Idag har jag varit effektiv måste jag säga. Först jobbade jag till kvart i tre, direkt jag kom hem bytte jag om till träningskläder och for ut på en powerwalk i det härliga vädret. Solen har varit framme hela dagen och asfalten har börjat komma fram, hur underbart som helst! Sedan lagade jag en god middag som jag och min fina åt, det är så härligt att bara sitta och prata om hur dagen har varit med sin käraste. Vi skrattar hela tiden, fantastiskt att ha så roligt med den man älskar. Efter middagen la jag mig framför tvn och jäste en stund innan det var dags för ett träningspass. Valde att stå över Zumban med Mamma ikväll så jag tog mig ett träningspass här hemma istället, var helt slut på efter en timme. Mitt upp i allting ringde Peder's underbara farmor och pratade en stund, hon är ju så go! Och när vi lagt på började jag städa men jag gav upp och det är inte likt mig. Jag måste alltid avlsuta något jag påbörjat men tankarna blev alldeles för många så jag deppade ihop totalt.

Jag är en människa som hatar att klaga och vill helst inte att människor ska behöva lyssna på hur dåligt jag mår, jag vet inte varför det är så. Men nu har det blivit för mycket. Jag känner mig övergiven, ensam, bortglömd. Vad har jag gjort för att alla människor ska strunta i mig? Jag har inte varit någon som haft många vänner, jag har hellre haft några få bra vänner istället för många falska. Nu förstår jag ingenting, jag har ju alltid funnits där och torkat tårar som runnit och nu är jag bara ensam. Det värsta är att inte veta om man gjort något fel. Man måste ju få veta om man gjort något fel så man kan ändra på sig, eller hur?

Jag har länge tänkt ge upp vänskapen med några som jag länge varit vän med. Det handlar om att ge och ta. Det är jag som offrat mycket, ställt upp, gjort allt för att hålla ihop. Men vad gör man när man inte får något tillbaka? Det gör så ont i mitt hjärta när jag ger upp det fina som man en gång hade, men när tårarna rinner mitt i natten kan jag inte tänka annat än att dom här människorna är inte värd det. Dom är inte värd mina tårar. Alla i min närhet vet att jag haft svårt för att släppa taget, jag har alltid trott på alla bortförklaringar, byggt upp en mur och inte velat se vad som egentligen höll på att hända. Men jag har kommit till ett vägskäl nu och det är dags för mig att ta ett kliv som jag aldrig trodde att jag skulle behöva ta. Den ena vägen leder till fortsatt smärta, till många fler tårar och sömnlösa nätter. Den andra vägen leder till ett nytt liv, en stor förändring. Jag tror nog att jag redan valt vilken väg jag ska ta, men det är verkligen svårt när hjärnan och hjärtat inte vill samma sak. Men just nu måste jag tänka på mig själv. Jag måste få må bra igen.

Vägen dit kommer bli lång, det är något jag är medveten om men jag måste försöka. Men det gör ju så ont. Ibland när jag ska somna på kvällen brukar jag blunda och se allting framför mig, jag ser alla skratt och alla tårar. Jag ser allt tokigt som vi gjort, jag kan inte sluta tänka på min barndom. Varför skiljs två människor åt? Två människor som delat allt, varit bästa vänner. ''Vi kommer alltid vara vänner, vad som än händer när vi blir vuxa så kommer bli alltid hålla ihop på ett eller annat sätt'' Nu rinner dom förbaskade tårarna igen.

Jag kan inte säga annat än att jag saknar dig/er och det kommer jag alltid göra. Det är tack vare er som jag står här idag, det är tack vare er som jag är den människan jag är idag. Jag älskar dig/er så mycket, det kommer jag alltid göra. Jag kommer alltid minnas. Jag har alla bilder kvar och platsen i mitt hjärta kommer ni alltid ha. Så länge jag andas. Men jag får inte glömma hur ni svikit mig, hur många tårar som runnit för att jag blivit lämnad. Jag får inte glömma varför det blivit såhär. Jag kommer inte finnas där. ''Man vet inte vad man har försen man förlorat det'' Där har ni det. Jag hoppas att ni inte inser det, för nu är det försent.

Det blev ett långt inlägg, jag kände att jag verkligen behövde få ur mig det här. Det har länge funnits inom mig och ikväll brast allting som sagt. Till alla äkta människor där ute som aldrig lämnat mig, jag älskar er så fruktansvärt mycket. Varenda en av er. Ni är orsaken till att jag orkar kliva upp varje morgon ♥


Det här är äkta vänskap, har alltid varit och det kommer det alltid vara. Jag älskar dig Frida!

Nu är jag just hemkommen från solariumet, jag och min fina åkte direkt dit efter att jag kommit hem från Sidberg. Har varit hos älskade farmor och farfar hela kvällen, när jag nästan var framme så ville Malin också hälsa på så hon tog egen bil och körde upp! Alltid lika mysigt att vara där och bara vara. Fick även pussa på min älsklings Busy, oj vad jag har saknat henne. Hon måste vara världens goaste hund.

Nu hoppas jag bara att min älskade svägerska följer med till Örnsköldsvik i helgen så vi kan shoppa loss!


Vi måste helt ärligt ta en ny bild på oss två, men denna får duga ikväll. Världens bästa Malin!

Jag var riktigt, riktigt trött imorse när väckaren ringde klockan sex. Jag har ju varit sjuk så länge så jag glömt bort hur det är att kliva upp tidigt, men jag tog mig upp iallafall och kom mig iväg på mitt älskade jobb trots kylan. Det var jättekallt imorse! Idag jobbade jag till klockan två, hade lönesamtal med chefen och det gick hur bra som helst. Egentligen skulle jag vilja ha ett sådant samtal minst en gång i månaden, oj vad beröm jag fick! Hon är hur glad som helst att just jag är där, hon sa hur duktig hon tycker att jag är, att jag tar för mig, att det verkligen märks att jag gått omvårdnad. Jag blev så glad under samtalet, det höjde verkligen mitt självförtroende! Jag skulle inte byta ut mitt jobb mot något annat i hela världen.

När jag slutade jobba åkte jag direkt hem och nu har jag dansat Zumba en timme. Har ju som sagt laddat ned någa program så jag kan skaka loss här hemma, det är väldigt bra träning måste jag säga. Har dock inte märkt något resultat ännu eftersom jag nyss påbörjat det. Men det kommer väl! Nu sitter jag och väntar på att min fina ska sluta jobba så vi kan äta någon middag. Ikväll åker jag kanske till Sidberg och myser med världens bästa farföräldrar eller så lägger jag mig i soffan och jäser. Vilket som blir nog bra.

Ta hand om er!

Sådärja, här har ni min nya hårfärg! Älskar den röda färgen, så otroligt fin. Skulle absolut kunna ha en sån färg i hela håret men frågan är om jag skulle passa i att ha helrött hår. Nu har jag ju uppsatt på bilderna för jag sitter i badkaret, haha! Så jag har inte klippt mig korthårig som det kanske ser ut som. Sen insåg jag två saker till när jag kollade på dessa bilder, jäsiken vilken stor näsa jag har i profil. Men det har jag ärvt av Pappa ♥ så jag älskar det. Sen så behöver min kropp solljus, jag är ju hur blek som helst. Men här har ni iallafall min nya hårfärg, frisyren är densamma som jag alltid haft. Uppklippt så jag har mer volym i det, lite kortare för att jag ska använda löshår och så vidare. Luggen går inte till hakan längre. Jag älskar det!

Jag gick in på Nemo's blogg (ni vet han som låg med allt och alla i Kungarna av Tylösand.) Jag tycker faktiskt om hans blogg, han har en hel del djupa tankar om hur det är att må dåligt och på något sätt kan jag känna med honom. Men denna gång blev jag mest irriterad när jag läste hans senaste inlägg. Han har gjort slut med sin flickvän, nu bryr jag mig inte om just det men jag reagerade på att han skrev "Man ska inte vara tillsammans med någon förrän man själv är hel."

Skämtar han med mig? Om jag skulle tänka så skulle jag få vara ensam resten av mitt liv. Det är just det, en människa som mår fruktansvärt dåligt psykiskt kommer på något sätt alltid vara halv. Om man nu mår dåligt över något som satt djupa spår i en. Ett levande exempel är mig själv, jag kommer aldrig någonsin bli hel utan alltid bära på en saknad. Det sägs att man inte ska ta sig över saknaden utan att man ska ta sig igenom den, jag skulle inte orka det utan min pojkvän. Han är ju min stöttepelare, den som alltid finns där och torkar mina tårar. Han är den som verkligen försöker få mig att må bättre, han får mig att se något positivt i allt negativt.

Nu är vi ju alla människor olika men jag reagerade bara på just den där meningen. Enligt mig stämmer det absolut inte, kärleken övervinner allt. Kärleken får en att orka gå vidare efter att ha mist någon.

Nu har jag just kommit hem från Hårbolaget och oj vad härligt det var att bli ompysslad några timmar! Först gick Sofia (hon som alltid klipper mig) igenom mitt hår, sist jag klippte mig var ju före jul så det var lite att klippa och gå igenom. Sedan ville jag ha lite rött i håret så då blekte hon först eftersom jag har så pass mörkt hår och sedan la hon bara i en mörk färg i min hårbotten för resten av håret är redan så mörkt. Jag är hur nöjd som helst! Höll på att somna i stolen när hon tvättade håret och masserade hårbotten, finns verkligen inget skönare.

