20 April - 09.
Jag känner att jag blir lite besviken på vissa människor.
Nog för att jag kan bli otroligt arg men jag har annat att
skriva om i bloggen, jag orkar inte skriva en massa om
folk jag tycker illa om. Det är bara onödigt.
Man ska fokusera på att skriva om sig själv, vad man gjort,
vad man gillar. Det blir så mycket roligare för läsarna då.
Om jag hatar människor, tycker att dom beter sig illa eller
att dom helt enkelt är helt dumma i huvudet så håller jag
det för mig själv, blir lättast så om man inte vill hamna i klistret.
Det har varit en otroligt jobbig dag, har inte riktigt hunnit tänka
klart känns det som. Har inte följt med på vad någon sagt utan bara suttit tyst.
En person som stod mig nära, som jag så gärna ville träffa i somras
som enbart kom till moster när vi var där i somras, var min morbror.
Mamma sa till honom att jag så gärna ville träffa honom för att vi inte
träffats på länge & han kom.
Och det var sista gången jag fick se honom, prata med honom och
krama om honom.
Jag är helt tom och det finns så många tankar uppe i mitt huvud just nu.
Jag tänker hela tiden på att det var sista gången jag fick se honom, jag
kommer aldrig mer få se honom igen och det gör så fruktansvärt ont..
När smset kom idag kände jag på mig att något hänt & när jag fick veta
så gick det en stöt igenom min kropp, jag blev alldeles kall och tårarna
bara rann. Jag önskar att man bara kunde sätta sig i bilen och åka till
övik och krama om moster, mina kusiner.
Varför? jag saknar dig..
Jag måste tacka min underbara pojkvän för ditt stöd, jag vet inte vad jag
vore utan dig. Du har kramat om mig hela dagen & visat att du verkligen
bryr dig, när inte ens vänner bryr sig finns du alltid där.
Jag älskar verkligen dig Peder, lämna mig aldrig!