Jag tror inte på att det finns någon gud - har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det heller. Men jag ser inte ner eller dömer människor som tror att det finns någon gud, absolut inte. Jag tror bara inte på att det finns en enda människa där uppe som hjälper oss människor att ta oss igenom svåra händelser och fatta svåra beslut. Jag tror inte på att gud hjälper en ifall man ber till honom, tro mig jag har prövat. Jag tror inte på någon skäggig gubbe med långt hår som många tror finns där uppe och hjälper oss vandra genom livet. Men jag accepterar att andra tror på honom.

Jag har alltid trott på att det finns något som hjälper oss att klara allting. När Pappa försvann från mig så blev det mer tydligt för mig, jag VET att det är han som hjälper mig kliva över alla hinder. Jag vet att han är vid min sida hela tiden och hjälper mig fatta besluten, fast på ett helt annat sätt. Jag tror att han hör mig, jag tror att han lyssnar, stöttar och torkar mina tårar fast jag inte kan se eller höra honom. Jag tror att han alltid finns där fast han är osynlig.

Jag tror på ett liv efter döden. Det är liksom så nära mig, kanske därför jag blir arg på människor som säger något annat. Jag kan inte hjälpa det, det gör bara ont när jag hör att vissa människor är stensäkra på att det bara blir svart, mörkt. Det blir inte svart, jag tror att man kommer till ett fruktansvärt bra ställe när man lämnar jorden. Jag tror att man kommer till ett paradis där man får allting man önskar och man får möjliheten att skydda sina nära och kära som stannade kvar. Man skyddar och vakar över sina nära och kära - från paradiset. Jag tror att Pappa tränar världens bästa fotbollslag där han befinner sig, att han äter flera glasswienerbröd per dag, att han äter grillat till middag ofta och att han skämtar så mycket att alla änglar där uppe viker sig av skratt. Det är min tro.

Avslutar med att säga att Pappa's stjärna skiner klarast av dom alla och jag älskar honom - förevigt ♥

Varje dag blir jag påmind om att Pappa är en ängel nu. Varje dag rinner tårar nedför min kind, vetskapen om att jag aldrig mer får krama om min hjälte ger mig en smärta i bröstet som aldrig ger sig av. Det värsta är när det gör så ont att jag knappt kan andas, när tårarna rinner, jag håller händerna mot ansiktet och trycker det hårdaste jag kan, om jag känner smärtan någon annanstans än bröstet så kanske den försvinner, men smärtan försvinner aldrig. Den kommer aldrig försvinna, i mitt hjärta finns så mycket sorg som ingen annan kan se. Det är bara mina känslor, det är min saknad efter min bästa vän och den gör så fruktansvärt ont. Jag saknar Pappa så mycket, jag saknar att se honom leva, att se honom skratta, le, prata, krama mig, finnas. Jag saknar att kunna säga Pappa och få ett svar tillbaka. Livet är orättvist, tufft, jobbigt, hårt. På något sätt så tar jag mig igenom dom långa dagarna utan honom, det är så märkligt allting. Hur kan dagarna gå framåt utan honom? Hur kan det bli en ny månad hela tiden utan att Pappa kommer hem? Det är över ett år sedan min Pappa blev en ängel, jag förstår det fortfarande inte. Kan inte förstå att livet är såhär hårt, att människor som man älskar rycks ifrån en alldeles för tidigt. Kan inte förstå att Pappa är borta förevigt.

Jag tror att man aldrig kommer kunna acceptera, förstå, inse att verkligheten är såhär. Det finns bara där liksom. Man har inget val än att leva vidare även om det är otroligt tufft. Jag är oändligt glad att jag fått Pappa's styrka, för annars hade jag inte orkat leva utan honom. Tankarna på min Pappa får mig att vilja och orka kämpa. Utan honom skulle jag inte suttit här idag och skrivit detta inlägget. Han är fortfarande allt för mig. Förevigt.

Imorse steg jag upp tidigt trots att jag är ledig hela veckan, ska börja bli duktig nu och träna tidigt varje morgon så jag inte stannar av helt. Mamma drog med mig på gymmet och oj så härligt det var! Har inte varit dit på några veckor, mest blivit långa promenader eftersom jag inte tagit mig tid när jag mått som jag mått. Men vi ska köra på så hela veckan och så hoppas jag att jag kommer in i mina träningsrutiner igen, finns ju inget bättre än att träna så. Efter gymmet så åkte jag hem och gjorde mig klar för ett tandläkarbesök, det finns inget som gör mer ont än när dom ska ta bilder på tänderna. Huvva! Dom stoppar in någon grej som gör jätteont och man kan knappt svälja, men som tur var så gick det snabbt och det såg hur bra ut som helst i min lilla mun. Trodde jag skulle ha hur många hål som helst men icket, jag är duktig på att borsta mina tänder jag ;)  Tog även en försäkring när jag väl var dit, börjar ju betala för alla tandläkarbesök nu nästa år, vad vuuuuuuuuuxen jag är!

Tog mig en powernap när jag kom hem från tandläkaren, sov i några timmar pga av min otroligt hemska huvudvärk. När jag vaknade var den fortfarande kvar men jag hade världens energi, så jag tog mig en powerwalk en timme, kallt men skönt! Nu sitter jag hos mamma, gick direkt hit och blev bjuden på kaffe. Min äldsta storebror var också hit så vi satt och surrade bra länge, myspys. Nu har mamma smörjt in min nacke med hästlinement och masserat mig, hon är så underbar! Det bränner som tusan men absolut värt det, får hoppas att det blir bättre nu så jag slipper ha ont.

Min fina är i Skellefteå och ser hockey ikväll med Jonte och Marcus, så jag lär nog spendera min kväll här hemma hos mamma så jag slipper vara rädd ;) Imorgon ska jag upp tidigt och träna med mamma, sedan under dagen kommer fina Ingela och lilla Albin hit till mamma så då ska jag mysa med dom! Åh vad jag längtar.

Jag har haft en bra tisdag, det känns som att jag börjar komma upp på benen igen.
Nu när jag sitter på mamma's dator så tänkte jag lägga ut lite bilder från Alanya, vill tillbaka!

Vad är det som händer med mig egentligen? Jag är inte som jag brukar, mår inte som jag brukar, behandlar människor i min omgivning på det hemskaste sättet man kan, jag är inte mig själv. Jag kommer på mig själv med att skälla, skrika, gråta, vara dum. Hela tiden. Vill inte ha det såhär! Jag vill kunna visa dom människorna jag älskar att dom faktiskt är mitt allt, nu är jag bara dum mot alla och reagerar på minsta lilla. Jag erkänner, jag har problem med att jag blir arg ganska ofta. Jag tänder lätt till. Men det här är långt ifrån som det brukar vara, just nu vill jag bara sjunka under jorden. Försvinna en stund så allt blir bra igen.

Förlåt för att jag sårar er. Förlåt för att jag absolut inte är som jag brukar vara. Jag älskar er.

Den här var väldigt svår, men jag tror jag väljer att skriva om ett fantstiskt ögonblick istället för något sorgligt. Det är ju så mycket roligare för er att läsa, eller hur?

Jag väljer att berätta om när jag insåg att Peder var den jag ville dela mitt liv med. Vi hade tidigare pratat i flera år över internet och telefon men aldrig riktigt träffats. Vi träffades för allra första gången på Tannbergsskolan när det var Tannbergssmässan, då hade jag pojkvän och han hade flickvän så det blev som inte mer än bara ett hej. Men sedan började vi umgås på riktigt, han körde fram och tillbaka från Åsele för att vara med mig och sedan åka hem igen. Hur underbar var han inte!? Så fin. Vi umgicks ju på fester, flirtade, men det blev som inget mer med det. Men sedan en dag, när jag märkte att en av mina vänner skrev med honom på sms så blev jag FRUKTANSVÄRT svartsjuk. Kunde inte riktigt släppa det och jag blev alldeles tokig. Idag har jag henne att tacka, hade hon inte skrivit med honom så kanske jag inte funnit min drömsprins. Minns att jag och Hanna hade varit på gymmet, sedan skjutsade Peder hem oss till mig och när vi satt inne på mitt rum, jag och Hanna, så insåg jag att jag bara ville vara med honom. Jag minns att jag skrev "Är det ok att tycka om dig som mer än en vän?" Hahah! Och jag blev vääääldigt glad över svaret kan jag säga er. Sedan umgicks vi utan att som riktigt bli tillsammans, ni vet ;) Men sedan när vi hade en utedag med klassen (omvårdnadsklassen) så fick jag ett sms av honom. Han undrade om vi skulle slå till! Haha, självklart svarade jag;) och sedan dess har vi varit tillsammans.

