var just du
tvungen att åka iväg på en oändlig resa? Jag grät aldrig inne hos dig, jag ville visa mig stark. Så stark som du alltid var. När jag såg rädslan i dina ögon sista kvällen jag var hos dig kunde jag inte hindra tårarna från att rinna. Jag la mitt huvud i din famn, kände din doft och viskade att jag älskade dig. Du höll min hand så hårt, så hårt. När jag ligger i sängen om natten och försöker sova, blundar jag och kan känna hur du håller min hand, jag kan se hur jag ser in i dina ögon och hur du säger att du älskar mig. Jag älskar dig med pappa, jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag älskar dig mest av allt och jag saknar dig mer och mer för varje dag som passerar.
Jag lever för dig nu, mitt hjärta slår dubbelt, både för dig och mig, jag andas för dig. Föralltid pappa, föralltid.
skäms
vad. Jag och Cajsa bakade goda chokladbollar ikväll med sirap och jag var
nästan tvungen att smaka. Dom var såå goda, mycket godare med sirap
än utan. Jag vet att det var fel, jag skulle inte ens smakat lite. Men jag tycker
att jag och min älskade mamma ska försöka igen efter marknaden så jag får
äta en god munk i helgen. Det är ju själva grejen med marknan, att äta goda
munkar och äta godisremmar. Så, efter helgen ska jag nog klara det.
hahaha, jag är inte duktig. Men det är ju så gott med godsaker.
Chokladbollar är så fruktansvärt gott, skulle kunna äta jättemåååånga.
Skoter
Marcus! Kan säga att det inte är dom bästa skoterlederna och absolut
inte säkert att köra på älven nu, det är öppet på väldigt många ställen.
Men vi klarade oss och roligt var det, känns som att det var ett tag sen
jag åkte skoter nu. Min fina sålde ju sin innan vintern så jag hann inte
åka något, men jag är glad att han spenderade sina pengar på en ny
bil istället för en ny skoter. Vi får ta och köpa en till nästa vinter, finns
ju inte ord i hela världen som kan beskriva känslan. Så underbart.
Tog inga bilder men här kommer några skoterbilder från förra vintern.
Älskade vän, älskade pappa
När jag ser solen skina, tänker jag på dig.
När snötäcket ligger över marken, tänker jag på dig.
När jag inte orkar längre och bara faller ihop, tänker jag på dig.
När jag gör allting som vi alltid gjorde, tänker jag på dig.
När jag andas för oss båda, tänker jag på dig.
När mitt hjärta slår dubbla slag, tänker jag på dig.
När jag somnar om natten, tänker jag på dig.
När jag vaknar på morgonen, tänker jag på dig.
När jag orkar le, tänker jag på dig.
När jag är hemma, tänker jag på dig.
När jag är i skolan, tänker jag på dig.
När jag är i Sidberg, tänker jag på dig.
När mina tårar rinner, tänker jag på dig.
När jag äter, tänker jag på dig.
När jag är vaken, tänker jag på dig.
När jag tränar, tänker jag på dig.
När jag ser din bil, tänker jag på dig.
När smärtan tar över, tänker jag på dig.
Jag tänker på dig hela tiden. Ord kan inte beskriva hur mycket jag
behöver dig nu, här hos mig. Jag önskar jag visste var du var, så
jag kunde åka och hälsa på dig, bara en stund. Så jag fick känna
dina varma och trygga kramar. Så jag fick se dig le och höra dig
skratta igen, så jag bara fick träffa dig. Jag önskar det hela tiden.
Min bästa vän, min absolut bästa vän. - Jag älskar dig!
Din stjärna skiner klarast av dom alla där uppe
Jag undrar var du är någonstans, om du är långt bort eller hela tiden
hos mig. Jag bara vill veta, jag undrar hela tiden. Finns du här hos mig?
När solen lyser tänker jag lite extra på dig, som om du lyser på mig.
Du lyser upp hela himlen, hela världen. Du kanske ler? Du har det nog
underbart, var du än befinner dig. Jag tror att det fortfarande är mycket
fotboll som gäller för dig. Vad vet jag, du kanske tränar något fotbolls-
lag där uppe? Du tar hand om alla stjärnor där uppe, som du gjorde här
nere. Du skulle aldrig ge upp dina drömmar, så var du än befinner dig så
tror jag att du håller på med det du levde för. Fotboll.
Världens bästa fotbollstränare, världens bästa fotbollsgymnasielärare, världens
bästa pappa, världens bästa make, världens bästa vän. Ingen kan ta din plats.
Ingen någonsin pappa. Jag älskar dig & jag saknar dig, så otroligt mycket.
I miss you.
you used to call me your angel,
said I was sent straight down from heaven
you'd hold me close in your arms
I love the way you felt so strong
I never wanted you to leave
I wanted you to stay here holding me
I miss you,
I miss your smile
and I still shed a tear
every once in a while
and even though it's different now
you're still here somehow
Svar på kommentar
svara dig så jag skriver ett inlägg istället.
