Jag tror inte på att det finns någon gud - har aldrig gjort det och kommer aldrig göra det heller. Men jag ser inte ner eller dömer människor som tror att det finns någon gud, absolut inte. Jag tror bara inte på att det finns en enda människa där uppe som hjälper oss människor att ta oss igenom svåra händelser och fatta svåra beslut. Jag tror inte på att gud hjälper en ifall man ber till honom, tro mig jag har prövat. Jag tror inte på någon skäggig gubbe med långt hår som många tror finns där uppe och hjälper oss vandra genom livet. Men jag accepterar att andra tror på honom.

Jag har alltid trott på att det finns något som hjälper oss att klara allting. När Pappa försvann från mig så blev det mer tydligt för mig, jag VET att det är han som hjälper mig kliva över alla hinder. Jag vet att han är vid min sida hela tiden och hjälper mig fatta besluten, fast på ett helt annat sätt. Jag tror att han hör mig, jag tror att han lyssnar, stöttar och torkar mina tårar fast jag inte kan se eller höra honom. Jag tror att han alltid finns där fast han är osynlig.

Jag tror på ett liv efter döden. Det är liksom så nära mig, kanske därför jag blir arg på människor som säger något annat. Jag kan inte hjälpa det, det gör bara ont när jag hör att vissa människor är stensäkra på att det bara blir svart, mörkt. Det blir inte svart, jag tror att man kommer till ett fruktansvärt bra ställe när man lämnar jorden. Jag tror att man kommer till ett paradis där man får allting man önskar och man får möjliheten att skydda sina nära och kära som stannade kvar. Man skyddar och vakar över sina nära och kära - från paradiset. Jag tror att Pappa tränar världens bästa fotbollslag där han befinner sig, att han äter flera glasswienerbröd per dag, att han äter grillat till middag ofta och att han skämtar så mycket att alla änglar där uppe viker sig av skratt. Det är min tro.

Avslutar med att säga att Pappa's stjärna skiner klarast av dom alla och jag älskar honom - förevigt ♥