Nästan tre år senare är vi förlovade, bor tillsammans, har fruktansvärt många framtidsplaner och älskar varandra otroligt högt. Han är verkligen pusselbiten som fattades i mitt liv och jag släpper honom aldrig. Älskar dig Peder!

Min absolut bästa vän är utan tvekan min fina Pappa. Han fanns alltid där, torkade mina tårar, stannade alltid kvar och fick mig att se något ljus i allt mörker. Pappa var allt för mig, så mycket mer än en Pappa. Det var till honom som jag ringde om något roligt hänt, om något tråkigt hänt, om jag mådde bra, om jag mådde dåligt. Det var alltid Pappa för mig. Han är fortfarande min bästa vän, oavsett om han inte finns med mig här nere på jorden längre så finns det saker som jag bara vill berätta för honom som ingen annan får veta. Dom sakerna säger jag till honom när jag hälsar på hans grav, just där känns det som att han är och lyssnar på allt jag har att säga. Så Pappa är min bästa vän.

Jag mår inte speciellt bra idag så jag väljer att inte skriva så mycket. Men jag har skrivit väldigt mycket om vem Pappa var för mig så det är bara ni läser under kategorin "Inte ens döden skiljer oss åt" för där står precis allt.

Ibland känner jag mig bortglömd, bortblåst, övergiven. Jag hatar den känslan.

Men jag älskar er. Älskar er som alltid stannar kvar.

Om jag nu följt min lista slaviskt så innebär det att jag skulle skrivit om min bästa vän idag, men jag har jobbat en delad tur idag så jag har inte haft möjlighet att skriva och nu är jag alldeles för trött för det. Ska mysa ned mig i soffan tillsammans med världens finaste och se en film istället för att sitta här. Så jag får skriva imorgon om vem som är min absolut bästa vän.  Imorgon kvart över ett så är min jobbarhelg över och jag är ledig en hel vecka, ska bli så fruktansvärt skönt. Mindre skönt med ett tandläkarbesök på tisdag, men det ska nog gå ann. Förstår inte varför jag är så rädd för tandläkaren, bara blivit så.

Nu har vi fått upp alla våra fina julgardiner, adventsstakar och så vidare : ) Min fina överraskade mig med att hänga upp våran utebelysning och snacka om att jag blev lycklig. Det blev så fint och han är så duktig. Älskar min Peder:)

Uppe med tuppen och ska snart bege mig på mitt älskade jobb. Jag har inte sovit mycket inatt, min mage vill aldrig sluta göra ont så jag har legat och vridit mig största delen av natten. Men några timmar fick jag sova iallafall, får lägga mig i tid ikväll istället. Jobbar till klockan fem idag och när jag slutar ska min fina ordna en god middag till mig, världens bästa kille:) ikväll ska vi även ta fram alla våra adventssaker och fixa lite här i lägenheten, mysigt!

Finns så mycket i mitt liv så får mig att le just nu. Det känns bara så rätt, så bra, så fantastisk.

Tack alla fina människor för att ni gör mitt liv så bra. Jag älskar er.

Vad tråkigt att jag inte gjort något speciellt idag! Imorse tog jag mig en sovmorgon, vaknade av att min fina kom hem på lunch så vi hann mysa en stund innan han åkte tillbaka på jobbet. När han for så klädde jag på mig och begav mig ut på en powerwalk, gick i en hel timme och på hemvägen stannade jag av hos världens finaste, starkaste mamma. Pratade med henne en stund och insåg att där mamma är, är mitt hem. Så känns det faktiskt. Är så trygg hemma hos mamma, hon ger mig trygghet! Sedan gick jag hem, duschade, gjorde mig klar och nu sitter jag här med en jättetidig middag och ska alldeles strax bege mig på jobbet. Ja, det var min dag det. Trist att jag inte gjorde något fränt nu när jag följer punkter att skriva om.

Ha nu en bra fredagkväll alla mina fina läsare!

Kärlek för mig är att hejdlöst kasta sig ut på djupt vatten utan flytväst, att ta en risk när man inte vet vad som väntar. Kärlek rör om, förvirrar, gör dig lycklig,  gör dig förkrossad. Kärlek kan vara ditt livs största misstag eller också ditt livs största chans.

Kärlek är för mig som att ge sig ut på en vandring mitt inne i skogen där det inte finns några stigar och du har varken karta eller kompass. I kärlekens värld läggs allt annat åt sidan och  det enda som betyder något är jag och mina känslor.

Min Peder är det finaste jag har i mitt liv. Han älskar mig trots mina brister, han finns alltid där för mig oavsett hur långt borta vi är ifrån varandra, han torkar mina tårar, han stöttar mig, han får mig att orka fortsätta kämpa. Han får mig att skratta, han ger mig det där pirret i magen, allting runt om stannar av när han kysser mig. Han är den som håller mig hårt om natten och aldrig släpper taget. Han är verkligen det bästa jag har och jag kan inte förstå vad jag gjorde innan jag mötte honom. Han är min bästa vän som jag vågar berätta allt för, han lyssnar, förstår och hjälper mig finna en väg ut ur alla problem. Han är bäst i mina ögon.

Livet är inte en dans på röda rosor, likaså är inte ett förhållande en dans på röda rosor jämt. Klart vi har haft våra bråk och diskussioner under dom här snart tre åren vi delat. Men det har gjort oss starkare och vi har kommit varandra mycket, mycket närmre. Efter varje bråk eller diskussion inser jag hur klok min fina är och jag inser varför jag är med honom. Han är så fruktansvärt klok så det är inte sant, men vi är ganska envisa båda två så det är inte alls konstigt att vi har våra heta diskussioner ibland. Tjurskallen min ;)

Så länge vi är tillsammans faller resten på plats. Jag älskar dig obeskrivligt mycket ♥

Det här kommer bli världens tråkigaste inlägg, jag har inte ätit mycket idag eftersom jag inte mår bra i själen. Äter aldrig bra dom sämre dagarna men här kommer det iallafall!

Till frukost - En macka och ett glas juice

Till lunch - Havregrynsgröt och ett glas mjölk

Till middag - En filtallrik

Kvällsfika - En clementin och en morot

Hjälp, har inte ätit något vettigt idag förutom gröten och jag är inte alls hungrig. Men, imorgon är det en ny dag och förhoppningsvis mår jag bättre imorgon. Kan inte hjälpa det här.

Jag har ju valt det själv. Det är mitt eget beslut, ingen har tvingat mig. Ändå tvekar jag ibland, ändå funderar jag ibland hur det skulle vara annars, ibland kommer såna tankar som får mitt hjärta att värka. Såna tankar som bara kommer upp och vägrar ge sig av. Ibland blir det för mycket för mig, alla dessa tankar stiger mig åt huvudet. En del av mig säger en sak, den andra delen säger en helt annan sak. Livet är fruktansvärt svårt, man måste ta svåra beslut hela tiden, det är verkligheten. Ibland vill jag inte vara en del av denna hemska verklighet.

Oj var ska jag börja någonstans? Mina föräldrar är allt för mig, dom två människorna har tillsammans skapat mig, format mig, älskat mig. Utan dom två hade jag inte stått här idag, det är ett som är säkert. Dom har under hela min uppväxt gjort allt för mig, precis allt.