Först och främst vill jag tacka för en fin kommentar. Be inte om ursäkt
för att du gav mig råd, jag är tacksam över att det finns människor som
bryr sig och vill ge mig tips på vägen. Det är inte lätt att förlora någon som
man står fruktansvärt nära, det tror jag att dom flesta förstår men det är
inte försen man varit med om det som man verkligen vet hur det känns.
Självklart så anklagar jag inte mina vänner, eller tycker illa om dem för
att jag inte känner att jag får det stöd jag behöver. Jag anser bara att vi
alla är människor, man borde finnas där när något hemskt händer en nära
vän och man ska aldrig släppa taget. Det skulle aldrig falla mig in att lämna
en vän eller sluta höra av mig till den om den förlorat någon anhörig, det
finns verkligen inte i min värld. Men alla är vi olika.
Vi har alltid varit en stark familj, alltid. Pappa var alltid den starkaste av oss
och nu är det min tur att gå i hans fotspår, jag ska kämpa trots att jag hela
tiden går ett steg framåt och två bakåt. Jag vet att han vill att jag ska fortsätta
kämpa mig igenom vardagen och varenda gång det känns som om jag håller
på att falla ska jag resa mig upp för hans skull. Vi är otroligt starka tillsammans
i våran familj. Jag har en underbar pojkvän som jag vet aldrig kommer släppa
taget om mig, han har funnits där sen dag ett och utan honom vet jag inte hur jag
skulle klara det här.
Jag har pratat med en kurator som jag tyckte var väldigt skönt, det var skönt
att kunna säga vad som helst, hur som helst till en helt okänd människa som
bara lyssnade. Jag vet att jag inte mår bra, inte någonstans och jag kommer
aldrig någonsin att bli hel igen men jag kommer komma en bra bit på vägen.
Jag har inte funderat så mycket på att söka hjälp faktiskt, klart det har kommit
upp i mitt huvud att jag borde gå och prata med någon igen men längre än så
har jag faktiskt inte kommit. Det var ett bra tips och ska verkligen fundera på det.
Ännu en gång tack. Och tack till alla er som kommenterar och försöker
hjälpa mig en bit på vägen. Det betyder så otroligt mycket för mig.
3 Mars 2010
Har man dåligt självförtroende måste man trycka ned andra, precis som
du gör. Jag har inga ord, bara att jag hoppas att du en dag växer upp och
inser att man kan inte behandla människor hur som helst.
Våra studentmössor kom idag! Vilken känsla att se sitt namn stå på en
studentmössa. Nu är det bara lite mer än tre månader kvar tills vi skriker
oss hesa och festar hela natten lång. Ord kan inte beskriva hur härligt det
känns att få gå ut skolan, slippa alla jobbiga prov och läxor. Slippa att
ständigt påminnas, att slippa träffa alla omogna människor och framförallt
börjar arbeta på riktigt. Fast jag vet att många tårar kommer fällas på min
stora dag, jag kommer sakna min omvårdnadsklass så otroligt mycket.
Dom som hela tiden funnits där, som gett mig många skratt. Men vi skiljs
ju inte föralltid, det vet jag.
Min kväll kommer bestå av läxa, ska skriva klart min religionsuppgift för
att sedan känna att jag verkligen kan ta lov, gå ut på praktik utan några
rester. Imorgon börjar vi inte förren 14:30, då ska vi få träffa våra hand-
ledare som vi kommer ha under praktiken och sedan slutar vi. Ska passa
på att ta en välförtjänt sovmorgon och bege mig på gymmet och träna lite.
På fredag ska vi bara se Codan 09:30 och sedan har vi inte några fler
lektioner, så man kan väl nästan säga att jag har sportlov nu. Så härligt!
I helgen är det marknad som gäller. Jag har slagit vad med mamma om att
varken äta godis eller godsaker, undra hur det ska gå? Ingen marknad utan
munkar, godisremmar eller goda marknadschips. Men jag ska klara det.
På lördag blir det nog middag med några och sedan hotellet, känner att det
kommer bli väldigt roligt. Alltid roligt när det är mycket folk ute. 
Tankar.
Jag lever med smärtan, i den oändliga smärtan finns jag och jag vet inte
hur jag skulle kunna beskriva känslan med ord. Hur beskriver man den
känslan som ständigt ger ett tryck över bröstet och får en att tappa andan.
Ensamhet. Det kanske är ordet jag letar efter, jag är immun mot smärtan.
Den finns hela tiden där, snart känner jag ingenting. När ska folk börja förstå
att man inte mår bra, inte alls. Ska jag måste gråta, skrika ut mina känslor
för att ni ska förstå att jag behöver er? Ska jag måste lägga mig ned och aldrig
kliva upp för att ni ska se att jag ligger på botten? Jag vet inte, jag bara önskar
att jag slapp känna såhär. Som om det inte vore nog att jag förlorat den bästa
i mitt liv, den som alltid lyfte upp mig och bar mina ben när jag inte orkade stå.
Jag har förlorat honom, han kommer inte tillbaka, varför är det så svårt att se
att jag behöver er. En kram, ett telefonsamtal, ett besök, ett sms, vad som helst.