Från klockan fyra väntas jobb till kvart över nio ikväll och sedan ska jag och min fina Peder fara på solariumet och sola. Jag vill så gärna bli brun som jag var förut men har blivit alldeles för lat den senaste tiden, skjuter hela tiden upp och då blir det inte av. Men nu blir det solning i vansinne så man får lite färg!

Ikväll ska jag förresten jobba på 'blå sida' där jag aldrig varit, äldreboendet som jag jobbar på är uppdelat i två sidor och jag är på den röda sidan så det ska bli roligt att få pröva på något nytt. Lite pirrigt är det faktiskt, jag känner ingen av pensionärerna på den sidan så det ska bli lärorik att pröva på att vara där. Lite dåligt är det faktiskt att jag inte är deligerad på den sidan, men jag lär nog gå dubbel med någon så det ordnar sig.'

Jag vill bara säga att Sofia som jag klipper mig hos är inte bara  fruktansvärt duktig på att fixa hår utan även en genomgo människa. Hon förlorade sin Mamma för cirka tre år sedan och nyligen gick hennes morfar bort, så hon vet precis vad jag går igenom. Vi pratar alltid om saknden och sorgen när jag kommer dit, det betyder väldigt mycket för mig att ha någon utomstående som man kan prata med om det.

Nu ska jag klura ut vad jag ska göra för smarrig middag. Ta hand om er!

Här sitter jag med en kaffekopp och försöker piggna till, kan inte förstå att jag alltid är så morgontrött. Jag har ju sovit bort flera dagar nu pga att jag varit sjuk och ändå skulle jag kunna sova hela dagen idag. Knepigt. Men nu är jag iallafall uppe och ska alldeles strax gå ut och ta en morgonpromenad. Har inte kunnat röra på mig på flera dagar så en lugn promenad blir en bra början. Det värsta med att vara sjuk är att man inte kan göra det man älskar, träna. Många suckar säkert och tycker att jag är fjantig men träning är en stor del av mitt liv. Jag mår jättedåligt om jag inte får röra på mig. Det är oerhört viktigt för mig.

Som sagt ska jag snart ut och gå, sedan ska jag göra mig klar för att fara in på Hårbolaget klockan tolv. Ska äntligen få klippa och färga mitt hår, har längtat väldigt länge nu! Har inte klippt mig på flera månader och mitt hår liknar en riskvast. Luggen går ned till hakan ungefär, det är slitet, har världens utväxt så det ska bli riktigt skönt att få det klippt. Det blir nog det gamla vanliga skulle jag tro, är faktiskt ganska rädd för förändringar. Kapa luggen, klippa upp det så jag får mer volym i det och färga det lika mörkt.

Efter att jag klippt mig ska jag direkt hem och äta en snabb middag för att fara och jobba hela kvällen. Ska flyta ikväll, trots allt så börjar jag få ihop all min flyt tid för denna månad. Nu ligger jag bara sju timmar minus till April månad och det känns underbart, för det kan jag ta igen på en dag. Jag trodde att det skulle bli jättesvårt att börja flyta men det visar att det går som en dans. Allting ordnar sig alltid.

Nä nu ska jag bege mig ut, ta hand om er!


Oj vad jag saknar denna tjej. I veckan ska jag åka upp till Sidberg och krama henne. Älskade Busy ♥

Ja som rubriken säger så fyller jag snart år, hela tjugo år blir jag i år. Min fina Mamma frågade mig vad jag önskade mig av henne och av min kära familj så önskar jag mig nog bara en sak. Att vi tillsammans, bara vi, åker bort någonstans och bara umgås med varandra. Vi hinner inte ses allihopen så ofta, det blir någon middag lite då och då men inte mer än så. Det skulle vara så mysigt att komma iväg lite. Jag tycker om när vi alla är samlade och jag kan nog erkänna att jag kommer vara lite nervös att åka bort utan min fina, men samtidigt så känns det som att våra respektive är alltid med när vi ska göra saker. Självklart tycker jag om det och som livet är nu så kommer det ju nästan alltid vara så, men att åka bort bara vi i familjen skulle betyda mycket och bli ännu ett minne för livet. Bara vi fyra liksom, som det alltid varit. Fast då har vi varit fem, men jag vet att Pappa kommer vara med också. För han är alltid med, var vi än befinner oss ♥

Sen kom jag att tänka på, vars skulle jag vilja åka då? Stockholm, London, till något varmare land? Jag vet inte, finns miljontals ställen att välja mellan. Det får min fina familj bestämma, jag blir glad oavsett vad som väljs!

Stockholm skulle vara jätteroligt. Gröna Lund och en massa shopping, det vore något!



London skulle också vara hur roligt som helst, har alltid drömt om att få se London.

' Under förra helgens Idrottsgala fick Stig Bäckman postumt priset som årets ledare 2009. Priset påminde oss återigen om känslorna av orättvisa över hans hastiga bortgång från oss, men det känns också både roligt och välförtjänt att han vann detta pris inte minst under en sådan trevlig kväll med hela 240 besökare som fick bevittna detta! '

Organisation inom Lif A-Fotboll
Tränare: Stig Bäckman

Stig Bäckman hedrades vid matchen

 

LYCKSELE Förra året avled en av Lycksele IF:s största profiler – Stig Bäckman.
För att hedra honom delade man ut ett pris till stadens talanger i hans namn inför storpublik.

Inför gårdagens Lyckselederby passade man på att hedra en av Lyckseles största fotbollsprofiler. På sin arbetsplats, intill planen man spelade derbyt på, avled Stig Bäckman och lämnade ett stort hål efter sig. Till minne av honom har föreningen skapat ett pris i hans namn som varje år kommer delas ut till stadens talanger.
– Det var första gången som vi delade ut det här priset till minne av Stig, men det kommer bli en tradition som kommer leva vidare i all framtid, säger Lyckseletränaren Benny Karlsson.

– Jag är bara så nöjd! sa tränare Stig Bäckman efter matchen.

Nu rinner tårarna Pappa. Jag har insett hur viktig du var för andra, inte bara för mig.
Alltid saknad. Alltid älskad.

Tiden går fort. Nästan så man inte hinner med, för när man stannar av och tänker efter märker man hur mycket som hänt. Med tiden förändras vi, jag har alltid varit en sån som inte vill förändras. Jag vill stanna kvar, ha tillbaka det jag en gång hade. Bara sen jag slutade skolan och kastades in i arbetslivet har jag förlorat många som jag stod nära, det är ofattbart. Man hade allt och nu har man nästan ingenting. Just nu, idag, försöker jag verkligen vänja mig vid att ha det såhär. Jag förstår inse att livet är såhär nu men det är så svårt.

Alla myskvällar på Kantarellvägen med familjen. Jag minns så väl att vi såg Eva Rydberg på tvn och åt en massa gott till. Ostbricka och räkor. Bäst av allt var mina favoritchips än idag, pringles. Vi alla var samlade, vi gav varandra kärlek, skrattade, livet var så jävla underbart. Då var vi fem, inte fyra.

Jag minns hur många minnen vi hann skapa med familjen Kroik som bodde rakt över gatan. Deras underbara barn som jag älskade att leka med. Det gör ont i mig när jag tänker tillbaka på den dagen då vi sa hej då, när dom skulle flytta. Jag och Peder skulle just åka till Tjäl och tårarna rann hela vägen dit. Jag tänkte på alla fina minnen vi hann skapa och att jag inte ville vara utan dom. Dom betydde ju så mycket.

Jag har svårt att acceptera att livet är såhär nu. Fruktansvärt jobbigt att vakna varje morgon och inse hur det är. Kanske låter hårt, låter nog som att jag inte trivs alls, men jag mår inte bra. Jag älskar att jag har Peder i mitt liv, utan honom skulle jag inte finna någon livsglädje alls. Jag älskar våra framtidsplaner och jag kan inte göra annat än att längta. Men just nu har allting stannat av. Jag ser inte framåt, bara bakåt.

Om jag fick en önskan skulle jag vilja ha tillbaka allt jag en gång hade. Men nu går det inte, den där önskan kommer aldrig så det är väl dags för mig att börja inse hur livet är. Det som inte dödar, det härdar.

Jag har ju inte turen på min sida om man säger så. Jag var förkyld i lite mer än en vecka, var helt slut på i kroppen och var tvungen att vara hemma från jobbet två dagar, resten av dagarna var jag ledig och det var verkligen en himla tur. Jag hann bara jobba två dagar sedan åkte jag på någon form av magsjuka, kräktes inte men mådde fruktansvärt dåligt och hade ont i magen. Så denna helg har jag inte jobbat och jag har så fruktansvärt tråkigt! Vill träffa folk, jobba och tjäna pengar, inte ligga hemma och må dåligt. Nu känns det lite bättre men man ska inte ropa hej försen man är över ån, eller hur det nu är man brukar säga. Jag ska jobba hela den här veckan, nu hoppas jag att jag varit sjuk nog för detta år. Så fruktansvärt less på att må dåligt och vara hemma. Jag tänker så mycket när jag är hemma och inte gör något, det får mig bara att må sämre.