Pappa, min fina pappa och bästa vän. Den finaste av alla änglapapporna, för pappa är faktiskt en ängel. Han finns inte här nere på jorden längre, han svävar på rosa moln där uppe i himlen. Jag hade inte tänkt göra ett långt inlägg nu om hur mycket jag saknar min pappa och hur mycket jag vill ha honom tillbaka för det vet ni nog redan, iallafall alla mina läsare som följt min blogg ett tag. Jag har tänkt berätta vem pappa var för mig, vad vi brukade göra tillsammans, vad han sysslade med, vad han älskade. För er som aldrig fick chansen att träffa honom, här får ni chansen att lära känna honom. Världens finaste människa.



Min pappa heter Stig Bäckman, Stig Olof Bäckman för att vara exakt. Han växte upp i en liten by utanför Lycksele som heter Sidberg. Där bodde han tillsammans med sin syster Eva Jakobsson, hans mamma Margareta Bäckman och hans pappa Bengt Bäckman. Pappa älskade fotboll, levde för fotbollen. Han började spela själv, bla i Blattnicksele och sedan utbildade han sig till tränare. -95 började han träna pojkar födda -86 här i Lycksele och det ledde till att han blev huvudtränare i föreningens A-lag. Pappa var väldigt engagerad och gav allt för Lycksele's fotbollslag. Han såg alltid något gott hos varje människa, ingenting var omöjligt. Han gav alla en chans, han tog sig alltid tid och ställde upp för alla. Han var som en kurator, en vän för sina spelare. Pappa var även lärare i fotboll på gymnasiet, han trivdes som fisken i vattnet. Han sa varje morgon hur mycket han älskade sitt jobb, att ingen människa i världen kunde ha det så bra som han hade det, att han fick göra det han älskade mest varenda dag, det klådde allt sa han. Jag märkte hur mycket han betydde för sina elever, några av dem gick hellre till honom och pratade om sina problem hemma än att gå till en kurator. Det säger väl allt. Pappa var en underbar lyssnare. Han var ett sånt bra stöd.



För mig var han mer än en pappa. Han var en vän som alltid fanns där, gav mig kloka råd, diskuterade livet med mig och torkade mina tårar. Tillsammans gjorde vi allt. Vi gick alltid långa promenader, tränade tillsammans, vi åkte till Sidberg och fiskade i flera timmar. Har så otroligt många minnen med pappa och jag är så glad att jag hann få dom fina minnena tillsammans med honom. Det är så fantastiskt att kunna sitta och minnas tillbaka på alla våra tokerier, våra skratt, våra tokiga skämt. Min pappa hade en fruktansvärt härlig humor, han kunde skämta om allting, han skrattade jämt, fick jämt andra att skratta och bli glad. Han hade sån livsglädje. Jag blev glad bara jag såg på min pappa, världens finaste pappa.

Min mamma, min starka, omtänksamma och fina mamma. Hon är den som alltid brytt sig, som gett mig kärlek och hon har alltid gjort allt för att vi ska ha det så bra som möjligt. Hon har skjutsat mig flera mil, hon har hållit om mig nätter långa och torkat mina tårar. Jag vet att mamma alltid finns där, det spelar ingen roll vad som skulle hända, jag vet att hon skulle ställa upp. Jag är aldrig rädd för att säga något till henne, hon är en sån som förstår allt och hon dömer aldrig. Jag visat alltför sällan hur mycket jag uppskattar allt hon gör för mig, allt hon gjort för mig, men det ska det bli ändring på. Hon ska få se hur mycket jag verkligen älskar henne och hur mycket det betyder att hon alltid finns där för mig, att hon orkar med mig.



Mamma är född i Örnsköldsvik, uppvuxen i Själevad tillsammans med min morfar Gösta och min mormor Birgit. Mamma flyttade ganska tidigt till Lycksele och det var här hon träffade min pappa. Mamma jobbar som hemkunskapslärare på Finnbacksskolan och hon trivs som fisken i vattnet. Lika som pappa så brinner mamma för sitt jobb, vi barn får höra det ofta hur mycket hon älskar sitt jobb och sina elever.



Mamma och pappa var ganska olika, men tillsammans blev dom helt komplett. Tillsammans skapade dom tre barn som dom älskar så högt. Vi har sånt humor i våran familj, vi skrattar åt det mesta och har fruktansvärt roligt tillsammans. Vi är även väldigt snuskiga, kanske därför min fina pojkvän passar så bra i våran familj för han är den snuskigaste av alla som finns ;) haha! Nä men helt ärligt så är vi ganska tokiga och väldigt öppna. Vi har nog fått det tokiga av våran kära far och att vara öppna av våran kära mor. Vi är helt enkelt bäst tillsammans.

Jag älskar er Mamma och Pappa. Utan er hade jag aldrig klarat mig.

Oj, spännande. Den allra första 'pojkvännen' jag hade hette Mattias, vi var tillsammans i några månader när vi gick typ 3an eller 4an på lågstadiet. Vi var faktiskt tillsammans ganska länge för att gå i lågstadiet, minns hur jag varje vecka längtade till alla lågstadie discon så jag skulle få dansa 'tryckare' med honom. Hahah! Oj så charmigt. Men det tog slut där och vi hälsar på varandra idag ifall vi träffas. Sedan var det samma för mig som det var för dom flesta, man var tillsammans med allt och alla i den åldern. Direkt en pojke tittade på en så blev man väl "kär" direkt, speciellt efter alla gånger man hade lekt sanning och konsekvens. Nu när jag tänker tillbaka så hade jag väldigt många pojkvänner på låg- och mellanstadiet. Hahah, idag finns det ju inte ens i tanken. Tänk vad söt man varit.

Min första, stora, riktiga, underbara kärlek är faktiskt Peder. Jag visste inte ens vad kärlek var innan jag mötte honom, att det fanns något som är så starkt visste jag inte. Vi har snart delat tre år tillsammans och jag är lika kär idag som jag var den dagen det blev vi två (om inte ännu mer kär nu) och jag vill dela mitt liv med honom! Men sedan så har jag ju självklart haft längre förhållanden med andra, men det har inte varit i närheten av hur det känns idag.

Igårkväll åkte vi ju till Knaften och myste med världens finaste Ingela och världens goaste Albin. Alltid lika mysigt att vara där och bara umgås. Albin har blivit så stor, han skrattar åt allting och pratar för sig själv. Oj vad jag tycker om lille Albin!

Jag heter Sara Maria Christina Bäckman och är född 910409 på Lycksele BB. Jag är uppvuxen i ett fint litet hus på Norräng i Lycksele, där har jag bott exakt hela mitt liv tillsammans med mina två äldre bröder, min mamma och min änglapappa. Jag är en fruktansvärt glad människa, jag skrattar ofta och ger människor omkring mig otroligt mycket kärlek. Det är inte speciellt konstigt med tanke på hur min uppväxt har varit, den har varit så varm och full av kärlek. Jag har aldrig känt mig ensam, jag har alltid känt mig omtyckt och älskad, jag har alltid fått känna att jag är bra precis som jag är. Tack vare min fina familj.

När jag ser på mig själv så ser jag en ganska hård människa med ett väldigt mjukt inre. Jag vågar stå för att jag vill vara någon jag kanske inte är, jag vill inte visa mina svagheter för människor, det är bara så jag är. Men jag vill alla människor väl, finns faktiskt ingen som jag sårat med mening för jag vill att alla ska ha det bra och må så bra som möjligt. Jag har ofta fått höra av mina vänner att det är så lätt att prata med mig, att jag alltid finns där, att jag stöttar och att dom aldrig är rädda för att berätta något för mig. Det kan vara vad som helst, jag ger den signalen att man inte behöver skämmas över något. För ingenting är fel. Jag accepterar att vi alla har våra brister. Sen kan jag erkänna att jag ibland tror att jag är bäst i världen, men det är nog bara för mitt fruktansvärt dåliga självförtroende. Ett slags skydd som jag haft sedan jag blev mobbad som liten, jag tror då det iallafall. Inte säker.



