Jag gick in på Nemo's blogg (ni vet han som låg med allt och alla i Kungarna av Tylösand.) Jag tycker faktiskt om hans blogg, han har en hel del djupa tankar om hur det är att må dåligt och på något sätt kan jag känna med honom. Men denna gång blev jag mest irriterad när jag läste hans senaste inlägg. Han har gjort slut med sin flickvän, nu bryr jag mig inte om just det men jag reagerade på att han skrev "Man ska inte vara tillsammans med någon förrän man själv är hel."

Skämtar han med mig? Om jag skulle tänka så skulle jag få vara ensam resten av mitt liv. Det är just det, en människa som mår fruktansvärt dåligt psykiskt kommer på något sätt alltid vara halv. Om man nu mår dåligt över något som satt djupa spår i en. Ett levande exempel är mig själv, jag kommer aldrig någonsin bli hel utan alltid bära på en saknad. Det sägs att man inte ska ta sig över saknaden utan att man ska ta sig igenom den, jag skulle inte orka det utan min pojkvän. Han är ju min stöttepelare, den som alltid finns där och torkar mina tårar. Han är den som verkligen försöker få mig att må bättre, han får mig att se något positivt i allt negativt.

Nu är vi ju alla människor olika men jag reagerade bara på just den där meningen. Enligt mig stämmer det absolut inte, kärleken övervinner allt. Kärleken får en att orka gå vidare efter att ha mist någon.