Denna vecka ska jag jobba och ta det lite lugnt med träningen, jag började träna alldeles för tidigt och hann aldrig bli riktigt frisk. Så nu har jag ju lärt mig något av det också. Nästa helg blir det nog Örnsköldsvik med älskade Mamma, ska shoppa till min födelsedag. Bland annat något att ha på mig och så kanske lite ballonger och sånt, ska bli så roligt! Ska även få träffa min kusin Linda och hennes två små barn, Molly och Melwin. Molly har jag inte träffat än så det ska bli riktigt kul. Så få lite tid med min älskade mormor och morfar ♥

Nä ni får ha det så bra och ta hand om er. Nu ska jag piggna till och ladda inför en arbetsvecka.

Hej då förkylning, hej magsjuka! Jag hatar livet just nu. Har sovit sen klockan åtta igårkväll till nu, när jag vaknade hoppades jag innerligt att illamåendet skulle vara borta men icket. Jag mår fortfarande lika dåligt. Jag ringde just och sjukanmälde mig, så grymt pinsamt att jag nästan just ringde och friskanmälde mig och så är jag sjuk igen. Fan att jag aldrig kan få må bra.

Imorse klev jag upp lite tidigare och tränade. Först gick jag i rask takt på löpbandet och sedan dansade jag zumba, det är hur underbart som helst att börja dagen med ett träningspass. Man blir så mycket gladare och piggare! Jag har laddat hem flera program med zumba och det är verkligen något jag rekomenderar för såna som helst vill träna hemma och inte bland en massa folk. Dom program som jag har laddat ned är ungefär 50 minuter med nedvarvning, jag brukar köra först ett program och sedan lite av ett annat för att få ihop en hel timmes träning. Efter jag tränat så städade jag hela lägenheten och sedan stekte jag upp hälsopannkakorna från igår. Hur gott som helst! Vid två begav jag mig på jobbet och oj vad det kändes att jag varit borta i nästan två veckor. Mycket kan hända under bara några dagar, men som tur är så har jag så fantastiska arbetskamrater så jag behöver aldrig gruva mig för att fara på jobbet. Arbetspasset har bara flygit iväg, tiden går nästan för snabbt. Tyckte jag just kom dit när det var dags för att gå hem, ett bevis på att jag trivs.

När jag slutade for jag direkt på Pappa's grav, satt där en lång stund och lät mina tårar rinna. På något sätt så känns det som att Pappa alltid hör mig när jag säger hur mycket jag saknar honom, hur mycket jag älskar honom och att han alltid kommer vara min bästa vän. Det känns som att han alltid är vid min sida ♥

Nu är jag varit hemma en stund, hunnit laga morgondagens lunch som blir torsk! Min chef frågade mig om jag inte kunde göra mina timmar på morgonen imorgon och just innan hon frågade mig om det tänkte jag att jag skulle försöka byta tur med någon, mycket härligare att jobba från morgonen. Då kom jag på att jag kan ju jobba från morgonen till fem då jag skulle sluta, för då får jag ju några timmars flyt tid och med tanke på hur lite turer det finns denna månad så behövs det! Så imorgon blir det en lång dag, tur jag har en stor matlåda ;)

Nu ska jag lyssna på lite musik, läsa lite bloggar och sedan lägga mig och sova. Funderar starkt på att kliva upp ännu tidigare än vanligt imorgon och köra ett zumbapass, så då är det nog dags för sängen nu.

Min förkyldning har blivit mycket bättre och jag är så fruktansvärt glad för det, lite hosta har jag fortfarande men den försvinner väl så småningom. Det är väl värst på nätterna, för min egen del. Min fina sover som en stock om nätterna, han skulle inte ens märka om det var en jordbävning. Hah! Nä men det känns så härligt att det går åt rätt håll, idag var jag ute på en väääldigt lång promenad och ord kan inte beskriva hur skönt det var att gå ut genom ytterdörren och mötas av frisk luft. Jag har ju legat inne i hela två dagar och inte kunnat vara ute. Passade på att ta en promenad på ungefär en mil och när jag kom hem ställde jag mig och stekte jättegoda hälsopannkakor. Dom var hur goda som helst och det tyckte min fina också, trots att han inte tycker om fullkorn. Så det var inte sista gången vi åt hälsopannkakor!

Jag ringde till MedHelp och friskanmälde mig idag också, så imorgon blir det jobb. Jag blir galen av att bara gå hemma så det ska bli riktigt härligt att få jobba lite. Har än en gång fått bevisat att jag aldrig skulle kunna vara arbetslös. Alla andra jobbar ju så man har ingen att vara med och träna kan man ju inte göra precis heeela dagarna, nä tacka vet jag att arbeta. Det är guld värt!

Nu ska jag krypa isäng brevid världens finaste människa. Imorgon ska jag upp tidigt och träna, städa upp här i lägenheten och sedan jobba från två till klockan nio imorgonkväll. Skulle egentligen börja halv fyra men börjar lite före så får jag lite flyt tid. Inte fy skam ;)

Kram på er!

'Jag kommer älska dig i all evighet Sara'

Det är inte bara ord, jag känner det. Jag har aldrig i mitt liv känt mig så älskad som när jag är med dig. Att få somna med dig varje natt, att få vakna med dig varje morgon är min verklighet och jag skulle inte byta ut det mot någonting. Du är min dröm. Jag får dela mitt liv med min drömkille, det är helt fantstiskt.

För några år sedan var vi bara vänner och nu älskar vi varandra så högt som vi aldrig älskat någon annan. Jag minns att jag sa till mina vänner då att du var en perfekt kille, en sån som man skulle kunna vara ihop med i evigheter. Nu lever jag i den verkligheten och ord kan inte beskriva hur lycklig jag är. Ångrar inte en sekund.

Kärleken är inte alltid en dans på röda rosor, kärlek är som en berg- och dalbana. Det går upp och ned. Ibland förstår man sig inte på varandra, ibland vill man bara vara ifred och ibland kan man inte släppa taget. Men trots motgångarna vi haft så är det en sak som är säker, vi har alltid älskat varandra och kämpat för att vara ett. Vi har aldrig gett upp, för vi älskar varandra så mycket och det kallar jag äkta kärlek.

Jag kan falla, jag vet att du alltid tar emot mig. Jag kan gråta i din famn flera timmar och du ger aldrig upp hoppet om att jag ska få må bra igen. Du kämpar och försöker göra mig hel, trots att du vet att såret jag har inom mig aldrig kommer läka. Jag kan bara säga detsamma till dig, jag kommer älska dig i all evighet ♥

För mig har livet stannat av, totalt. Jag är inte den som jag alltid varit, jag är hela tiden halv och jag kommer inte bli hel förrän jag får vara vid Pappa's sida igen. När Pappa tog sina sista andetag stannade allting upp. Jag åkte in i en bubbla och där är jag fortfarande kvar. Hur kan det bli en ny dag, ny månad, nytt år utan Pappa? Alla fortsätter leva som vanligt, medans jag känner mig så ensam och så övergiven. Min bästa vän finns inte längre. Han är någonstans där han inte hör hemma, jag undrar alltid hur han mår. Om han trivs. Jag mår inte bra, jag trivs inte med livet som det är nu. Jag skulle göra vad som helst för att få hem honom igen, tänk om jag kunde ta hem honom så jag alltid fick ha honom vid min sida. Jag kollar på bilderna, mina tårar rinner, hjärtat värker och jag kan bara ta på korten. Jag kan inte nå honom hur mycket jag än försöker.

Från början var jag alltid på Pappa's grav, nu har det blivit långt mellan gångerna. När jag väl tar mig dit står jag där länge och bara stirrar på hans fina gravsten. Jag kollar på Pappa's namn, är det verkligen sant? Jag förstår fortfarande inte att min Pappa ligger på Berglunda. Jag förstår inte att han är borta, det är så overkligt. Innan jag går därifrån tar jag alltid på hans gravsten och säger att jag älskar honom. Jag vet att han svarar att han alltid kommer älska mig men jag hör det bara inte. Min fina Pappa.

Min älskade Pappa som alltid fanns där. Som skulle vara vid min sida, alltid. Han skulle bli en underbar morfar till våra barn, oj vad han skulle ge dom kärlek. Han var full av kärlek. Han skulle leda mig fram till altaret och överlämna mig till Peder på vårat bröllop. Han älskade Peder. Han sa att han visste att det alltid skulle vara vi två. Dom hade ett så starkt band. Peder gråter inte ofta, nästan aldrig. På Pappa's begravning rann hans tårar, det var första gången jag såg honom ledsen. När vi pratar om Pappa blir han tårögd och säger att han också saknar honom. Det känns bra även om det gör ont, det betyder mycket för mig.

Jag kämpar varje dag utan dig Pappa, ofta tar orken slut och jag bryter ihop. På något sätt tar jag mig alltid upp igen, men vägen upp är längre än vad den brukade vara. Jag kämpar för din skull. Hela tiden, varje dag.