När jag var liten så ville jag absolut inte vara en tjej. Mamma gjorde allt för att jag skulle ha på mig klänningar och ha rosetter i håret, jag slet alltid av mig klänningen och tog bort rosetten mamma fixat på mig. Jag ville inte pinka som en tjej heller, härmade mina bröder när dom pinkade och ni kan ju tänka er hur det såg ut. Minns en gång då vi var i Kubbe Norrflärke när gammelmormor bodde, jag och mina bröder sprang runt och lekte. Det var ju så enkelt för dom att pinka medans det var så omständigt för mig som tjej. Så när alla gått in smög jag ut och ställde mig som en pojke och pinkade mot husknuten, tro mig det såg väldigt lusigt ut. Min älskade Pappa smygtog ett kort på mig och det finns kvar någonstans, var vet jag inte! Jag lekte aldrig med tjejer heller när jag var liten, jag lekte med alla pojkar på Kantarellvägen.

När jag var 4-5 år så träffade jag en vän för livet, vi är vänner än idag. Jag hade fått en cykel (den var vit, rosa och svart minns jag) av mamma och pappa, jag tog mig en cykeltur och cyklade förbi Linnea's hus. Hon och hennes mamma var ute, vi började prata och jag frågade om vi skulle leka. Sedan dess har vi varit bästa vänner, det är helt otroligt hur vi kunnat hålla ihop så länge! Jag minns att hon presenterade mig för hennes mamma när vi just träffades, hon sa att jag var hennes kompis ;) haha! Sedan när jag började förskolan så träffade jag även Frida som även hon är en av mina bästa vänner idag. Vi var ett litet tjejgäng där minns jag, när vi gick på Norrängsskolan. Och jag minns så väl när vi skulle sluta 6an och börja på högstadiet, jag var så rädd att jag inte skulle få gå i samma klass som Frida men vi hamnade i samma klass! Det var på gymnasiet som vi skulle skiljas åt för vi valde olika linjer, men trots det så har vi hållit ihop och jag är så glad för det. Tänk så många fina människor jag fått vara med under mitt liv hitills, ni betyder alla så himla mycket för mig!



Jag har alltid skött skolan bra. Alltid varit på lektionerna och gjort mitt bästa varje dag - även dom sämre dagarna. Högstadiet flöt på och även gymnasiet. Jag gick Omvårdnadsprogrammet här i Lycksele och jag trivdes som fisken i vattnet, det var verkligen jag. Det var i 8an när jag var med i "Åttan i vården" som jag bestämde mig för vad jag skulle gå. Jag har inte riktigt bestämt mig ännu vad jag vill bli för något, jag har velat mellan barnläkare, barnmorska, läkare, sjuksköterska. Ja, jag vet än idag inte vad jag vill bli. Men jag är färdig undersköterska så jag kan ju utbilda mig när jag känner för det.

På gymnasiet umgicks jag mest med Hanna, världens finaste Hanna som alltid kommer betyda mycket för mig. Vi var med varandra jämt, både på skolan och på fritiden. Jag har även henne att tacka att jag fann min Peder, det var hon som hjälpte mig lite på vägen om man säger så ;) Hon fick mig att inse hur kär jag var i honom. Så tack älskade fina du!! Så där kommer vi in på det också, hur jag träffade min stora kärlek Jan Peder Håkansson. Vi hade pratat i flera år innan, via telefon och internet. Vi flirtade massor men vi träffades aldrig. Han hade redan flickvän och jag hade pojkvän och vi tänkte väl inte så mycket på det. När jag gick högstadiet så sa Frida till mig att hon visste att det en dag skulle bli vi två. Hon skrev ' Sara hjärta Peder ' i mina skolböcker och jag var stensäker på att det aldrig skulle bli vi och att vi bara skulle vara vänner men så en kväll träffades vi och efter det var vi båda fast. Jag hade pojkvän då, men jag kunde inte sluta tänka på Peder. Efter några jobbiga dagar så blev det äntligen vi och jag ångrar inte det beslutet en sekund. Han är verkligen min stora kärlek.



Jag kan avsluta med att säga att jag är en väldigt stark människa, även om jag inte alltid tror på det själv. Jag förlorade min Pappa för ett år sedan (mer om det tänker jag berätta när det är dags att skriva om mina fina föräldrar) och när han försvann fick jag verkligen se hur hårt livet kan vara. Hur tufft livet kan vara men man klarar sig alltid. Jag har fått lära mig hur det är att stå på egna ben, det har varit extremt jobbigt och jag är faktiskt väldigt stolt över mig själv. Jag har klarat såhär långt och även fast jag bara vill försvinna ibland så är jag väldigt stark som fortsätter kämpa och fortsätter orka. Livet är värt att leva - det gäller bara att inse det.

Jag har nu hittat denna lista på flera bloggar så jag tänkte att jag kan väl också göra en sån, bara för roligt! Så ikväll startar jag med dag 1 som kommer handla om mig själv!

Dag 01 – Om mig
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Söndag igen, sista dagen på helgen. Imorgon väntar en ny arbetsvecka som jag ser framemot, det är härligt att vara ledig men ännu härligare att jobba och göra rätt för sig! Idag ska jag ge mig på lägenheten, vi har ju inte varit hemma på några dagar så nu är det lite kaos här. Så först ska jag göra fint här hemma och sedan hade jag tänkt mig på en lång promenad, det är säkert jättemegasuperkallt ute med det får det vara, finns varma kläder. Sedan ikväll ska jag och mamma ta bilen till Knaften där vi ska hälsa på världens goaste Ingela och världens finaste lilla Albin :) Åh vad jag längtar!! Vill att det ska bli kväll nuuuu. Får inte glömma att slå in lilla Albin's julklapp innan vi åker, jag har köpt en julklapp från mig och Peder bara för att jag tycker om Albin så mycket. Världens guldklimp!

Jag är så trött. Borde egentligen lägga mig i sängen och sova men jag har bestämt mig för att sitta uppe tills min fina slutar jobba, så då gör jag det. Nästan så jag kommer måsta hålla upp mina ögon med tandpetare snart, nu förstår ni hur trött jag är. Ikväll har jag iallafall haft det väldigt mysigt, direkt vi kom hem från Tjäl så skuttade jag över till min älskade bror. Han var just påväg att skjutsa Jonas på en fest så jag hakade på! Fick mig en varm kram av Jonas och han frågade hur det var med mig, sånt är guld värt. Inte ofta människor bryr sig så mycket. När vi skjutsat honom på party så tog jag mig en powerwalk, har inte rört mig på några dagar så det var välbehövligt. Gick förbi 'vårat' hus på Kantarellvägen och det bränner i mitt hjärta varenda gång jag passerar det huset. Det är ju vårat hus, varför har någon annan en massa grejer där? Jag får inte in det i mitt huvud. Mitt fina barndomshem. Äh, efter min powerwalk gick jag en tväris till älskade mami och sa hej, sedan gick jag till min fina bror igen och åt upp hans chips. Mumma! Vi såg även en film som jag inte minns namnet på, men mysigt vare iallafall. Marcus är världsbäst. Älskar honom!

