7 November
Det har varit en jobbig helg men tack vare fina arbetskamrater så har jag skrattat istället för gråtit. Hunnit vara på Pappas fina grav två gånger och tänt ljus. Pussat gravstenen och berättat hur mycket jag verkligen älskar och saknar honom. Ställde även ett ljus på fina Maja's grav och insåg att det snart är två år sedan hon lämnade jorden. Livet är så orättvist. Det är så fel. Men det var så otroligt vackert det var på Berglunda, ord kan inte beskriva. Man bara log när man kom in på kyrkogården, fina människor som förtjänar att ha det så fint.
Jag saknar dig Pappa och jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Livet kommer aldrig bli sig likt, men jag gör mitt bästa. Varje dag.
Jag saknar dig Pappa och jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Livet kommer aldrig bli sig likt, men jag gör mitt bästa. Varje dag.
Kommentarer
