Jag funderar på att lägga ner detta. Det slog mig bara, vad är det för
mening med att skriva vad man gör varje dag när det finns dagbok och
såklart Facebook. Det är ju det nya nu, alla mina vänner vet vad jag gör
och ska göra hela tiden så det känns onödigt att skriva det flera gånger.
Denna blogg har varit som en vän för mig, en vän som låtit mina tankar
och känslor komma ut. En vän som låtit mig ventilera mig dygnet runt och
det har varit väldigt, väldigt bra för mig. Hade jag inte haft bloggen så vet
jag inte annars hur allting skulle gått. Självklart har jag mina närmsta som
funnits där för mig och min skrivbok, men det har varit något speciellt med
denna blogg. Det var en toppen idé av mig att starta upp den.

Kanske lägger jag ned, kanske stannar jag kvar. Vem vet, jag kanske startar
upp en ny blogg framöver. Lite nyare, lite bättre, lite starkare och kanske har jag
hunnit förändrats. En stor förändring kanske sker som jag vill skriva om. Vem vet? Jag vet iallafall att denna blogg inte är någon rolig blogg, är man intresserad av att se "dagens outfit" som enligt mig är väldigt fjantigt så är den här bloggen inte rolig. Jag har inte heller tänkt på att denna blogg skulle vara rolig för er läsare, utan jag har mest varit rätt ego. Har tänkt på mig själv, har försökt bli starkare och helt ärligt så har bloggen hjälpt mig lite.

Det är otroligt roligt att gå tillbaka och se vad man skrivit, jag har sparat det
mesta av allt som skrivits om pappa och annat viktigt. Om jag nu bestämmer
mig för att lägga ned, så kommer jag ändå ha kvar den som ett minne.
Alla fina ord, djupa tankar och tokigheter ska jag låta vara kvar så man kan
gå in och läsa. Alla stöttande ord till mig själv kan jag då gå in och läsa när
jag är som längst ned på botten. Styrka kan man ibland finna hos sig själv.

Jag har skaffat nya vänner genom bloggen. Nu vet jag inte hur man länkar men www.upptillhimlen.blogg.se är en helt fantastisk människa som hjälpt mig otroligt mycket. Både jag och hon vet hur det är att förlora ens bästa vän och tillsammans har vi kämpat på. Hennes ord har hjälpt mig otroligt mycket och jag är evigt tacksam över att hon funnits där. TACK ♥

Vill iallafall säga att jag är jätteglad över att så många kommenterat och sagt
fina saker om alla mina ord. Det har varit guld värt och verkligen fått mig att
le på insidan. Vet många på mammas sida som varit inne och läst, sagt att dom
tycker om min blogg för att jag beskriver mina känslor så bra. Någon hade suttit
och läst min blogg en hel kväll och bara gråtit. Det är så himla fint, så fantastiskt
att få höra något sånt. Jag blir tårögd nu när jag skriver det.
Tack för alla fina ord.

Nu ska jag sluta skriva! Vi hörs när vi hörs, sköt om er alla och glöm inte bort att
ta vara på det ni har. Medans ni kan.

Just ja. Ville bara säga att jag älskar och saknar dig pappa. Om du nu skulle läsa
min blogg så ville jag bara avsluta med det. Jag kommer älska dig tills jag sluter
mina ögon för gott - och efter det. Saknaden är oändlig.