Höll just att trycka på 'spara och publicera' men jag ångrade mig. Jag vet att den människan jag tänkte skriva om skulle reagera och vilja bråka, så jag tog bort inlägget. Orkar inte med något bråk, men hade stor lust att publicera det för jag vet att denna människan brukar läsa min blogg. Allt är bara så komiskt, människor är så blinda. Förr brydde jag mig, nu skrattar jag bara. Peder är min verklighet, min stora kärlek och vi älskar varandra så högt. Det kommer alltid vara vi två, alltid:)

Jag sitter i Tjäl tillsammans med världens finaste Peder, hans pappa och hans lillebror!:) när jag sitter här kan jag inte undgå att tänka på hur lyckligt lottad jag är. Jag har världens bästa pojkvän. Han är så fin, snäll, omtänksam, rolig, tokig, snygg, söt, gullig, charmig, helt fantastisk! Åh vad jag är kär. Tänk att jag får dela hela mitt liv tillsammans den här fina människan, tänk att han kommer vara killen som står med mig vid altaret, tänk att han kommer vara pappan till mina barn, tänk att det är tillsammans med honom som jag kommer köpa ett hus och skaffa hund. Andra drömmer om att dom är nära honom, jag får vara i hans närhet precis hela tiden. Jag får somna med hans armar runt mig och jag får vakna varje morgon av hans kyssar. Andras drömmar, min verklighet. Jag har verkligen hittat min drömprins och jag släpper honom aldrig. Älskar dig Peder Håkansson, du är mitt allt!

Hur överlever man när ens bästa vän rycks ifrån en? Hur ska jag kunna gå vidare? Är livet ens värt att leva nu när han är borta? Jag ville bara försvinna. Den dagen, den 8e Oktober 2009 ville jag att mitt hjärta skulle sluta slå när Pappa's hjärta gjorde det. Jag såg ingen mening med att fortsätta vara kvar på denna jord när han lämnat den, ni blir säkert förskräckta nu, men så var det. Det låter hårt - men jag ville inte leva längre. Jag har aldrig i mitt liv velat försvinna och känslan kan man inte beskriva. Allting blir bara svart, man bryr sig inte ens om människorna runt om, som fortfarande lever, man bryr sig inte om dom människorna man älskar mest. Det enda man tänker på är saker som skulle kunna hända, olyckshändelser, som skulle få mig att träffa Pappa igen. För jag visste ju att han skulle möta upp mig oavsett vad. Idag förstår jag inte hur jag kunde tänka så. Om det inte hade varit för alla fina människor runt om, min fina familj och min helt fantastiska pojkvän så hade jag inte suttit här idag och skrivit detta inlägg. Jag var en idiot som tänkte så, tro mig ni behöver inte kommentera det för jag vet det redan. Idag när jag tänker tillbaka så känns det så långt borta, verkligen längst bort av allt. Jag skulle aldrig någonsin vilja lämna mina närmsta, jag behöver dom. Och dom behöver mig. Tillsammans är vi som starkast och jag börjar gråta bara jag tänker på att jag funderade på att lämna dom här, ensamma. Förstår ni hur mycket jag älskar er? Förstår ni att ni är mitt allt här på jorden? Jag hade inte kommit såhär långt om det inte vore för er. Världens starkaste familj - tack för att ni får mig att orka varje dag, tack för att ni älskar mig så högt och tack för att ni alltid finns för mig. Jag orkar med er. ♥

Det jobbigaste och mest fruktansvärda hände mig för lite mer än ett år sedan. Jag förlorade min absolut bästa vän som alltid fanns där för mig, som stannade kvar, som stöttade mig. En dag föll han ihop när han hade lektion med några elever, han hade bara åtta dagar kvar, min fina vän rycktes ifrån mig. När jag ser tillbaka vill jag bara minnas det som var bra, inte hans smärta, hans oro, hans rädsla. Men även fast jag inte vill minnas det så gör jag ibland det ändå. Speciellt när jag ligger i sängen och ska sova om nätterna, då ser jag Pappa's ansikte framför mig. Han spände hela kroppen för att allting gjorde så ont, jag minns så väl att han försökte dölja smärtan, som han ofta gjorde. Han sa alltid att allting var bra, att han inte hade ont någonstans och han drog sig alltid för att fara till läkaren om det var något. Min Pappa var bara så, han var så stark. Han ville vara stark inför mig, för att jag också skulle orka, för att jag skulle vara trygg och inte ge upp. Men under dom åtta dagarna som han låg där orkade han inte vara så stark, vi bytte roller. Jag fick vara den starka och stötta, ge honom kärlek och försöka få honom att kämpa. Jag försökte in i det sista, vi alla försökte tills det inte gick längre. Han orkade inte längre, men han gav aldrig upp. Tårarna rinner nedför min kind, jag minns orden han sa till mig när jag sa att han skulle klara det, jag sa att han var den starkaste av alla människor. "Ibland räcker inte ens det" viskade han. Jag vet Pappa, ibland räcker inte ens det. Även den starkaste kan falla. Nu gråter jag igen, dom där tårarna som gör så ont, tankarna som orsakar sån smärta kommer ofta nu. Jag vill att min Pappa ska komma hem. Min fina, starka Pappa ♥

Kan kärlek verkligen försvinna så snabbt? Kan man säga till en människa  'Jag älskar dig så fruktansvärt mycket, kommer alltid älska dig och du kommer förevigt vara nummer ett' och efter några dagar dumpar man den här människan som man sagt så fina ord till? Jag förstår det inte och kommer aldrig göra det, det spelar ingen roll om personen man är tillsammans med skulle varit otrogen eller något sånt äckligt, känslorna försvinner ändå inte så snabbt. Jag kan bara prata för mig själv, jag vet att känslor inte försvinner så fort. Har man varit tillsammans ett år eller mer så kan man inte säga att det inte var äkta kärlek, för då hade man farit för längesen. Jag har bara tänkt på det så fruktansvärt mycket, hur falska människor det finns. Otrygga människor, svaga människor, fega människor som bara vill känna sig älskad och behövd. Sen när man fått någon, känt sig älskad så försvinner man helt och hållet. Jag skulle inte kunna leva med mig själv ifall jag sårat en människa på så sätt, just därför förstår jag inte hur vissa människor kan somna om natten med vetskapen om vad dom en gång gjort. Nä, nu ska jag sluta skriva. Några tankar bara.

Idag är jag väldigt trött, så jag känner att det ska bli väldigt härligt att sluta redan vid halv två idag! Får se hur jag känner mig efter jobbet om jag orkar gå en sväng på stan eller inte, egentligen är det ingen brådska med julklappar med jag längtar så mycket efter jul. Kan hända att jag bestämmer mig för att fara hem och sova några timmar också, känns som att min kropp behöver det. Är helt slut på.

Nu ska jag äta upp min frukost och sedan bege mig på världens bästa jobb! ;D

Att man kan längta så man nästan spricker. Att det är möjligt att känna såhär, det visste jag aldrig. Det är så sant som det sägs, man måste vara med om det för att veta hur det känns. Jag är helt tom, tom i min själ. Jag vill bara vara hos min Pappa. Krama om honom, oj vad jag saknar hans varma kramar. Saknar att kunna sitta med honom vid köksbordet och diskutera livet. Saknar att se hans leende och höra hans helt fantastiska skratt, jag har några inspelningar på min telefon där han skrattar. Jag brukar spola tillbaka flera gånger bara för att höra han skratta många gånger, så mycket saknar jag honom. Jag vill bara kunna säga till honom att jag älskar honom, veta att han lyssnar och hör. Det gör så ont att min Pappa är borta, det gör så jävla ont. Det är så fel det här, livet är så orättvist.

- Föralltid Pappa's lilla hjärta

Har sovit väldigt dåligt inatt, vet inte varför men har vaknat flera gånger och bara velat kliva upp. Så nu när min fina for iväg tidigare på jobbet så klev jag också upp, hatar när jag inte kan sova. Men jag får lägga mig en stund senare idag när jag slutat och varit på stan. Jobbar till fyra idag, lagomt! Ibland kan jag tycka om lite längre dagar, dock inte dom turerna som är till klockan fem men från sju till fyra skulle jag kunna jobba varje dag. Får se framöver hur det blir med tid och så, hoppas jag får börja jobba mer än jag jobbar nu. Men det kommer väl, rätt skönt att vara ledig ibland.