Min förkyldning blev bara sämre igår, jag hade så ont i huvudet igårkväll så jag trodde att det skulle sprängas. Jag känner mig alldeles svag i hela kroppen, tog till och med ett blodtryck på mig själv igår för att se att det inte var något allvarligt. Min fina har varit väldig orolig, han har väckt mig för att se till så att jag har andats. Imorse var jag svårväckt (brukar vara det ibland) så när jag öppnade ögonen efter att han skakat om mig såg han livrädd ut. Min lilla älskling.

Jag ringde MedHelp inatt och sjukanmälde mig, jag kan inte vara bland dom äldre när jag mår såhär. Har min fina att tacka för att han sa åt mig på skarpen igårkväll, annars hade jag nog farit och jobbat. Jag insåg inte att det finns människor på mitt jobb som skulle bli väldigt sjuka ifall jag är bland dem såhär.

Jag hatar att vara sjuk, hatar att vara borta från det jag älskar mest men nu är det bara att bita ihop. Jag har sovit hela den här dagen och jag kommer nog lägga mig i sängen igen efter att jag skrivit det här. Är fortfarande svag, hostar och snorar. Har inte ätit på hela dagen och är inte ett dugg hungrig, bara tanken på mat får mig att bli illmående. Konstigt va? Ska iallafall försöka äta något och sedan lägga mig och vila igen.

Min ledighet är över och den har varit välbehövlig kan jag säga. Mår fortfarande inte bra, inte någonstans. Är fortfarande jätteförkyld, har sovit största delen av helgen nästan och det säger allt. Jag brukar inte sova speciellt mycket när jag är ledig, men när jag är sjuk och mår dåligt sover jag hela tiden. Imorgon är det jobb som gäller igen och jag tänker försöka fara dit, det kan ju inte bli värre än att jag måste gå hem. Jag är inne i en period nu där allting är dåligt. Finner ingen glädje någonstans. Nu är livet svårare än någonsin.

Jag ska ta ett varmt bad nu, göra en te kopp, krypa in i min onipiece och se Big Brother.

Sköt om er!

Den här texten har jag skrivit själv till Pappa. Den lästes upp på både minnesstunden i skolan och på Pappa's begravning. Den här texten betyder mycket för mig. När jag läser den gör det så ont i mitt hjärta och tårarna rinner, vartenda ord får mig att inse hur nära vi stod varandra. Pappa, jag saknar dig.

Saknaden är stor och jag känner mig så tom, jag har inte bara förlorat min pappa utan även min bästa vän.
Tillsammans gjorde vi allt
Jag kommer sakna våra långa promenader och alla våra fisketurer i båten.
Jag kommer sakna dina tokiga skämt och ditt härliga skratt.
När min värld varit upp och ner har du alltid funnits där, pussat på min panna
och sagt att allting kommer bli bra.
Du kunde verkligen göra dom sämsta dagarna till dom bästa och oavsett hur
hårt vinden blåste så fanns du alltid där för mig.
Du stöttade mig, gav mig kloka råd och torkade mina tårar.
Även fast jag inte ser dig så kan jag känna din närhet, även fast du inte längre
finns kvar hos oss så vet jag att du alltid kommer finnas för mig.
Du kommer få se mig växa upp och lyckas, för tillsammans klarar vi allt.
Trots att tårarna inte kan sluta rinna så känner jag en liten glädje, en glädje
över att jag fått växa upp med dig och för att du hjälpt mig så mycket genom
dom 18 åren vi fick tillsammans.
Någonstans där uppe i himlen finns en hjälte som alltid kommer leva kvar, våran hjälte.
Varje fundering, varje gång jag känner mig osäker ska jag kolla
upp mot himlen där du finns och ställa frågan, för jag vet att av dig får jag alltid ett svar.
Jag älskar dig & saknar dig så mycket pappa, du är min stjärna och
din stjärna skiner klarast av dom alla där uppe ♥

Jag saknar dig så himla mycket. Kan du inte komma hem? Jag älskar dig.

Jag klarade av mötet men nu har jag hög feber, ont i magen, huvudvärk, ont i halsen och hosta. Jag hade planerat att träna två hela timmar idag men jag har inte rört mig alls. Direkt jag kom hem däckade jag i sängen och där har jag legat till nu ungefär, är alldeles slut på i kroppen. Jag brukar aldrig vara sjuk så när jag väl blir det är det extremt och det är inte alls kul. Jag kan inte göra det jag älskar, att träna. Men imorgon ska jag ta mig en lång promenad, inte för hårt och det ger ändå bra träning. Hoppas jag orkar bara..

Nu ska jag ta mig ett kallt bad för jag är alldeles genomblöt av svett och jag har inte gjort ett dugg. Imorse när jag skulle försöka löpa på bandet så var jag alldeles svettig bara av att ta på mig träningskläderna, usch så jobbigt. Hoppas jag är piggare imorgon så jag kan träna och så vi kan fara till Tjäl över helgen.

Hoppas ni mår bättre än vad jag gör! Sköt om er ♥

Jag har blivit jätteförkyld och det gör mig så irriterad. Jag som vill träna och må bra, men icket. Inatt har jag vaknat varje gång jag har svalt för halsen gör ont, när jag vaknade imorse var huvudet alldeles tungt och det bara sprängde i både mitt huvud och i mina öron. Skulle springa lite på löpbandet men klarade inte ens fem minuter, nu har jag tagit mig ett bad men jag bara kallsvettas och mår dåligt. Jag ska ge mötet idag ett försök iallafall, blir det sämre kan jag ju inte göra annat än att fara hem. Förhoppningsvis så blir det bättre under dagen för jag vill promenera efter mötet. Senare ikväll blir det nog kanske löpbandet en timme om kroppen orkar och så kanske vi hinner en sväng på solariumet.

Har just tagit ett bad i hopp om att jag ska bli piggare. Hoppas hoppas..

Jag har ALLTID varit en sån som hellre sparat än slösat, nu är det tvärtom. Jag handlar saker som om jag vore miljonär, tröstshopping kallar jag det. Det är verkligen inte bra. Denna månad har jag hunnit köpa ett löpband för 4000 kronor och löshår för nästan 900 kronor och så räkningar på det. Jag är fasiken beroende av att köpa nya saker. Hela dagen har jag suttit framför junkyard och dreglat över alla snygga kläder. Jag vill ha massvis med saker därifrån, speciellt dom snygga adidas skorna men jag måste hålla mig. Men hade jag inte haft min fina vid min sida hade jag nog varit helt pank vid det här laget, det är så himla bra att jag har någon som sätter stopp. Han är så jädrans lik Pappa! På alla sätt och vis. Mamma är precis som jag, slösaslösaslösa på massa onödiga saker medans Pappa var den som sparade. Haha! Nä nu ska jag spara en massa pengar, åka till Stockholm med min fina när vi sparat en massa pengar och bara shoppa som tusan.

Men innan det ska jag nog rensa min garderob på en massa kläder. Om någon av er läsare är intresserade av lite kläder så är det bara att hojta till! Jag funderar på att lägga ut kläder och gamla saker på tradera, tydligen tjänar man ganska bra på det så det är kanske värt ett försök. Min fina skulle hjälpa mig ta bilder och lägga upp.

För nån som du
Så kan jag lämna allt jag har
Med nån som du
Blir hela världen underbar

Tröjan som jag för någon vecka sedan var helt förälskad i är slutsåld. Jag skulle köpt den! Hjärtesorg.

Det handlar inte om att ta sig över sorgen utan att försöka ta sig igenom den.

Ikväll har jag gråtit. Jag har gråtit så många tårar att mina ögon är alldeles röda och svullna. Mina ögon gör ont av alla tårar, men mest ont gör det inuti mig. I mitt hjärta. Det värker, svider, gör så fruktansvärt ont. Jag har ramlat ihop på golvet, som en liten hög, som ett litet barn. Tankarna har snurrat runt i min skalle och jag har bara velat försvinna. Mitt liv är en berg- och dalbana, jag kan vara hur glad som helst och älska livet, tills jag faller ned på botten och tar mig inte upp. På den senaste tiden har dom groparna varit så djupa att det tagit veckor för mig att vilja kämpa. Orka kämpa. Jag har inte känt mig stark, har inte orkat ta mig upp från botten.

Just ikväll var en sån kväll då allt blev för mycket. Medans tårarna rann och jag bara skakade, tog jag fram alla foton som jag har på Pappa och det gjorde så ont. Jag kommer aldrig mer få höra hans röst, höra hans underbara skratt. Jag kommer aldrig få hålla om honom och känna värmen från honom. Jag kommer aldrig få känna hans pussar mot min panna, aldrig mer få höra honom säga hur stolt han är över mig och höra honom säga att jag är den finaste dottern i hela världen. Det var vad han alltid sa. Jag kommer aldrig mer få höra det. Det gör så jävla ont. Det finns ingenting som kan ta bort smärtan, ingenting i hela världen.

Om jag fick välja skulle jag få leva i drömmarnas värld, för i drömmarna kan jag alltid nå honom. I mina drömmar kan jag alltid vara i hans närhet, jag behöver inte gråta hela tiden. I drömmarnas värld ler jag på insidan. I drömmarnas värld är jag lycklig på riktigt.

