Jag säger bara stackars min fina som måste leva tillsammans med mig dagar som denna. Jag är på fruktansvärt dåligt humör, har ont i hela min kropp (speciellt i magen och i handleden) jag tycker inte om någonting just nu, finner ingen glädje någonstans. Är besviken på människor i min närhet. Önskar att man bara kunde trolla bort sig för en stund så man fick börja må bättre men jag vet ju att det inte går. Detta är verkligheten. En evig kamp. Jobbigt är bara förnamnet, jag finner ingen styrka alls.

Några saker som jag kan försöka glädjas åt iallafall; Mitt löshår är på posten påväg till våran brevlåda, om en månad fyller jag tjugo år och då blir det först stooort tårtkalas med nära och kära, sedan blir det party med världens finaste människor. I sommar får jag fyra veckors semester, jag har ju alltid jobbat helsomrarna för att få ihop pengar men nu får jag vara ledig några veckor. Det känns bra. Kanske blir en utlandssemester? Om två månader har jag och min fina Peder varit tillsammans i hela tre år och det ska vi fira genom att bo på hotell och bara må gott. Längtar! ♥

Efter en powerwalk, ett gympass och ett zumbapass är jag väldigt slut i kroppen. Ska ta mig ett varmt bad och sedan skutta isäng. Imorgon blir det en morgonpromenad, ett gympass och sedan blir det Sidberg.


Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Tack för att du orkar, tillsammans klarar vi allt!