När jag slutar idag ska jag fara på stan och fixa några julklappar, jag och mamma hade ju tänkt åka till Umeå på lördag för att köpa julklappar men jag kan hitta lika bra här i stan så vi åker inte. Får hoppas att min svägerska jobbar idag så kan jag svänga förbi Lindex och ragga lite ;)

Nä nu ska jag fortsätta göra mig klar för jobb, ha en trevlig tisdag!:)

Jag kom och tänka på en sak alldeles nyss. Jag säger säkert hundra gånger per dag till min fina hur mycket jag älskar honom och jag skämtar inte, jag säger det jätteofta. När jag pussar honom hej då på mornarna, när jag är på jobbet, när jag har lunch, när jag slutar jobba, när jag träffar honom efter jobbet, när jag sitter vid datorn och gör något springer jag fram och tillbaka till honom flera gånger och säger hur mycket jag älskar honom. Hah! Det är faktiskt väldigt fint gjort av mig, för jag vet hur glad jag själv blir att höra dom tre orden som är så stora i mina öron. Och man kan faktiskt aldrig säga det för många gånger, dom orden kan man säga hur mycket som helst utan att bli less. Det är dom finaste tre orden som någonsin funnits och någonsin kommer finnas. Så gå nu till eran flick/pojk-vän, eran mamma, eran pappa, eran bror/syster, era vänner och berätta för dom hur mycket ni älskar dom och hur mycket dom betyder för er:) imorgon kan det vara försent, hemskt men sant. Ta hand om era nära och kära!

Nu har jag fixat julklappar till mina älskade vänner! Har fixat till Frida, Frida, Malin, Linnea och Mia! ;D Så nu är som det bortgjort, jag vet vad jag ska köpa till min fina's systrar och till mina bröder. Men en julklapp till mamma, farfar och farmor blir svårare. Inte en aning om vad vi ska hitta på för spännande men det ordnar sig. Det är ju så himla roligt att köpa julklappar, skulle kunna köpa hur mycket som helst till var och en! Så imorgon när jag slutar jobba ska jag bege mig ut på stan direkt och köpa det som inte är köpt. Åh vad mysigt med jul. Inte länge kvar!!

Laddad inför en ny arbetsvecka? Nja, sådär faktiskt om jag ska vara riktigt ärlig. Tycker att helgerna bara flyger iväg och det är lite tråkigt. Egentligen borde helgerna vara som veckorna och veckorna vara som helgerna ;) haha! Man får drömma. Nä men när man väl kommer på jobbet så går det hur bra som helst, jag trivs ju så bra på Skytten så det är ju inga problem. Men det är så mysigt att bara få vara och ta det lugnt, så härligt att inte ha några tider att passa. Fast nä, så ska jag inte tänka. Skulle aldrig vilja vara arbetslös, så skönt med ett arbete att gå till varje dag.

Veckans schema består bara av jobb och träning som det ser ut nu. Ska försöka ta mig till gymmet några dagar i veckan också, förstår inte varför jag blivit så slö den senaste tiden. Orkar inte med någonting. Men i veckan ska jag verkligen kämpa och ta mig dit, för när jag väl är där går det ju hur bra som helst, bara jobbigt att byta om och he sig dit.

Hoppas alla min fina läsare får en bra start på denna vecka, själv ska jag hoppa in i duschen så jag blir som en människa igen.


Tycker om den här bilden så mycket! Den är tagen av ingen mindre än
mig själv, med min mobilkamera i Tjäl för ett tag sedan. Den är så fin!

Vi har snart delat tre helt fantastiska år tillsammans, dom bästa åren i mitt liv helt utan tvekan. Jag kan inte se mig själv utan dig, kan inte förstå vad jag gjorde innan jag mötte dig, kan inte förstå att jag någonsin varit utan dig. Du betyder så fruktansvärt mycket för mig och jag vill aldrig vara utan dig. Du är den som kan mig utantill, du älskar mig för den jag är, du accepterar mina brister, du torkar mina tårar och du finns där för mig. Alltid. Det spelar ingen roll hur långt bort från mig du är, du finns alltid där för mig och gör allt för att jag ska må bra. Även om du vet om att jag aldrig kommer kunna bli hel så försöker du, försöker allt du kan. Jag kan prata med dig om precis allt, jag vågar, orkar, kämpar och gör mitt bästa tillsammans med dig. Jag hade aldrig klarat det här om det inte vore för dig, om du inte funnits i mitt liv hade jag aldrig stått här idag. Du betyder så mycket Peder, jag vet inte om du någonsin kommer förstå hur mycket och hur viktig du är för mig.

Livet är inte en dans på röda rosor. Man har sina sämre och sina bättre dagar, likaså i ett förhållande. Vi har inte haft det så lätt, vi har kämpat mycket för att hålla ihop. Människor tyckte inte om att det blev vi två från början, dom gjorde allt för att sära på oss, dom lyckades aldrig. Vi håller fortfarande ihop och vi älskar varandra så fruktansvärt mycket, lika mycket som vi alltid gjort, lika mycket som vi alltid kommer göra. Jag är så glad att vi orkade min fina, jag är så glad att vi inte lyssnade på dom som inte ville se oss två tillsammans. Vi har klarat så mycket, vi klarar allt så länge vi får vara tillsammans, det bara vet jag. Starkast är jag med dig.

Tack för att du aldrig släpper taget. Tack för att du är så himla underbar, den bästa killen i hela världen - JAG ÄLSKAR DIG! ♥

Idag gör det extra ont och jag tänker på dig extra mycket min bästa vän. Jag finner inga ord längre, jag saknar dig obeskrivligt mycket och älskar dig oändligt mycket. Hoppas du får dom godaste glasswienerbröden som någonsin gjorts där uppe i himlen, för det förtjänar du. Senare ska jag gå på din grav, tända massor med ljus och lägga dit rosor. Jag älskar dig världens bästa Pappa. Du är fortfarande allt för mig.

Man blir placerad mitt ute i ingenstans, det enda valet man har är att skapa sina egna vägar för att hitta hem igen. Under vägen får man uppleva nya saker, man kämpar, man gör allt för att orka, man försöker se framåt, det känns skit och underbart om vartannat. Precis så är det att förlora sin bästa vän. Så är det iallafall för mig. Det har varit en lång resa och den är inte slut än, jag har inte hittat hem ännu och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna göra det. Men jag har kämpat och försökt orka, jag har kommit en bra bit på vägen. Det har inte varit lätt, det är inte lätt. Det är de svåraste jag varit med om och någonsin kommer vara med om. Jag saknar min Pappa så otroligt mycket och saknaden kommer alltid finnas där. Det blir inte så mycket lättare - men jag har lovat honom att aldrig ge upp. Min fina Pappa, allt jag vill är att få se dig en sista gång. Få höra din röst. Krama om dig och känna din värme. Det finns så mycket jag skulle vilja säga dig, jag behöver dig fruktansvärt mycket.

Är less på det. Men glöm allt sedan, jag anpassar mig inte till andra på så sätt. Aldrig.
Nu ska jag fortsätta göra mig klar för en romantisk middag med min fina älskling på
Golden Bar! Sedan ikväll åker vi till Tjäl och blir där till imorgon. Farsdag kommer jag
fira på Pappas grav. VÄRLDENS BÄSTA PAPPA, FINNS INGEN BÄTTRE PAPPA!!

Imorgon när jag slutar jobba ska jag vara barnvakt en stund åt denna godingen, man kan inte bli annat än glad när man får vara i hennes närhet! Världens sötaste Elsa.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år
För ljus att nå. Så djupa sår 
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om
Men jag vänder om, än en gång
Orden fastnar halvvägs, jag vet inte hur jag bär mig åt
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt

Allting börjar om. Jag kan börja om
Jag behöver hela mig, så jag kan ge dig hela mig
När allting börjar om

Jag har gått så långt, nästan blivit van
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant
Sidan som går vidare har någon redan rivit av
Så jag griper tag i vita blad
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt
Hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett
Samma gamla visa, men vet inte vad det är för låt
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt

Jag fick en lång, fin kommentar av en människa jag inte känner. Hela jag log när jag hade läst den färdigt, så fina och stöttande ord har jag aldrig fått höra sedan Pappa rycktes bort från mig. Den här människan förstår precis hur jag känner mig. Jag insåg att det finns kanske människor i min närhet, människor runt om i landet som känner precis som mig. Finns dom som har en ständig saknad och bär på en tung sorg. Precis som jag gör. Ville bara säga det, tack för dom fina orden du gav mig. Du anar inte hur mycket det betydde för mig.