Är det så svårt att visa att man bryr sig. Bara tanken på att alla brydde sig när
du försvann pappa, får mig att känna mig så värdelös. Då dög jag, efter fyra
månader är det helt tyst. Det ekar, tomheten, ensamheten är stor.
Den 8:e Oktober 2009 förändrades mitt liv till ett kaos, hela min värld vändes
upp och ned. Min vardag kommer aldrig någonsin bli som den brukade vara.
Jag tror inte många förstår mig. "Hon har förlorat sin pappa, gud så hemskt"
Jag har förlorat så mycket mer än min pappa, så nära som jag stod min pappa
känner jag ingen annan som gör. Med honom gjorde jag allt, han var min hjälte.
Han var en bästa vän, min bästa vän. Min absolut bästa vän som jag fann trygg-
heten hos, en sån trygghet som jag aldrig känt hos någon annan.
Ingen kan någonsin ta hans plats, hans namn är inristat i mitt hjärta. Men varför
är det så svårt att visa att man aldrig släpper taget. Oavsett vad.
Det är just det som gör ont, man lovar att alltid finnas där men det är bara prat.
Jag har fått det bevisat, men snälla ni. Tyck inte synd om mig, låtsas inte som att
ni bryr er om ni verkligen inte gör det. Falskheten gör ännu ondare.
Vad är äkta vänskap? För mig är vänskap något otroligt värdefullt. Någonting som
jag värdesätter så högt. Vänskap för mig är att alltid finnas där, att laga varandra
oavsett om det inte går att laga helt. Att hjälpa, stötta och torka varandras tårar.
Vänskap för mig byggs upp på tillit, lojalitet, respekt och kärlek till varandra.
Vänskap för mig handlar om att ge och ta, att hela tiden finnas där om den andra
skulle behöva. Ett samtal mitt i natten och jag kommer direkt, det är vänskap för mig.
Världens bästa
Världens bästa Marcus, världens bästa storebror, världens bästa vän.
Jag kan inte beskriva med ord hur bra det känns inombords när jag
ser lyckan i dina ögon. Äntligen är du lycklig på riktigt, var riktigt länge-
sen jag såg dig såhär glad. Du förtjänar det verkligen, jag älskar dig!
ingen rubrik
Samma färg som tidigare och mycket mer röda slingor. Det var faktiskt värt
att sitta två timmar när man ser resultatet, dessutom så finns det inget härligare
än när dom masserar in schampo och balsam. Skulle kunna ligga där i evigheter.
Nu har jag just fått i mig lite middag och min kväll ska jag spendera med sjukvårds-
boken. Har prov i det på onsdag, med tanke på det toppen betyg som jag fick på
hemprovet sist så satsar jag lika högt den här gången.
Senare ikväll ska jag hälsa på dig pappa, som varje dag. Jag saknar dig.
Hur länge orkar jag, jag orkar inget utan dig
Jag drömmer. Drömmarna gör inte lika ont som verkligheten, i drömmarna
får jag träffa dig och föralltid hålla om dig. I mina drömmar släpper du aldrig
taget om mig, du håller om mig och viskar att allting är bra nu, att du stannar.
Jag ser dig le, ditt fina leende som kunde få hela världen att lysa. Ler du nu
också älskade du? Du skrattar nog en massa och du får nog alla i himlen att
skratta åt dina tokiga skämt. Jag saknar dina skämt, jag saknar dig.
Jag älskar dig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Föralltid.
1 Mars 2010
Måndag igen, en ny skolvecka har börjat, en ny månad som innebär
att om exakt en månad så får vi börja flytta in i lägenheten. Blandade
känslor inför det måste jag säga, känns spännande men samtidigt väldigt
nervöst. Jag har aldrig bott utan mamma och pappa förut, har bott utan
pappa fyra månader nu men aldrig utan mamma. Det kommer nog gå
hur bra som helst och jag längtar till vi åker till IKEA och köper hem lite
grejer som vi ska inreda lägenheten med. Underbart att skapa något eget!
Som alla andra måndagar så slutade vi 12:10 idag och vi hade bara två
lektioner. Läraren som vi hade på den första var hemma med sjuk barn
idag så jag kunde inte komma igång med uppgift två, förstår den inte och
behöver verkligen hans hjälp. Men jag blir klar i veckan med den, det är
jag säker på. På andra och sista lektionen fick jag pröva sticka i armen.
Det gick hur bra som helst, känns som att jag lärt mig tekniken nu men
skulle vara bra om jag fick testa på en riktig arm. Cajsa ville vara min
försökskanin, hah!
Nu är det bara fem skoldagar kvar och sedan kommer ett efterlängtat lov.
Till helgen är det marknaden, jag sitter och funderar varför jag ingick i vadet
med mamma veckan före marknaden. Det innebär att till helgen blir det inga
munkar för min del, inte heller goda chips eller godisremmar. Fy. Hur ska det
gå? Det är ju tradition. Men, jag ska inte förlora. Aldrig, icket.
