Jag hittade en kommentar som min barndomsvän skrev till mig när min älskade
pappa just gått bort. Jag kunde inte hindra tårarna från att rinna, så otroligt fint.

"Jag vet inte om du kände som jag, men när jag stod där framme och skulle ge
dig en kram, och vi fick ögonkontakt så brast verkligen allt. Jag ville bara springa fram o hålla om dig och när jag väl fick göra det så kändes det som att jag skulle kunna stå där o krama dig i all oändlighet. Tårarna bara rann och jag ville säga så mycket men fick inte fram några andra ord än att jag älskar dig, och det gör jag  verkligen Sara. Glöm aldrig det! Under minnesstunden idag så var det så många  minnes som bara vällde fram inom mig och när dom läste upp din dikt så kunde tårarna inte sluta rinna. Det som hon läste, jag kunde verkligen se det framför mig,  höra hans skratt inuti mitt huvud.Han kommer alltid leva kvar Sara, i vårt minne och
i våra hjärtan kommer han alltid att finnas kvar!