Nä nu vet jag ärligt talat inte vilken väg jag ska välja. Så upp och ned som allting är just nu har det aldrig varit. Jag orkar ingenting just nu, drar mig för att ta tag i saker och ting. Så förlåt om jag är en värdelös vän just nu, jag mår bara inte bra. Förlåt om jag är en värdelös dotter, syster, flickvän. Jag lovar att försöka ta mig upp från botten igen. Jag verkligen lovar det.

Jag vet inte om jag kommer orka blogga på ett tag, det är så mycket nu att jag måste försöka stanna av och tänka på mig själv lite. Jag vill bara må bra, det är allt jag vill. Önskar det mest i hela världen, faktiskt. Bara få känna att jag duger, att jag tycker om livet.

Sover hos Mamma inatt. Vill inte sova själv när det är såhär, hon har redan somnat så jag ska nog också lägga mig. Hoppas alla mina fina läsare har det bra och att ni aldrig ger upp, kämpa alltid. Det är dagens tips, jag vet själv hur det går om man lägger av. Om man stannar.

Sov så gott alla, ta hand om er!

Idag jobbade jag till klockan två, så skönt med en lite kortare dag! När jag slutade gjorde jag mest ingenting, tog det bara lugnt fram till middagen. Åt kebab, mumma! Efter middagen la jag mig på soffan en stund där jag somnade, är helt slut på i min kropp. Kan vara förkyldningen som är på gång. Vid halv sju gick jag upp till Marcus och Malin, dom var så underbara och följde med mig på en powerwalk i lite mer än en timme. Tack så hjärligt för det! När jag kom hem igen var jag alldeles genomfrusen, det är verkligen kallt ute nu. Tog mig ett varmt bad och smorde in hela min kropp i body lotion så nu är jag inte lika torr längre. Det sämsta med vintern är att jag blir så himla torr på kroppen, så torr att det börjar göra ont. Men ska fara och köpa någon extra fet body lotion i veckan, antecknar ni? haha, jag vet inte ens varför jag skriver det här. Ni bryr er väl inte om hur torr hud jag har. HAHA roligt.

Nu kommer min fina hem så nu ska vi mysa, godnatt!:)

Du rycktes bort från mig, alldeles för tidigt. Jag bryter fortfarnde ihop av saknaden, skakar, skriker, blir arg. Jag ser på alla fina bilder som jag hann ta på dig, sträcker ut mina armar och försöker nå dig. Jag når dig inte, jag kan inte ta på dig, kan inte krama om dig, kan inte pussa på dig. Allting gör jag på en dataskärm, så hårt, så kallt. Jag vill så gärna kunna nå dig, bara få se dig en sista gång. Vill bara krama om dig, känna din doft och höra dig säga att du älskar mig. Hur kan du vara så långt borta Pappa? Du är så nära men ändå så långt bort. Din närhet kan jag känna, varje dag. Ändå kan jag aldrig se dig, aldrig röra vid dig. Varför är livet så orättvist Pappa? Varför just du? Jag vet att jag aldrig kommer acceptera din död, jag kommer aldrig acceptera att du rycktes bort från mig så tidigt. Jag kommer aldrig någonsin kunna förstå varför just du togs bort, varför du försvann, varför ditt skratt får höras på ett ställe där jag inte kan vara. Jag vill vara där du är, där ditt hjärta slår. Jag behöver dig min bästa vän. Nu. ♥

Jag skulle vilja byta värld. Leva i drömmarnas värld. Vill att alla mina drömmar
om Pappa ska bli sanna, vill vara hos honom precis som i mina fina drömmar.
Där kan jag krama om honom när jag vill, få hans pussar mot kind panna, han
stryker mig på kinden och säger att allting kommer ordna sig. Att jag inte behöver
vara ledsen längre, för han är hos mig och han lämnar mig aldrig. Jag vill byta plats.
Vill leva där min bästa vän är, tillsammans med honom, min älskade Pappa.

Har varit ledig idag eftersom jag jobbat hela helgen, har varit ute på en lång
promenad och nu håller jag på att laga mat åt min älskade som snart kommer
hem från jobbet. Känner mig som en äkta hemmafru ;)

Nu längtar jag ännu mer till nästa år! ÅH ;D Snart fyller jag tjuuuugo!

Det har varit en jobbig helg men tack vare fina arbetskamrater så har jag skrattat istället för gråtit. Hunnit vara på Pappas fina grav två gånger och tänt ljus. Pussat gravstenen och berättat hur mycket jag verkligen älskar  och saknar honom. Ställde även ett ljus på fina Maja's grav och insåg att det snart är två år sedan hon lämnade jorden. Livet är så orättvist. Det är så fel. Men det var så  otroligt vackert det var på Berglunda, ord kan inte beskriva. Man bara log när man kom in på kyrkogården, fina människor som förtjänar att ha det så fint.

Jag saknar dig Pappa och jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Livet kommer aldrig bli sig likt, men jag gör mitt bästa. Varje dag.

Julen kommer aldrig bli sig lik, men jag kan inte låta bli att längta efter den.
Den är precis samma känsla varje år, spelar ingen roll att jag är halv. Jag längtar
efter att få pynta mammas gran hemma hos henne, julpynta i våran lägenhet
för första gången. Längtar efter julmaten, julmusiken, julklapparna. Allt! Jag vill
bara att det ska bli 24e December nu! Bara vara med dom jag älskar mest av allt.

Nu har jag just kommit hem från jobbet, halva passet är gjort och ikväll väntar det
andra. Tycker inte riktigt om att jobba en delad tur, tycker långa rasten mitt på dagen
är helt meninglös men skönt iallafall att jag får gå hem halv nio ikväll. Den halvtimmen
gör faktiskt väldigt mycket även om det inte låter så. Dagarna går så fort, man hinner
knappt vara med! Och idag fick jag vara med om något som aldrig hänt mig, larmet på
bilen gick igång. Hanna hade hört det när hon hade lunch och när jag kom ut så blinkade
bara lamporna, sedan när jag ska kolla om någon gjort något med bilen så ser jag fot-
spår. Läskigt! Vilken himla tur att inget hänt med tanke på att börsen låg så synligt.

Nu ska jag fortsätta äta min lunch och lägga mig framför tvn innan det är dags för jobb igen.


Gammal bild på oss. Haha! Du är så bra fina Frida.

Denna oversize tröja skulle jag verkligen inte tacka nej till!

Jag kan inte sätta fingret på det. Kan inte finna rätta orden, för ni skulle aldrig förstå.
Det sitter så djupt och det gör så ont, man måste uppleva det för att kunna känna hur
det känns. Jag kan inte förstå det, kan inte förstå att man kan bli så beroende, så
fixerad. När jag väl känner att jag duger så kommer det något som får mig att falla
ned på botten igen, tillbaka på ruta ett. Ett oerhört hårt bakslag och jag ser inget ljus.
Det känns som om jag aldrig någonsin kommer känna så som jag vill känna, varför?
Jag förtjänar det inte. Jag vill bara må bra. Kunna känna att jag duger precis som jag
är. Oj vad jag behöver dig här nu Pappa. Du hjälpte mig alltid ur dessa tankar.

Ikväll har vi varit på Pappas grav och tänt ljus. Det är så fint på Berglunda nu med
alla ljus på alla gravar. Otroligt vackert. Din grav är den finaste min bästa vän.
Jag saknar dig så mycket.

Nu är jag hemkommen från jobbet, jag trivs så himla bra på Skytten. Jag har seriöst
alltid ett leende på mina läppar när jag kliver in i bilen och ska hem därifrån, världens
goaste pensionärer och världens finaste arbetskamrater. Bättre än såhär kan det inte
bli! Klart det känns drygt ibland att kliva upp klockan sex men när man väl är uppe
och kommit på jobbet så äre inga problem. Nu ska jag jobba hela helgen, underbart!

