Jag önskar att jag slapp ha det såhär.
Att ständigt gå runt & må dåligt och tänka
tillbaka på saker som hänt tidigare.
Jag önskar jag slapp ha ångest dygnet
runt & gråta mig till sömns varenda natt.
Jag önskar det fanns någon som kunde
förstå hur jag har det, även fast jag har
underbara vänner så har jag riktigt svårt
att tro att någon skulle förstå mig.
Det kanske bara skulle låta dumt, äh.
jag orkar inte mer.

Nu är min syster påväg hit, glad blir jag för
det iallafall. Ska få pussa på bebisen och
bjuda på mina nybakta chokladbollar.