Vilken lycka jag kände imorse klockan sju när min finas väckare ringde och jag insåg
att det inte var jag som var tvungen att stiga upp. Att jobba en hel helg tar verkligen
på krafterna, jag ville allt annat än att stiga upp och fara till skolan imorse. Men jag tog
mig dit och fick inte alltför mycket gjort, var mest ledsen över hur människor beter sig.
Efter skolan åkte jag och min älskade storebror till Sidberg där vi fick god gröt och massa
fika. Jag och farmor passade på att baka drömmar och gott GI-bröd. Alltid så mysigt.

När vi kom hem bjöd mamma på en god middag och nu har jag fastnat här, ska alldeles
strax ta mig en lång promenad på pappas grav och sedan läsa lite historia resten av kvällen.
Jag längtar verkligen inte tills på torsdag då vi har muntligt prov i det, jag blir alltid så nervös
& glömmer alltid bort vad jag tänker säga. Tacka vet jag skriftligt, man borde inte ha muntligt!

Har glömt att berätta vad vi gjorde igår på mammas födelsedag. Hon hade inte en aning om
vad vi skulle göra utan vi hade bara sagt att vi hade en överraskning åt henne. Jag lurade henne
och bad om att hon skulle börja med maten. När hon börjat med den tog vi fram en handduk och
sa att hon skulle sätta sig i bilen. På med handduken runt ögonen och så körde vi runt här på
norräng/norrmalm för att förvirra henne lite. Vi stannade av på Renmarkspizzan där hela släkten
väntade och vad glad hon blev. Det kändes otroligt bra att se lyckan i mammas ögon, så bra!


Det tryggaste och bästa stället jag vet. Jag saknar dig, oändligt mycket!