Jag har fortfarande ont i min vänstra handled och jag har inte varit och kollat upp det än, men någon dag i veckan måste jag verkligen göra det. För det verkar inte försvinna. Jag tycker inte om att träffa läkare, jag jobbar inom vården och älskar att ta hand om andra men när det handlar om en själv är det inte alls kul. En på mitt jobb hade ungefär samma som mig och fick operera för det var något som var av, det skrämde mig lite! Jag har inte tid med någon operation, speciellt inte i handen. Men ska fara på Medicinkonsulten någon dag i veckan och se om dom hittar felet. Jag har ju ett handledsskydd på mig nu och det lindrar smärtan måste jag säga. Jag kan ju inte ha det när jag duschar så jag gruvar mig varje gång jag ska duscha för det gör så ont utan det.

Idag har jag promenerat i hela två timmar, solen lyste och det var varmt så jag ville aldrig sluta gå. Jag behövde inte ens musik för att njuta av promenaden, vädret räckte! När jag kom hem lagade jag pytt i panna som fick bli dagens middag, det var hur gott som helst. Efter middagen städade vi helt lägenheten så nu är det rent och fint här hemma igen. Vi måste ju ha städat imorgon när vi får finbesök av min fina's mor! Ska bli så roligt att få lite tid med svärmor, vi hinner ju inte ses så mycket eftersom jag jobbar helger och nu på senaste tiden har det varit mycket annat när jag inte jobbat så vi har inte hunnit vara där så mycket.

Nu har jag krypit in i min onepiece och ätit lite kesella med bär. Ska alldeles snart göra min fina sällskap i soffan och bara mysa tills det är dags för sängen. Även fast jag är ledig imorgon så blir det en tidig morgonpromenad!

Ta hand om er! ♥


Vad som än händer, kommer det alltid vara vi två. Jag älskar dig så mycket.

Julen utan tvekan, världens mysigaste och kärleksfullaste högtid ♥

Jag har alltid sett upp till unga mammor. Dom flesta gör det så himla bra och man kan inte tänka att så unga människor kan ta sånt ansvar och mogna så fruktansvärt mycket när bebisen har kommit ut. Jag följer nästan alla program som handlar om människor som får barn i tidig ålder, ska jag vara ärlig så lär jag mig något nytt efter varje program. 16 and Pregnant kan ofta gör mig mer förbannad än glad, oftast tar inte pappan till barnet något ansvar utan mamman till barnet gör allt. Sist jag såg ett av dom programmen så ville killen fara ut och festa samma kväll som tjejen och bebisen kom hem från BB. Vad fan var det med honom? Han ville inte ens vara hemma när hans dotter kom hem. Men dom programmen är så bra så jag fortsätter se ändå.

Nu har det ju börjat gå något nytt program på tv som heter 'En unge i minuten' och jag har inte hunnit se något avsnitt men min kära svägerska säger att det är huuur bra som helst. Såg en liten snutt av det igår och mina tårar bara rann när jag såg hur glad dom blev över sin lilla pojke. Det är verkligen lycka!

Jag är egentligen ingen tv människa. Men One Three Hill och O.C är två program som också är jättebra.

Min fina ringde just bara för att säga hur mycket han älskar mig, han är ju helt fantastisk. Det är inte många som ringer bara för att berätta det, så jag är verkligen lyckligt lottad som har världens finaste i mitt liv ♥

Idag är det tisdag och jag är ledig efter att ha jobbat heela helgen. Ord kan inte beskriva hur härligt det var att sova ut imorse, skönaste sovmorgonen på länge utan tvekan. Så nu har jag precis ätit lite lunch och ska bege mig ut i det härliga vädret och powerwalka i en timme. Sedan blir det nog löpbandet idag också, om jag orkar! När min fina slutar ska vi åka och storhandla för vi får finbesök av svärmor imorgon! :)

Ha en härlig tisdag alla fina läsare, ta hand om er!

En låt? Det finns många låtar som får mina tårar att rinna. För dom påminner om Pappa, om oss.

Arvingarna - Bo Diddley (Pappa's favoritlåt)
Westlife - You raise me up
Sarah Dawn Finer - Kärleksvisan
Sam Tsui - If I die young
Sam Tsui - Heaven
Ron Pope - A drop in the ocean
Miley Cyrus - I miss you
Sanna Nielsen - Empty room
Adele - Make you feel my love
Shirley Clamp - Jag fick låna en ängel
Sonja Alden - Det är inte regn som faller
Lasse Stefanz - Du försvann som en vind
Lasse Stefanz -I ett fotoalbum
Grönwalls - Varje litet ögonkast
Grönwalls - Du har det där som andra saknar

Det finns så många fler än dessa. Pappa älskade dansband, det var det bästa han visste. Var det något vi dansade till så var det dansband, vi sjöng oss ofta hesa till dansband när vi åkte bil. Min fina Pappa. Jag saknar dig ♥

Oj. Eftersom jag har världens sämsta självförtroende så kommer nog det här inlägget inte bli roligt, jag har en väldigt negativ syn på mig själv. Har svårt för att se på mig själv och känna mig fin som jag är. Jag har ju trots allt kämpat mig igenom en väldigt svår ätstörning i många, många år och lite av den kommer nog alltid vara en del av mig. Det är vad jag tror iallafall men man vet ju aldrig, en dag kanske jag kan se mig själv i spegeln och se det min fina ser. Jag önskar verkligen att jag kunde göra det.

Men det är så olika, från ena dagen till den andra. Jag kan vakna upp, se mig själv i spegeln och tänka att jag är nog inte så ful ändå. Men så nästa dag vill jag bara dra täcket över huvudet och inte vistas bland folk.

Det enda som jag kan säga nu att jag är nöjd över med mig själv och som jag inte klagar över när jag ser mig själv i spegeln är mitt hår. Jag älskar min hårfärg, längden. Jag har ju äntligen fått ganska långt hår.

Jag jobbar på det varje dag, att börja tycka om mig själv. Det finns ju trots allt bara en av mig.

Denna bild har min älskade bror tagit på mig när vi var i Turkiet ♥

Imorse när jag skulle på jobbet trodde jag helt ärligt att jag skulle falla ihop av smärta. Först och främst har jag fått en smäll på min handled så den gör ont bara jag rör den upp och ned. Sedan fick jag en stor muskelknut på mitt högra skulderblad igår som gjorde att hela min arm var bortdomnad imorse, kunde knappt sträcka ut armen. Jag brukar inte gråta när jag har ont men imorse grät jag av smärta, tack och lov har den mesta smärtan försvunnit nu efter många alvedon. Jag hatar att ha ont. Och framförallt i armarna/händerna som jag använder hela tiden på jobbet, men det gick iallafall bra att jobba idag, får hoppas att kvällen går lika bra.

Nu har jag precis gått på vårat nya band en timme, var alldeles genomblöt av svett när jag var klar. Superhärligt! Ska göra i ordning någon middag på en timme eller så, det blir nog lax till middag. Min fina är i Tjäl över dagen för att umgås med sin familj, hämta lite brev och så vidare. Vi var båda lika trötta imorse så vi skrattade hela vägen till mitt jobb, han är för fin min pojkvän. Min livskamrat ♥

Ikväll är det jobb som gäller igen, går en delad tur idag och det känns faktiskt bra med tanke på att jag jobbar imorgon också. Är man ledig måndag så brukar det vara skönt att kunna sluta klockan fem, då blir man ledig lite längre. Men imorgon går jag till 13:15 sedan skulle jag nog vara med på ett möte om det inte går att ordna på annat sätt, sedan är jag ledig en heeeel vecka. Hoppas någon blir sjuk i veckan så jag får flyta ;)

Nä nu måste jag gå från datorn så jag får någonting gjort innan jag ska jobba igen. Sköt om er!



Erik Saade vann igår förresten. Vad tycker jag om det? Han förtjänade det. Hans låt var jättebra och dessutom så är han ju inte speciellt ful heller. Så, jag säger tummen upp för det ;)

Har så fruktansvärt ont. Fattar inte hur jag orkar plåga mig själv, det gör så ont!

Igår invigde jag förresten vårat nya löpband, är hur nöjd som helst. Nu ska jag på jobbet.

Idag är jag inte taggad på jobb för fem öre. Vaknade inatt av att min mage och min handled gjorde så ont så fick knapra lite alvedon för att kunna somna om. Nu på morgonen gör det fortfarande lika ont, så jag måste nog ta och kolla upp den på måndag. Den värsta är ju att man verkligen behöver båda händerna när man jobbar inom vården, så det är ganska svårt för mig att göra mitt bästa. Jag kommer på mig själv med att vara rädd för att ta i när jag ska lyfta eller något, jag vet ju att jag får väldigt ont så jag gör det inte ordentligt. Men om jag inte har fyrtio graders feber så sjukanmäler jag mig inte på helgerna, det är så svårt att få ut folk och jag vill inte sätta mina arbetskamrater i den sitsen. Jag får helt enkelt göra det jag klarar av.

Ikväll ska jag inviga vårat nya löpband, var alldeles för trött för att göra det igår. Men jag provade det lite iallafall och det verkar vara super. Skönt att slippa boka tid på gymmet för att kunna springa/gå.

Nä nu ska jag göra mig klar och sedan vänta på min fina Mamma som ska skjutsa mig på jobbet.

