Det är märkligt hur människor bara försvinner, struntar i en.
Jag förstår det bara inte, speciellt inte i en sånhär situation.
Om det hade varit en nära vän till mig som varit med om något
som jag går igenom, hade jag aldrig släppt taget. Men jag tänker
visst på ett helt annat sätt, jag vet inte. Känner mig bara besviken
på människor som jag trodde alltid skulle finnas kvar.

Usch så ledsen och besviken man kan bli.