Den här var väldigt svår, men jag tror jag väljer att skriva om ett fantstiskt ögonblick istället för något sorgligt. Det är ju så mycket roligare för er att läsa, eller hur?

Jag väljer att berätta om när jag insåg att Peder var den jag ville dela mitt liv med. Vi hade tidigare pratat i flera år över internet och telefon men aldrig riktigt träffats. Vi träffades för allra första gången på Tannbergsskolan när det var Tannbergssmässan, då hade jag pojkvän och han hade flickvän så det blev som inte mer än bara ett hej. Men sedan började vi umgås på riktigt, han körde fram och tillbaka från Åsele för att vara med mig och sedan åka hem igen. Hur underbar var han inte!? Så fin. Vi umgicks ju på fester, flirtade, men det blev som inget mer med det. Men sedan en dag, när jag märkte att en av mina vänner skrev med honom på sms så blev jag FRUKTANSVÄRT svartsjuk. Kunde inte riktigt släppa det och jag blev alldeles tokig. Idag har jag henne att tacka, hade hon inte skrivit med honom så kanske jag inte funnit min drömsprins. Minns att jag och Hanna hade varit på gymmet, sedan skjutsade Peder hem oss till mig och när vi satt inne på mitt rum, jag och Hanna, så insåg jag att jag bara ville vara med honom. Jag minns att jag skrev "Är det ok att tycka om dig som mer än en vän?" Hahah! Och jag blev vääääldigt glad över svaret kan jag säga er. Sedan umgicks vi utan att som riktigt bli tillsammans, ni vet ;) Men sedan när vi hade en utedag med klassen (omvårdnadsklassen) så fick jag ett sms av honom. Han undrade om vi skulle slå till! Haha, självklart svarade jag;) och sedan dess har vi varit tillsammans.

Nästan tre år senare är vi förlovade, bor tillsammans, har fruktansvärt många framtidsplaner och älskar varandra otroligt högt. Han är verkligen pusselbiten som fattades i mitt liv och jag släpper honom aldrig. Älskar dig Peder!