Nu äter jag en snabb middag innan Mamma kommer och skjutsar mig på jobbet. Det får bli bacon och keso till middag, något mer avancerat orkar jag inte göra när jag har bråttom och dessutom ska äta själv. Finns det något tråkigare än att äta helt själv? Min fina Mamma gör det nästan varje dag, hon är så fruktansvärt stark. Jag själv skulle nog inte klara av det, jag skulle nog sluta äta helt isåfall.

Ikväll blir det jobb till klockan nio och när jag slutar ska jag skynda mig hem och inviga vårat nya löpband. Så himla skönt att ha ett eget löpband hemma. Sedan blir det nog en tidig kväll, ska upp klockan sex imorgonbitti för att börja jobba klockan sju. Det känns kanske inte så roligt, men det är bara att bita ihop. Jag älskar ju mitt jobb. Det känns bra att tjäna sina egna pengar, det mesta sparas till något mycket bra!

Hoppas ni får en trevlig fredagkväll och en härlig helg ♥

Nu på morgonen har jag hunnit med en lång morgonpromenad och så har jag hunnit med att städa hela lägenheten. Ringde just min fina som varit i Umeå och är påväg hem nu, direkt han kom till Lycksele skulle han åka in på stan och köpa löpbandet som jag funderat på i fleeera veckor. Äntligen blir det mitt! Så ikväll när jag slutar jobba kommer löpbandet vara här så då ska jag nog ta mig en löptur, ska bli så grymt härligt att kunna gå/springa när jag vill! Det är inget värstingband, går på cirka fyratusen och högsta hastigheten är 10km/h. Jag går i rask rakt på ungefär 7km/h så jag kommer lätt kunna springa och få bra träning på det.

Jag minns sista julen Pappa firade med oss, då fick jag massor med pengar som jag tänkte lägga på ett löpband. Pappa skulle få köpa ett väldigt bra ett för ett bra pris pga att pulsmätaren var trasig. Men det blev aldrig av. Jag tror att jag köpte mig en telefon istället. Nu Pappa ska jag äntligen köpa mig ett..

Jag kan inte välja en enda film som är min favorit. Dessa filmer som är ovan är min favoriter just nu, på något sätt har de alla satt spår i mig. Det finns självklart många fler filmen som är underbara.

Nu är jag precis hemkommen från älskade farmor och farfar ♥ Jag och Mamma åkte dit kring två idag, vi har fikat gott och ätit en jättegod middag, alltid så himla mysigt och vara i Sidberg. På något sätt är jag så nära Pappa då, jag vet att han alltid är där när jag är det. Jag tog några jättefina bilder på min älskade hund, hon är verkligen världens finaste och snällaste hund. Hon trivs så bra där också, även fast jag bara vill ta med henne hem så vet jag att det är där hon vill vara. Hon skulle inte trivas någon annanstans.

Nu ska jag ta på mig ytterkläderna och gå ut på en lång promenad. Ska gå förbi och dela ut inbjudningskorten till min födelsedag. Nu längtar jag ännu mer till den nionde April, det kommer bli världens bästa födelsedag.

Senare ikväll står det städning och sedan mys på schemat, min fina har varit i fjällen och jobbat hela dagen så jag har saknat honom. Det hände en jättehemsk sak där idag men jag känner inte för att skriva så detaljerat om det, min fina's chef hittade iallafall en död man, han var bara 63 år gammal. Livet är orättvist!

Ta hand om er. Jag lägger upp bilderna på favorit Busy senare.

Hitills har jag ätit detta idag;

Två fullkornsmackor, kaffe, kesella med bär.



(Bilderna är tagna från google)

Bilder från en utedag på skotern med Peder's fina familj ♥

Tänkte visa er lite vad jag önskar mig i födelsedagspresent, detta är vad jag kommer på nu.

Skor från Scorett.se





Fina armband (det svarta är finast) och stora ringar

Jag säger bara stackars min fina som måste leva tillsammans med mig dagar som denna. Jag är på fruktansvärt dåligt humör, har ont i hela min kropp (speciellt i magen och i handleden) jag tycker inte om någonting just nu, finner ingen glädje någonstans. Är besviken på människor i min närhet. Önskar att man bara kunde trolla bort sig för en stund så man fick börja må bättre men jag vet ju att det inte går. Detta är verkligheten. En evig kamp. Jobbigt är bara förnamnet, jag finner ingen styrka alls.

Några saker som jag kan försöka glädjas åt iallafall; Mitt löshår är på posten påväg till våran brevlåda, om en månad fyller jag tjugo år och då blir det först stooort tårtkalas med nära och kära, sedan blir det party med världens finaste människor. I sommar får jag fyra veckors semester, jag har ju alltid jobbat helsomrarna för att få ihop pengar men nu får jag vara ledig några veckor. Det känns bra. Kanske blir en utlandssemester? Om två månader har jag och min fina Peder varit tillsammans i hela tre år och det ska vi fira genom att bo på hotell och bara må gott. Längtar! ♥

Efter en powerwalk, ett gympass och ett zumbapass är jag väldigt slut i kroppen. Ska ta mig ett varmt bad och sedan skutta isäng. Imorgon blir det en morgonpromenad, ett gympass och sedan blir det Sidberg.


Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Tack för att du orkar, tillsammans klarar vi allt!

Hitta på något eget någon gång.

Jag skulle vilja byta liv med Pappa för en dag. Så han fick chansen att komma ned hit på jorden och se hur fruktansvärt saknad han är. Han skulle hinna göra så mycket på bara en dag här nere, jag önskade verkligen att jag kunde byta liv med honom för en dag. Skulle jag komma upp till himlen skulle jag få träffa min älskade morbror, fina Maja och många fler som betyder mycket för mig som är där uppe.


Min stjärna. Mitt hjärta. Mitt allt. Jag älskar dig så mycket Pappa ♥

Morgonpromenaden är bortgjord och nu håller jag på att göra mig klar för att fara på samverkansmöte. Efter mötet ska jag och min fina bara hem och äta middag sedan fara på gymmet och träna en timme. Efter gymmet ska jag fara på Zumba. Så det blir alltså tre timmars träningspass idag, men jag klagar inte. Längtar verkligen till Zumban ikväll, det var hur roligt som helst förra gången och jag kan lova att denna gång kommer bli minst lika rolig. Skulle lätt kunna köra den träningsformen flera gånger i veckan. Måste nog köpa hem Zumba skivan.

Nu ska jag platta mitt hår och sedan invänta mamma som ska skjutsa mig på mötet. Ha en härlig onsdag!


Världens finaste farfar ♥

Denna dag skulle innehålla vad jag har i min handväska, jag använder aldrig handväska.

Den absolut skönaste klädplagget som finns är leggings, efter det kommer mjukisbyxor. Just love it!

Godmorgon alla fina läsare! ♥

Jag vaknade tio i sex och direkt tänkte jag på att det här kommer bli en lång dag. Då kändes det inte riktigt som att jag ville slå upp mina ögon kan jag säga, hade hellre legat kvar i sängen men icket. Idag är det jobb till halv fem som gäller, när jag slutar ska jag hämta upp min fina och så ska vi gymma en timme. Jag ska nog gå/springa på löpbandet, sedan tror jag att vi ska fara och hälsa på Mamma. Hon skulle visst bjuda på semlor ;)

På tal om träning. Jag blir mer och mer sugen på att köpa ett löpband, jag vet att jag kommer köpa ett men när är frågan. Det känns som att det kommer behövas framöver när jag börjar jobba mer, då har man inte riktigt tid och orken att gå ut på långa promenader så då vore en timme på löpbandet varje dag väldigt bra. Får fundera vidare, var inne och kollade på det på marknaden men blev inget köp. Måste nog fara dit och kolla igen!

Imorgon är det Zumba med Mamma och Malin som gäller, jag har längtat ända sen förra onsdagen! Det är ju så himla roligt, jag skrattade igenom hela träningspasset och det kändes verkligen dagen efter att man tränat varenda muskel i kroppen. Hur skönt som helst. Vill lätt träna det fler gånger i veckan!

Nä nu ska jag dricka upp min kaffekopp och sedan ta bilen på jobbet.

Jag väljer att inte ångra någonting. Däremot kan jag se tillbaka på saker som jag gjort och tänkt att jag kanske skulle gjort på ett helt annat sätt, men att ångra är inte lönt. Man får bara må fruktansvärt dåligt.

Jag brukar alltid tänka att nästa gång, då gör jag det bättre!

