Igår när vi var i Sundsvall på IKEA så träffade vi Karin, Matilda och
Maja-Lisa där. Jag får lite ont i hjärtat när jag tänker på att dom är
så långt borta och det kändes så bra att få se dom och prata en stund
eftersom det blir en bit mellan gångerna man ses. Jag skämtar inte när
jag skriver att dom är bland dom bästa människorna jag någonsin fått
lära känna, att bara ha fått chansen att få lära känna dessa människor
betyder så mycket för mig. Och jag saknar dom, jättejättemycket.
Jag saknar att få leka med Alex, Maja-Lisa och Matilda. Jag saknar att
fira nyår med dom, jag saknar att bara kunna gå över och prata i timmar.
Jag är inte ensam om att tycka att det blev så otroligt tomt när dom flyttade
och lämnade Kantarellvägen. En stor bit fattas här och dom kommer alltid
ha en stor plats i mitt hjärta.

Karin's värmande ord genom det jobbiga som får en att inse att det finns
någonting att kämpa för. Jag är så glad att jag har dig Karin. En äkta vän!