Vi ska alldeles strax gå över till Marcus & Malin som ska bjuda hela familjen på middag
igen, jag undrar vad det blir för smarrigt! Dom är så duktiga på att laga mat så det blir
nog någonting väldigt gott. Sedan ska jag jäsa framför idol och lägga mig tidigt.

Hoppas ni alla får en trevlig fredagkväll!

Igår var det våran dag! 2,5 år av lycka, lyckligare än vad jag är kan man inte bli.
Peder jobbade hela dagen och jag jobbade hela kvällen så vi sågs inte förren sent
igårkväll. När jag kom hem hade han fixat ost och kex, så kvällen spenderades
framför tvn med massa gott och massa mys. Jag älskar min plött, mer än allt :)

Inatt har jag sovit väldigt oroligt. Vaknade inatt av att det small så fruktansvärt
mycket, jag öppnade fönstret och såg fyra ungdomar som stod och slog med något
föremål mot marken och mot lyckstolpar. Dom kastade saker omkring sig och
skrek, som tur var så for dom rätt snabbt. Det är väl okej om man vill vara ute
och åka bil när man är arbetslös eller har höstlov, men att väcka andra och leva
om sådär är bara dålig stil. Blev så irriterad att jag hade svårt för att somna om.
Så jag har sovit väldigt lite inatt, blev inte bättre av att jag blivit väldigt förkyld
nu också så jag har svårt för att andas. Oj vilka problem.

Idag jobbar jag 12-17 och hela helgen. Känns faktiskt väldigt bra, älskar mitt jobb!

Imorse gick jag in på gymmet (fick sällskap av Sofia och Elsa en liten bit) och sedan när jag kom fram tränade jag i nästan två timmar. Först en halvtimme på trampmaskinen, en halvtimme på löpbandet och sedan körde jag styrka i cirka fyrtiofem minuter. Hur härligt som helst! Kan säga att jag frös lite när jag skulle gå hem igen men det vare värt, älskar när det känns i hela kroppen att man tagit i. Loveeeely. När jag kom hem la jag mig i ett varmt bad, älskar att vi tog in badkaret igen. Finns ju inget skönare eller något mer avkopplande än ett varmt bad, skulle kunna ligga där hur länge som helst. Efter badet åt jag en god lunch, tänkte diska och städa undan lite men jag var alldeles för slut på. La mig i sängen och skulle bara vila en liten stund, slutade med att jag somnade en timme tills min fina slutade jobba. Han skulle åka till Tjäl fram och åter för att lämna Foppa som varit hos oss inatt, så jag följde med och fick träffa hans pappa och småbröder. Dom är så goa! Älskar att vara i Tjäl och umgås med Peder's familj. Får aldrig skratta så mycket som när jag är där så det är lite synd att vi inte har så mycket tid att vara där. Men efter älgjakten så jobbar min fina inte lika mycket och då har vi hur mycket tid som helst, jag längtar! Enda positiva med att min fina jobbar så mycket som han gör just nu är att det ger väldigt mycket pengar. Han är så duktig. Mitt hjärta.

Imorgon jobbar jag kväll vilket innebär att jag nästan har hela dagen fri. Älskar att jobba kvällar, bästa som finns! Så imorgonbitti ska jag fara på gymmet och träna, länge. Sedan ska jag äntligen umgås med Sofia och Elsa Belsa, var så längesen sist vi träffades och bara umgicks så det ser jag framemot! Lilla Elsa är inte så liten längre, går och allt. Tänk vad dom små liven växer snabbt, när som är pyttesmåa tänker man inte på att dom ska växa. Haha!

Nä nu ska jag göra mig en kopp te för jag börjar få väldigt ont i min hals.


Älskade farmor, jag och Elsa!:)

Just nu känner jag mig verkligen som en hurtbulle! Imorse tog jag mig en lång powerwalk trots att jag inte började jobba förren tolv, jobbade till klockan fem och då var det dags för ett svettigt gympass med fina Malin. Efter gymmet blev det en sen middag hemma hos världens finaste Marcus, eller hos världens finaste bror och svägerska för nu har ju Malin flyttat in :) Det bjöds på nudlar med kyckling och morötter. Otroligt gott! Visste inte att min bror var en sån stjärna på att laga mat. Ni är så fina. Nu har jag just tagit mig ett varmt bad, badade minsann i body lotion för min kropp håller på att torka ut (inte konstigt med tanke på hur många gånger per dag jag duschar) så nu är jag len som en babystjärt. Ska alldeles snart göra mig en stor kopp te och krypa ned i soffan, efter denna dag förtjänar jag lite vila. Är så stolt över mig själv!

Lägger in tre bilder på min andra hälft. Jag älskar dig Marcus. Jättemycket.

Efter min långa powerwalk imorse la jag mig i ett varmt bad och somnade nästan, så härligt var det. Lyssnade på alla mina inspelningar som jag har på min telefon, massor med inspelningar där jag sjunger men även tio stycken från när vi var i Turkiet. Jag blundade och lyssnade, det var precis som om vi var där. Jag kunde höra alla prata, sjunga och skratta. Skulle göra i princip vad som helst för att få uppleva det igen, oj vad jag vill tillbaka. Det är en resa jag aldrig någonsin kommer glömma, tänk om man kunde spola tillbaka tiden.

Ibland kan jag få världens ryck, bara vilja packa väskan och åka iväg på en tripp
långt bort. Tänker tillbaka på den gången jag följde med Linnea och hennes familj
till Stockholm, oj vilka minnen. Minnen för livet. Kan inte sluta le när jag tänker
tillbaka på allt roligt och knäppt vi hann med under den resan. Blir så sugen på att
bara åka iväg någonstans, åka karuseller, shoppa i vansinne, äta gott och bara få
må bra. Jag är en drömmare. Klart allting går om man vill men här snackar vi tid
och just nu när jag fått börja jobba på ett ställe vill jag inte ta semester direkt för
att fara ut och resa. Men det lockar helt klart och fanns det tid skulle jag inte tveka
en sekund. Det är många år sedan nu vi var iväg till Stockholm men det känns som
om det var igår, jag önskar man kunde spola tillbaka tiden. Jag vill uppleva det igen.

Idag har jag varit på mitt älskade jobb, tjänat pengar och gjort rätt för mig. Bra Sara!
När jag slutade hämtade mamma upp mig och vi for på gymmet, jobbade på bra i en
hel timme så jag är nöjd. När jag kom hem så hade min fina fixat middag, underbart.
Sedan efter vi ätit hade jag sån energi så jag tog mig en powerwalk och nu har jag just
kommit hem. Nu är jag helt slut på i min kropp, ska snart ta ett väldigt varmt bad och
bara njuuuta. Sedan ska jag inta soffläge och ligga där tills det är dags för sängen, trots
att jag börjar tolv imorgon har jag ingen sovmorgon. Först träna och sen jobb! Älska livet.

Idag är det första november, julen börjar närma sig och ord kan inte beskriva hur mycket
jag längtar! Vill börja julpynta och göra mysigt här i lägenheten, vill köpa oss en alldeles
egen julgran och klä den. Julen är det bästa jag vet, utan tvekan. Vill att tiden ska gå fort!

Trots att jag varit ledig i sex dagar och sovit bort hela helgen så är jag så fruktansvärt
trött. Vill bara lägga mig i sängen brevid min fina igen och somna om. Men det går icket.
Jag har sovit så mycket i helgen och ändå är jag så trött idag. Har ont i hela min kropp
såhär ont har jag faktiskt aldrig haft förut. Men nu är det bara att bita ihop, jag får tänka
att jag har ett jobb att gå till varje dag som ger mig pengar, då blir det kanske lättare.


Jag älskar dig så fruktansvärt mycket älskling!