" Vänta, hon kommer tillbaka.. "
Jag kanske är känslig, jag kanske inte alls borde reagera.
men vad kan jag göra åt saken att det bara gör ont i hjärtat
av att tänka tillbaka på allting? Att se dig vara så lycklig, gör
mig också lycklig. men inte fullt ut, för jag är inte en del
av ditt liv längre känns det som. Vi delade allt, du var den första
jag kom till när jag hade problem & du vände dig alltid till mig
när du behövde prata och det värsta är att det aldrig någonsin
kommer tillbaka, än hur mycket jag ber om det och än hur mycket
jag vill. Det gör bara så ont inom mig när jag tänker på våra minnen
visst, jag ler faktiskt ibland också. För du fick mig att skratta, alla dina
kommentarer, alla dina ord och jag får ju inte glömma våran sjuka
humor som vi hade. Det fanns nog många som tyckte vi var knäppa
att vi skrattade åt dom sakerna som vi gjorde, men brydde vi oss? nej.
För det kändes så bra, det var du och jag mot världen kändes det som.
Och jag vet att jag betett mig som en skit många gånger och jag vet då
aldrig hur jag skulle kunna gottgöra det, jag vet bara att jag så hemskt
gärna vill ha tillbaka det vi hade. När jag tänker på alla kvällar vi umgåtts,
varenda dag på högstadiet som vi umgicks, börjar tårarna rinna.
jag saknar verkligen dig, jag saknar ditt skratt & jag saknar det vi hade.
Minns du i somras när vi låg på gräset och pratade hur mycket som helst?
Minns du varenda lektion vi hade, hur mycket tid vi pratade bort även fast det
fanns viktigare saker att göra.
Minns du varenda spanska lektion som vi skrattade bort så anette blev skogs-
tokig. Och att hon pekade ut oss, för vi var så dåliga. åh, jag vill ha tillbaka det.
Minns du alla fester vi varit på? När jag tagit hand om dig & du tagit hand om mig.
Minns du att vi känt varandra sen vi började förskolan?
Minns du att vi åkte på klassresa tillsammans i 6an och blev tok kära i några
killar från östersund.
Minns du hur mycket du stöttat mig genom livet & alltid funnits där.
Minns du hur mycket vi grät på skolavslutningen i 9an för att vi inte skulle
träffas lika mycket.
Jag minns allt så väl.
Det kanske är dags att släppa mina tankar, jag vägrar nog inse sanningen
den sanning som lyder att vi glidit ifrån varandra för att vi aldrig tar oss tid att ses.
Jag vill inte inse det, för det gör alldeles för ont i mig.
Jag vet att vi har försökt att få det att funka, båda två har försökt kämpa för att vi
inte skulle glida isär, men vi har nog inte lyckats.. än iallafall.
Men jag vill att du ska veta en sak, jag älskar dig fruktansvärt mycket
fortfarande. Jag kan inte sluta tänka på det vi hade, även fast jag har
nya kompisar, du har nya kompisar, vi går på ny skola och du är långt borta.
Jag älskar tanken av att du stöttat mig & funnits där i mot- och med vindar.
Just nu vill jag bara ha dig här så jag kan ge dig en stor kram.
du betyder så mycket, fortfarande.
Och förlåt, för att jag inte kämpat hårdare Frida Granberg.
Du har gjort min uppväxt till det bästa, all skit som finns bakom
mig har du gjort bättre. Tack!
men vad kan jag göra åt saken att det bara gör ont i hjärtat
av att tänka tillbaka på allting? Att se dig vara så lycklig, gör
mig också lycklig. men inte fullt ut, för jag är inte en del
av ditt liv längre känns det som. Vi delade allt, du var den första
jag kom till när jag hade problem & du vände dig alltid till mig
när du behövde prata och det värsta är att det aldrig någonsin
kommer tillbaka, än hur mycket jag ber om det och än hur mycket
jag vill. Det gör bara så ont inom mig när jag tänker på våra minnen
visst, jag ler faktiskt ibland också. För du fick mig att skratta, alla dina
kommentarer, alla dina ord och jag får ju inte glömma våran sjuka
humor som vi hade. Det fanns nog många som tyckte vi var knäppa
att vi skrattade åt dom sakerna som vi gjorde, men brydde vi oss? nej.
För det kändes så bra, det var du och jag mot världen kändes det som.
Och jag vet att jag betett mig som en skit många gånger och jag vet då
aldrig hur jag skulle kunna gottgöra det, jag vet bara att jag så hemskt
gärna vill ha tillbaka det vi hade. När jag tänker på alla kvällar vi umgåtts,
varenda dag på högstadiet som vi umgicks, börjar tårarna rinna.
jag saknar verkligen dig, jag saknar ditt skratt & jag saknar det vi hade.
Minns du i somras när vi låg på gräset och pratade hur mycket som helst?
Minns du varenda lektion vi hade, hur mycket tid vi pratade bort även fast det
fanns viktigare saker att göra.
Minns du varenda spanska lektion som vi skrattade bort så anette blev skogs-
tokig. Och att hon pekade ut oss, för vi var så dåliga. åh, jag vill ha tillbaka det.
Minns du alla fester vi varit på? När jag tagit hand om dig & du tagit hand om mig.
Minns du att vi känt varandra sen vi började förskolan?
Minns du att vi åkte på klassresa tillsammans i 6an och blev tok kära i några
killar från östersund.
Minns du hur mycket du stöttat mig genom livet & alltid funnits där.
Minns du hur mycket vi grät på skolavslutningen i 9an för att vi inte skulle
träffas lika mycket.
Jag minns allt så väl.
Det kanske är dags att släppa mina tankar, jag vägrar nog inse sanningen
den sanning som lyder att vi glidit ifrån varandra för att vi aldrig tar oss tid att ses.
Jag vill inte inse det, för det gör alldeles för ont i mig.
Jag vet att vi har försökt att få det att funka, båda två har försökt kämpa för att vi
inte skulle glida isär, men vi har nog inte lyckats.. än iallafall.
Men jag vill att du ska veta en sak, jag älskar dig fruktansvärt mycket
fortfarande. Jag kan inte sluta tänka på det vi hade, även fast jag har
nya kompisar, du har nya kompisar, vi går på ny skola och du är långt borta.
Jag älskar tanken av att du stöttat mig & funnits där i mot- och med vindar.
Just nu vill jag bara ha dig här så jag kan ge dig en stor kram.
du betyder så mycket, fortfarande.
Och förlåt, för att jag inte kämpat hårdare Frida Granberg.
Du har gjort min uppväxt till det bästa, all skit som finns bakom
mig har du gjort bättre. Tack!
Kommentarer
Postat av: -
shit, ja vet hur du känner. de känns så meningslöst, och man vill ingenting hellre än att få igen varenda missat ögonblick men tiden tycks bara flyta på. fyfaan så jobbigt
Postat av: -
shit, ja vet hur du känner. de känns så meningslöst, man vill ingenting hellre än att få tillbaka varenda missat ögonblick men tiden tycks bara flyta på. fyfaan så jobbigt
