Jag har varit på din grav tre gånger idag pappa, ja du hörde rätt. Tre gånger har jag
varit hos dig och jag kan aldrig få nog. Den trygghet som jag känner när jag är där
går inte att beskriva med ord. Det är precis som om om du var där, ibland brukar jag
blunda när jag står framför din fina grav och drömma. Drömma mig långt bort, ser
framför mig hur du skämtar med mig och skrattar. Hur du kramar om mig och säger
"hur kunde vi få en sån fin dotter som du Sara?" Se hur du pussar min panna och säger
att allting kommer att ordna sig. Drömmarna går inte lika ont, i drömmarna får jag
vara med dig. Min högsta önskan, det kommer det alltid att vara.

Följde med min fina på akuten ikväll, han hade fått en spik i foten och trots min rädsla
så bestämde jag mig för att följa med. När jag öppnade dörren mot akuten började jag
bara skaka. Tankarna flög runt i huvudet och alla bilderna kom tillbaka, hur jag sprang
in till mamma och bara skrek. En sjuksköterska satt sig lugnt brevid mig och såg på mig
med en ledsen blick. Hon sa att du fått en hjärnblödning och var jättedålig.
Jag bara skakade, precis som jag skakade då. När jag kom in till dig låg du där och kunde
inte fästa blicken på mig, du kände igen min röst & höll min hand, så hårt.
Jag sa att jag älskade dig & att allting skulle ordna sig, du trodde mig, jag lovade för mycket.
Men jag kunde inte veta, du kunde inte veta, ingen visste. Jag vet bara att jag bad till en gud
som inte finns, så många gånger. Jag bad om att få ha kvar det bästa i mitt liv, han svek mig.
Men du svek mig aldrig, ditt hjärtade orkade bara inte slå längre här nere på jorden.
Men för oss, slår ditt hjärta förevigt och mitt hjärta slår dubbla slag nu, för både dig och mig.

Jag älskar dig min fina pappa, min bästa vän, någonsin.
Jag saknar dig - Varje dag, hela tiden.