Oj, spännande. Den allra första 'pojkvännen' jag hade hette Mattias, vi var tillsammans i några månader när vi gick typ 3an eller 4an på lågstadiet. Vi var faktiskt tillsammans ganska länge för att gå i lågstadiet, minns hur jag varje vecka längtade till alla lågstadie discon så jag skulle få dansa 'tryckare' med honom. Hahah! Oj så charmigt. Men det tog slut där och vi hälsar på varandra idag ifall vi träffas. Sedan var det samma för mig som det var för dom flesta, man var tillsammans med allt och alla i den åldern. Direkt en pojke tittade på en så blev man väl "kär" direkt, speciellt efter alla gånger man hade lekt sanning och konsekvens. Nu när jag tänker tillbaka så hade jag väldigt många pojkvänner på låg- och mellanstadiet. Hahah, idag finns det ju inte ens i tanken. Tänk vad söt man varit.

Min första, stora, riktiga, underbara kärlek är faktiskt Peder. Jag visste inte ens vad kärlek var innan jag mötte honom, att det fanns något som är så starkt visste jag inte. Vi har snart delat tre år tillsammans och jag är lika kär idag som jag var den dagen det blev vi två (om inte ännu mer kär nu) och jag vill dela mitt liv med honom! Men sedan så har jag ju självklart haft längre förhållanden med andra, men det har inte varit i närheten av hur det känns idag.