Jag kan inte sätta fingret på det. Kan inte finna rätta orden, för ni skulle aldrig förstå.
Det sitter så djupt och det gör så ont, man måste uppleva det för att kunna känna hur
det känns. Jag kan inte förstå det, kan inte förstå att man kan bli så beroende, så
fixerad. När jag väl känner att jag duger så kommer det något som får mig att falla
ned på botten igen, tillbaka på ruta ett. Ett oerhört hårt bakslag och jag ser inget ljus.
Det känns som om jag aldrig någonsin kommer känna så som jag vill känna, varför?
Jag förtjänar det inte. Jag vill bara må bra. Kunna känna att jag duger precis som jag
är. Oj vad jag behöver dig här nu Pappa. Du hjälpte mig alltid ur dessa tankar.

Ikväll har vi varit på Pappas grav och tänt ljus. Det är så fint på Berglunda nu med
alla ljus på alla gravar. Otroligt vackert. Din grav är den finaste min bästa vän.
Jag saknar dig så mycket.