Jag hittade ingen bild på mig själv för exakt ett år sedan. Men här är en bild på mig själv och favorit Lennart sista nyåret vi firade i vårat hus. Fina minnen ♥

Jag har alltid varit rädd för förändringar. Har jag vant mig vid något ska det krävas mycket för att ändra på det. Jag alltid jobbat dag eller kväll, det har liksom bara blivit så. Nu har jag tagit på mig fyra nätter i rad i April när jag har min lediga vecka och det känns roligt, men samtidigt jättenervöst. Jag jobbar hela helgen före, till kvart över ett måndag och sedan går jag på för att jobba natt på kvällen. Jag kommer nog vara helt slut på, men jag ska klara det. Vill man jobba mycket, så måste man än hur jobbigt det känns. Jag ser framemot att jobba natt faktiskt, vad skönt det ska bli att kunna säga godnatt när all dag personal kommer och gäspar ;) Nä men det kommer nog gå bra, trots att jag redan är liiite nervös. Bäst att passa på medans man inte har några barn eller något att ta hand om, då kan man ju nästan jobba hur mycket som helst. Jag har ju bara min fina och tänka på just nu, han säger att han kommer stötta mig och ta hand om mig den där jobbiga arbetsveckan. Han är för go! :)

Ikväll har jag jobbat och det har gått bra. Vi var fyra stycken ikväll, i vanliga fall brukar vi bara vara tre på kvällen men tydligen hade det blivit någon miss på schemat. Men det var härligt, det blev inte alls lika stressigt och man kunde smita iväg lite tidigare. När jag kom hem var kylen full med mat, min fina var och storhandlade tidigare. Morgondagens lunch kommer bestå av Keso, två fullkornsmackor med skinka, tomater och gurka. Det är ungefär det jag lever på just nu, älskar Keso, Kesella och Turkisk Yoghurt. Så gott.

Imorgon jobbar jag till halv fem, så det blir en lång arbetsdag. Men trivs man på jobbet är det inga problem ;) När jag slutar ska vi fara och gymma direkt, tror jag ska gulla lite med min fina så vi kan sola efteråt också. Nu vill jag inte vara en blekfis längre, vill bli lika brun som jag var för några år sedan. Då var jag jättejättebrun lång innan sommaren. Man känner sig så mycket fräschare när man är brun!

Godnatt på er ♥

Jag hade så himla roligt i lördags tillsammans med fina människor. Först kom Linus, Fredrik och Fredrik's tjej hit. Dom åt pizza och jag höll dom sällskap. Sedan började mina fina tjejer komma. Vi drack gott och surrade i massor. Kring tio åkte vi på hotellet för större delen av oss hade inte något förköp. När vi kom fram följde jag och Frida med Hanna till något hotellrum där hennes kompisar var. Vi lånade toaletten och bestämde oss för att dra ned på nattklubben. Tog massvis med både fina och fula bilder på mig och Mikaela. Haha! Jag hade så kul.

Det var så roligt också att jag och min fina höll ihop största delen av kvällen också, det brukar vi inte göra. När klockan närmade sig halv två kände jag att det hade blivit lite för mycket av det goda så vi tog en promenad på Statoil där det fick bli en hamburgare, godaste hamburgaren någonsin! Efter den var uppäten så tog vi en taxi hem och somnade gott. Helt klart en värd kväll!

Gårdagen var kanske inte lika rolig, var inte så bakis som jag brukade vara med vi var båda så himla trötta så vi spenderade största delen av dagen i sängen framför 'How I Met Your Mother' och bara myste. Vi somnade tidigt igårkväll och jag kan inte förstå att jag kunde sova så länge imorse heller. Men nu är jag utvilad och laddad för en ny arbetsvecka! Ikväll väntas jobb, jag ska gå några timmars promenad nu och bränna bort all skit jag fått i mig under helgen ;) Men ibland får man unna sig.

Denna vecka + helgen som kommer är det jobb som gäller. Sedan nästa vecka har jag min lediga vecka men jag ska försöka ta på mig lite extra turer för nu har jag ju börjat flyta. Får hoppas att det finns några!

Nu ska jag bege mig ut i det härliga vädret. Bilderna som togs lägger jag upp senare idag eller imorgon.

Tänka sig att man alltid har sådan beslutsångest när man ska välja kläder för fest. Jag brukar alltid köpa en ny överdel till varje fest och det är ju absolut ingen mening med det. Ikväll kör jag på samma kläder som jag haft en gång tidigare, även om jag känner att jag skulle vilja köpa något nytt ;)

Nu har jag precis målat mina naglar svarta, ska hoppa in i duschen och tvätta håret och sedan börja göra mig klar för kvällen. Den här dagen har gått super fort, tyckte nyss jag vaknade!

Ska försöka ta måånga bilder ikväll så jag har något att lägga upp imorgon. Ha en trevlig kväll! ♥

Alanya ♥

Jag är väldigt rädd för att förlora fler människor som jag älskar. Men det är inte så att jag går runt och tänker på det hela tiden, bara ibland. Ibland brukar jag ligga vaken halva nätterna för att höra att Peder andas, när Pappa försvann låg jag vaken varje natt för jag var så rädd för att förlora honom med. Jag tänker ibland på hur snabbt allting kan gå. Att en dag kanske någon av mina nära och kära inte vaknar upp, det är jag rädd för, det oroar mig. För det kan faktiskt vara så. Man behöver inte få en sjukdom och leva i flera år med den innan man dör, det kan ta slut direkt. Dom tankarna gör mig alldeles kall i hela kroppen. Det gör så ont att veta hur kroppen fungerar och att tänka på hur orättvist livet kan vara.

Nu vill jag bara krama om alla jag älskar. Jag vill aldrig förlora er! ♥

Nu är lägenheten ren och fin för imorgon, har städat nästan hela kvällen men lite mys har vi också hunnit med. Vi såg Ice Age, åt massa gott och bara kramades. Tänk vilken tur jag har som har världens finaste i mitt liv ♥

Nu ska vi skutta isäng så vi orkar med morgondagens bravader. Först blir det en morgonpromenad och sedan gymmet en timme. Sedan blir det att fara hem och fixa det sista, göra mig klar och sedan börjar partyt!

Egentligen skulle dag tio innehålla min klädsel. Men jag hatar ordet 'dagens outfit' så jag skippar faktiskt det. Förlåt alla småbloggare som lägger upp vad ni har på er för kläder varje dag, men jag tycker det är så himla fjantigt. Vem bryr sig? Sen finns det dom som bara skriver vad dom har på sig och inte var kläderna är ifrån, vad är det då för mening? Nä icket. Så nu skriver jag om dom viktigaste personerna i mitt liv istället!

• Mamma och Pappa ♥
• Marcus och Joakim
• Min Peder
• Frida, Malin och Hanna
• Farmor och Farfar
• Mormor och Morfar
• Min underbara släkt, både här i Lycksele och i Örnsköldsvik
• Våran älskade hund Busy
• Mina arbetskamrater
• Peder's familj

Sen så betyder mina barndomsvänner mycket och mina gamla klasskompisar. Men dom ovan betyder fruktansvärt mycket för mig, dom lämnar mig aldrig, dom släpper aldrig taget. Det är sånt som betyder.

Morgonpromenaden är bortgjord, vilket underbart väder det är ute idag! Sol och inte alls lika blåsigt som igår, då höll jag ju nästan på att blåsa bort. Gick till Lyckan fram och tillbaka. Det blev en lagomt lång promenad med tanke på att jag snart ska på gymmet och springa. Efter gymmet ska jag, Malin och Mamma gå på marknaden. Jag ska kolla på ett löpband, nya träningskläder och fixa lite smått inför morgondagens bravader. Ska köpa tulpaner och ha på köksbordet, det är ju så fint med tulpaner! Så måste jag köpa mer gravljus.

Marknaden är inte alls lika rolig nu som när man var liten, då såg man mest framemot munkar och godisremmar. Nu är det mer sockar som jag är ute efter, alla mina sockar försvinner på något vänster så bäst att passa på när dom säljer många för ett bra pris på marknaden. Sen är det ju alltid härligt att komma ut och träffa en massa folk, älskade farmor och farfar skulle gå på marknaden idag så förhoppningsvis får jag träffa dom :) Men det blir nog bara en sväng idag, imorgon kommer jag ha fullt upp och på söndag kommer jag nog inte vara så sugen på att vara ute och gå bland en massa folk. För imorgon ska det festas! :) Det ska bli så roligt. Jag har bjudit hit mina fina vänner och Peder skulle också få besök. Så det kommer bli kanon. Jag känner det.

Det brukar alltid vara så roligt att fara ut på marknaden. Nu behöver man ju inte trängas bland en massa folk när det är öppet där uppe också. Sedan träffar man en massa människor som kanske flyttat härifrån och som man inte träffat på länge, så det är absolut värt det att fara ut på marknaden. Man ska passa på medans man kan, man lever bara en gång. Kom ihåg det ;)

Nä nu ska jag hoppa i mina träningskläder och sedan hämtar Malin upp mig för en timmes träning!


(Det blir nog ett par lila tulpaner. Vårat kök går i grönt och lila, så det blir perfekt!)

Jag har följt detta program varenda år. Även fast det är världens tragiska program måste jag säga att denna säsong tar priset. Totalt värdelöst, tråkigt. Och vad är det med alla deltagare? Största delen verkar vara idioter.


Rickad och Ebba gick in som ett par i huset, dom skulle hålla det hemligt och blev dom avslöjade blev dom automatiskt nominerade. Det blev ju fiasko av allt. Rickard gick runt till dom flesta killarna och sa att Ebba var intresserad av dom, blev så småningom sur på Ebba och sa att hon skulle ligga runt i huset typ. Rickard blev psykiskt sjuk bara efter några dagar och båda fick lämna huset.


Även Jessika blev psykisk sjuk efter någon vecka och fick lämna huset.


Martin sa innan att han är den snyggaste killen i Hörby och att han aldrig fått nobben av någon tjej. Väl inne i huset så fattade han nästan direkt tycke för Sara som totalt dissade honom.


