Har tagit på mig myskläderna, gjort mig en stor kopp té och krypit
ned under täcket efter en timmes löpning med min fina. Har i flera
dagar gruvat mig för att träna, vet inte varför. Sen pappa försvann
har jag helt tappat orken och suget för att träna vilket för mig känns
totalt värdelöst. Förut levde jag för att träna, träningen var mitt allt
och jag kunde träna flera timmar per dag. Nu har det bara blivit att
jag tagit mig en liten promenad och det ska bli ändring på det.
Min fina nästintill tvingade ut mig ikväll och jag är så glad för det, en
timme hann vi springa och nu känner jag mig duktig. Ska försöka börja
träna igen, så jag börjar må bättre. Det känns både psysiskt och fysiskt
att man inte rör på sig som man gjort förr.

Lyxar till det hela med att se på Specialfall: Riskförlossningar som är ett
favoritprogram. Passar på medans min fina står i duschen för han hatar
att se sånt. Likaså top model, tonårsmammor och Ryans Life som han inte
heller tycker om. Haha, finns nog inte många som slåss lika mycket som
oss två när det gäller program på tvn. Vi har oftast inte samma smak om
jag säger så. Men vi älskar varandra lika mycket för det!

Säger godnatt redan nu, ska försöka somna på en stund så jag är pigg
imorgon. Hoppas alla mina kära klasskamrater har det bra på praktiken.