Jag har fått en kommentar av någon "HW" men jag vet inte var jag ska
svara dig så jag skriver ett inlägg istället.

Först och främst vill jag tacka för en fin kommentar. Be inte om ursäkt
för att du gav mig råd, jag är tacksam över att det finns människor som
bryr sig och vill ge mig tips på vägen. Det är inte lätt att förlora någon som
man står fruktansvärt nära, det tror jag att dom flesta förstår men det är
inte försen man varit med om det som man verkligen vet hur det känns.

Självklart så anklagar jag inte mina vänner, eller tycker illa om dem för
att jag inte känner att jag får det stöd jag behöver. Jag anser bara att vi
alla är människor, man borde finnas där när något hemskt händer en nära
vän och man ska aldrig släppa taget. Det skulle aldrig falla mig in att lämna
en vän eller sluta höra av mig till den om den förlorat någon anhörig, det
finns verkligen inte i min värld. Men alla är vi olika.
Vi har alltid varit en stark familj, alltid. Pappa var alltid den starkaste av oss
och nu är det min tur att gå i hans fotspår, jag ska kämpa trots att jag hela
tiden går ett steg framåt och två bakåt. Jag vet att han vill att jag ska fortsätta
kämpa mig igenom vardagen och varenda gång det känns som om jag håller
på att falla ska jag resa mig upp för hans skull. Vi är otroligt starka tillsammans
 i våran familj. Jag har en underbar pojkvän som jag vet aldrig kommer släppa
taget om mig, han har funnits där sen dag ett och utan honom vet jag inte hur jag
skulle klara det här.

Jag har pratat med en kurator som jag tyckte var väldigt skönt, det var skönt
att kunna säga vad som helst, hur som helst till en helt okänd människa som
bara lyssnade. Jag vet att jag inte mår bra, inte någonstans och jag kommer
aldrig någonsin att bli hel igen men jag kommer komma en bra bit på vägen.
Jag har inte funderat så mycket på att söka hjälp faktiskt, klart det har kommit
upp i mitt huvud att jag borde gå och prata med någon igen men längre än så
har jag faktiskt inte kommit. Det var ett bra tips och ska verkligen fundera på det.

Ännu en gång tack. Och tack till alla er som kommenterar och försöker
hjälpa mig en bit på vägen. Det betyder så otroligt mycket för mig.