Cilla till vänster och Katerina till höger. Dessa två bråkar konstant, blir vänner, bråkar, blir vänner.


Sonia och Vanessa har hållit ihop sen dag ett. Jag tycker att Sonia är väldigt söt, hon är sig själv. Vanessa föddes som en kille och opererat sig helt till en kvinna, vilket hon håller hemligt för dom flesta i huset än så länge. Från början var hon helt såld på Martin men nu verkar det inte vara så längre för han visar inget intresse.


Reza är på allt och alla. Först var det Niklas på bilden, sedan var hon och klängde på Martin, sedan Tobias och sist Rodney. Hon verkar helt ärligt vara världens fjortis, trots att hon är smart. Den enda som verkar vilja vara med henne är Niklas, dom är lika gamla, lika omogna båda två. Niklas på bilden sa i sin presentation att han älskar sex, spelar ingen roll om bruden är ful eller inte. Det är så skönt sa han. Sedan sa han även en sak som jag nog aldrig kommer glömma 'dom kommer oftast ihåg mitt namn, men jag vet aldrig vilka dom är' Sjuka människa.


Rodney är världens äckel och Sanna är en strippa med för mycket botox i läpparna. Dessa två har haft sex flera gånger nu i huset och igår förlovade dom sig. Ja, det säger väl kanske allt? Dom verkar vara lika tragiska båda två. Rodney sa att om han fick ha sex med Sanna i huset så kunde han gå runt och skryta om det när allt var över. Då spelar det ingen roll om han åker ut, då hade han haft sex med den snyggaste tjejen som finns sa han.


Tobias, Annie och Christian är nog dom smartaste i hela huset. Kan nästan lova att någon av dessa tre kommer ta hem hela skiten. Dom är neutrala.


Norrlänningen Simon till vänster och göteborgaren Peter till höger. Såklart hejar jag på Simon och hoppas att han vinner, så himla skön människa.


Sist men absolut inte minst, gurkan! Världens roligaste människa. Han var ju med i Sveriges värsta bilförare. Jag vek mig av skratt när jag såg honom på tvn då och jag gör det nu när han är med i Big brother. Husets clown, dom flesta där inne verkar hata honom men jag älskar honom. Så himla rolig.

Idag är det den fjärde Mars. Om exakt två månader är det min och min fina's stora dag, då har vi varit ett i hela tre år. Det känns helt fantstiskt men samtidigt overkligt. Tänk att jag har fått ha den finaste människan i mitt liv så länge, lyckligare än vad jag är kan man inte vara. Trots att han säger att han är lyckligare än mig, det går inte. Jag är så lycklig tillsammans med honom så jag tror att jag spricker. Han är verkligen allt för mig.

Vi blev tillsammans den fjärde Maj 2008 och förlovade oss den tredje Maj (På världens finaste Pappa's födelsedag) 2010. Så snart har vi varit förlovade ett helt år. Var tar tiden vägen!? Tyckte det var nyss vi åt den där fruktansvärt goda middagen, tog på oss ringarna och myste hela kvällen. Helt klart den bästa dagen i mitt liv!

Det spelar ingen roll vad som skulle hända mig, eller hända honom, vi har alltid varandra. Så länge vi håller ihop faller resten på plats. Efter dom här snart tre åren vet jag att det alltid kommer vara vi två, oavsett vad. Vår kärlek övervinner allt, det har vi bevisat. Tack älskling för att jag får vara din. Jag älskar dig! ♥

Nu ska jag bege mig på jobbet och jobba till klockan fem. När jag slutar blir det ett snabb middag och sedan gymmet en timme. Senare ikväll ska jag nog försöka få bort all smutstvätt och städa bort det mesta här hemma för imorgon blir det storstädning. Egentligen är torsdagar städdag, alltid varit och kommer alltid att vara men jag ska ju ha främmande på lördagkväll så jag hinner stöka ned om jag städar ikväll.

Måste säga att det känns i min kropp att jag dansade Zumba igår. Fasiken vilken bra träning, kan tänka mig att det ger väldigt bra resultat. Mamma skrev nyss att hon bokat in oss nästa onsdag, super!

Hoppas ni får en bra torsdag! Nu ska jag göra sista rycket för att sedan vara ledig i tre dagar.

Godmorgon! Jag har hunnit äta en rejäl frukost nu på morgonen och trotsat det blåsiga vädret och varit ute på en lång promenad. Det var härligt, trots att jag höll på att blåsa bort. Jag gick förbi Kantarellvägen. Mitt barndomshem. Det skär lika mycket i hjärtat varje gång jag passerar det blåa, fina huset. Det känns så fel att någon annan bor där nu. En helt främmande människa som ska skapa minnen där jag har så många fina minnen. Kantarellvägen kommer på något sätt alltid vara som ett hem för mig. Jag växte upp där. Jag har gjort så mycket roligt i det där huset, på gården, på gatan. När jag går på vägen till huset känns det som att gå hem. Hundburen som Pappa byggde står fortfarande kvar. Det känns bra att det står kvar.

När jag gick förbi huset blev allting så verkligt för mig. Jag har nog inte förstått det tidigare. Nästan allt som jag en gång hade är borta, totalt bortblåst. Det går så fort allting, helt plötsligt är Pappa borta och mitt barndomshem tillhör en annan. Visst är det förjävligt? Att livet kan vända så snabbt. Från att ha allt och vara lycklig till att mista något så betydelsefullt och man gråter sig till sömns varje natt.

Jag har inte förlorat allt, men en väldigt stor del. Min bästa vän är i himlen, han var min absolut bästa vän. Pappa fanns alltid där och nu får jag aldrig mer se honom. Inte på länge iallafall. Nu rinner tårarna igen. Varför Pappa? Jag behöver dig så fruktansvärt mycket här nere på jorden. Jag vet inte om jag klarar mig..

Imorse när väckaren ringde 06:00 ville jag bara dra täcket över huvudet och somna om. Jag var så trött så det kändes som att jag fortfarande sov medans jag plattade mitt hår och åt frukost. Men jag tog mig igenom arbetsdagen iallafall, på något sätt kändes det som att jag tog mer ansvar idag och det känns så grymt bra. Efter jobbet struntade jag i gymmet och tog en lång promenad med världens bästa Frida istället. Min bästa vän ♥

Efter promenaden la jag mig i soffan en stund, åt lite middag och sedan somnade jag i två timmar. Vaknade klockan sex och då var det bara att byta om till träningskläder för att fara på Zumba med Mamma och Malin. Det var hur kul som helst! Jag skrattade mig igenom hela träningspasset och det känns verkligen i hela kroppen att man rört på sig. Kommer absolut vara med fler gånger. Nästa onsdag gäller det igen ;)

Nu är jag hemkommen och ska alldeles strax hoppa in i duschen. Vi har besök av Jonte och Linus så medans jag sitter här och skriver får jag sår i öronen av allt jaktprat ;) Nä det är trevligt!

Imorgon blir det jobb från tolv till fem. Så det blir ett träningspass både före och efter jobbet, det går bra nu. Och snart är det fredag, som jag har längtat. Först gym, simma och sedan gå på marknaden på Malin. Längtar!

Om jag vann en miljon kronor skulle jag skänka bort en stor del till alla som har det svårt runt om i världen. Jag fäller en tår varenda gång jag ser reklamen om alla barn som är svårt sjuka och inte kan få hjälp. Det är så fruktansvärt. Här gnäller man ibland på hur äcklig maten är, när det finns dom som inte får någon mat alls. Här gnäller man ibland om att man har för lite pengar så man inte kan köpa kläder, medans dom knappt har något att ha på kroppen. Såna reklamer får en verkligen att tänka efter. Inte bara en gång.

Sedan finns det himla mycket jag skulle göra av pengar. Ge bort en del till min kära familj. Köpa en fin Audi. Köpa ett stort hus på landet och köpa massor med hundar. Jag skulle åka utomlands flera gånger per år och njuta av värmen. Oj vad det finns mycket jag skulle göra om jag vann så mycket pengar!


(Bilden är lånad från Google)

Jag är som en zombie nu, hur trött som helst. Jobbade till fyra idag och bara det gjorde mig trött både i huvudet och i benen. När jag slutade hämtade jag upp min fina och så for vi på gymmet en timme. Den längsta timmen i mitt liv ungefär, aldrig varit så slut på. Blir hårdare tag imorgon. När vi hade tränat färdigt for vi och solade, medans jag väntade på att min fina skulle bli klar sprang jag ned på Åhléns och köpte hårfärg till honom. Svart blev det. Så ikväll blir han mörkare. Han passar så sjukt bra i mörkt hår så det blir nog bra!

Resten av veckan ser ut såhär för mig;

Onsdag - Jobb till halv två. Träna direkt efter jobbet och sedan ett Zumba pass på kvällen.
Torsdag - Jobb 12-17. Blir ett träningspass direkt på morgonen.
Fredag - En efterlängtad sovmorgon! Träna med Malin, först gym sedan simma. Sen går vi nog en sväng på marknaden och ser om dom har något roligt. Ska iallafall köpa massor med sockar och kolla på ett löpband.

Nu ska jag diska bort och sedan ta mig ett varmt bad. Kram på er!


Min finaste i mörkt hår. Han är sååååååååå fin ♥