Oj. Eftersom jag har världens sämsta självförtroende så kommer nog det här inlägget inte bli roligt, jag har en väldigt negativ syn på mig själv. Har svårt för att se på mig själv och känna mig fin som jag är. Jag har ju trots allt kämpat mig igenom en väldigt svår ätstörning i många, många år och lite av den kommer nog alltid vara en del av mig. Det är vad jag tror iallafall men man vet ju aldrig, en dag kanske jag kan se mig själv i spegeln och se det min fina ser. Jag önskar verkligen att jag kunde göra det.

Men det är så olika, från ena dagen till den andra. Jag kan vakna upp, se mig själv i spegeln och tänka att jag är nog inte så ful ändå. Men så nästa dag vill jag bara dra täcket över huvudet och inte vistas bland folk.

Det enda som jag kan säga nu att jag är nöjd över med mig själv och som jag inte klagar över när jag ser mig själv i spegeln är mitt hår. Jag älskar min hårfärg, längden. Jag har ju äntligen fått ganska långt hår.

Jag jobbar på det varje dag, att börja tycka om mig själv. Det finns ju trots allt bara en av mig.