Jag är väldigt rädd för att förlora fler människor som jag älskar. Men det är inte så att jag går runt och tänker på det hela tiden, bara ibland. Ibland brukar jag ligga vaken halva nätterna för att höra att Peder andas, när Pappa försvann låg jag vaken varje natt för jag var så rädd för att förlora honom med. Jag tänker ibland på hur snabbt allting kan gå. Att en dag kanske någon av mina nära och kära inte vaknar upp, det är jag rädd för, det oroar mig. För det kan faktiskt vara så. Man behöver inte få en sjukdom och leva i flera år med den innan man dör, det kan ta slut direkt. Dom tankarna gör mig alldeles kall i hela kroppen. Det gör så ont att veta hur kroppen fungerar och att tänka på hur orättvist livet kan vara.

Nu vill jag bara krama om alla jag älskar. Jag vill aldrig förlora er! ♥