Min absolut bästa vän är utan tvekan min fina Pappa. Han fanns alltid där, torkade mina tårar, stannade alltid kvar och fick mig att se något ljus i allt mörker. Pappa var allt för mig, så mycket mer än en Pappa. Det var till honom som jag ringde om något roligt hänt, om något tråkigt hänt, om jag mådde bra, om jag mådde dåligt. Det var alltid Pappa för mig. Han är fortfarande min bästa vän, oavsett om han inte finns med mig här nere på jorden längre så finns det saker som jag bara vill berätta för honom som ingen annan får veta. Dom sakerna säger jag till honom när jag hälsar på hans grav, just där känns det som att han är och lyssnar på allt jag har att säga. Så Pappa är min bästa vän.

Jag mår inte speciellt bra idag så jag väljer att inte skriva så mycket. Men jag har skrivit väldigt mycket om vem Pappa var för mig så det är bara ni läser under kategorin "Inte ens döden skiljer oss åt" för där står precis allt.