Jag var alltid din lilla ängel, nu är du min ängel. Du finns där uppe
någonstans och du är min fina ängel, den finaste ängeln av dom alla
där uppe. Jag undrar om du ser mig, om du ser mina tårar rinna.
Du försöker nog alltid torka dom, somdu gjorde när du fanns här.
Du höll om mig & släppte aldrig taget. Jag skulle göra
allt för att få vara i din trygga famn igen, den tryggaste famnen av dom alla.

Jag har alltid haft dig, jag har dig fortfarande. Men inte på samma sätt.
Det gör ont, mer än ont. Smärtan finns alltid där, hela tiden, varje dag.
Jag är inte ledsen över att jag fick 18 år med dig, jag vill ha dig hos mig hela
livet men jag kollar alltid tillbaka på alla våra minnen och ler. Jag går inte runt
och är ledsen hela tiden, faktiskt. Jag tänker på allting vi gjort tillsammans, alla
gånger du sagt att allting ordnar sig, jag tänker på dina tokiga skämt och ditt
härliga skratt. Jag tänker på dig hela tiden, jag ler pappa. Nu ler jag, när jag
tänker på våra minnen.

Du finns inte längre. Saknaden gör mer ont än ovetskapen om du skulle
klara det. Ibland får jag bilder i huvudet på hur du låg där och kämpade,
jag undrar om du hade ont när du tog ditt sista andetag. Jag undrar om
du var rädd, var du rädd pappa? Det var jag, hela tiden. Jag var så fruktansvärt
rädd och jag bad till gud hela tiden. Jag visste att du skulle kämpa in i det sista,
du kämpade i åtta dagar, du gav aldrig upp. Trots att din bröstkorg slutade röra sig,  ditt hjärta orkade inte slå längre, så gav du aldrig upp. Jag sa att du alltid var så stark, du sa att ibland räcker inte ens det. Du hade rätt pappa, men du gav aldrig upp. Jag är så stolt över dig. Så otroligt stolt.

Min hjälte, min bästa vän. Jag undrar hela tiden varför just du, varför var just du
tvungen att åka iväg på en oändlig resa? Jag grät aldrig inne hos dig, jag ville visa mig stark. Så stark som du alltid var. När jag såg rädslan i dina ögon sista kvällen jag var hos dig kunde jag inte hindra tårarna från att rinna. Jag la mitt huvud i din famn, kände din doft och viskade att jag älskade dig. Du höll min hand så hårt, så hårt.  När jag ligger i sängen om natten och försöker sova, blundar jag och kan känna hur du håller min hand, jag kan se hur jag ser in i dina ögon och hur du säger att du älskar mig. Jag älskar dig med pappa, jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Jag älskar dig mest av allt och jag saknar dig mer och mer för varje dag som passerar.

Jag lever för dig nu, mitt hjärta slår dubbelt, både för dig och mig, jag andas för dig. Föralltid pappa, föralltid.