Oj var ska jag börja någonstans? Mina föräldrar är allt för mig, dom två människorna har tillsammans skapat mig, format mig, älskat mig. Utan dom två hade jag inte stått här idag, det är ett som är säkert. Dom har under hela min uppväxt gjort allt för mig, precis allt.

Pappa, min fina pappa och bästa vän. Den finaste av alla änglapapporna, för pappa är faktiskt en ängel. Han finns inte här nere på jorden längre, han svävar på rosa moln där uppe i himlen. Jag hade inte tänkt göra ett långt inlägg nu om hur mycket jag saknar min pappa och hur mycket jag vill ha honom tillbaka för det vet ni nog redan, iallafall alla mina läsare som följt min blogg ett tag. Jag har tänkt berätta vem pappa var för mig, vad vi brukade göra tillsammans, vad han sysslade med, vad han älskade. För er som aldrig fick chansen att träffa honom, här får ni chansen att lära känna honom. Världens finaste människa.



Min pappa heter Stig Bäckman, Stig Olof Bäckman för att vara exakt. Han växte upp i en liten by utanför Lycksele som heter Sidberg. Där bodde han tillsammans med sin syster Eva Jakobsson, hans mamma Margareta Bäckman och hans pappa Bengt Bäckman. Pappa älskade fotboll, levde för fotbollen. Han började spela själv, bla i Blattnicksele och sedan utbildade han sig till tränare. -95 började han träna pojkar födda -86 här i Lycksele och det ledde till att han blev huvudtränare i föreningens A-lag. Pappa var väldigt engagerad och gav allt för Lycksele's fotbollslag. Han såg alltid något gott hos varje människa, ingenting var omöjligt. Han gav alla en chans, han tog sig alltid tid och ställde upp för alla. Han var som en kurator, en vän för sina spelare. Pappa var även lärare i fotboll på gymnasiet, han trivdes som fisken i vattnet. Han sa varje morgon hur mycket han älskade sitt jobb, att ingen människa i världen kunde ha det så bra som han hade det, att han fick göra det han älskade mest varenda dag, det klådde allt sa han. Jag märkte hur mycket han betydde för sina elever, några av dem gick hellre till honom och pratade om sina problem hemma än att gå till en kurator. Det säger väl allt. Pappa var en underbar lyssnare. Han var ett sånt bra stöd.



För mig var han mer än en pappa. Han var en vän som alltid fanns där, gav mig kloka råd, diskuterade livet med mig och torkade mina tårar. Tillsammans gjorde vi allt. Vi gick alltid långa promenader, tränade tillsammans, vi åkte till Sidberg och fiskade i flera timmar. Har så otroligt många minnen med pappa och jag är så glad att jag hann få dom fina minnena tillsammans med honom. Det är så fantastiskt att kunna sitta och minnas tillbaka på alla våra tokerier, våra skratt, våra tokiga skämt. Min pappa hade en fruktansvärt härlig humor, han kunde skämta om allting, han skrattade jämt, fick jämt andra att skratta och bli glad. Han hade sån livsglädje. Jag blev glad bara jag såg på min pappa, världens finaste pappa.

Min mamma, min starka, omtänksamma och fina mamma. Hon är den som alltid brytt sig, som gett mig kärlek och hon har alltid gjort allt för att vi ska ha det så bra som möjligt. Hon har skjutsat mig flera mil, hon har hållit om mig nätter långa och torkat mina tårar. Jag vet att mamma alltid finns där, det spelar ingen roll vad som skulle hända, jag vet att hon skulle ställa upp. Jag är aldrig rädd för att säga något till henne, hon är en sån som förstår allt och hon dömer aldrig. Jag visat alltför sällan hur mycket jag uppskattar allt hon gör för mig, allt hon gjort för mig, men det ska det bli ändring på. Hon ska få se hur mycket jag verkligen älskar henne och hur mycket det betyder att hon alltid finns där för mig, att hon orkar med mig.



Mamma är född i Örnsköldsvik, uppvuxen i Själevad tillsammans med min morfar Gösta och min mormor Birgit. Mamma flyttade ganska tidigt till Lycksele och det var här hon träffade min pappa. Mamma jobbar som hemkunskapslärare på Finnbacksskolan och hon trivs som fisken i vattnet. Lika som pappa så brinner mamma för sitt jobb, vi barn får höra det ofta hur mycket hon älskar sitt jobb och sina elever.



Mamma och pappa var ganska olika, men tillsammans blev dom helt komplett. Tillsammans skapade dom tre barn som dom älskar så högt. Vi har sånt humor i våran familj, vi skrattar åt det mesta och har fruktansvärt roligt tillsammans. Vi är även väldigt snuskiga, kanske därför min fina pojkvän passar så bra i våran familj för han är den snuskigaste av alla som finns ;) haha! Nä men helt ärligt så är vi ganska tokiga och väldigt öppna. Vi har nog fått det tokiga av våran kära far och att vara öppna av våran kära mor. Vi är helt enkelt bäst tillsammans.

Jag älskar er Mamma och Pappa. Utan er hade jag aldrig klarat mig.